• Jesper f

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
    '
    När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.

  • Jesper f
    Gissa skrev 2011-06-02 16:29:25 följande:

    Givetvis fattar jag att man inte går och tar en ny mobil på avbetalning om man lever på soc.


     


    Men om man nu har oturen att bli tex arbetslös eller sjuk så KAN det hända att man har gamla utgifter som inte bara försvinner för att man förlorat sitt jobb.


     


    Det bästa är att aldrig ta nåt på avbetalning, det förstår även jag, men människor har inte alltid en kristallkula att se sin framtid i, det räcker med att man skadas på jobbet så är cirkusen igång.


    Försäkringkassepengar som dröjer, en akassa som kanske dröjer eller inte ens existerar, utan man tvingas vända sig til soc för att slippa bli vräkt.


     


    I ett sånt läge är man inte mycket hjälpt av dessa råd, att man borde ha tänkt på det för två år sen eller att man borde sluta röka fast man inte ens röker eller att man får "sluta slösa" när man handlar muggpapper.


    Men när vi nu VET hur lätt det här faktiskt kan inträffa, desto STÖRRE anledning att INTE påbörja dylika krediter i nån större utsträckning annat än absolut nödvändigt, och använda SPARA istället. Eller hur? Man MÅSTE inte köpa möbler/kläder/resor på avbetalning, går alldeles utmärkt att spara till innan. Man MÅSTE inte ha en mobiltelefon med abonemang, går alldeles utmärkt att köpa en som man använder kontant abonemang på. Osv.

    Problemet är inte att folk inte ser vad som händer i kristallkulorna om 2 år, problemet är att folk inte tar samma ansvar för sin ekonomi som för i tiden. En kredit är ett lån, som precis som vilket annat lån som helst skall betalas tillbaka. Och indirekt, behöver du antingen en lika stor summa som krediten sparad, för att veta att oavsett vad som hända skall - att du klarar av den. Alternativt, precis som tex med ett bostadslån, att du helt enkelt får sälja vad det nu är för något, och vara utan det, för att täcka krediten. Konstigare än så är det faktiskt inte än i denna dag.

    Det innebär för dom allra flesta, att man har inte mordernasgte bilen, mobilen, platt tv-n, datan osv, men du lever å andra sidan i en sund ekonomisk miljö. Och det är det här som har blivit så fel, folk använder krediter som någon slags alternativ plånbok, som om det var ekonomiska möjligheter dom hade i dagsläget. Som om det blev billigare att betala när man skjuter skulden framför sig, med räntor, amorteringar, avgifter, och gud och hans moster, gentemot om dom hade sparat ihop summan istället.

    Det som kan vara av intresse att titta på vad gäller bidragsnormen, är vad som avses med "nödvändiga" utgifter, och jämföra med dom utgifter man sitter med själv, per månad, får man ganska snart en bild av hur ens egen ekonomiska situation ser ut.  Det är fullt möjligt att Soc bidraget borde höjas rent generellt för att bättre täcka allmänna prisläget, men jag kan inte själv anse att det ska täcka fler poster.

    För att det finns tillgång till krediter innebär inte att någon egentligen BÖR använda dom. Det är egentligen det som är så fel när man tom börjar utveckla kreditmöjligheter som ändå på något sätt ger krediter när någon inte ens är kreditvärdig. Det är inget friskhetstecken på en ekonomi. Snarare det motsatta.

  • Jesper f
    sunatet skrev 2011-06-02 17:43:09 följande:
    Alltså, ni som pratar om att ekonomiskt bistånd från soc ska täcka allt. I riksnormen ingår 1640 kr i matkostnader för en ensamstående vuxen. Totalt får en ensamstående vuxen 3720 kronor i månaden, plus hyreskostnader (upp till 3600 kr). För hur många av er skulle det här gå ihop? Hur många bostäder för under 3600 finns det om man bor i en av Sveriges större städer? Den enda tandvård man får ersättning för är direkt akut vård, och soc har en annan ganska speciell uppfattning om vad som är akut.

