• Hur resonerar tingsrätten vid vårdnadstvist?

    Tis 22 feb 2011 10:15 Läst 4765 gånger Totalt 21 svar
    Anonym (förtv­ivlad)
    Visa endast
    Tis 22 feb 2011 10:15

    Ja, som rubriken lyder.
    Vad är avgörande för att respektive förälder skall få ensam vårdnad?

    Mitt fall i korthet:

    Jag separerade från min man i Juni.
    Jag kontaktade en advokat för att få ensam vårdnad, som mitt ex inte protesterade mot, då han ej vill ha barn.
    En plötslig vändning kom, och idag fick jag ett samtal att stämningsansökan kommit in till tingsrätt och en muntlig förberedande förhandling skall ske. Han vill nämligen ha tillfälligt ensam vårdnad tills dom faller.

    Jag är dock skaptiskt till hans kapacitet som vårdnadshavare.
    Han lämnade mig ensam i ett hus i Juni med 2 barn och jag har ej talat med han sedandess.
    Han vill ej sammarbeta på något plan, utan allt går via advokater. Både skilsmässa, vårdnadstvist samt bouppdelning.
    Han sett sin son totalt 2 timmar under 2 tillfällen sedan Juli och ringt och frågat hur han mår 2 ggr via mina föräldrar sedan somras.
    Det känns inte alls bra att en människa som uttalat sig och visar tydligt att han ej vill vara fader, skall få ensam vårdnad. Jag skulle ALDRIG våga lämna min son ensam med honom, då sonen idag är 1 år.

    Jag fått en knut i magen och kan inte släppa tanken att tingsrätten dömer han till ensam vårdnad.
    spelar det som helst ingen roll att han faktiskt övergett sitt barn? 

    Hos Prisjakt jämför du pris på sällskapsspel!
  • Tis 22 feb 2011 15:00 #11
    Anonym (what) skrev 2011-02-22 14:21:37 följande:
    Men vadå? Man är väl en dålig vårdnadshavare,om man inte ens träffar sitt barn? Eller kan man ens säga att man är vårdnadshavare då?!:S
    My good!
    Visst kan man tycka att man är dålig om man gör så, men som sagt så vet man inte vilken version pappan har. Det är tingsrätten som kommer att bedöma trovärdigheten och vårdnadsförmågan. Man blir inte automatiskt klassad som en dålig vårdnadshavare om man är frånvarande under ett halvår av barnets liv, orsaken spelar stor roll.
    Anonym (förtvivlad) skrev 2011-02-22 14:15:26 följande:
    Han vill ej gå på sammarbetssamtal eller gå till familjerätten.
    Han vill sköta ALLT via advokat, tyvärr.
    Väljer han att stämma dig så lär han hamna hos familjerätten ändå, men tvingad till det av Tingsrätten.
  • Anonym (insat­t)
    Visa endast
    Tis 22 feb 2011 16:47 #12
    h8him skrev 2011-02-22 15:00:14 följande:
    Väljer han att stämma dig så lär han hamna hos familjerätten ändå, men tvingad till det av Tingsrätten.
    Nej, tingsrätten kan inte tvinga ngn till samarbetssamtal - de är ALLTID frivilliga. Men det är klart, det påvisar ju inte samarbetsförmåga precis, att välja bort dem.
  • Tis 22 feb 2011 18:29 #13
    Anonym (insatt) skrev 2011-02-22 16:47:02 följande:
    Nej, tingsrätten kan inte tvinga ngn till samarbetssamtal - de är ALLTID frivilliga. Men det är klart, det påvisar ju inte samarbetsförmåga precis, att välja bort dem.
    Visst, deär alltid frivlliga men under en tvist kan man inte gärna neka... Eller visst, man kan neka men hur klokt skulle det var att bevisa att man vägrar samarbeta? Det ä ytterst sällan någon avstår samarbetssamtal som Tingsrätten förordnat om. Skulle personligen kalla samtalen Tingsrätten förordnar om som frivilliga under tvång. Tack för att du ännu en gång försöker bevisa att det jag skriver är felaktigt!
  • Anonym (insat­t)
    Visa endast
    Tis 22 feb 2011 18:31 #14
    Anonym (what) skrev 2011-02-22 14:21:37 följande:
    Men vadå? Man är väl en dålig vårdnadshavare,om man inte ens träffar sitt barn? Eller kan man ens säga att man är vårdnadshavare då?!:S
    My good!
    Att ha vårdnaden har inget med relationen, närheten till barnet att göra. Man kan ha vårdnaden om ett barn i sverige trots att man själv bor i australien!
  • Anonym (var försik­tig)
    Visa endast
    Tis 22 feb 2011 18:45 #15

    Samarbeta, samarbeta, samarbeta. Jag kan inte understryka det nog. Såvida inte han gravt felbehandlat (misshandlat eller liknande och att detta kan bevisas av soc eller annan instans) barnet så kommer de inte ta ifrån honom vårdnaden. Du riskerar däremot att förlora vårdnaden om du pressar på och verkar "girig" - det absolut bästa du kan göra enligt min åsikt är att samarbeta så långt du bara kan och visa att du verkligen vill att barnet ska ha en god relation med pappan. Går du emot så riskerar du att förlora allt. Så som jag förstått det så måste tingsrätten döma till enskild vårdnad om båda föräldrarna yrkar på det. Så då riskerar du mycket om du "pressar på" med det utan att ha MKT goda skäl till varför han är skadlig för barnet.

