Får man ställa sig i kö ensam fast man är gift??

Nej det får man inte, men om man står gemensamt i kön och skiljer sig så kan man få behålla platsen om ens föredetta partner tycker det är ok.
Så vet jag att det har varit, jag är ganska säker på att det inte har ändrats.

Men om hon vill kan hon väl ställa sig i kö som ensamstående? För det kollas ju inte upp om hon är gift eller sambo bara av att ställa sig i sökandekön? På tex. adoptionscentrums ansökan kryssar man bara i att man är ensamstående. Senare om hon vill adoptera tillsammans med sin man kan väl detta ändras.
Det är ju inte rätt, men möjligt, väl?

Ja men man får ju inte ljuga, kollas det inte upp på något vis med personnrt?

Fast den möjligheten är väl nästan obefintlig idag? Chanserna för ensamstående är väl väldigt små nu när Kina inte längre adopterar till ensamma? Om hon dessutom står i kö för ensamstående och sen vill söka som par så är det väl en ny kö och sista i den som gäller?

Sen förstår jag inte riktigt. Du vill adoptera (ifall du vill ha barn) och din man vill ha biologiska barn? Och vad du vet så kan ni få barn "hemma-vägen"? Varför vill du då adoptera om din man inte vill och du kan bli gravid? Är det inte att göra det lite krångligt för sig? Adoption är ett fantastiskt sätt att bli förälder på men tidsödande (3 till 6 år), tidvis utmattande och dyrt.

Om det handlar om att du vill göra en insats för världens föräldrarlösa barn så är det bättre att du skänker
150 000 till SOS Barnbyar. Det finns nämligen fler villiga föräldrar än barn som är möjliga att adoptera, därav de långa köerna. De flesta barn som saknar föräldrar är inte tillgängliga för internationell adoption och måste få hjälp i sitt hemland. Dessutom anses "rädda-världen-motivet vara direkt skadligt för det adopterade barnet eftersom föräldrarna befaras förvänta sig tacksamhet från barnet för att "vi tog dig från slummen".

Så tänk över det igen. Om din man inte vill så lägg den tanken åt sidan, skaffa ett fadderbarn och starta sen bebisverkstaden när ni är mogna för det. 

Jag är ganska säker på att adoptionsorganisationerna tillåter att du ställer dig som ensam sökande i kö , även om du idag är gift.

De är främst intresserade av hur förhållandena ser ut den dagen de ev ska förmedla en adoption till dig. Innan dess är de mest intresserade att få in pengar till organisationen. Alla organisationer är medlemsägda och inga myndigheter.

Ring till samtliga organisationer och säg som det är. Om någon nekar, blir du inte medlem i den organisationen.

Det finns visst möjligheter för ensamstående att adoptera, både från Kina och andra länder, även om det inte alls är lika "lätt" som för par. Men det är ju i dagsläget, i framtiden när det ev kommer att vara aktuellt för TS att adoptera kan ju situationen vara helt annorlunda. Jag ser inget fel i att man optimerar sina chanser att få barn genom att ställa sig i kö hos organisationerna. Klokt att tänka framåt!

 

Vi får väl också utgå ifrån att hon har en önskan att faktiskt bli förälder och det kan knappast ersättas med att skänka motsvarande summa till någon hjälporganisation. Och vad gäller "rädda världen motivet" tycker jag att du generaliserar rätt häftigt. Som du själv säger, att adoptera kan vara både tidskrävande, utmattande och dyrt. De som ändå går igenom hela den processen har med största sannolikhet andra motiv som driver dem, troligtvis önskan att få bli de bästa möjliga föräldrar till ett barn som behöver en ny familj. På vår föräldrautbildning tog kursledaren upp detta med familjer som haft "sociala" motiv till adoption, vanligtvis på 70-talet, och att det faktiskt inte alls har varit så negativt för de flesta av de barnen. Däremot tror jag att det finns allt för många föräldrar nuförtiden (bio och andra) som skaffar sig ett materiellt välstånd som man sedan förväntar sig att barnen ska vara tacksamma för, även om det innebär att man jobbar 60h/v och inte hinner vara tillsammans med sina barn.

 

Men du TS, har din man verkligen haft en chans att sätta sig in i vad adoption innebär? Det är inte helt ovanligt att männen behöver lite mer tid på sig att fundera över det alternativet och han kanske behöver läsa och fundera på egen hand innan han kan fatta beslut.

 

Hur det än bli önskar jag dig lycka till!

 

 

När det eventuellt är dags för adoption kliver hon in i kön utifrån det datum då hon blev sökandemedlem. Väljer hon att adoptera som ensamstående så blir det i den låååånga singelkön. Inte nödvändigtvis sist, utan alltså utifrån sitt könummer (sökandedatum).  Blir det adoption som par placeras hon och mannen i den kön, återigen utifrån könumret. I så fall kan det gå ganska fort om hon redan har lite kötid.

