Är det vanligt att skaffa barn med en utvecklingsstörd man?

Haha ja den har man hört! Jag har valt att säga, "kan du inte så får du lära dig".  Och vist måste han försöka, går det inte då så får man dela upp det på annat sätt. Jag tvättar - han hänger upp, Jag lagar mat- han diskar- jag plockar i hemmet- han dammsuger osv. 

Bra fördelning Jag är personligen inte mycket för att dela rakt av, man gör det man har fallenhet för, så länge som ingen känner att den alltid måste göra tråkgörat och att båda har ungefär lika mycket fritid sen. Men om min ev framtida partner skulle bete sig med flit (och om ALLT i hushållet är saker han inte 'kan' så misstänker jag nog att han gör det med flit) ja, då får han ta hand om sitt eget helt enkelt

Jo dte är helt sant, men det händer väl aldrig att någon av oss sitter och kollar på när den andre grejar. De faller naturligt att man vill hjälpas åt. Om inte det gäller städ så finns det ju alltid småbarn här hemma som vill ha uppmärksamhet ^^

Hahaha låter som min svärmor. Hon sa ALLTID förut när jag och min sambo precis blivit tillsammans att hennes son (min sambo) är HELT OCH HÅLLET omöjlig på att tvätta, städa och laga mat. Plocka in disken klarade han ju absolut inte. Jag tänkte då: "Att jag ska nog visa henne... min sambo kan visst allt det där..."

Och jag hade så rätt. Han kan allt det där. Visserligen fick jag lära honom hur tvättmaskinen funkade, men hur svårt är det, vrid på knappen sen tryck in den. Disken likaså.

En dag när hon kom hem till oss på besök så stod han just med disken. Och hon hade sin haka nere vid golvet stackarn. En gissning från mig var bara att han hade helt enkelt "verkat" dum i huvudet när han bodde hemma så han slapp att göra allt.. Och eftersom hans mamma alltid gjort allt hemma så är det inte svårt att leka latmask. 

Utvecklingstörd och ointresse är väl inte samma sak!

Tror att många män som inte diskar,tvättar el dyl,gör annat,som att byta däck,laga bilen,monterar och dessutom vet jag flera som får så mycket kritik av sina sambos,för att dom satt fel kläder på barnen och ställt disken fel,att dom ger upp..

Men att kalla dom för funktionhindrade som det faktiskt heter är väl lite väl saftigt!

Min man tog några år att träna upp, sissådär 3-4 skulle jag säga. Från att ha levt på varma mackor till att laga nyttig mat med massor av grönsaker. Städa, diska, sköta barn, ja allt kan han numer! Men nog lider han av den där blindheten ibland, där han inte riktigt ser vad som behövs fixas, tex att man använder toaborsten när man gjort 2an, hallå, hur svårt kan det vara???

Kag tror starkt på att månha karlar måste ligga i hårdträning några år för att bli riktiga män. Många av dem har bullmammor som daddat dem till riktiga mesproppar o skaffar de sedan en kvinna som tillåter dem att fortsätta mesa, ja nog fanken gör de det, det skulle nog jag med göra...

Även min mans mor o mormor kommer från bullmammesläktet. Minns bla en konversation vid sommarstugan där jag höll på att smälla av. Vi pratar kost o matvanor o jag säger något om att min man blivit så duktig på att laga mat. Varpå hans mormor svarar snäsigt "jag har minsan känt mitt barnbarn 20 år längre än dig o jag vet att han inte gillar grönsaker". Jag svarade lite chockat tillbaka att han minsan visst gör det nuförtiden, då han lärt sig det i samband med sitt "nyupptäckta" matlagningsintresse... Liknande pikar får jag ofta om städning o disk där hon gärna ber mig fixa saker o jag langar vidare uppgiften till maken, då blir hon tyst! Maken själv är helt ense om att man delar på allt, självklar även efter intresse, o det förvånar mig ofta att han kommer från en bullmammefamilj...

Allvarligt? Jämför du byta däck/laga bilen (hur mycket man nu lagar själv, vi lämnar på verkstan...)/Montera (vaddå? Hyllor typ?) några timmar per ÅR med hushållssysslor som tar en halvtimme-en timme per DAG? Om jag ska leva med någon ska de sätta ungefär lika mycket tid till "måstesaker" som jag gör, då räcker det inte att komma med den lama ursäkten "men jag byter ju däcken..."

För övrigt så byter vi däck tillsammans.

För övrigt har jag väldigt svårt att tro att någon har som huvudintresse att städa, vare sig de är män eller kvinnor. Alla kan lära sig att göra tråkiga saker!

Jag har ganska svårt för det här ensidiga resonemanget att det beror på curlande mammor alt. fruar. Bredvid varje curlande morsa eller fru finns det ju en bekväm man som låter sig curlas. Inte sant? Eller ligger hela ansvaret på uppfostran och inlärning av en vuxen människa, och projektledning av familjen, på kvinnan?

Jag tycker det är skitroligt att städa o pynta,min man är bannlyst från det...han får storhandla,byta däck och fixa med båten och sommarstugan istället...perfekt!