    Bered dig på att rätten redan vid den muntliga förberande förhandlingen kan ta ett sk. interimistiskt beslut - alltså ett beslut som gäller tills den "riktiga" förhandlingen i rätten äger rum. Mao kan barnet t.ex få flytta till pappan med omedelbar verkan under det att familjerätten gör sin utredning av er.

    Jag menar inte att skapa ännu mer panik hos dig nu. Jag vill bara varna...

    Jag talar helt utifrån egen erfarenhet. Höll på att helt förlora min egen son i en vidrig tvist för snart 1 år sen. :( Detta trots att pappan hade skadat vår son och ändå fick han "rätt" för att jag inte kunde bevisa det..) 

  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 22 feb 2011 20:34 #16
    Anonym (var försiktig) skrev 2011-02-22 18:45:23 följande:
    Samarbeta, samarbeta, samarbeta. Jag kan inte understryka det nog. Såvida inte han gravt felbehandlat (misshandlat eller liknande och att detta kan bevisas av soc eller annan instans) barnet så kommer de inte ta ifrån honom vårdnaden. Du riskerar däremot att förlora vårdnaden om du pressar på och verkar "girig" - det absolut bästa du kan göra enligt min åsikt är att samarbeta så långt du bara kan och visa att du verkligen vill att barnet ska ha en god relation med pappan. Går du emot så riskerar du att förlora allt. Så som jag förstått det så måste tingsrätten döma till enskild vårdnad om båda föräldrarna yrkar på det. Så då riskerar du mycket om du "pressar på" med det utan att ha MKT goda skäl till varför han är skadlig för barnet.

    Bered dig på att rätten redan vid den muntliga förberande förhandlingen kan ta ett sk. interimistiskt beslut - alltså ett beslut som gäller tills den "riktiga" förhandlingen i rätten äger rum. Mao kan barnet t.ex få flytta till pappan med omedelbar verkan under det att familjerätten gör sin utredning av er.

    Jag menar inte att skapa ännu mer panik hos dig nu. Jag vill bara varna...

    Jag talar helt utifrån egen erfarenhet. Höll på att helt förlora min egen son i en vidrig tvist för snart 1 år sen. :( Detta trots att pappan hade skadat vår son och ändå fick han "rätt" för att jag inte kunde bevisa det..) 
    Jo, precis vad han ansökt om i sin stämning. Att rätten skall fatta ett  interimistiskt beslut.
    Men saken är ju så att han har ingen bostad. Bor hos kompisar. Ska dem ta min 1 åring och låta han bo hos sin far som endast  träffat han under sina 3 första levnadsmånader och hoppa runt bland olika"vänner" och han har ju ingen barnomsorg?

    Tanken gör mig illamående och fruktansvärt ont i magen.
    Han vet ju inte ens hur man byter en blöja?
  • Anonym (var försik­tig)
    Visa endast
    Ons 23 feb 2011 04:07 #17
    Anonym (förtvivlad) skrev 2011-02-22 20:34:39 följande:
    Jo, precis vad han ansökt om i sin stämning. Att rätten skall fatta ett  interimistiskt beslut.
    Men saken är ju så att han har ingen bostad. Bor hos kompisar. Ska dem ta min 1 åring och låta han bo hos sin far som endast  träffat han under sina 3 första levnadsmånader och hoppa runt bland olika"vänner" och han har ju ingen barnomsorg?

    Tanken gör mig illamående och fruktansvärt ont i magen.
    Han vet ju inte ens hur man byter en blöja?
    Jag förstår det. Usch lider så med dig... Jag kan tänka mig att de skulle kunna döma till (när hans praktiska situation ser ut som den gör) är en upptrappning av umgänget under en tid. Han och hans advokat kanske föreslår en upptrappningsmodell där barnet skall börja vara hos honom mer och mer. Enligt min mening är det ganska sannolikt att de kommer begära något i den stilen, för jag kan tänka mig att pappan och advokaten vill att han ska ha ett större umgänge med barnet inför huvudförhandlingen. O samtidigt vill de nog inte framstå som "giriga" och oansvariga inför rätten och begära att han skall ha honom helt när hans situation ser ut som den gör. (Såg nu att du skrev att han redan begärt tillfällig enskild vårdnad tills dom faller, undrar verkligen om de kommer köpa det med tanke på hur situationen ser ut för honom... Vad har han "mot" dig? Vad tror du han kan tänkas trycka på för att du ska framstå som mindre kapabel att ha barnet?)

