När börja förskola för adopterat barn?

Du känner ditt barn bäst! Jag vill bara berätta hur vi kommer att göra inte råda dig till något...

Jag har också fått brev där de erbjuder plats from aug, vi kom också hem i mars och jag tänker att vi fortfarande är viktigast för vår son i aug men han kommer att börja senare i år eller i början av nästa. Under hösten kommer vi att gå till öppna förskolan för att träffa andra barn.

Det brukar i vanliga fa vara lite svårt att få plats mitt i terminerna men den allmänna förskolan är lagstadgad och de måste bereda er plats snarast när ni önskar det därmot kanske det är lättare att få plats där du önskar i aug.

Lycka till med detta svåra beslut

Fabbemam

Du är ju själv "specialist" på ditt barn, men vi har stannat drygt ett år hemma med båda barnen (de  var 3 mån resp 19 mån när vi fick dem). Jag tycker ett halv år hemma känns lite för kort, men som sagt känner jag ju inte ditt barn...

En läsvärd artikel om ämnet: www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/05/19/inte-nyfodd-nyfadd

Jag skulle inte börja så snabbt. Anknytningen tar längre tid, mycket längre tid. Hur bra den än börjar så tar den tid att sätta sig. Barn lär sig inte språk av jämngammla utan av vuxna personer de har en nära relation till dvs er. Detta har vi rent principellt pratat med vår soc om och hennes åsikt var att mins tet tår - kortare tid ansåg hon kunde vara skäl till avslag vid nästa ev ansökan.

Vi har varit hemma i 2,5 år till hösten och först efter två år hemma och med 6 månaders besök på förskolan så kände vi oss mogna för inskolning. Så nu ytterligare sex månader senare kommer vi att skola in till hösten. Vilket känns lagom för oss.

Jag började skola in min son nu på allmän fsk. Han har nu varit hemma med oss ett år och var 3 år när han kom till oss, har alltså hunnit fylla 4 år nu. Han kommer att vara där 4 timmar 3 dagar/vecka = 12 timmar/vecka alltså.
Jag har inskolat honom i 4 veckor nu, och räknar med minst denna veckan också. Vi har gått mycket försiktigt fram alltså.
Jag tycker att det låter väldigt tidigt att skola in ert barn redan, de flesta "experter" säger att man bör ha varit hemma i minst 1 år innan man låter barnet börja fsk.
Egentligen tycker jag att det är för tidigt för våran son att börja nu, hade gärna väntat till hösten, men få hade vi inte haft möjlighet att skola in så här länge och lugnt vilket kändes jätteviktigt.

Ang. den språkliga utvecklingen så lär sig barn ett djupare språk av sina föräldrar än av andra barn. Av kamrater lär sig barnet tala så som de andra barnen gör, de härmar och säger samma saker som kamraterna (ytflyt). Men av en närvarande förälder lär sig barnet språket genom att man utforskar saker tillsammans, upprepar och benämner.
Jag skulle förklara det som att träna ett spädbarn språkligt. Vem tror man att det minsta barnet får bäst språkträning av, andra barn som pratar med det, eller en förälder som pekar, visar, benämner, upprepar, osv.

Det finns mycket bra att läsa om just adopterade barns start i fsk, tex. häftet "Adoptivbarn och förskolan" av
Anna Elias. Även häftet "Om adoptivbarns språkutveckling" av Christina Lagergren är mycket bra att läsa. Dessa finns att köpa hos adoptionsorganisationerna.

Ha inte bråttom med förskola! Var hemma så länge ni har ekonomisk möjlighet! ½ år är i regel väldigt kort i adoptionssammanhang! Vara med och samspela med andra barn har han säkert stor erfarenhet av, men att vara med och samspela med en mamma (och en pappa)? Förmodligen väldigt liten erfarenhet, möjligen inte alls! Det är nu ni investerar i tid och känslor med barnet. Tiden för att bygga en trygg, stark anknytning är snart förbi!

Min son, som var 4 år när jag fick hämta honom, fick börja på allmän förskola efter 6 mån. Dock valde jag att minska tiden till 2x3h. Han trivdes väldigt bra, när han fick träffa jämnåriga på ett annat sätt, än vad jag kunde åstadkomma här hemma. Gå på din magkänsla!

Våra barn börjar f-klass & förskola i höst dottern kom vi hem med i mars-07 & lillebror fick vi i sept-09 (kom hem maj-10 från Kenya), de var båda spädbarn då vi fick dem.

Kompisar hinner han få viktigast är en trygg anknytning med er. Inte för att rampa dig på tårna men med största säkerhet kan jag säga att om du om 6 mån eller 1 år ser tillbaka på hur er anknytning såg ut "idag" lovar jag att ni kommer märka stor skillnad, det är lätt att tycka att han/hon är så trygg med oss osv men anknytningen har man hela livet & den har ju precis börjat för er.

