Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag kommer ALDRIG få en dotter

    Tor 30 jun 2011 20:50 Läst 13475 gånger Totalt 137 svar
    Anonym (Pojkm­amman)
    Visa endast
    Tor 30 jun 2011 20:50

    Jag skäms så fruktansvärt för mina känslor. Det finns ingen jag kan prata med. Hur kan jag ens känna så här???

    Jag har världens finaste son som jag inte skulle byta bort mot något. Nu ska vi ha barn i slutet av juli och det är en kille till. Det högg till i hjärtat när jag såg penisen. Men jag blev snabbt glad för då kommer det vara två underbara bröder som kommer ha så kul ihop. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag är känner mig nere över att jag aldrig kommer få en dotter. Vi (min sambo) har bestämt att vi bara ska ha två barn. Jag vet inte om det ens är rättvist att skaffa en till för jag är rädd vad jag skulle känna då ifall det skulle bli en till kille?

    Jag skäms när jag läser om alla som inte kan få barn. Jag skäms så otroligt mycket. Jag älskar mina söner över allt och skulle inte byta bort just dem men jag skulle även vilja ha en tjej.

    Jag hatar rosa och smink och kläder så det handlar inte om det som många tror. Verkligen inte. Men vad det handlar om vet jag nog egentligen inte. Det skulle inte spela någon som helst roll om hon rakade av sig håret, hade killkläder och var lesbisk. Det är nog bara det att jag skulle vilja ha båda könen. Jag trodde ju att vi skulle skaffa tre barn som vi sa.

    Förlåt. Usch jag vet inte ens om jag ska lägga upp den här tråden så mycket skäms jag och ni vet inte ens vem jag är.

  • Anonym (anna)
    Visa endast
    Tor 30 jun 2011 20:56 #1

    Du är inte ensam om dina känslor kan jag lova dig. Jag är gravid nu och hoppas lite det blir en tjej. Han en son sedan innan. Inte för att jag kommer bli besviken om det blir en grabb. Men just som du skriver. En av varje. Men varför vet inte jag heller.

  • jagosa­43
    Visa endast
    Tor 30 jun 2011 20:58 #2

    många läser men ingen kommentar...
    den generella bilden av en kärnfamilj ser ju oftast ut så
    mamma pappa son dotter..

    sen kan jag ju helt ärligt säga att det var lite så för mig min bild av den generelle kärnfamiljen, klart man kan bli besviken..
    prata igenom saken igen.. inte säkert det blir ett tredje barn, men det är viktigt att ha pratat om det iallafall.
    kram på dig


    stolt mamma Chris-99 Cornelius-06 Caspian-08
  • Tor 30 jun 2011 21:01 #3

    Tror att det är vanligt att känna så, oavsett kön. Har man det ena så vill man ha det andra.

    Jag har också två söner Och kan ibland känna att det skulle vara roligt med en tjej till i familjen, en liten rosa syrra liksom. Jag älskar rosa och smink =)
    Men nu är vi nog nöjda med två, och jag är också supernöjd över mina fina killar!! <3

  • Nyfike­n gul
    Visa endast
    Tor 30 jun 2011 21:01 #4

    sluta skämmas!

    Det är väldigt vanligt det du känner och verkligen inget att skämmas för. Så är känslan vi har bara när vi väntar barn.

    Jag har triss i pojkar och rent biologiskt kan jag inte få fler barn, klart jag sörjer att jag inte får en flicka, men jag sörjer mest över att jag inte kan få fler BARN.

    Jag har förmånen att få ha flickor i familjen ändå då min man har döttrar sedan förut - men dom är ju inte mina. Men det finns ändå flickor i familjen.

    och man ska aldrig säga aldrig.. så länge du är fertil och frisk så kan du alltid få fler barn....

    jag trodde inte jag skulle få fler än dom två jag tidigare hade... men 8 år efter barn nr två så kom det en sladdis... han var sjukt efterlängtad!


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Tor 30 jun 2011 21:03 #5

    Jag tror att jag också hade känt likadant. Men jag vet inte. Nu var vårat första barn en liten tjej, och det kändes himla härligt när hon hade kommit ut och jag kunde konstatera att jag fick en dotter precis som jag önskat. Jag hade givetvis älskat en pojke precis lika mycket, men jag har ju känt sen innan att ett av mina barn måste vara en tjej, att jag behöver få uppleva en dotter. Ha en mor-dotter relation...det är ju något speciellt, i alla fall om jag ser på den relation jag har med min mamma. Och sen jämför jag sambons relation med sin mamma. Inte alls lika nära. Nu behöver det ju inte vara så för alla mammor-söner, men ja...mitt tänk. 

  • Tor 30 jun 2011 21:07 #6
    Anonym skrev 2011-06-30 21:03:29 följande:
    Jag tror att jag också hade känt likadant. Men jag vet inte. Nu var vårat första barn en liten tjej, och det kändes himla härligt när hon hade kommit ut och jag kunde konstatera att jag fick en dotter precis som jag önskat. Jag hade givetvis älskat en pojke precis lika mycket, men jag har ju känt sen innan att ett av mina barn måste vara en tjej, att jag behöver få uppleva en dotter. Ha en mor-dotter relation...det är ju något speciellt, i alla fall om jag ser på den relation jag har med min mamma. Och sen jämför jag sambons relation med sin mamma. Inte alls lika nära. Nu behöver det ju inte vara så för alla mammor-söner, men ja...mitt tänk. 
    Varför skriva ett sånt inlägg i den här tråden, vill du spä på ts känslor? För mig är det verkligen inget speciellt med mor-dotter-relationen, jag och min mamma är inte särskilt nära.

