Låta barnen lära sig läsa/räkna tidigt

Hur skulle jag kunna hindra min son från att lära sig något som han vill? Vi har inte drillat honom på något sätt, men när hans favoritbok när han var 2 var en abc-bok så lärde han sig såklart bokstäverna. Sedan ville han läsa och lärde sig, vi visade hur man gjorde, han provade att rita bokstäver med varierande framgång, och i frustration lärde han sig läsa när vi läste för lite bamse för honom.

Räkna plus och minus har han lärt sig på förskolan. Vi har lärt honom enkla bråk, typ vad är en fjärdedel och en tredjedel etc, för han ville veta.

Det är väl inte konstigare att svara om ens barn frågar om läsning jämfört med om han frågar om hur vulkaner funkar eller vad moln består av - han får alltid svar efter förmåga.

 

Och vi sitter enormnt mycket vid datorn här hemma - men vi läser och skriver vid den. (Jo, vi gör annat också men mycket hemma består av läsande, i tidningar, böcker, tidskrifter, läsplattor och datorer.)

Det tycker jag också!! Jag tycker han är fantastisk på alla sätt (utom när sexårstrotsen slår till och han kastar sig på golvet och ylar för att han inte får tacos till middag - jaha? ). Jag menade bara att jag har svårt att tänka mig hur man "låter" sitt barn lära sig läsa, jag kan inte föreställa mig hur jag skulle hindra honom - antagligen för att jag själv lärde mig läsa spontant i femårsåldern genom serier, skyltar etc, precis som han har gjort.

Jag har verkligen lagt mig vinn om att ge honom en "naturalistisk" uppfostran, dvs inställningen att världen är begriplig och att det finns förklaringar till det mesta, och det har han verkligen anammat Tur att vi är hyfsat högutbildade och allmänbildade här hemma, för det är SVÅRT att svara på barns frågor ibland!

Men ett cave: barn är i högsta grad individer som har olika intressen. Det är inte så enkelt som att om föräldrarna anstränger sig och vill så kommer barnen att lära sig det som föräldrarna önskar lära ut. Min son har varit galen i böcker och bokstäver sedan han var lite under året, och det har han antagligen ärvt - både jag och hans far läste och läser mycket och tycker om ord. Att skriva eller räkna har han inte alls visat samma intresse för. Han har gärna suttit med mig och pysslat (som att sitta och scrapbooka och stämpla kort och annat sådant) men han tycker inte om att rita trots att både jag och hans pappa är bra på det och har försökt uppmuntra det så mycket vi kan.

Jag har en gudson som är tämligen ointresserad av böcker trots att hans föräldrar verkligen försökt läsa för honom - men han har varit väldigt fysisk och framåt vad gäller att klättra och liknande, något som min försiktiga son tog ÅR på sig att prova.

På vår bvc-bok som vi fick när sonen var nyfödd står ett citat av dr spock (och jag tycker det är hysteriskt roligt med en dr SPOCK eftersom jag är sci-fi-fan) som är så himla bra: "Älska och tyck om era barn som de är och gläds åt det de kan, och gräm er inte över det de inte kan"
Det är fint.

Ja, nackdelen är att man kan läsa saker som man inte alls är mogen för!! Jag hade en liten kille här för några veckor sedan som låg och ylade i sängen - han hade läst en spökhistoria i skolan och "det var roligt när jag läste den men nu ångrar jag mig!!" <-- hans ord. Det känner jag igen, fy vad jag skrämde mig själv.

Men till 90% är det bara bra. Jösses vilken tillgång det är att kunna läsa.