    Människor ifrågasätter varför man har mobil om man är fattig: Man kanske inte får ha hemtelefon, så man har kontantkort istället. Det går att köpa 10 år gamla modeller för någon hundring. Då blir det inte så dyrt med mobil. Och man får alltid skaffa ett kontantkort, oavsett om man har obetalda räkningar osv.

    Man kan ha hamnat i den här situationen då man inte kunnat få ett jobb efter man är färdighutbildad. Då har man csn-lån att betala tillbaka, dessutom. Det kanske blivit problem med ens företag så att man gått i konkurs. Massvis av saker kan hända. 
    Jag har gjort det, i närmare 4 år, innan min situation ändrades. Det var heller inget aktivt "val", eller något jag missköt från min sida som försatte mig där.
  • Jesper f
    Kimona skrev 2011-06-02 17:51:56 följande:
    Det är riktigt lite, men varierar i olika kommuner. Vi ligger på normen, men har inte soc och vi har nu i sommar ca 9500 kr med bostadsbidraget inräknat. Räkningarna ligger på mellan 4000-5000 inkl. hyra, sen har vi varsin mobil som vi tyvärr är låsta till ett bra tag till på runt 350kr var
    En fråga dock ( Obs, detta är EJ ett påhopp, eller "knäpp" på näsan, utan ärlig fråga ), varför valde ni den formen för mobiltelefonen från första början? Jag kan bara referera till mig själv, men när jag hade lite pengar - även om jag teoretiskt hade kunnat fått ett abonemang hade jag aldrig VELAT tagit det. Kontantkortslösningen var för mig utmärkt. Hur såg situationen ut, och hur resonerade ni? ( Om du vill berätta förståss, jag respekterar givetvis fullt om du inte vill. )
  • Jesper f
    Fattig student skrev 2011-06-02 17:58:34 följande:
    Men sluta angående det här med tandvård. Det är flera som har en inkomst från jobb och inte har råd med tandvård. Tandvård är dyrt. Vårda era tänder, det är en investering. Herrgud vi får gratis tandvård tills att vi är 19 år. Det ger ju en väldigt bra start för bra tänder livet ut.
    Vad  menar du? Har inte kommenterat tandvård i ö.h.t i den här tråden??!!
  • Jesper f
    Gissa skrev 2011-06-02 18:19:02 följande:

    Mmm, va bra, sen har man ingen soffa men kanske är skyldig pengar ändå.


    Ska man "lägga bort" dom avbetalningarna som är kvar då menar du , medans familjen sitter på golvet?


    Bra eller dåligt, det är så verkligheten ser ut när man köper för pengar som man inte har.
  • Jesper f
    Anonym (!) skrev 2011-06-02 18:50:35 följande:
    TS, det tänkte jag också när jag läste de där inläggen. Min pappa var precis likadan! Han hade och har fortfarande noll koll på att betala räkningar eller lägga undan varje månad till den där jätteräkningen som kommer en gång i kvartalet. Jag var tvungen att betala hans räkningar i några månader pga sjukhusvistelse och där var det flera räkningar som från början varit på några 100 kr men som med kronofogdeavgifter var på mycket mer. Många av dem handlade om saker han inte behövt köpa från början såsom CD-böcker!!! Han har 500 meter till biblioteket!

     Vi har hjälpt honom genom åren, varje månad nu får han 300 kr av oss. De första åren sa han att han skulle betala tillbaka men som tur är så låtsas han inte längre.

    När jag var liten gick han och köpte en parabolantenn och tecknade upp sig på ett långt avtal, samma månad stängde de av elen. Hur tänker man då? Jag vet inte hur många gånger de stängde av telefonen för oss. Han åkte på bilresor till Europa med oss fast han inte kunde betala hyran till lägenheten. Jag vet inte varför? När det var 14 dagar kvar till lön fanns det inte längre pengar till mjölk hemma. Det enda vi åt var typ spagetti och falukorv. Hela hans sätt gav mig bara ångest och det var så skönt när jag kunde flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi. Och jag hade typ hälften så mycket pengar som han, samma hyra och ändå hade jag aldrig några problem att betala räkningarna.

