Min samlande pappa... vad ska jag göra?

Jag känner igen mig, har liknande problem med mina föräldrar. Jag har vänt ut och in på mig själv för att försöka hjälpa dem tills jag insåg att jag inte kan. Det är inte mitt problem, och jag kan inte ändra på en annan människa. Jag har helt enkelt fått ändra min egen inställning till detta, vilket har hjälpt mig otroligt mycket.

Jag känner igen mig, men mamma bor ensam. Hon samlar på kläder, ALL post hon får (inklusive all reklam), plastpåsar, hållare till plastpåsar, gamla lakan.. Låter harmlöst men..hon har ett stort köksbord men endast EN person får plats att äta- resten av stolarna och bordet är fullt av högar av reklam.

Jag försöker få henne att rensa och då kastar hon EN påse i återvinningen. Kruxet med samlare är ju att de känner att de noga måste gå igenom varenda sak så de inte kastar "nåt viktigt".

Håller annars med Krokus- jag har insett att jag inte kan hjälpa och accepterar att det ser ut som det gör hos henne. Jag kan inte förändra.

Det finns en författare, svensk, som skrivit om hur hon växte upp med en samlande mamma. Den mamman samlade på sopor. Det kanske vore värt att läsa boken, om inte annat så för att se att man inte är ensam. Minns inte vad författaren heter, nån som vet?

Jag skulle nog också kunna ändra inställning. Problemet för mig är att jag lider av att se min mamma må så dåligt pga detta. Jag vill hjälpa henne och jag vill att hon ska få en dräglig hem-miljö och vardag. Hon mår bara sämre och sämre. Tror inte att hon skulle erkänna det, men jag tror att hon börjar bli deprimerad pga av detta. Känner att hon håller på och bli bitter. Jag vill ha tillbaka min glada och positiva mamma.

Många många gånger har hon "hotat" min pappa.... "blir det ingen förändring så flyttar jag"... men hon har aldrig gjort slag i saken. Och min pappa tar inte längre hoten på allvar. Han tänker nog bara att det skulle vara skönt om hon flyttade så han fick leva sitt liv som han ville.

Jag har nu börjat tänka tanken att jag skulle säga till min pappa "om inte du tar tag i det här så kommer jag aldrig mer att besöka dig och mamma i huset". Men jag vet inte om det skulle ha effekt....

Åh, jag blir så ledsen och frustrerad.

Krokus... hur är dina föräldrars relation? Bor dom fortfarande ihop?

Skulle gärna läsa den boken!
Någon som vet vad den heter? Författare?

terapi kanske?

Jag tror att boken ni talar om heter "en dag ska jag berätta om mamma" av karin thunberg www.adlibris.com/se/product.aspx

Jag har inte läst den själv, så jag vet inte hur den är.

Jag förstår att du är ledsen och frustrerad, det är skitjobbigt! Men du kommer inte kunna förändra din pappa, du har ju redan gjort så mycket utan resultat. Din mamma mår dåligt - det är hemskt för dig att se. Men det är samma sak där; du kan inte fixa din mammas liv åt henne, det måste hon göra själv. Det du kan göra är att försöka stötta henne i det (men utan att bränna ut dig själv!)
Mina föräldrar bor tillsammans, de är väl liksom medberoende... även om det är min mamma som är den stora samlaren. Men det är samma där, jag lider att hur de lever, men jag kan bara lära mig av deras misstag, och se till att jag själv inte hamnar i samma situation...

Hej Elin!

Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig för en förfrågan. Du får mer än gärna inboxa mig. 

Jag tror man måste inse att ens samlande närstående behöver professionell hjälp. Och att man själv inte kan lösa det hela.

Hej Elin!

Jag såg att denna tråd var några år gammal så kanske är frågan inte aktuell längre. Jag undrar hur det har gått med din pappas samlarbeteende?

Min pappa är nämligen likadan, dock ingen byggare i grunden utan ekonom, och samlar på allt i kassar, som står överallt. Man kan inte knappt gå in i hans hus tyvärr och jag tycker liksom du att det är jättejobbigt att han ska behöva leva så. Såklart känner en del av mig också att det är pinsamt och skämmigt gentemot grannar och andra som han träffar. Det har pågått i hela mitt liv, men sedan min mamma gick bort (som höll det lite i styr, typ "du får bara ha dina grejer i garaget") har det bara blivit värre. Även bilen ser ut som den är fullastad med skräp. Och han säger att han inte kan slänga nåt pga det kan vara nåt värdefullt.. han är också alltid rädd att lämna saker i bilen då han tror någon ska stjäla hans saker. Lite paranoia?

Jag älskar min pappa och han är hur bra som helst, men om du eller ngn annan har ngra tips så tas dessa gärna emot! Jag har funderat på att hyra in städhjälp men undrar om det ens är möjligt? Skulle han låta dem städa?

Mvh orolig dotter

Alexandra.

Jag har också följt tråden.
Min far är nog som din, han kan inte slänga någon för att allt har ett värde, antingen är det bra att ha, eller så kan någon annan använda det, dock så brukar det inte vara värt mycket och för det mesta bara ligga där tills det bli omodernt, gammalt eller förstört.

Bilen används som förråd det är gamla förpackningar, halva dunkar med spolarvätska, motorolja eller annat, alltid grejer i baki sätet eller på golvet så det går aldrig att ha någon som kan åka med utan att behöva slänga det i bagageutrymmet som ofta är fult.
Det som ligger där används oftast inte mer än en gång, att ordna en hylla eller back i källaren för att ha dom lätt tillgängligt när de behövs kommer aldrig hända.
Alla verktyg ligger i olika konsumkassar på olika ställen, oftast om det är något som består av 2 delar så är det obrukbart då den andra delen, ligger i en annan kasse, eller hamnat på golvet i bilen och blirivt rostigt och förstört.

Hemma har det alltid varit lika dant, mycket grejer sedan jag glyttade hemifrån för 15 år sedan så har alltid hamnat i drivor, det går inte att visstas där.

När det till slut inte går att städa och blev ett problem för mer än han själv så sa jag till på skarpen.

Han har börjat ta tag i det men jag märker att han klarar det inte själv.
Detta har stört mig ända sedan man var barn.