Fattar mig ej på vissa fattiga

Har levt under normen, hur länge som helst känns det... Men ingen som inte känner oss mycket väl vet om det. Vi har inga skulder, inga avbetalningar, barnet behöver inte sakna de allra nödvändigaste i form av kläder, mat, leksaker. men det blir inga fritidsaktiviteter, inga semestrar, och släkt och vönners födelsedagar kan innebära en stor utmaning...Kommer vi att ha råd med presenten?
Jag har inte råd att vara sjuk en enda dag, knappt vabba, inte frisör, inte doktor, ingen tandläkare... Vi ligger typ 500 kronor under normen, men då har jag inte räknat med bilens kostnader, som är typ ca 2000 i månaden.

Det allra jobbigaste är att vi inte vill att alla runt omkring oss ska få veta, då det är så skambelagt att vara fattig.