    Jag vet att det är jättesvårt att leva på existensminimum, jag har gjort det själv. Men att klaga över att man inte har råd att betala räkningar och sedan röka upp 1000 kr eller att köpa den senaste Iphonen på avbetalning för att man MÅSTE ha en mobiltelefon gör mig bara irriterad. Behöver jag säga att pappa klagar varje månad på hur svårt det är att aldrig ha några pengar?
    Det är horibelt att läsa TS... Men så glad att det inte blev ditt öde också, utan precis tvärtom! Visar att det finns möjlighet för ALLA, bara man tar fram papper, penna och miniräknare.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:37:03 följande:
    Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.
    Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.
    Det spelar faktiskt ingen som helst roll hur många som har någonting på avbetalning eller inte, det är fråga om planering. Ytterst få fall skulle behöva gå till kronofogden i överhuvudtaget, om folk tänkte efter före. Det är snarare det som är problemet. Allmänna ekonomiska beteendet.
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:27:08 följande:
    Jag tycker att det var ett otroligt dåligt förslag. Att låta saker gå till kronofogden är att skaffa sig senare (och värre bekymmer). Kostsamma för samhället också, om jag behöver tala språk som de flesta verkar förstå bättre än empati.
    Jag är övertygad om att samhället skulle tjäna på att stå för mindre krediter, framför att låta folk hamna hos fogden, både i kostnader och enskilt lidande.
    Samhället STÅR redan idag för både större och mindre krediter, nämligen dom som går igenom skuldsanering. Och den möjligheten är bra. Men något utökande av det hoppas jag verkligen aldrig att det blir. Och det är en fråga om rättvise princip.
  • Jesper f
    MickeN1973 skrev 2011-06-02 20:55:02 följande:
    Även om man har kläder på kroppen och mat på bordet,varje dag.
    Blir man drabbad av fattigdommen just pga man måste tacka nej till att tex gå ut med kompisar och fixa eller andra sociala aktiviteter, detta påverkar i sin tur ens sociala omgänge när man hela tiden måste tacka nej.

     
    Fast sociala aktiviteter GÅR faktiskt att anordna utan några pengar alls. Däremot går det inte att fantisera ihop mat på bordet, om du inte har något i skaferiet. Det är två STORA skillnader i livet. Om vi nu ska börja räkna in sociala aktiviteter i ekonomi, ska vi också av rättvisskäl börja sjukskriva för sociala aspekter inom ramen för sjukförsärkringen. Då skulle jag vilje se hur många det är som skulle gå till jobbet en vanlig arbetsdag..
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:55:05 följande:
    De flesta sådana avbetalningar är inte lån i vanlig mening, utan handlar oftare om bundna avtal. Det kan vara mobilabonnemang, tv-kanalspaket eller bredband. Ibland handlar det om att betala av frysen eller spisen på tolv eller tjugofyra månader istället för att betala kontant.
    Fast det ändrar inte det faktum att du binder upp dig vid en kredit. Numer behöver man inte alls binda sig vid ett mobilabonemang för att få förmånliga taxor. Faktiskt gäller samma sak för bredband. TV-kanalspaket finns utan mer än en eller ett par månaders uppsägning. Frys/kyl/spis är typiska kapitalvaror som är erkänt att konsumenter ALDRIG ska låna till, just pga värdeminskningen. Kan du fråga vilken kommunal ekonomisk rådgivare som helst om. Elektronik i överhuvudtaget är indirekt "livsfarligt" att låna på. Finns inget värde på. Det ev. förlorade inflamtionsvärdet är ingenting i jämförelse med den värdeminskning som dina prylar genomgår, samtidigt som du inte äger dom. Just därför kan det ALDRIG vara förmånligt att ta något på avbetalning på den här sortens varor.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:57:53 följande:
    Skuldsanering är med all sannolikhet både mentalt och pengamässigt mera kostsamt för samhället än att stödja vissa små krediter med socialbidrag.

