• Anonym (:/)
    Äldre 15 Jun 09:23
    11191 visningar
    27 svar
    27
    11191

    Hur länge ska man kämpa med hunden?

    Vi har en helt fantastisk hund här hemma, helt underbar ja nästintill perfekt MEN han har stora problem med sina ben. Vi har märkt till och från i snart ett år att han är stel och haltar ibland så åkte till veterinären som röntgade honom och det visade sig att han hade pålagringar på alla benen och d/e - höfter bak. Han blir bättre när han får antiinflammatorisk medicin men så fort vi slutar så blir han stel .. Men vi vill inte medicinera honom för alltid med tanke på att dom inre organen påverkas. Mina tankar är att det är bättre att ta bort honom men sambon vill inte eftersom han blir bättre när vi ger medicin. Sambon och hunden har ett väldigt speciellt band till varandra och även jag och hunden så det är inget lätt beslut att ta. Jag tar hellre bort hunden nu när den fortfarande har livsglädjen kvar.

    Enda sedan vi fick veta att hunden är dålig har han blivit en "irritationsobjekt" både jag och sambon är irriterad på hunden TYVÄRR och jag får så dåligt samvete för det är inte hundens fel egentligen men jag har svårt att hantera att jag vet att vi inte kommer ha honom för alltid och att han snart måste tas bort.

    Snälla ge mig råd över hur ni skulle göra. 

  • Svar på tråden Hur länge ska man kämpa med hunden?
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 09:33
    #5
    GrönaDruvan skrev 2011-06-15 09:28:26 följande:
    Varför ta bort hunden medan den har livsglädje??
    För jag vill inte se livsglädjen  försvinna från hunden och jag tror inte riktigt han kommer visa hur ont han har det. Jag såg bara hos veterinären när dom tog i honom hur ont han hade det, men när jag skulle visa sambon så lät han mig göra precis vad jag vill.
    Birgitta2 skrev 2011-06-15 09:28:29 följande:
    Det finns många hundar som måste livstidsmedicinera. Självklart skall ni göra det så länge hunden mår bättre av det. Hur hade ni gjort om hunden haft diabetes? Avlivat? Nej, absolut inte. Det är ju bara att ge medicin så hunden mår bra.

    Att avliva hunden bara för att ni själva inte vill medicinera är ju urkorkat. Hunden gillar livet, har inte ont så länge han får medicin. Låt honom leva! När medicinen inte hjälper: ja, då måste man fundera på vad som är bäst, men än så länge verkar han ju vara smärtfri med medicin.
    Nu vet inte jag hur medicinen som diabeteshundar får fungerar, men veterinären vill inte långtidsbehandla hundarna med rimadyl då det slår ut dom inre organen förr eller senare.
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:06
    #8
    Anonym skrev 2011-06-15 09:35:14 följande:

    Känner igen det du beskriver. MIn hund blev sjuk och jag fick ta bort henne när hon var nio år. Sista tiden upplevde jag också "irritation". Man vet att man snart ska skiljas från djuret och det skapar ångest och negativa känslor. Men låt det inte gå ut över vovven utan gosa med den extra mycket och ta kontakt med en veterinär som ni litar på och prata ordentligt igenom det ni upplever. Min erfarenhet är att man får mycket stöd och hjälp hos veterinären.


    Jag försöker gosa mycket mera och tänka på när jag blir irriterad att det inte ska gå ut över hunden. Men oftast kommer man på sig själv när man precis gjort handlingen (eller ja snäst åt hunden för den ligger i väggen, eller är jätte glad och vill gå ut att den ska lugna ner sig). När vi var hos veterinären för bara någon vecka sedan för att han skulle kolla lederna och skriva ut ny medicin så lät det inte så hoppfullt :/ Därför känner jag ibland varför ska jag och sambon "plåga" oss och bara vänta på dagen tills det är dags, lika mycket som att jag hoppas att vi får 5-10 år till med hunden. Mycke tankar cirkulerar runt varje dag
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:12
    #10
    Mamma matte hustru skrev 2011-06-15 10:04:14 följande:

    Medecinen slår ut organen och då får hunden ont Ts man låter inte ett husdjur somna in utan vidare men jag har samma dilemma vår hund fick borrelia för två år sen och då vet (tre st missade det) så hann det gå så pass långt att hennes lever och galla tagit stryk. Det går att sätta in medecin på vår tjeja om man lyckas finna en orsak vilket innebär x antal provtagningar till all medecin har biverkningar dessutom. men då vår tjej skakar så fort hon ser vet huset och vägrar gå in funderar vi på om det är värt att tvinga henne in där x antal gånger till ev utan resultat. Hon skakar och blir inte normal på dagar efter ett vet besök.


