hedmanpazio skrev 2011-04-23 12:05:43 följande:
Ett väldigt fint inlägg TS. Fint på det sättet att det berör. Jag känner igen din beskrivning från flera personer med ångest och det handlar ofta om som du skriver att man inte riktigt förstår varför tomheten finns där och det blir väldigt frustrerande för en del att känna detta när de 'egentligen' lever ett bra liv i övrigt.
Det är ett växande fenomen i samhället att så många känner tomhet och ångest trots att de har 'fungerande' liv. Kraven och behoven (och möjligheten till att tillfredställa dessa) har ökat enormt och personligen tror jag att det lätt lämnar hål i folk som idag försöker följa de normer och regler man ska leva efter med konsumtion, familj, socialt nätverk, mode osv men inte får möjlighet att känna efter själv om det passar en.
Lite sidorspår, men vad jag försöker förklara och även arbetar med de ångestpatienter jag själv har, är beskrivet med ett ord: Insikt. Man måste låta personer förstå varför de känner som de gör och guida dem genom sin inre värld sicksackande mellan ångestflaggorna för att tillslut kunna se tillbaka på den resa man gjort och bilda sig en uppfattning om vad tomheten handlar om. Det är upp till din behandlare att guida dig genom att påvisa vilka dörrar som finns, men det är du som måste kliva igenom dem.
Anledningen till att många missar ångestdrabbade människors lidande är just för att man inte lyssnar till den upplevelse som personen beskriver utan lyssnar efter symtom och kriterier för diagnos och sen insättande av 'rätt' medicin för den diagnosen, men inte för upplevelsen.
Vad du kan göra är att fortsätta din inre resa. För att svara på din fråga, så låter det som du redan arbetar med dig själv genom att VILJA utforska ditt inre liv! Att arbeta med sig själv handlar om motivation till förändring. Många jag känner till vill ha en förändring, men är inte beredda på att göra det som krävs (ofta möta ångest istället för att undvika den). Dessa personer kan man säga är inte beredda att arbeta med sig själv.
Ditt först steg är att förstå att ångest inte är något farligt, utan något livsviktigt för oss människor. Den talar om för oss att något är fel, eller hotande MEN det är den subjektiva TOLKNINGEN av situationen som avgör om det är fel eller hotande, inte alltid situationen i sig. Detta är en process att inse detta och sluta använda undvikande strategier för att fly ångesten och vilja 'bli av med den' istälet för att lyssna på den och se vad den har att säga. Jag hoppas du med din guide vem det nu än är, kan utforska ditt inre värderingslöst och orädd utforska vad just din ångest säger till dig, och vad du då gör. När du kan göra detta, är du beredd att gå över till mer 'verktygs' inriktade insatser.
Lycka till!
Jo, men vilka dörrar ska man kliva igenom om man inte ens ser dörrarna?
För många verkar det så enkelt att de kan säga vad som ger dem ångest. Jag får ångest i mångt mycket flera lägen än sådant som verkligen triggar ångest hos mig (stress, måsten och osäkra relationer). Jag kan få ångest i alla lägen - och vara helt utan en annan dag i samma lägen.
Jag är också väl medveten om att ångesten i sig inte är det minsta farlig i stunden (i längden är det naturligtvis inte bra). Visst kan jag möta min ångest, men livet är inte direkt uthärdligt med det konstanta gnagandet och oviljan som följer med den. Det är inte så att ångesten avtar för att jag bara låter den bero. Den säger nästan aldrig någonting annat än "uäääääh, isch".