    Visst är det problem med mångas ekonomiska beteende. Men att köpa något på avbetalning och sedan hamna i en oväntad situation kan de allra flesta göra. Vi behöver inte vara så snara med att klanka ner på folk.
    Njäej, det skulle jag faktiskt inte tro. Snarare att just det faktumet sparar samhället pengar, genom någon form av avskräckande "behandling" som motvikt mot den glättriga kredit reklamen.

    Och det är inte fråga om att vare sig vara efterklok eller klanka ned på någon. Det handlar bara om att tänka efter före. Spara ja - krediter nej. Så enkelt är det, hamnar man inte med skägget i brevlådan.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:03:11 följande:
    Det är väl ändå viss skillnad att, t.ex som jag, bo på en fantastisk plats och kanske prioritera bort vissa aktiviteter för att ha råd med den lyxen, mot att inte ha något "extra" alls, och ändå behöva välja bort enkla fritidsaktiviteter till sig och sina barn?
    Fast om det är konsekvensen av tex en kreditresa som man egentligen inte hade råd med från förta början, är ju det konsekvensen av ett eget val. Inte konsekvensen av att världen utanför är orättvis. Eller hur?
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:07:29 följande:
    Om man som i exemplet, köpt en soffa på avbetalning när man haft det ekonomiskt bra - och sedan på grund av olika omständigheter hamnar på soc, så ser jag inget större bekymmer med att man får behålla soffan (om den är rimlig) faktiskt.
    Dett finns rimlighetsvärderingar för olika saker när man går på socialbidrag redan idag. Jag ser inte varför detta skulle bli ett större bekymmer.
    Det finns ett bekymmer genom att någon i ledet inte får betalt, vilket innebär att framtida kunder som ska handla i denna butiken kommer få det som påslag på sinna varor. Och vari ligger rättvisan i det? Hur vet du att det inte är någon som har minst lika illa ekonomi blir den som får betala för en soffa som dom inte ens äget eller haft att göra med från första början? Finns absolut ingen rimlighet som jag ser det. Däremot att man kanske kan frysa skulden som så, och bara räkna upp den mot KPI eller liknande. Men att skulden skulle försvinna upp i tomma intet, den lösningen kan aldrig vara riktig.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:09:55 följande:
    Jag tror inte ett spår på det faktiskt.
    Vill man ha stopp på att folk går på reklam (vilket den är utformad för att man ska göra), så bör samhället ta sitt ansvar och reglera den hårdare.
    Du får tro precis vad du vill, men en värld där ett val aldrig skulle åtföljas av en konsekvens, tror jag faktiskt inte att många ens vill leva i.
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:12:17 följande:
    Jag har inte nämnt att ta en resa på kredit en enda gång. Jag tycker inte den idén är så lyckad. Men jag är inte heller sådan att jag ytterligare vill straffa folk som hamnar i skiten.
    Det är väll ytterligare exempel på ett kreditköp, liksom en soffa kan vara det. Tycka vad man tycka vill, men någonstans måste det finnas ett ansvar med ett ekonomiskt beslut som inte vart sunt. Sen kan man alltid diskutera villkoren/formen, men att det måste finnas - absolut. Annars har vi snart ekonomisk anarki.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:18:24 följande:
    Man KAN aldrig veta allting. Det är en helt annan sak att köpa spisen på avbetalning om man blivit varslad, än att göra det och sedan bli oväntat sjuk eller att företaget man arbetar för går omkull.
    Jag som faktiskt levt skralt efter gymnasiet drar mig för att ens köpa en mobil med bindningstid, medan sambon som haft fast jobb sedan samma ålder inte alls har problem med att köpa saker på avbetalning. Jag skulle inte kalla sambon oansvarig för att han förväntar sig att behålla jobbet.
    Det handlar fortfarande inte om att VETA. Kan du förklara för mig varför det skulle vara BÄTTRE att köpa på kredit, än att helt enket SPARA till det man behöver? Det är för det första i 99% av fallen billigare, det är defenitivt 100% säkrare, och du är 100% garanterad mot att inte sätta dig i en ohållbar ekonomisk sits om du blir sjuk/arbetslös, företaget går i konkurs eller vad som helst.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:22:48 följande:
    Så det är inte en konsekvens att tvingas gå till soc?
    har du varit där och vet hur det känns?
    Ja, alltså, om du söker Soc för att du förköpt dig på ett soffköp - ja. Annars, nej. Då handlar det om att du behöver söka för din totala levnadssituation. Inte sant?
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:25:23 följande:
    För att alla kan ha otur och för att ett samhälle där man hjälper varandra är en bättre värld än en där man bara ser till sig själv och sitt.