     


    Så vi har bestämmt att så länge hon mår bra och inte får för många skov vilket hon visar tydligt genom att hennes beteende växlar från go och glad till sur och aggresiv. Så får hon vara kvar.


    Vi tar nya prover vid varje skov ca 1 i halvåret ännu och så länge värdena är på stabil nivå får hon vara kvar.


     


    Men ingen av oss vill se henne lida sig igenom vetbesök 1 gång i veckan det skulle sänka hennes livskvalite avsevärt och hon får gå vidare om hon får längre skov än nu då hon blir en fara för barnen när hon har sina skov och hålls då avskild från dem vilket påverkar henne avsevärt med även fast det är för att hin ska få lugn och ro.


     


     


    Ts ingen annan än du känner din hund och jag vet hur det är att se en hund lida av organsvikt det finns faktiskt gränser vad man klarar sen finns det tyvärr de som håller sina hundar vid liv pga sin egen egoism.


     


    Djur har också känslor och känner smärta precis som vi även om det inte kan berätta om det.


    Man märker när hunden är utan medicin att han har ont för då gör han utfall mot hundar, är helt rabiat, och inomhus drar han sig undan och ligger mest. 

    Med tanke på pålagringarna så klarar han inte av att aktiveras ordentligt då han blir halt och han får inte springa lös eller leka med andra hundar då det inte är bra för höfterna.

    Försöker att inte vara egoistisk men känns som jag blir det hur vi än gör,. tar vi bort hunden nu så kanske han hade orkat med 1 år till och då tog vi bort honom i "onödan", håller jag honom vid liv kanske han egentligen har ont och lider på grund av det.  
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:15
    #12
    Bebis2012 skrev 2011-06-15 10:09:04 följande:
    Konstigt att säga att man inte avlivar en "frisk" hund, en hund med livsglädje.  Hunden har ju allvarliga problem, och jätte ont. Det där med att känna irritation är väl ett sett att skydda sig själv, för man vet att "dagen" kommer förr eller senare. Har man skapat en distans till hunden blir det kanske inte lika känsligt? Tror det är bättre att ta bort hunden i rimlig tid, för det blir ju bara värre, tyvärr ;((
    Det stämmer nog det du säger med irriationen för innan vi visste att han var dålig så var vi nästan aldrig irriterad på honom oavsett vad han gjorde men nu kan de va att han ligger i vägen eller drar på promenaderna, går framför fötterna.. usch får jätte dåligt samvete när jag skriver detta.. 
      Det är så svårt att avgöra när det är rätt tid, jag har medicin åt honom en månad framöver nu och så länge han har den verkar han bli bättre, men jag vill inte att han ska bli lidande för att vi vill ha honom kvar i livet. 
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:19
    #14
    Mamma matte hustru skrev 2011-06-15 10:15:00 följande:

    Det krävs många tankar för och emot helst vill man ju inget annat än behålla hoppas på att medecinen ska fungera för all framtid även om man vet att det inte är så. Tycker det är för många egoistiska människor som tvingar sina djur att fortsätta fast att de uppenbart mår dåligt.


    Vi har inte helt på egen hand kommit fram till hur vi ska hantera vår tjejs sjukdom utan även med vetrinärer och hundtränare. Och vi är överrens om vad hon skulle lida mest utav.


    Känns hemsk att bära på att hon imorgon får ett skov som varar över gränsen vi bestämt och vi åker till vet och tar ett prov som visar på försämring av hennes lever. Då kommer vi få hjälpa henne somna in snart.Samtidigt så måste man förlika sig med tanken att det är för hennes bästa jag vill inte att hennes sista tid ska bestå i att hon hålls avskild från familjen hellre får hon gå vidare när vi alla kan vara nära henne och gosa med henne.


    (usch tårarna kommer när jag tänker på det) hon är och förblir min stora håriga bebis.


    Våran veterinär lät ju inte så hoppfull på ett liv utan medicin och han sa även att han inte vill ge hundar långtidsmediciering (vilket innebär att han menar att han hellre tar bort hunden) för han sa flera gånger att man inte får vara egoistisk och det är det sista jag vill.
    Jag vill ju ge min hund ett så bra liv som möjligt, jag vill att hon ska vara lycklig in i det sista. 
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:57
    #18
    SilentStar skrev 2011-06-15 10:33:00 följande:

    Rimadyl är väl inte det enda smärtstillande preparatet för hundar som finns på marknaden?


     


    Nu vet jag inte exakt vad de här pålagringarna beror på, men skulle inte rehabilitering fungera för vovven? Man har ju hört om hundar som haft höftproblem som blivit avsevärt bättre med simning och glukosaminpreparat men de kanske har haft lindrigare besvär än din hund?


