• Anonym (ssk)
    Äldre 14 Apr 13:16
    44524 visningar
    90 svar
    90
    44524

    Sjuksköterskor: Hur mycket får ni i lön??

    Jobbar i en kommun utanför Stockholm


     


    Blev klar 06


     


    29.500:-, heltid


    Nöjd med min lön!

  • Anonym (ssk)
    Äldre 14 Apr 13:25
    #18
    Anonym (flytt) skrev 2011-04-14 13:21:59 följande:
    Får man fråga var du jobbar? Vilken kommun? Vi ska flytta upp till stockholm efter sommaren. Har börjat söka lite jobb. Funderar på vad man ska begöra i lön?! Vill ju absolut inte ha mindre än vad jag har i nuläget...
    Vill helst inte skriva vilken kommun, det finns inte så många ssk-tjänster i vår kommun. Men hyfsat nära Stockholm.

    Jag fick 24.500 när jag var nyfärdig. Så beroende på hur lång tid du jobbat och om du kommer att jobba natt eller dag och kanske har någon vubb så kan du nog begära mellan 27-31.
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 15:30
    #31
    Probably the best in the skrev 2011-04-14 15:22:19 följande:
    Liten stad långt ifrån allt vad sjukhus heter
    Färdig i 12 år
    Specialistutbildad
    PRIVAT arbetsgivare
    22 900....
    Heltid (kan dock FÅ UT 25 000 en bra månad...men det är GRUNDLÖNEN som räknas...)
    Göteborg
    Färdig 4,5 år
    Allmänsjuksköterska
    Landsting 
    24.300:-/mån exkl. OB 
    Hletid 100% 

    Håller för övrigt med om att brist på sjuksköterskor är önskvärt!

    Varför reagerar ni på "läkarens" kommentarer - läkare kan arbeta utan sjuksköterskor och sjuksköterskor kan arbeta utan läkare. Det är två helt olika fokus, däremot är läkare bättre på att "stå på sig" än vad sjuksköterskor är. Sjuksköterskor ser sig ofta som assistenter till läkare trots att så inte alls är fallet. Sjuksköterskans fokus är omvårdnad inte medicin. Omvårdnad är ett jättestort område som blir lidande för att många sjuksköterskor istället utför saker åt läkaren som de egentligen inte ska/behöver utföra. 

    Läkaren har medicinskt fokus och sjuksköterskan omvårdnadsfokus, dessa två komopletterar varandra jättebra, men det kräver att t.ex. sjuksköterskor står på sig och visar vad de är duktiga på och vad de kan göra för patienten. Att assistera läkaren vinner bara läkaren på... 
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 15:45
    #34
    Kathis skrev 2011-04-14 15:38:28 följande:
    En sjuksköterska på en avdelning är medicinskt ansvarig över patienterna.
    Nej, det är läkaren som har det medicinska ansvaret. Dock har sjuksköterskan omvårdnadsansvaret. Problemet är att många sjuksköterskor springer och "leker läkare" och arbetar med medicinska perspektiv istället för med omvårdnadsperspektiv. När det kommer till medicin är det läkaren som är chef, när det gäller omvårdnad är det sjuksköterskan som är chef. 

    Omvårdnad är ett stort område som rä lika viktigt som det medicinska området, men eftersom många istället "hoppar över" till det medicinska området och utför läkarens arbete blir omvårdnaden lidande. Observera nu att omvårdnad handlar om mycket mer än en vad vi brukar kalla "basal omvårdnad". 

    Omvårdnad är ett stort område som förtjänar att man fokuserar på det. Jag säger det, låt läkaren göra det han eller hon är bra på, så gör jag det jag är bra på. Ibland blir det en konflikt mellan det medicinska och omvårdnaden och då tar jag den konflikten med läkaren. Många släpper det bara och låter läkaren härja fritt.  
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 15:47
    #36

    I mina ögon degraderar sig sjuksköterskor i samma ögonblick som de blir "medicinska sjuksköterskor" eftersom det innebär att de blir läkarens assistenter. 

    Det är bättre att de låter läkaren sköta sitt själv och istället engagerar sig i sitt egent ansvarsområde, omvårdnaden.  

  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 15:57
    #38

    Sjuksköterskor arbetar med fokus på att förbättra hälsa, förebygga sjukdom/skada och mycket annat. Detta gör de utifrån patientens behov. Sjuksköterskan ser patienten som en helhet.