    Allt detta är förstås spekulationer från min sida. Säg till om du inte vill att jag ska spekulera.

    En viktig sak som jag lärde mig under min tvist är att man måste gå emot det man KÄNNER är rätt ibland (även om man känner det hur starkt som helst) för att barnet i slutändan ska få det så bra som möjligt. Hade jag inte gått emot vissa av mina instinktiva känslor kring vad min son verkligen behövde så är jag övertygad om att jag hade förlorat honom helt. Man måste försöka tänka vad barnet tjänar på i det långa loppet. Jag menar att ett visst umgänge med pappan och full tillgång till dig kanske är ett bättre alternativ för din son än att du riskerar att förlora honom helt?

    Du kanske kan föreslå (om han föreslår upptrappning) att du isåfall önskar, med tanke på hur lite han träffat och haft sonen, att familjerätten utreder om pappan ev. behöver stöd från socialen (föräldrakurs e.d) eftersom du känner en viss oro över hur barnets omsorg annars blir. (Mycket viktigt att poängtera att familjerätten är de som ska utreda det, så att du inte föreslår föräldrakurs själv - de gillar inte självutnämnda expert-mammor.)

    Har du funderat något på vad du tror är pappans "positiva intention" med att inte ge upp vårdnaden utan begära den själv? Handlar det tror du om att han insett att han inte vill förlora sin son helt, men inte kan med att erkänna att han betett sig oansvarigt, eller är det hämnd eller vad tror du? Det är nog väldigt viktigt att du försöker sätta dig in i hans huvud så du vet var han "vill" med alltsammans.

    Bara lite tankar.

    stor kram till dig
  • Anonym (var försik­tig)
    Visa endast
    Ons 23 feb 2011 04:14 #18

    Detta kommer framstå som en helknäpp tanke kanske, men visar lite grann vad jag menar med att gå emot det man känner för att "vinna mer i längden" - om han nu begär enskild vårdnad så kanske DU ska föreslå en försiktig upptrappningsmodell för umgänget mellan sonen och honom? (o att familjerätten under tiden utreder hans ev. behov av föräldrastöd).

    Alltså förstår om det spontant känns helt fel, mendet är bara en tanke jag fick, känn på det och främst diskutera med din advokat - ni har ju hela bilden av hur mycket som talar för och emot respektive parter. Om advokaten bedömer att det finns en sannolikhet att du i slutändan skulle kunna få enskild vårdnad för att han är så bristfällig som pappa, ja då är det ju inget bra alternativ kanske...

  • Ons 23 feb 2011 07:19 #19
    Anonym (förtvivlad) skrev 2011-02-22 20:34:39 följande:
    Jo, precis vad han ansökt om i sin stämning. Att rätten skall fatta ett  interimistiskt beslut.
    Men saken är ju så att han har ingen bostad. Bor hos kompisar. Ska dem ta min 1 åring och låta han bo hos sin far som endast  träffat han under sina 3 första levnadsmånader och hoppa runt bland olika"vänner" och han har ju ingen barnomsorg?

    Tanken gör mig illamående och fruktansvärt ont i magen.
    Han vet ju inte ens hur man byter en blöja?
    Inte helt ovanligt men du rör ihop vårdnadsfrågan med umgänge. Vårdnad är lite förenklat rätten att skriva på papper. För det behöver man inte ha bostad eller ens träffa barnen så frekvent.

    Däremot umgänge och boende kommer till en början ställa mer krav, han kommer inte kunna hämta en ettåring som han inte har relation till och få "behålla" en hel vecka t ex. Du kommer kunna ställa krav på invänjning och en upptrappningsperiod. Men du kommer inte kunna neka till umgänge.

     
  • Anonym (förtv­ivlad) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 23 feb 2011 12:41 #20
    Dalton skrev 2011-02-23 07:19:47 följande:
    Inte helt ovanligt men du rör ihop vårdnadsfrågan med umgänge. Vårdnad är lite förenklat rätten att skriva på papper. För det behöver man inte ha bostad eller ens träffa barnen så frekvent.

    Däremot umgänge och boende kommer till en början ställa mer krav, han kommer inte kunna hämta en ettåring som han inte har relation till och få "behålla" en hel vecka t ex. Du kommer kunna ställa krav på invänjning och en upptrappningsperiod. Men du kommer inte kunna neka till umgänge.

     
    Stopp lite.

    Jag har skrivit att jag ALDRIG nekat umgänge.
  • Ons 23 feb 2011 16:57 #21
    Anonym (förtvivlad) skrev 2011-02-23 12:41:48 följande:
    Stopp lite.

    Jag har skrivit att jag ALDRIG nekat umgänge.
    Nej, men du verkade röra ihop allt. Ta det lilla lugna, det var inte en anklagelse. Skrattande
Svara i tråden
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet

Innehåll

Annat innehåll

Dagens fråga

Är du nöjd med valresultatet?

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.