    Det är klart att saker och ting måste ha någon form av rimlighet, men jag tycker det är helt okej att hjälpa folk som hamnat i trångmål faktiskt. För mig är det helt rimligt.
    Fast det är enorm skillnad på att hjälpa folk, eller att stjälpa folk. Att hjälpa folk, kan handla om att hitta olika former att frysa skulden, så den inte galoperar iväg. Avbetalningsplaner som håller mot ekfonomin etc. Men att helt plötsligt bara trolla bort skulder, för att det är "synd" om nån. Vad är det för ansvarstagande? Ska vi införa någon slags "tycka synd om" kommision, som ska utreda i vilket fall det är synd om nån eller inte, och om dom därför behöver betala en räkning eller inte? Det är en fullstädig utopi. Hur skulle ett sånt samhålle få någonting gjort i överhuvudtaget?
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:26:56 följande:
    1)Inflationsvinst
    2)Billigare produkt (när man köper telefon t.ex)

    Ingen människa kan försäkra sig mot ALLT.
    Nr 1 rör sig om så lite pengar, att när du räknar bort värdeminskningen, hamnar du på minus.

    Nr 2 kan du ringa till din kommunala budgetrådgivare, kan hon/han tala om för dig hur man räknar pris jämförelse mellan att köpa en telefon kontant, mot att binda sig i x-antal månader, ska du få se vad priset på "gratis" telefonen hamnar på - kan du återkomma här sen om du fortfarande lever i tron att du får en billigare produkt.

    Och nej, man kan inte försäkra sig mot allt, men just därför behöver du göra mest antal sunda val redan från första början, för att behöva hamna i minst antal besvärliga situationer OM man ändå skulle hamna där. Och att ha en massa krediter och avbetalningar är INTE bästa metoden. Och det kan nog vilken privat ekonomisk rådgivare som helst skriva under på. Obereoende inflationsvinsten eller inte.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:32:47 följande:
    Känns som att jag blir missförstådd på flit här.

    Ponera att du köper en soffa på kredit 24 månader.
    Efter  20 månader står du utan inkomst och måste gå till soc.
    Före att jag låter folk hamna hos kronofogden på grund av soffköpet, så står jag som skattebetalare hellre för de återstående avbetalningarna. åtminstone tillfälligt, så länge personen går på soc.
    Det är väll helt OK, så länge du personligen är kreditgivare. Annars är det dom villkor som gäller som personen ifråga har skrivit på och godkännt. Eller anser du att villkor i kontrakt inte behöver gälla, när saker händer i endera parts "verklighet" som gör att dom upplever att dom inte kan uppfylla dom avtalade villkoren? Har jag förstått dig rätt då?
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:51:16 följande:
    Ja, det är skillnad på att hjälpa folk och att stjälpa folk. Men jag är av devisen att de flesta gör rätt om de har förmågan att göra det.
    Jag är inte så cynisk att jag utgår ifrån att flertalet gör fel med flit.
    Jag har inte nämnt "trolla bort skulder" någonstans. Jag pratar om när det vore rimligt att få hjälp av samhället. Och upprinnelsen till detta var att Riboflavin beskrev ett fall där det var läge att låta skulden gå till fogden. Jag höll inte med om att det var en bra idé, utan anser att man ska undvika kronofogden i så stor utsträckning som möjligt, eftersom det ger så långtgående konsekvenser.

    1)Inte med tanke på att du har produkten samtidigt oavsett hur du betalar den.
    2) med tanke på att du ändå behöver ett abonnemang när du köper mobiltelefonen, så förlorar du i nästan alla fall på att köpa den kontant, förutsatt att du kan betala dina räkningar under den tiden. Självklart är inte produkten "gratis" på grund av detta. Men om du ändå skall ha det abonnemang den är ansluten till, så vinner du på det om du köper den på det viset.
    Att se på folk som gör på det viset som oansvariga tror jag hänger ihop med att man inte hänger med i tiden vi lever i.
    Fast om nu din devis skulle vara statistiskt riktig,  tror du att myndigheter såsom kronofogdemyndigheten skulle behöva finnas? Och då ska vi ändå vara tacksamma för att dom finns, för i länder inte allt för långt bort finns dom inte, och där går bara bankerna in och plockar saker hur som helst, tom juridiskt lagligt. Och det är bara att finna sig. Och du kan ÄNDÅ vara skuldsatt tills att du går i graven, eller tom längre, så att ditt dödsbo blir försatt i konkurs medans du ännu är i livet och har långt kvar att leva. Där kan vi prata långtgående konsekvenser.

    Det finns i princip ingenting, förutom bostad, som är ekonomiskt försvarbart VETTIGT att köpa på avbetalning. Att många ändå gör det, är inget argument för att det skulle förmodas vara en bra affär. Och det kan du fråga en rådgivare på din bank, ska du få höra. Enda orsaken att krediter finns, är för att någon annan ska tjäna pengar på att folk använder dom. Inte för att det ska vara en finansiell säkerhet för användaren. Och det är här vi har dom som har svårt att hänga ihp med tiden vi lever i. Förstår man inte det sambandet, och behovet av att därför i princip ha samma buffert, som du skaffar i kredit, för att vara kvar i plus minus noll, utsätter du dig för en klar ekonomisk risk, som potentiellt kan kosta dig pengar, MYCKET pengar. Titta på inkassolagen, och provräkna i ett exel ark ska du få se.
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:59:38 följande:
    Vi är av olika åsikt helt enkelt. Inget mer med det.

    Jag tror på ett samhälle där konsekvenserna står i proportion med det man misslyckats med. Jag är dessutom övertygad om att människor i grund och  botten vill göra rätt och även gör det, när de har rimliga möjligheter att göra så. Utbildning och stöd fungerar i nästan alla fall långt bättre än straff. (och det gäller även kriminella)

    Bara att gå till soc i sig är en skitjobbig konsekvens. Jag blev tvungen att göra det en gång i min ungdom. Med tanke på hur dåligt det fick mig att må, så skulle jag passa mig väldigt, väldigt noga innan jag skulle kalla det en "enkel lösning". Jag har sparat ÅTSKILLIGT med skattepengar för er genom åren, genom att kontakten med somliga myndigheter är så psykiskt påfrestande för mig att jag tar i princip alla andra möjliga utvägar innan jag befattar mig med det.
    "Inga konsekvenser" ...
    Nej du.
    Konsekvensern ÄR i proportion med det du misslyckas med. Det är exakt DET du godkänner när du skriver på ett avtal. Och kan du inte leva med dom konsekvenserna, ska du inte skriva på avtalet. Det du indirekt tycker, är att så länge avtalet är till konsumentens fördel, gäller det. Men inte när det är emot konsumenten. Då ska det vara juridiskt riktigt att helt enkelt strunta i det. Min fråga till dig är, vilka företag tror du VILL bedriva verskamhet i ett land med dom villkoren, och ifall dom ändå vill det, vilka priser tror du att dom håller på sina produkter, för att förlust försäkra sig? Vi skulle prismässigt kastas runt 30 år i framtiden, fast med dagens löner på allt, som har avtal.
    Det är ingen som påstår att det är enkelt att gå till Soc, och det ska det heller inte vara eftersom det rör sig enbart om medel för överlevnad. Har man dessutom medvetet inte följt vad man själv har avtalat, får man också stå för dom konsekvenserna, oavsett hur man mår.