    Läkare arbetar med fokus på att bota sjukdom eller skada och ser mer människan som en  biologisk produkt som ska fixas. 

    Ett exempel:

    Patienten äter inte. Läkaren ordinerar därför TPN (total parenteral nutrition) utifrån sitt medicinska perspektiv, besluet tas utifrån de blodprov som tagits på patieneten.
    Sjuksköterskan säger att det inte är en bra idé och vill istället undersöka varför patienten inte äter. Hon samtar med patienten som säger att han inte har matlust, och att det är svårt att äta då. Sjuksköterskan fortsätter att utreda varför patienten inte har matlust  och planerar åtgärden utifrån omvårdnadsansvaret. Lösningen blir till slut att patienten rullas ut från rummet till dagrummet där man dukat upp en aptitligare måltid. Man har vädrat ut lokalen så det är frisk luft och ser till att ha lite avkopplande musik i bakgrunden. Patienten äter en del och känner att matlusten kommer tillbaka.

    Hade sjuksköterskan haft samma medicinska perspektiv som läkaren hade patienten iställer legat kvar i sängen med TPN... Därför ska sjuksköterskor inte "leka läkare".  

  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 16:00
    #39
    Probably the best in the skrev 2011-04-14 15:51:29 följande:
    Tack för degraderingen... jag jobbar helt på egen hand och har ingen doktor som talar om för mig vad jag gör. Dock glömmer jag inte omvårdnaden men är väldigt mkt medicinsk ssk, då mitt jobb går ut på det, att lindra och åtgärda medicinska problem. Jag sätter inga diagnoser men måste ju ha dom i bakhuvudet för att ge korrekt behandling.
    Som sjuksköterska ska man ju arbeta utifrån patientens diagnos såväl som patientens upplevelse av situationen. Att ha kunskap om, och förståelse för diagnoser är viktigt för att kunna göra rätt omvårdnadsdiagnos. Dock är det ju inte brukligt att sjuksköterskor gör medicinska diagnoser.  Men för att se vilka behov patieneten kan tänkas ha måste man ju givetvis ha kunskap om fysiologi, anatomi och medicin m.m. Men det är inte vårt primära arbetsområde. 

    Menade inte att degradera dig där, men du förstod säkert vad jag menade :) 
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 16:16
    #42

    Problemet blir att det medicinska perspektivet har tagit överhanden i vården. Detta leder till mer lidande, längre vårdtider och högre kostnader. Genom att sätta omvårdnaden i fokus sparar man såväl lidande som pengar. 

    Det är tråkigt att höra att den personalgrupp som har ansvar för omvårdnaden istället vill arbeta som läkarassistenter i det mediciska området.

    Det medicinska området ska INTE vara större, men har tyvärr blivit det ändå, eftersom många ser mer status i detta. Tyvärr drabbar det patienten. Vi har alldeles för stora tankar om medicinen och många gånger ger man en tablett istället för att åtgärda det egentliga felet. (vilket kan undvikas med rätt omvårdnad).

    Jag kan tänka mig att med rätt omvårdnad skulle man kunna halvera medicinförbrukningen i Sverige.

    Omvårdnad handlar inte om att "puffa kuddar". Omvårdnad handlar om att stödja, motivera, undervisa, behandla, utreda patienter. Det är en mycket komplex uppgift och jag skulle inte vilja säga att det är dravel. Det finns flera studier som visar på att patienter mår bättre, tillfrisknar snabbare och når bättre resultat om man fokuserar på omvårdnaden iställer för medicinen - det kallar jag inte dravel.  

  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 16:25
    #46
    winnie the pooh2 skrev 2011-04-14 16:20:43 följande:
    Om inte vil sjuksköterksor såg till att patienterna fick det lm läkaren ordinerade vem skulle då göra det?!
    Ja, det är vår uppgift att utföra det jobbet, absolut. Men det medicinska är inte vårt egentliga fokus. Vi ska ha goda kunskaper i medicin etc. för att kunna utföra våra uppgifter och ställa omvårdnadsdiagnoser m.m. men vårt fokus ska vara på omvårdnanden. 

    Att behandla någon med mediciner kan vara en omvårdnadsåtgärd. Vi tänker på det här med smärta. Smärta är "sjuksköterskans ansvar" och om man sitter med en patient som har smärta är det sjuksköterskans ansvar att hjälpa patienten med detta. Då kan man säga till läkaren att han eller hon ska ordinera läkemedel för detta. Då har sjuksköterskan tagit sitt omvårdnadsansvar och läkaren tagit sitt medicinska ansvar. Dock har de haft olika fokus.

