Pojke i klänning?!

Det ÄR ett rätt omoget uttalande. Du tycker att det är fjantigt med män som har klänning. Jag tycker att det finns andra klädesplagg som är rätt fåniga (stringtrosor tex, fjantigt plagg). Men jag brukar inte gå runt och tjoa om det för då kanske nån trevlig person skulle bli ledsen. Varför göra sin egna personliga smak till en låtsad sanning?

Låtsad sanning? Kom ut i verkligheten!

I vilken verklighet är värderande omdömen av typen "fjantigt" något som går att fastställa objektivt?
Du har vissa åsikter och en viss smak. Jag har andra åsikter och en annan smak. Ytterligare andra människor har andra idéer om både kläder och annat. Med ett minimalt mått av ödmjukhet kan du kanske inse att det är rimligt att låta folk klä sig som de vill och inte ha åsikter om andra på det sätt du har.

Har inte läst hela tråden men är det inte mer kränkande att INTE låta barnet ha på sig det som han/hon vill? Att förneka barnets person måste vara värre tycker jag!

Kopierar in mitt svar från en tidigare tråd i samma ämne för några år sedan:

Jag har oxå en son, snart 4 år, som inget hellre vill än att klä sig i klänning och kjol (och vi hindrar honom inte). Han leker gärna med dockor och tjejer är det bästa han vet

Kommer han bli honomsexuell? Transsexuell? Fan vet ja och jag bryr mig inte heller!!!
Det enda som är viktigt är en trygg uppväxt, att han får växa upp och bli en egen person INTE som nån annan vill att han ska vara och att stärka killens självkänsla.

Han är dessutom oerhört motorisk, klättrar högst upp i träden, bygger gärna med lego, leker med bilar, är den som vågar ta för sig, är lite kaxig, cyklar utan att hålla i sig, har ett enorm bollsinne för att va så liten...alltså ganska "pojkig" (?) och tuff. Helt normalt anser jag, det är inget speciellt varken pojkigt eller flickigt med något av ovanstående....klänning eller bilar och lego.

Det är trots allt BARN vi pratar om, barn är barn....det är vi som lär våra barn, och DET måste vi ta ansvar för. Tar man då ett beslut om att tex sonen inte får ha klänning ska vi fråga oss om det hjälper honom i längden och för vems skull vi gör det. Vi ska göra det utifrån våra värderingar och kunskap.

Säger inte att mitt sätt är rätt sätt utan bara att man gör som man vill utifrån sin kunskap och strävan efter att stärka sina barn.

Älska barnen oavsett tycker jag!! Det mår dom bäst av!!

Ting!!

Det där har ju redan förkastats eftersom det bara tycks gälla just klänningar.

Förstår inte riktigt vad du menar?

Det verkar som om vuxnas värderingar av hur plagg och attribut kan uppfattas är lag i en del fall och bör förkastas i andra.

Ett litet barn som vill sminka sig till exempel får enligt många, även "klänningsivrare", inte göra det eftersom smink "sänder ut vissa signaler" som någon sa. De "signalerna" ska tydligen bevaras, medan andra (läs pojkar i klänning) ska krossas. Och illusionerna om "valfrihet" är i princip lika begränsade som innan. Därför tycker jag den här diskussionen känns så oerhört konstruerad och fånig.

Så ser jag det inte alls. De kläder och attribut som är okej för ett barn är också okej för ett annat för mig... det gäller absolut inte bara klänningar.

Däremot finns det gott om saker som jag inte anser vara okej för något barn - men det tycker jag är en helt annan sak faktiskt. Smink kan vara en sådan sak som jag inte tycker att barn ska ha till vardags (men gärna för att klä ut sig ibland). Vissa symboler är en annas sak jag inte skulle tillåta.

Det finns säkert klänningar jag inte vill att min son har på sig - men då skulle jag heller inte vilja se dem på en dotter. Precis som det finns tröjor med pistoler eller pinuppor som jag inte skulle låta något barn ha. Oavsett kön.

Poängen är den att barnen inte alls tänker i banor av i vilka signaler ett val av plagg eller attribut sänder ut vare sig det rör sig om klänningar, pistoler eller smink, det är det vi vuxna som bestämmer. Medan det är helt okej att förfasas över det ena är det det inte över det andra. Jag får inte ihop det.

Vi har alla olika åsik men detta diskuteras ju av en orsak och om du tyckte diskussionen var så fånig kanske du inte skulle engagera dig så mycket? Du har ju skrivit ganska många inlägg trots allt och verkar ganska villigt att diskutera.

Själv tycker jag att det är upp till var och en. Vi människor har olika åsikter, kommer alltid att ha. Vi har våra egna värderingar och det sätt vi vill uppfostra våra barn på. Vi får respektera varandras olikheter och inte klanka ner på varandra. (med varandra menar jag ju så klart inte du och jag utan människor i allmänhet).

Jag menar inte att pojkar ska ha klänning för jämställdhetens skull. Jag menar inte ens att pojkar SKA ha klänning. Jag menar att vi inte behöver börja deras liv med att säga "Gör som alla andra, gör som man ska annars kommer folk inte tycka om dig". Vi vill ju att våra barn ska säga ifrån om någon är dum, vi vill att dom ska gå sina egna vägar. Att dom ska bli respekterade personer. Detta kan vi enligt mig inte uppnå om vi talar om för dom hur dom ska bete sig för att det "ska" va så.
Att en pojke vill ha klänning under en period i sitt liv (det handlar faktiskt oftast om endast en kort period) kan vara ett sätt att identifiera sig med mamman, att testa sin person och sin identitet. Ofta är barnen (enligt det jag sett och läst om) 4-5 år och varför kan vi inte se det som en naturlig del i barnets liv? Min son är just förtillfället hiphopare (han fyller snart 6) att vilja ha klänning försvann för drygt ett år sen.

Om man sedan ser på aspekten med mobbing så tror jag att 4-5 åringar inte är förmögna till just mobbing i den bemärkelse där det sker en medveten kränkning av ett annat barn/person. Jag tror att de barn som är 4-5 år och retar andra barn för tex klänning eller en viss färg på tröjan har med sig det hemifrån. Det är nog föräldrarnas och annan omgivings åsikter och fördomar som spelar in.

Jag försöker uppfostra mina barn till att vara så öppna som möjligt inför olikheter och med en sån inställning skulle jag inte kunna säga till min son "Du får inte ha klänning, då blir du retad och killar ska inte ha det". Det går inte att samtidigt uppfostra till att vara öppen för olikheter samtidigt som man säger till barnet att han/hon inte får vara olik. Det är min åsikt allafall....

Nu förfasas jag väl inte över så mycket direkt, men jag har i så fall svårast att förstå att man förfasas över att en unge av hankön vill ha på sig något som tio andra ungar i hans förskolegrupp också har - helt "legitimt". Det är obegripligt för mig. Min unge vill vara lik sin bästis - som många ungar. Och hon har ofta klänning.

Sedan kan jag hålla med dig om att det blir problematiskt ibland. Skulle någon annan unge på förskolan ha en pistoltröja och min unge verkligen ville ha en skulle jag ju få vässa mina argument (eller han sina)... för det är signaler som inte är helt okej för mig helt enkelt. Även om jag inte är en förälder som helt vägrar leksaksvapen och förbjuder pang-pang lekar.

 

Att ungar inte förstår vilka signaler de sänder ut håller jag med om - men jag tycker heller inte det är konstigt att vuxna förfasar sig över vissa saker och inte andra. Däremot är det konstigt för mig att förfasa sig över något hos vissa ungar som man tycker är helt okej hos andra ungar.

Min dotter och min son får göra samma saker. De välja mellan samma olika utbud kläder, de har samma möjligheter att välja fritidsintressen, kompisar, leksaker, hobbies osv. Jag skiljer inte på dem där för att de har olika kön.

Däremot har jag andra gränser. Mycket smink (nagellack är OK och läppglans och lite parfym om det t ex är skoldisco), där sätter jag gränsen utifrån ålder. Både sonen och dotter får ha läppglans och nagellack på skoldiscot, men ingen av dem får sminka sig på riktigt än. Inget av mina barn får heller cykla i trafiken, stanna uppe efter 20 en vardagkväll, sitta vid datorn en hel dag, slåss, vra otrevlig mot folk etc. Men det är regler och gränser jag har satt utifrån andra ramar, som jag tycker är nädvändiga. Men att sätta olika ramar för två barn pga kön, för att det ena är en pojke och det ena är en flicka, det tycker jag är helt galet.

Där har du skillnaden. Kan du inte se den? Jag sätter regler utifrån ålder, säkerhet, mm, men inte utifrån kön. Det tycker jag bara är begränsande.

Klockrent!!

Jag förstår skillnaden och hur du resonerar, vad jag inte förstår är varför könsnormer är mer förhatliga än andra normer.

Därför att de skapar begränsningar, ojämställdhet och diskriminering som är helt onödiga.

Riktiga män? En man med klänning tappar snoppen eller vaddå?
Min man är lika mycket man oavsett vad han har på sig, kuken sitter där den sitter liksom och hans intressen ändras inte de heller.

Nu svarar jag för jag skrev ungefär samma sak :)

För mig handlar det om att man genom könsnormen gör skillnad på barnen i en barngrupp. Min fyraåring har som sagt en bästa vän som ofta har klänning och han vill gärna vara lik henne... och hon honom. De hittar saker som är "deras" - och ibland handlar det om att ha en viss färg eller en viss sorts plagg.

Skulle det finnas normer som gjorde skillnad på barn utifrån hudfärg, begåvning, klasstillhörighet eller kroppsvikt skulle det ju (med all rätt) vara mycket värre för de allra flesta. Just för att könsnormen ändå är väldigt accepterad. Men jag kan faktiskt inte komma på någon annan egenskap än kön som gör det socialt accepterat att göra skillnad mellan jämngamla barn.

Nej, det är bara fjollor som lägger någon betydelse i ett klädesplagg.