Svårt att ge dig ett specifikt råd men jag kan dela med miig av hur vi upplevt det. Våra tvillingar går 15 timmar fördelat på 3 dagar/vecka. De var 4,5 när de började och hade varit hemma med oss i 1 år och 2 månader vid inskolningen. Vi var lite tveksamma på om det var för tidigt eller om vi skulle vänta ett år till, och så här med facit i hand kan jag väl säga att ja, för det ena barnet skulle det nog ha varit bäst att vänta lite till och för det andra har förskolan inneburit ett enorm skjuts för självkänslan, språket och det sociala samspelet. Det som gör att jag nog skulle ha väntat ett halvår eller ett år till, om möjligt, med det ena barnet är främst det faktum att det tagit lång tid för detta barn att lära sig umgås med de andra barnen och vara del av en grupp. H*n har ännu inte fått några kompisar. För det andra barnet är det precis tvärtom. Att få egna kompisar, dels utanför vår vanliga bekantskapskrets och dels helt fristående från sin tvilling, har varit så otroligt betydande. Så det kan nog variera jättemycket mellan olika barn och olika familjer beroende på en massa faktorer, men jag tror det är jätteviktigt att barnet känner sig tryggt med föräldrarna innan man börjar blanda in fler vuxna och andra regler och situationer. Dessutom var jag ju tveksam om 1 år och 2 månader var tillräckligt lång tid... Det tog oss sex månader innan vi började få vardagen att funka. Så i dina kläder skulle jag ha väntat. Lycka till med dina funderingar!

Vår pojke kom hem 11/10 från Ryssland och fyller 5år nu i sommar.

I vårt fall talar pojken med ingen annan än föräldrarna och  nu när han har varit hemma i 6mån så har han äntligen sagt ett par ord åt morförlädrarna och några andra som han träffar med gämna mellanrum... 
Vi har anmält pojken till en klubb som skulle börja i September och skulle vara 2ggr i veckan och 3h varje gång. Men vi får vänta och se, han håller på att bli modigare hela tiden, vi har inte tvingat honom att tala med någon, om han inte har själv sagt något.
Var lite orolig över saken, men vår sosialarbetare sa att det är en jätte bra sak, och vi skall inte försöka få honom och tala med andra, när han inte har behov av det ännu.

Men samtidigt vet jag ett annat par var poiken var hemma i 2mån och började gå på en klubb, och det har gått jätte bra.

Så de beror mycket på barnet och man kan väl inte säga vad som är rätt åt alla...

 

Vi fick trollet den 4/11-09 och var hemma 1år ganska precis 8räknar inte med dom 5v vi hade han nere i Polen) utan enbart här hemma innan vi skolade in honom. Vi hade dessutom hälsat på dagiset under hela hösten 1-2ggr i veckan bara för att hans kulle få börja känna igen ansikten.

Visst har man funderat en och två gånger om det ändå var förtidigt för trollet, trots att han kände sig bra här hemma i sin borg. För utbrotten som kom då han kom hem var inte roliga kan jag säga. Sedan släppte han inte oss ur blickfånget under hela eftermiddan.

Så stirra dig inte blind TS på ditt barns ålder för det hör inte hit, kängor kommer ni få av ert barn som kommer att känna sig "bortlämnad" igen, å skola in bara efter 6mån hemma kommer jag personligen ej att rekommendera oavsett vilken ålder barnet är då det kommer hit.

Så VÄNTA TS med inskolningen.

När vi hade varit hemma i 1 1/2 år började vi på dagis (även om vår magkänsla sa motsatt men pga sonen inte fick hjälp av hablitering om inte han hade dagisplats så "tvingades" vi till det), tanken vara att sonen skulle gå där någon timme i veckan i ett år och därefter utöka till normal dagistid. Men sonen visade tydligt att det var för tidigt, han slutade sova och blev väldigt mammig.  vi sa till habliteringen att vi isåfall struntar i att få hjälp av dem eftersom vi anser att anknytningen är absolut viktigast. Vi har nu varit hemma i 2 1/2 år och sonen börjar till höst och nu är han redo.
 Vi som adopterar har en chans till att anknytningen ska funka. Det är i början och det är superviktigt att arbeta med samspel och närhet. Oavsett ålder på barnet så ska man lägga en grund så att barnet är tryggt resten av sitt liv, jag kan bara av erfarenhet säga att det går inte jämföra den trygghet och det lugn som vårt barn har med oss jämfört med ett år sedan. Jag är så glad att vi stod på oss och tog bort honom efter drygt en månad. Man ska alltid följa magkänslan så ordnar sig allt annat senare. Kompisar kan man ordna hem eller gå tillsammans på öppna förskolan och språket kan man jobba med barnet tillsammans, finns massa samspelsövningar man kan jobba med som barnet lär sig språket. Det man inte får glömma är att barnet är "nyfött" när man får det, oavsett bioålder. Att ha en mamma o pappa, ett hem och alla vardagsting man gör är inget självklart för barn som levt i barnhem, att ta in det och känna sig trygg med allt som händer runt omkring är redan mycket att ta till. 

Chatnoir : jätte bra text! www.bvadopt.se/files/22775.pdf
Det är mycket att tänka på sen  när de små liven börjar på dagis. Vi tog foton på alla rummen på dagis och personalen för att titta på månaderna innan och lekte på dagisets lekplats sommaren innan höstensstart.
Vi hälsade även på ett par gånger när andra barnen var ute och lekte bara för att vänja vid miljön och träffa personalen, allt för att förbereda i lung o ro. Men som sagt trots all förberedning så var inte sonen mogen. När sonen börjar till höst så kör vi samma förbredning så det blir bästa för sonen.