     
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 16:32
    #48
    winnie the pooh2 skrev 2011-04-14 16:26:21 följande:
    Så görs det på de alldra felsta sjukhus.
    Jo, men problemet är att många sjuksköterskor inte tar sig tillräckligt mycket tid till omvårdnaden och istället fokuserar på det medicinska.När man pratar med patienten gör man det utifrån ett medicinskt perspektiv. 

    Jag vet inte om ni hört talas om personcentrerad vård? Det är ganska stort här i Göteborg, eftersom Göteborgs universitet utvecklar det just nu. Det pågår en hel del projekt på olika avdelningar. Men det är svårt att få personalen att ändra attityd, tyvärr. Det finns dock avdelningar som börjat arbeta med det mer aktivt där man nåt bra resultat och där personalen inte förstod hur de kunde arbeta som de gjorde innan.

    http://www.gpcc.gu.se/personcentrerad-vard/

    i personcentrerad vård kan man inte ha det medicinska/biologiska i fokus. Där är det patienten som helhet och patientens upplevelse som är det viktiga. Där är det omvårdnaden som är det viktiga.  
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 16:53
    #55
    Probably the best in the skrev 2011-04-14 16:43:13 följande:
    Varför inte ställa sig frågan VAR jag jobbar innan du går på som en ångvält?
    Ger inte jag morfin till pat med hjärtinfarkt lär lidandet blir 100 gånger värre, det räcker inte med att jag håller handen i det läget...min arbetsuppgift är inte komplex, den är basic/rakt på sak/nu eller aldrig....jag utreder inte, undervisar väldigt lite, stöttar mkt, motiverar mkt lite, behandlar väldigt mkt...och jag tänker fortsätta kalla mkt av det dravel....återkommer!
    Men du... Att ge någon morfin är en omvårdnadsåtgärd. Det är du som nedvärderar omvårdnad till att "hålla handen" vilket iofs kan ha mycket god effekt det med. 

     Kanske är det så att du och jag inte har samma uppfattning om vad som är omvårdnad? Det är perspektivet som är det viktiga. När man ser på patieneten, ser man då en biologisk produkt som ska fixas eller ser man en människa som lider?  

    Nu generaliserade jag för att förtydliga, men det är det som är skillnaden på medicin och omvårdnad. Givetvis går det in i varandra, så det överlappar, men omvårdnad och medicin är olika fokus och olika perspektiv. Omvårdnad är mer än att hålla handen och puffa kudden.

    Ambulanssjukvård kallas ofta för komplex omvårdnad, där om någonstans handlar det ju om "rakt på sak/nu eller aldrig".  Omvårdnad är alltså mycket mer än du tror.  
  • Anonym (SSK)
    Äldre 14 Apr 23:27
    #62
    Probably the best in the skrev 2011-04-14 22:24:20 följande:
    Det jag reagerar på är hur du gör en så tydlig skillnad på omvårdnad och medicin. Det är så du inleder denna diskussion och det jag svarar på. Att ssk degraderar sig genom att hoppa över och bli läkarnas assistenter. Jag får inte ihop det....alltså om du ser på den medicinska biten som en produkt som ska fixas...ja då kommer vi aldrig att komma överens. Du generaliserar en hel del verkar det som, för att i sluttampen komma på att det går visst hand i hand...men ändå inte...hur ska du ha det?
    I mitt jobb är det så intrasslat i varandra. Att ge morfin för mig är en medicinsk uppgift, för att jag ordinerar det och jag ger det, men syftet är ju att lindra pat lidande, dels pysiskt men även fysiskt som då blandar in både omvårdnad och medicinska aspekter. Är jag fortfarande doktorns lilla tjänsteflicka? Eller en syrra med rätt att fokusera på båda områdena, men kanske med mer fokus på medicin än omvårdnad?
    Utveckla gärna den komplexa omvårdnaden inom ambulanssjukvården...hur menar du nu?
    Och återigen blir jag degraderad.."mycket mer än du tror"....det finns fler än ett sätt att se på samma sak, kanske du som ska tänka till ett varv till och lyfta blicken!
    Ja, alltså i praktiken flyter dessa ihop. Men de bör särskiljas så att de kan stå emot varandra. Jag tänker mig som ovan exempel med TPN. Om inte sjuksköterskan i den situationen skulle ha ett omvårdnadsfokus skulle patienten fått TPN. 

    Det är viktigt att omvårdnad och medicin tillåts vara med varandra och mot varandra. Problemet uppstår som sagt när sjuksköterskor gör läkarens jobb utan att reflektera över sitt, när det medicinska fått så mycket fokus att man endast ser omvårdnad som "puffa kudden" eller "hjälpa på toaletten" eller liknande. Omvårdnad är så mycket mer än så, det är ett område som är minst lika stort som medicin, men som ofta får mycket mindre uppmärksamhet. 

    Komplexa omvårdnadssituationer är det på t.ex. akuten, i ambulansen, i vissa fall i hemtjänsten etc. Det handlar då om situationer där omvårdnaden ställer höga krav på såväl medicinskt kunnande och omvårdnadskunskap. När jag läste på universitet var det under kursen "komplex omvårdnad" som man fick tillfälle att göra sin praktik på t.ex. ambulans eller på akuten etc. 

    Man har uppmärksammat att man i svensk sjukvård inte arbetar med omvårdnad på rätt sätt, det medicinska perspektivet har blivit normen även för omvårdnadspersonal. Man har sett att detta är till men för patienten som drabbas av längre vårdtider, fler infektioner/skador och sämre hälsa. Detta beror till stor del på att sjuksköterskona som ju ansvarar för just omvårdnaden inte tar sitt ansvar på rätt sätt. Man hart också sett att sjuksköterskor har svårt eller tycker att det är jobbigt att argumentera emot läkaren när det blir en konflikt mellan medicin och omvårdnad, trots att de egentligen har rätt. Det medicinska perspektivet har alltså fått för stor del av kakan om man säger så. 

    När det handlar om medicin (läkarens ansvar) så är det ofta en diagnos som ska rättas till eller behandlas - det är läkarens uppgift att utforma detta. Det är de tecken som finns, läkaren ställer sin diagnos efter. Läkaren lyssnar på symtom och tittar på tecken och bestämmer sig sedan för en medicinsk behandlig. Denna utförs oftast av sjuksköterskan, genom omvårdnadshandlingar. 

    När det handlar om omvårdnad (sjuksköterskans ansvar) är det oftast patientens upplevelse (symtomen) som lägger grunden för omvårdnadsplanen. Smärta, illamående, rädsla etc ska behandlas. Här bryr man sig inte så mycket om diagnosen utan fokus ligger på att behandla symtom och förebygga sjukdom/skada. 

    Det är därför man inte behöver läkare i ambulansen som exempel. Oftast räcker det med  att behandla symtomen inledningsvis, man ställer sällan en medicinsk diagnos ute på plats utan blodprov/röntgen ändå. När det gäller att behandla symtom kan man generalisera och säga att det är sjuksköterskans ansvar och det är en av de viktigaste uppgifterna i omvårdnaden. 

    (Som erfaren SSK kan man ju "ställa diagnos" ute på plats också, men det är inget man normalt sett gör officiellt, utan det blir ändå läkarens jobb på akuten att göra det jobbet.) 

    Vad jag menar med degradera är alltså att jag menar att många sjuksköterskor (inte alla, och du behöver inte ta åt dig om du inte är en av dem) glömmer bort omvårdnaden, som ju är deras ansvar och istället "går läkarens ärenden". Det kan krocka ibland och man har ju vid studier sett att patieneten förlorar på det i längden, om inte sjuksköterskan står upp för sin kunskap och sitt ansvarsområde. 
  • Anonym (SSK)
    Äldre 18 Apr 15:33
    #68
    Probably the best in the skrev 2011-04-15 22:18:03 följande:
    Om du är samma som tidigare anonym SSK så kan jag mer hålla med dig i detta resonemang, men håll med mig om att du inte var så strukturerad i början