Könumret aktiveras på samma sätt oavsett om hon ställde sig i kö som singel och sedan adopterar som par - eller kanske tvärtom. Man hamnar inte sist i kön bara för att man ändrat sitt civilstånd.

För övrigt finns det fortfarande länder som godkänner ensamstående sökande. Det är inte så många och ibland finns det särskilda restriktioner, som att det bara kan gälla äldre barn eller barn med särskilda behov, men omöjligt är det inte.

Ok, så här tänker jag:

Jag har inget behov av graviditet, förlossning och spädbarnsåren. Det betyder INTE att jag inte tycker om barn.

Jag vill adoptera ett barn som är 3-4 år. Visst, det är dyrt, fast å andra sidan blir det inga blöjor, bilbarnstolar, barnvagn etc... Enligt det jag läst är de här äldre barnen inte så populära... De flesta vill ha någon som är ännu äldre.

Klart man vill hjälpa om man kan, men det kan inte för att jag vill att någon ska vara tacksam!!! Adopterade barn behöver väl inte vara mer tacksamma än biologiska??? 

Men anyway, det var inte det tråden handlade om...

En annan sak som jag oroar mig för: Jag har epilepsi, helt anfallsfri och ingenting har hänt de senaste 12 åren. Och läkaren säger att inget kommer hända igen (man kan ju aldrig veta dock...). Jag har körkort och lever mitt liv precis som vem som helst, jag märker inte av sjukdomen. Tar medicin men väldigt låg dos.
Är det kört för adoption då..?  

Alla får vi vara nya i början  Det är inte så lätt att veta allt på en gång.....det är bra att du frågar tycker jag.

Jag tycker som någon tidigare nämnt att du ska börja med att ringa de 4 godkända adoptionsorgantisationerna och säga sanningen om er situation precis som det är, så kan de nog hjälpa dig. Att stå i kö till en organisation kostar väl ungefär ca 2000 - 3000:- per år och organisation. De flesta köar i två organisationer.

www.adoptionscentrum.se
www.bfa.se
www.bvadopt.se
www.ffia.se

Processen att adoptera är lång.

 När ni väl bestämt er för att söka ett medgivande för adoption börjar man med en obligatorisk föräldrautbildning med inriktning på adoption. Båda i paret måste delta vid alla kurstillfällena, annars får man inget kursintyg! Socialen kommer kräva att få kursintygen sedan. (Vi gick 5 helger och kursen kostade 5600:- plus litteraturkostnader, men kursen var verkligen jättebra, givande och intressant!) Under den kursen kanske du och din man antingen bestämmer er för att gå vidare med adoption eller så kanske ni bestämmer er för att hoppa av. Kursen är en mycket bra början iallafall. Och ett bra sätt att få en massa svar på funderingar man har, en riktig AHA-upplevelse förhoppningsvis. (Iallafall om kursledarna är bra)

Kontakta socialkontoret / adoptionshandläggarna i er kommun för att höra var och när kursen går. Ibland är det väntetid till kursen. Vi stod på kölista och väntade 6 långa månader för att få gå kursen.

När det gäller sjukdom så krävs det både vanligt läkarintyg att man har god allmänhälsa samt specialistläkarintyg i ditt fall som bevisar att du är frisk nu. Mall till dessa intyg får du från organisationen eller adoptionshandläggaren. Sedan kommer handläggarna (=soc=) intervjua er båda noggrannt flera gånger för att se att ni båda två verkligen önskar adoptera och se att ni är lämpliga föräldrar. Ibland anlitar de även psykologer som gör en utredning på er. Ni kommer även kollas upp hos kronofogden, socialregistret, polisens belastningsregister mm. Man kommer kolla att ni har fast arbete, bra bostadsförhållanden, pengar på banken med mera.

lycka till, och fortsätt gärna fråga på ..det är det FL är till för

Om du ställer dig/er i kö nu, så behåller du könumret även om du skulle bli singel. Angående hälsan, det görs en individuell bedömning av ditt hälsotillstånd av först familjerätten. Eventuellt får du skaffa ett specialistläkarintyg som säger att du fungerar normalt. Och sedan har de olika länderna olika krav på hälsa. Har du fått ett bra läkarintyg, så finns det säkert åtminstone något land som accepterar dig/er. Lycka till! :)

Jag tror nog att vem som helst får stå i kö. Själv har jag stått som ensamstående hos Adoptionscentrum i några år. Nu har jag och min man samma köplats som jag fick 2007.