    TS: Det är helt ok att känna som du gör, vi lägger ju tyvärr oerhört mycket vikt vid kön i dagens samhälle. Jag tror att det blir lättare att släppa känslorna och vara glad för det du har, om du accepterar att du känner så. Däremot är det ju bra att du förstår att känslorna kanske inte är helt logiska!
  • Tor 30 jun 2011 21:10 #7

    Sök på dr shettles här i forumet så hittar du en tråd där vi som försöker baka det ena eller andra könet håller till. Men vi känner som du, ett barn är ett barn oavsett kön. Men det är intressant att prata med andra i alla fall och så. Lycka till!!

  • Nyfike­n gul
    Visa endast
    Tor 30 jun 2011 21:11 #8
    Anonym skrev 2011-06-30 21:03:29 följande:
    Jag tror att jag också hade känt likadant. Men jag vet inte. Nu var vårat första barn en liten tjej, och det kändes himla härligt när hon hade kommit ut och jag kunde konstatera att jag fick en dotter precis som jag önskat. Jag hade givetvis älskat en pojke precis lika mycket, men jag har ju känt sen innan att ett av mina barn måste vara en tjej, att jag behöver få uppleva en dotter. Ha en mor-dotter relation...det är ju något speciellt, i alla fall om jag ser på den relation jag har med min mamma. Och sen jämför jag sambons relation med sin mamma. Inte alls lika nära. Nu behöver det ju inte vara så för alla mammor-söner, men ja...mitt tänk. 
    så olika det kan vara... själv är jag pappas flicka ut i fingerspetsarna, visst har jag nära relation med mamma också men inte samma sak som med pappa...

    och min bror är mammas pojke.

    Och min man och hans bror är båda värsta morsgrisarna ever... *skratt*

    Och våra barn.. ja även om jag har tre pojkar ser jag tydligt skillnad på vem dom tyr sig till.

    Så allt är relativt
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Tor 30 jun 2011 21:16 #9
    Anonym skrev 2011-06-30 21:07:47 följande:
    Varför skriva ett sånt inlägg i den här tråden, vill du spä på ts känslor? För mig är det verkligen inget speciellt med mor-dotter-relationen, jag och min mamma är inte särskilt nära.

    TS: Det är helt ok att känna som du gör, vi lägger ju tyvärr oerhört mycket vikt vid kön i dagens samhälle. Jag tror att det blir lättare att släppa känslorna och vara glad för det du har, om du accepterar att du känner så. Däremot är det ju bra att du förstår att känslorna kanske inte är helt logiska!
    Nyfiken gul skrev 2011-06-30 21:11:28 följande:
    så olika det kan vara... själv är jag pappas flicka ut i fingerspetsarna, visst har jag nära relation med mamma också men inte samma sak som med pappa...

    och min bror är mammas pojke.

    Och min man och hans bror är båda värsta morsgrisarna ever... *skratt*

    Och våra barn.. ja även om jag har tre pojkar ser jag tydligt skillnad på vem dom tyr sig till.

    Så allt är relativt
    Skrev ju bara hur jag kände/känner. Att önska sig ett visst kön tycker jag inte är något att skämmas för. Bara för att man önskar betyder det ju inte att man inte älskar sina barn (som kanske blev pojkar fast man drömde om flickor). 

    Sen skrev jag ju också att det var hur jag kände! Alla mammor/döttrar har inte bra relationer men jag jämför ju såklart den jag har med min mamma. Jag vill uppleva en likadan med min dotter... Allt är ju relativt, klart jag hade kunnat/kan få en lika fin relation med en son. 

    Men till TS - du ska inte skämmas. Finns många som känner precis som du! Inget onormalt. 
  • Tor 30 jun 2011 21:18 #10

    wow..

    Och jag som är västa flick-flickan . Jag är vuxen och i 30-års åldern och älskar allt kvinnligt och flickigt. det är fortfarande rosa, lull-lull och pynt som gäller för mig.  Alla säger att jag skulle bli den perfekta flickmamman då jag också har världens bästa relation med min egen mor och även mormor.

    Men vet ni vad. Jag vill inte ha nån tjej. Inte just nu i alla fall.  Mitt första barn ska helst vara en pojke.

    Finns egentligen tusen orsaker och ändå inga orsaker alls till det valet. Men en längtan som växer sig allt starkare.

    Rent krasst tror ajg mest det beror på det sjuka och snedvridna samhälle vi lever i idag. Jag vill inte sätta en flicka till världen som får uppleva gud vet vad för sjuka saker av sina kamrater just för att hon råkar vara en tjej.

    jag vill ha en pojke som jag kan uppfostra till en gentleman som har vett att uppskatta det kvinnliga...

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll