Jag kommer ALDRIG få en dotter

sluta skämmas!

Det är väldigt vanligt det du känner och verkligen inget att skämmas för. Så är känslan vi har bara när vi väntar barn.

Jag har triss i pojkar och rent biologiskt kan jag inte få fler barn, klart jag sörjer att jag inte får en flicka, men jag sörjer mest över att jag inte kan få fler BARN.

Jag har förmånen att få ha flickor i familjen ändå då min man har döttrar sedan förut - men dom är ju inte mina. Men det finns ändå flickor i familjen.

och man ska aldrig säga aldrig.. så länge du är fertil och frisk så kan du alltid få fler barn....

jag trodde inte jag skulle få fler än dom två jag tidigare hade... men 8 år efter barn nr två så kom det en sladdis... han var sjukt efterlängtad!

så olika det kan vara... själv är jag pappas flicka ut i fingerspetsarna, visst har jag nära relation med mamma också men inte samma sak som med pappa...

och min bror är mammas pojke.

Och min man och hans bror är båda värsta morsgrisarna ever... *skratt*

Och våra barn.. ja även om jag har tre pojkar ser jag tydligt skillnad på vem dom tyr sig till.

Så allt är relativt

Att andra har åsikter om ens blivande barn tror jag också bottnar i deras egna önskemål om kön på barn...

Har ni lagt märke till vilka barn dom själva har?

Dom som domderar högt och tydligt om flickor tex - visst är det så att dom själva har bara pojkar? Eller om det finns döttrar att dom inte är så flickiga som dom själva önskar att dom blev?

Och allra högst önskar nog dom som inte ska fler barn eller inte kan få några alls.... deras kommentarer brukar vara värst...

Min svärmor tex har två söner - ena sonen har ingen familj ännu utan barnbarnen står min man för. Den dotter han fick är långt ifrån den flick-flicka som svärmor gärna velat ha själv. Snarare är hon mer pojkflicka och vill hellre syssla med tekniska prylar och klär sig gärna i goth-kläder. Hon hatar allt flickigt och hatar rosa och avskyr klänningar.

När jag sen väntade vårt gemensamma barn trodde svärmor på en flicka så att hon kunde få gosa, mysa och göra flickiga saker och köpa klänningar och sånt. Ut kom en Victor.... Men hon föll direkt för den gosiga bebisen och eftersom jag avskyr blåa kläder på pojkar så fick hon en utmaning i att hitta andra färger och det gjorde att hon ändå kunde frossa i fina och mysiga kläder. Idag är victor 3 år och farmors ögonsten och dom följs åt i vått och torrt.

Och jag som själv har tre pojkar känner givetvis att mina kommentarer till mina gravida kompisar lutar åt flickönskningar eftersom jag själv inte har någon...

Men vänta här nu:

Göra släkten glad? Varför då? Ska du skaffa en flicka bara för deras skull?  Och tror du på fullt allvar att släkten sitter och tycker synd om dig? Allvarligt?  Är det inte bara du som tror att det är så?

Man skaffar barn för sin egen skull - aldrig nån annans!  Vill du han en flicka så ska det vara för att DU vill det och inget annat. Punkt.

Och barn kommer det alltid att födas i släkten, om du fått en flicka kommer den flickan vara en i mängden om x antal år när nästa kull av barn dyker upp....   
Det är ju alltid den minsta i släkten som får uppmärksamheten så brukar det ju vara.  Även om nästa barn är en pojke som föds så får ju han den uppmärksamheten för att han är den nyfödda bebisen...  inte för att det råkar vara ett visst kön.

Och en slutlig tanke med en twist... tänk om du får en flicka och så är det faktiskt ingen som bryr sig om det ... ?