Inlägg från: Anonym (Känner samma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kaffedraken)

    Kan inte komma över tokig förlossning och orolig för framtida.

    Anonym skrev 2011-04-06 12:56:05 följande:
    Hej

    Jag läser många trådar om förlossningsrädsla då jag själv precis som du har fått det efter min förlossning i september. Men jag är livrädd för att behöva föda vaginalt igen. Min förlossning var störtsnabb, jag hann inte få någon smärtlindring alls mer än lustgas och huvudbarnmorskan (dom var 5 st inne nästan hela tiden som höll i mina armar och ben) upprepade hela tiden att jag inte "vågade" ta i ordentligt när jag hade värkar. Hade dessutom värkstorm (värkar utan paus) så jag kunde aldrig hämta andan. Jag gallskrek mig genom ett rent helvete och bad och bönade om att få kejsarsnitt och försökte förmedla att jag kände att bebisen åkte tillbaka varenda gång jag hade försökt krysta. Jag kände att jag föredrog att dö framför att ha så ont. Tillslut kom en läkare som klippte upp mig och drog ut bebisen med klocka. Allt som allt var jag bara inne på fl ca 2,5 timmar innan hon var född men jag upplevde det som ett år. Jag var öppen 7,5 cm när jag kom in. Min flicka var också stor 52 cm och 4140 gram och hon föddes i vidöppen pannbjudning (som din låg i) och det var därför som hon åkte tillbaka upp hela tiden. Jag fick en fullständig smärtchock och tyckte att deras bemötande var hemskt.

    Jag vill inte alls låta dum men när jag läser om de som är ledsna över att deras fl har slutat med snitt så blir jag själv ledsen. Jag gick sönder jättemycket pga att hon låg felvänd och var stor. Jag var tom avföringsinkontinent i 1 månad efter fl och kunde inte sitta normalt på 4 veckor. Jag grät konstant och gick miste om första tiden med mitt barn, jag trodde att jag var förstörd för livet och kände mig så hemskt besviken på att personalen inte tog hänsyn hur jag mådde under fl, eller till mitt fortsatta liv som kvinna utan bara uppepade att barnet mådde bra. Nu har jag blivit helt återställd tack gode gud, men det är ett mirakel.

    Försök tänka som så att du kanske klarade dig bättre iom att det slutade i snitt för din del. Vissa blir ju faktiskt aldrig återställda.
    Jag håller med. Har också upplevt en förlossning i vidöppet som slutade vaginalt med sugklocka och mår fruktansvärt dåligt efter den upplevelsen. Har många gånger önskat att det hade slutat med snitt i stället - säger inte att det är bättre för alla men både fysiskt och psykiskt hade jag troligen mått bättre av det, särskilt psykiskt då avslutningen på förlossningen kändes som ett övergrepp.
Svar på tråden Kan inte komma över tokig förlossning och orolig för framtida.