    Det finns utvägar genom bla skuldsanering för dom som verkligen hamnat illa ut, oavsett om man valt det, eller bara hamnat i det. Så att det INTE finns utvägar är faktiskt inte sannt. Och det sker på skattebetalarnas pengar. Men som du, att tro att skattepengar är den enda oändliga resursen, som ska användas för att betala för folk som helt plötsligt inte vill betala sina räkningar, den åsikten är tack och lov inte en majoritets åsikt. Och tycker heller inte att den varken tyder på något större ansvarstagande. Alla ska få göra som dom vill - staten kom och hjälp oss. Det om något, är tider som är svunna för länge sen. Apropå att inte hänga med i tiden.
    trettioplus skrev 2011-06-02 22:02:33 följande:
    Jag anser att vi som samhälle skulle kunna gå in och kräva frysning hos kreditgivare i fall där personer går på socialbidrag.
    Alternativt att soc betalar av lånen och man sedan blir skydig staten dessa pengar när man är på god fot igen. Allt för att folk ska slippa hamna hos kronofogden.
    Fast vitsen med Kronofogden är just att man hamnar i en reglerad ökning av skulden, och att ingen dessutom skinnar dig mer än att du klarar dig. Det är en FÖRMÅN att vi har det systemet, kan jag tala om, som sett med egna ögon vad som händer med människor som lever i dom länder där det INTE finns. Men någon allmän lösning där skattepengar som fn inte ens räcker till för att vända gamla, invalida, så att dom inte får liggsår, ska täcka folks soffor, tv aparater, resor och gud vet vad. På bekostnad av vad, anser du? För något kommer att få mindre pengar.
    trettioplus skrev 2011-06-02 22:03:45 följande:
    Jag håller som sagt inte med.
    Jag tycker samhället ska hjälpa sina invånare, inte trycka ner dem i pottan där de satt sig på kanten.
    Fast om du jämför med alternativet, som är att hamna i konkurs, som inte är tidsbegränsad. Vad skulle du själv tycka vore det bättre alternativet? Kronofogden arbetar aktivt för att människro INTE ska puttas ned i pottan, utefter hur deras vardag ser ut. Det är inte bara fråga om en elak myndighet som helt rått tar människors pengar. Då har man inte riktigt förstått hur dom arbetar, och för vad.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 22:50:00 följande:
    Jag säger inte att kronofogden inte borde finnas,
    men jag anser att man bör undvika att hamna där så långt det går.

    Vi kan inte blunda för att vårt samhälle ut så att nästan alla faktiskt har någon form av kreditskulder, då vi byggt det att se ut så. Så länge makthavarna låter det se ut som det gör, så kommer individerna att anpassa sig efter det. Människan som individ och grupp är lättledd. Vi kan inte forma vårt samhälle på ett visst sätt - och sedan straffa individen för att hon gör som hon förväntas göra.
    Du behöver inte lära just mig läxan om skulder. Jag är en otroligt försiktig människa. Men jag är inte heller signifikant för vår tid.

