Ska vi våga ... två år i UK

Jag tycker absolut att ni ska våga! Funkar det verkligen inte får ni ju flytta hem igen. Det blir ett äventyr för hela familjen och ni blir alla en erfarenhet rikare

Men prata igenom det ordentligt med sonen först.

Absolut att ni ska våga - vi hade också ett två års kontrakt med vår svenska arbetsgivare och nu 11 år senare är vi fortfarande kvar ! (fast lokalanställda i UK då). Det är alltid relativt "säkert" när man åker på utlandstjänstgöring med sin arbetsgivare i och med att man får oftast stöd och hjälp i början och skulle man inte trivas brukar de flesta låta en avbryta kontraktet. Beroende på storleken på din arbetsgivare så brukar det variera i vad de hjälper med men vår, som är ett stort internationellt företag som är vana vid att skicka folk kors och tvärs, hjälpte till med att hitta någonstans att bo, öppna bankkonton etc. De som har barn brukar få besöka olika skolor etc.

Det finns svensk skola i London tror jag - vet inte vart i UK ert kontor ligger? Själv bor jag norröver, söder om Manchester och här finns ingen svensk skola.  Han kommer plocka upp engelskan på nolltid i alla fall, kan vara lite kämpigt de första tre månaderna kanske men de svenska barn jag har sett som flyttat hit i samma ålder har anpassat sig förvånansvärt snabbt.

Ang. ditt eget hus - kolla med din arbetsgivare vad som gäller. En del hjälper till att hyra ut det och andra säger att det får du sköta själv. Vi hyrde ut vårt de första sex månaderna tills vi visste att vi trivdes, sedan sålde vi det.

Sjuksköterske examen - har haft svenska vänner (som inte bor här längre) med svensk sjuksköterske examen och de har kunnat jobba på engelska sjukhus men det har tagit lite tid med pappersarbetet för att få det hela att funka. Jag har också förstått av dem att det är lite annorlunda med vad en svensk sjuksköterska "gör" på jobbet jämfört med en i UK. I Sverige gör man "lite av allt" medans här verkar man bli specialiserad på en grej typ. Fast jag vet inte så mycket om det - bara vad jag har hört. Det finns förhoppningsvis någon annan som vet. Ingen av de jag kände förut hade i alla fall problem att få jobb på lokala sjukhuset. 

Hej! Det finns en Svensk skola i Barnes, London och tror att det finns en i norra London. Engelska skolsystemet ser annorlunda ut an det Svenska, jag ar larare har i Lodnon (secondary school) sa fraga garna om du har nagra fragor.

Att byta skola i sig är nog inga problem, jag har bytt skola och land många gånger. Däremot skulle jag absolut välja en svensk skola om jag hade möjlighet, eller tänka på att förbereda honom noga för det engelska systemet. De 10-åringar som går på min sons skola går i skolan mellan 08.00 och 18.00, har minst en timmes läxor per kväll och förväntas kunna betydligt mer än svenska tio-åringar.

Absolut ska ni våga prova! Sverige finns alltid kvar. Bor i Windsor 2 mil väster om London och här finns en massa svenska familjer i området. Känner flera familjer som flyttat hit med äldre barn ända upp i tonåren och det har fungerat väldigt bra. 
Ang skolor så finns ju som sagt en svensk skola som ska vara väldigt bra. Privat skolor har ganska högt tempo och längre skol dagar som Thira sa. Men de har också mycket längre lov ( nästan 5 månader / år). Våra barn går i en vanlig statlig skola som vi är super nöjda med. Alla börjar 9 och slutar 3.15.
3 läxor i veckan som tar runt 20 min att göra. Vår skola är absolut inte "pushy" academiskt men har höga förväntningar på uppförande, respekt för lärare och andra elever etc men det tycker vi bara är jättebra. Våra barn trivs väldigt bra!
 Lycka till!

Mina erfarenheter av den engelska statliga skolan är samma som "svenskmammaUK" ovan

Det är klart att det är skillnad mellan skolor och framförallt mellan privtata och statliga antar jag. Var i UK är det ni funderar på att flytta?

Mina föräldrar flyttade med mig till London när jag var 14. Jag vantrivdes enormt! Jag gick på Svenska skolan en termin, sen slutade jag och började läsa på distans mot en skola i Sverige. Vad som kan vara värt att tänka på är att det är en liten skola (åtminstone när jag gick där, 1998, länge sen!), med allt vad det innebär. Små klasser kan betyda att man får mycket uppmärksamhet av lärarna, men kan också betyda att man inte hittar nån kompis som man klickar med. Jag var ensam tjej med 8 killar, och tyckte det var rätt jobbigt. Skolan verkade ha svårt att rekrytera bra behöriga lärare, eftersom de inte kunde erbjuda heltidstjänster. Det fanns en obehaglig medvetenhet bland barnen om föräldrarnas ekonomiska ställning. Alla visste vilka som t ex kom från familjer där båda föräldrarna behövde jobba, och det kändes som att man blev rangordnad. Jag var väldigt udda eftersom båda mina föräldrar var akademiker, och blev känd som tjejen som bodde i "det lilla huset med den lilla bilen utanför". Alla elever fick dock höga betyg! Tyvärr lärde vi oss inte speciellt mycket på lektionerna.

Jag tror att det kan vara lättare för en 10-åring att flytta, men tycker absolut att ni ska prata igenom det ordentligt med er son. Mina föräldrar har i efterhand erkänt att de mest såg flytten som ett spännande äventyr, och inte tänkte så mycket på hur uppslitande det blev för mig.

Jag flyttade tillbaka till Sverige för att gå på gymnasiet, men hade jättesvårt för att anpassa mig tillbaka till livet i Sverige. Det var skitjobbigt, men nu i efterhand är jag glad för all livserfarenhet jag fick när vi flyttade.

Min pappas svenska läkarexamen gällde i UK, och han trivdes jättebra på sitt engelska jobb. Men ha i åtanke att det är väldigt mycket nedskärningar och förändringar på gång inom NHS just nu.

Vilken härlig chans- jag skulle tagit den även med mina tre småttingar