Hur vet man att man är kär eller älskar någon?

Ni kanske behöver vara ifrån varandra ett tag för att se om ni börjar sakna varandra.
När man börjar tvivla på frågan om man älskar den man är tillsammans med så är det nått som är fel, ni kanske måste sätta er ner och prata. Fråga hur han känner inför dig, berätta hur du känner just nu. Å se om det finns nått att göra för att reparera förhållandet eller få tillbaka gnistan ni verkar ha tappat.

Men ge inte upp för fort, tycker alldeles för mycket gör det i dagens samhälle.
Det bästa är faktiskt att vara ärlig, sätt dig ner och prata med din partner.

Jag kan säga hur jag känner det..
Jag är fortfarande kär i min karl, älskar honom åxå! Vi har varit med varann som par i 6 år och känt varandra i 14 år. Jag längtar tills han kommer hem från jobbet, blir glad när jag ser han, får pirr i magen och när vi är borta från varann så saknar jag honom. Det är nog kärleken det.
Sen har vi det här djupare planet, min bästa vän, kan prata om allt med honom, vi tänker likadant, samma humor och fram för allt så blir vi inte less på att umgås med varann! Han är som halva jag om jag säger så.. Utan han så fattas endel i mig.
Men jag tror samtidigt inte att sånna känslor kommer på engång, man hittar någon som man trivs att umgås med och därifrån utvecklas det.. När man känner att man trivs med en människa, man kan umgås på ett avslappnat plan och man kan fisa inför den andra då vet man att man ska vara rädd om den personen!

Älskar man någon så bara vet man det... Men man måste ju fortfarande jobba på förhållandet, och inte ta varandra för givet. Jag blir helt varm vid tanken på min man, fortfarande efter snart 10 år tillsammans, och nu väntar vi på en liten också. Min man är mer orolig än mig, att det ska hända något med babyn, men det är hans sätt att visa sina känslor. Jag är mer verbal, han är mer den tysta typen, som tycker att han ju älskar mig, och skulle han inte göra det, så säger han till... Sedan tror jag att både hans och mina föräldrar har hållt ihop hela livet, gör att han och jag också håller ihop, det är ju så vi har blivit "uppfostrade". Eller som min mamma sade: Har man tagit fan i båten, får man ro honom i land... hon älskade inte min pappa mindre för det.

TS, man kan ju tröttna på varandra också. Men ibland kanske en liten resa eller en god middag kan göra underverk i vardagen. Jag är inte för att man måste hålla i hop i vått och torrt, men allt är ju inte rosenrött jämt.  Testa med någon god middag, gör dig fin, (även om han inte gör det) och kolla in hans reaktioner. Man måste som sagt jobba på det, och ibland får man bjuda till mer av sig själv, även om det bär en emot. Jag hoppas att jag själv inte hamnar i din situation, det verkar jobbigt att inte vilja träffa sin partner...

Hoppas det ordnar sig för dig/er.