Är det vanligt att skaffa barn med en utvecklingsstörd man?

Snarare oförmögna att motivera sig själva att utföra dessa sysslor, vilket iofs kanske också är en form av utvecklingsstörning.

Jo, jag tror nog jag har en sambo med någon form av utvecklingsstörning, så det är lite besvärligt för mig då. Fast fin mat kan han laga.
Min mamma kunde inte laga mat, men hon hade inget som helst intresse i det. Så det var bara pappa som lagade mat.
Så kan det vara också.

(Gud, vad pigg jag är som är uppe och skriver i trådar den här tiden. )

du är inte på väg till jobbet som jag då?

Nä, bara pigg. Har sjukersättning och är hemma annars , men jag har kommit igång lite med volontärarbete, så inaktiviteten hos mig själv har börjat släppa och jag börjar må mycket bättre .
Var det länge sen du fick jobb då?
(Uj, uj, nu blir tråden viss väldigt ot. )

OT:a ni  

När jag och min man träffades hade han hanterat en tvättmaskin max ett par gånger i sitt liv. Hans uppfattning om matlagning var att antingen värma i micron eller hämta från närmaste matservering. När det gällde städning hade han noll koll på när, vad och hur... Han fick lära sig helt enkelt, jag har också ett jobb och ett liv utanför hemmet, så förutsättningen för att leva med mig är att lära sig hantera sådana saker. Idag är vi hyfsat jämställda när det gäller hushållsarbete, vab och annat som får familjen att gå runt. Vissa veckor gör han mer, vissa veckor gör jag mer, men de allra flesta veckorna sätter vi lika mycket tid till hushållsarbete och andra hemmasysslor. Bakom varje handlingsförlamad man står en kvinna som i princip uppmuntrar till detta beteende genom att sopa banan. Alltså curlar.

Jag har skitsvårt för det här när man liksom tycker att det är hennes fel att han är fullständigt debil och inte "kan se" när det behöver dammsugas eller tvätten ska hängas eller så. När man liksom ska göra to do-listor för att han inte är förmögen att begripa själv att löven inte räfsar ihop sig själva och disken inte plums hoppar in i skåpen av sig mer än hemma hos skönheten och odjuret.
Vafan är upp med det, jag är inte hans morsa. Jag har fan inte uppfostrat honom att bli helt handlingshandikappad, så det är verkligen inte mitt fel.
Vi har pratat om det, ja. Vem som gör vad och vad man gör i ett hushåll och sådär. Här hemma är det okej, jag gör mest och det är tradigt ibland men så kan det vara. Jag tänker inte uppfsotra en vuxen människa, jag har två barn jag lägger den energin på.
Hur kan det då vara mitt fel att han låter sin kaffekopp stå på skrivbordet?

Ja, man är väl bra på olika saker. Han är händig och kan både bygga och koppla el etc. T.om bygga ihop en tvättmaskin och förbättra konstruktionen. Men han är helt kass på att laga mat, kan tillägga att han iaf försöker men han har helt enkelt inte kännslan för det. Det han kan laga är väl typ färdigrätter som bara ska värmas (typ pyttipanna). Men det gör mig ingenting, eftersom jag kommer hem en timme innan honom så börjar jag med maten, och han diskar/städar undan. När det kommer till att tvätta så får han tvätta sina kläder, handdukar och sängkläder. Men mina ger han tusan i, han har krypt och missfärgat för mycket under våra år. Anledningen är väl att han är för lat för att läsa på tvättlapparna (iom att han inte känner skillnad på  ull vs bomull etc). Men det kvittar mig, det tar mig 1min att slänga in en tvätt och honom 15min att hänga upp den ;)

Ja du.. Jag har, tyvärr, hört alltför många män säga; Ja, men om man gör det skitdåligt så ledsnar de och gör det själv.

Så, om jag flyttar ihop med någon någonsin igen som beter sig så, ja då får han göra sin egen man, tvätta sina egna kläder osv. Jag kanske tom går så långt att jag ger honom barntallrikar i plast