    MEN du måste också inse att alla syrror inte jobbar på en vårdavdelning där vi har tillgång till läkare. Jag är chef över både det medicinska och omvårdnaden. (har delegationer såklart men det finns ju ingen på plats som säger åt mig, jag tar alla beslut).
    MEN jag tror också att jag hör till den grupp syrror som verkligen har omvårdnad i fokus, då det för mig innebär att lugna, trösta, lindra OCH puffa en kudde som kan vara nog så viktigt vid en lång ambulanstransport. Att behandla och förstå symtomen är i första hand ett medicinskt fokus för mig, i andra hand ett omvårdnadsproblem, i det akuta läget! Självklart med patienten i fokus, anhöriga, och en vilja att lösa problemet på bästa sätt. Att som du definera upp det så tydligt i två områden känns helt fel för mig, inom det jag jobbar med och det var därför jag reagerade som jag gjorde!
    Måste berätta om en episod till, på min vidareutbildning. Uppgiften vara att skriva om ett patientfall i ambulansen. Beskriv omvårdnaden...jo, vi skrev och vi skrev, vi ansåg att pat behövde dropp...och där var det stopp, för det har man då blivit itutad från första dan på ssk utb att vi kan tänka det, men när vi sen sätter droppet är det en medicinteknisk åtgärd. Så vi skrev aldrig att vi satte det, och blev underkända. DÅ fick lärarna upp ögonen för det här med omvårdand i ambulans och de fick ge sig och inse att vi kan inte fokusera på enbart omvårnad, vi om några arbetar mkt med det medicinska i fokus. Du skriver komplex omvårdnad och visst kalla det gärna det, men då får också definitionen av det vara att det innebär mkt medicin och medicintekniska åtgärder!
    Jag tycker nog att det var detta jag sa från början. Men jag förstår att vi såg på uttrycken på olika sätt. Jag anser ju t.ex. att medicinsk behandling som utförs i andra syften än att direkt behandla sjukdomen i sig, är medicinsk behandling som genomförs genom omvårdnad. Alltså är all behandling, me eller utan medicin/redskap i syfte att reducera eller radera symtom - omvårdnad. 

    De här två är två olika fokus, jag pratade med en läkare här om veckan och han sa just detta, att det medicinska perspektivet inte kräver att man ser patienter som människor utan som "en sak". Att medicinskt (alltså biologiskt och naturvetenskapligt) behandla en människa kräver i princip inga omvårdnadskunskaper eller perspektiv. Att däremot göra det på ett humant sätt och med patienten, människan, i fokus kräver omvårdnadsperspektiv.  

    Han sa också att läkare som mår dåligt gör just detta, de ser sina patienter som människor, och det är det som får dem att må dåligt, i synnerhet då när sjukdomen är svår och inte går att behandla. Då är det lättare att se människan som en produkt, en sak. Det är ett fullt möjligt perspektiv i den medicinska vården (om man nu ser den som strikt naturvetenskaplig/bilogisk) men är helt omöjligt i vården ur ett omvårdnadsperspektiv.

    Omvårdnad och medicin går in i varandra och det finns inga klara gränser i realiteten. När det gäller ansvaret är dock gränserna ganska klara och när det gäller medicin är det läkaren som bestämmer. SSK får egentligen inte ens ge något sådant som syrgas utan att en läkare tagit något form av beslut.  När det gäller omvårdnad har sjuksköterskan ingen chef, egentligen inte ens när den är medicinsk. En patient som har mycket ont (symtom) ska ges smärtlindring om sjuksköterskan bestämmer det, även om det är läkarens ordination. I det här fallet skulle i princip sjuksköterskan (ur ett omvårdnadsperspektiv) beordra läkaren att ordinera smärtstillande om det skulle krävas. Det är här det kan bli problem, eftersom många sjuksköterskor lägger sig "under" läkaren och gör som han vill, eftersom de helt eller delvis har anammat det medicinska perspektivet och glömt bort sitt ansvarsområde - omvårdnaden. När det gäller omvårdnad är det sjuksköterskan som bestämmer! 
  • Anonym (SSK)
    Äldre 18 Apr 15:35
    #69
    education skrev 2011-04-15 22:22:51 följande:
    Anonym (SSK), du vet då vad du talar om! Dig vill jag bli kompis med! Blir alldeles varm i hjärtat när jag läser. Får jag fråga - är du vårdlärare? Eller har du bara extremt bra koll på vad vi faktiskt utbildat oss till?
    Jag är sjuksköterska, läser just nu till anestesisjuksköterska... lite tråkigt då, eftersom jag blir "medicinsk sjuksköterska". Men jag glömmer aldrig mitt omvårdnadsansvar som gäller oavsett vad.  :) 
  • Anonym (SSK)
    Äldre 21 Apr 12:12
    #72
    education skrev 2011-04-21 12:00:03 följande:
    Du blir bra på en högskola sedan
    Hehe, även om jag tyckte att vi hade riktigt bra lärare, så är det inte min grej riktigt. Jag vill ha fart och fläkt och jobba "där det händer" På en skola passar jag nog inte in. Hade nog blivit långtråkigt. 
Svar på tråden Sjuksköterskor: Hur mycket får ni i lön??