    Hunden har haft lite övervikt så lite beror nog på det men som sagt det är även höfterna som strular D och E fick han på dom där bak och speciellt ena är väldigt påfrestat. Simning skulle säkert funka och något jag absolut vill testa på MEN vi har 14 mil till närmsta ställe och lite svårt att ta sig dit utan bil och har frågat runt men som sagt dom flesta jobbar ju. Glukosamin får han.. men märker ingen skillnad tyvärr och då har jag testat seraquin, aktiv hund och aktiv nypon. Han får även special anpassat foder för just hundar med ledbesvär, men ingen skillnad. Det enda som man märker skillnad på är som sagt medicinen.. Är inte så insatt i vilka olika det finns men finns ju även kortison men då finns risken att hunden blir överviktig för just nu ligger han precis på gränsen och har väldigt lätt att lägga på sig. 
    Kea skrev 2011-06-15 10:30:31 följande:
    Det låter konstigt att veterinären hellre avlivar än medicinerar. Massor av äldre hundar långtidsmedicineras med NSAID tex rimadyl. Visst det finns en risk att utveckla lever och njurskador men det är ovanligt och om de gör det får man ta bort dem då istället dessutom finns nya preparat Som är snällare mot kroppen.

    Min egen hund fick ledbekymmer när han var två klarade sig inte utan medicin men fick han sina piller var han hur pigg som helst och levde till han var tio utan minsta biverkning!
    Min är sex och det är inte förens nu vi börjat behandla det, tyvärr!! Och därför kan det redan vara för långt gånget .. 
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 11:28
    #21
    Kea skrev 2011-06-15 11:10:47 följande:
    Tips ge den full dos smärtlindrande i 14 dagar och utvärdera. Mår han bra så fortsätt tills han ej mår bra. Blir han ej bättre el sämre så låt han somna in. Trist men ibland är livet hårt. Ge dessutom glukosaminer och banta så kan du få en helt ny hund.
    Ger full dos nu och som sagt det blir bättre. Glukosamin och banta ger/gör vi redan.. 
    Pyris skrev 2011-06-15 11:12:43 följande:
    Det är svårt sånt där. Hade en cavalier för några år sedan som fick EP. Vi fick medicin mot EP-anfallen men den hjälpte tyvärr inte alltid. EP-anfallen utlöstes så fort han kom upp lite i varv så han kunde aldrig leka eller göra något. Man fick alltid vara på honom så han skulle hålla sig lugn. Problemet var ju bara att den här hunden älskade livet o allt alla. Han hade så mycket energi och det gjorde så ont i mig att han aldrig fick leka eller springa omkring. Och han verkligen avgudade oss. Och liksom dig så blev jag till slut irriterad på honom också. I samband med när EP-anfallen började så blev han svår att få disiplin på. Han stack alltid o kom aldrig när man ropade, ja, han lyssnade inte på något alls.
    Det gjorde mig ännu mer irriterad. Min goa lilla hund som alltid var glad, var sjuk och vi kunde inte alls få någon ordning på honom.
    Vi pratade med vetrinären om vad som var bäst för honom och dom sa det var så svårt att säga. Efter varje gång han hade haft sitt anfall så sa jag, att vi skulle ta bort honom. Det gjorde ont i mig att se honom ha så ont. Vetrinären sa att det känns för honom ungefär som om han blivit slagen med ett slagträ . Men sen var han ju som vanligt igen o då var det omöjligt att tänka på att ta bort den goa lilla varelsen.

    Han dog ändå av ett EP-anfall, men jag tänker nu ändå i efterhand, att jag nog var egoistisk. Det hade nog varit bättre för honom att vi tog bort honom tidigare. 
    Det låter som våran hund - han älskar livet och allt och alla. Älskar att leka och springa runt men får som sagt inte göra det på grund av höfterna och pålagringarna, funderar mycket på om han får ett lyckligt liv utan att få göra saker han älskar? 
    Vi har varit hos 3 olika veterinärer nu, den första ville inte ens ge smärtstillande trots att han då haltade kraftigt, den andra sa att vi kunde medicinera men inte alltid att det hjälper + att han förr eller senare kommer bli tvungen att tas bort på grund av höfterna. Den tredje är den jag gillar bäst, vi har fått medicin nu men han är inte för långtidsbehandling då han tycker man ska sätta hunden som nummer 1 och inte sitt ego vilket lite så jag känner också. Jag märker ju  som sagt skillnad på hunden idag jämfört med ett halvår.
Svar på tråden Hur länge ska man kämpa med hunden?