    Ett avtal innebär inte att proportionerna är rimliga. Jag skulle säga att de sällan är det faktiskt.
    En bank förlorar inte mycket på att du hamnar hos inkasso och förlorar ditt hus, men för dig personligen kan det innebära både livslånga skulder och personliga tragedier.

    "Oavsett hur man mår" måste komma från en person som inte riktigt förstår vad det kan innebära att tappa fotfästet. Jag är inte förvånad över sådana kommentarer. Det finns många som inte kan sätta sig in i att alla människor inte besitter samma psykiska förutsättningar som sig själva.

    Vad jag tycker att man borde göra har jag beskrivit i tråden.
    Men framförallt tycker jag att folk i allmänhet skulle hjälpa till mycket genom att visa lite medkänsla istället för att tycka att folk ska skylla sig själva hela tiden...
    Men att undvika att hamna hos kronofogden är ju ändå något som är upp till var och en. Och det lligger därför i allas intresse att göra en ekonomisk hållbar planering utifrån kända fakta, så långt som bara möjligt. Och att däri börjar försvara nyttjandet av kredit, samtidigt som man anser att staten på nått vis ska betala för dom som är på väg att hamna däri. Du tycker inte att det är två ganska kontraherande faktorer som motverkar varandras syfte?

    Det går inte att skylla allting på staten, vi har ett eget ansvar för dom val och avtal som vi tecknar. Det har i sig ingenting med att göra hur lätt eller svårt det är, och det är just det som är den brinnande poängen. Om nu alla ska ha möjligheten att få sin valfrihet med sina pengar, är mot kontrahenten att alla också har skylldigheter i motsvarande grad. Du kan inte ha det ena utan det andra. Och det är inte ett samhälle i sig som utformar, utan det är tjänster som företag erbjuder. I sig inte ens bundet som så till staten, bortsett från insättningsgarantin, samt att banklagen uppfylls. Och mer strikt/specifik än så går det inte att ha det i ett öppet, demokratiskt samhälle som tillämpar marknadsekonomi. Därmed inte sagt att det alltid är den bästa av världar.  

    Om du nu inte tycker att proportionerna är rimliga, ska du heller inte skriva under ett sådant avtal. Och därmed ÄNNU mer förvånande att du i princip propagerar FÖR krediter. Om nån, borde väll du snarare propagera MOT dom. Nu förlorar ändå tack och lov ytterst få sina bostäder till följd av mindre krediter, det går i dom allra flesta fallen att lösa det på annat sätt, just TACK vare dom rättigheter man som enskild har under kronofogde myndigheten. Något man aldrig skulle ha som ENBART bank kund.

    Och är man nu inte "mentalt" frisk, finns i Sverige systemet med Goda Man, då är det en sådan man ska ha som ska ta över ens ekonomiska intressen, och se till sin brukares/klients absolut bästa, så inte ens i den situationen är du som enskild enbart utlämnad till marknadskrafterna. Det finns redan ett skyddssystem, och det fungar för det mesta även väl, om man tittar i jämförelse med andra länder. Antal vräkningar rent procentuellt, om du jämför tex Sverige mot Tyskland, eller Holland, eller Estland, Italien, är så otroligt mycket lägre - och det beror ju på något. Och inte beror det på att vi procentuellt är så mycket lägre belånade precis.

    Att visa medkänsla är inte detsamma som att människor inte får konsekvenser av dom val dom gjort. Och det är det som är galet i hela ditt resonemang. Du har i varenda tråd utpekat allt från regering, riksdag, banker, kreditinstitut till samtliga medlemmar på FL som ansvariga och närmast skurkar. ALLA andra, förutom den som själv har satt sig i situationen, är skylldiga, SAMT ska lösa den, OCH stå för den ekonomiska skadan. Vart finns rättvisan i det, när det handlar om pengar som ska vårda våra gamla, ge resurser till skolan, eller se till att vi har infrastruktur som fungerar. Skattepengar är inte en oändlig källa av resurser, som bara går att ösas från när något är "orättvist". Det är sanningen.
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga