Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Är det någon här som faktiskt inte har mycket symptom?
Jag har nästan inga symptom alls överhuvudtaget. Ibland känner jag lite molande värk i magen. Men annars - ingenting. Det gör mig nästan lite orolig, man läser så mycket om många som mår rent utav skit under graviditeten (fysiskt) så jag hade nästan förväntat mig det värsta. Kräkningar varje dag, jätteont i magen, svårt för viss mat, etc etc. Men visst, det gör absolut ingenting om min graviditet kommer fortsätta såhär smärtfritt, dock det är jätteskönt att kunna leva som "vanligt", så länge barnet utvecklas som det ska och allt går som det är tänkt

Med risk att vända tråden till något negativt (vilket jag verkligen inte vill egentligen) men jag vill ändå skriva av mig.
Jag är så otroligt lycklig att jag är gravid. Så lycklig att jag med det blir så otroligt rädd för att få missfall. Jag vet att man inte ska lägga energi på att tänka på det, men jag är så orolig för att jag ska få det. Jag vill kunna njuta av graviditeten fullt ut, men jag är så himla orolig att något ska gå fel. Att få missfall. Att barnet inte ska vara friskt.
Hur gör man för att kunna slappna av mer? Är det någon som har samma tankar?
Vill för allt i världen inte förlora det som påbörjats att bli mitt älskade barn....
Det är först nu när jag själv är gravid som jag har större förståelse för de som haft missfall och vad de kan gå igenom. Självklart reagerar ju alla olika men jag skulle ta det oerhört hårt.
Ursäkta att jag börjar prata om tråkigheter, men måste ändå få ur mig min oro. Min sambo förstår inte riktigt på samma sätt då han inte bär på barnet och kan förstå alla känslor man känner redan.
Självklart så är jag ändå positiv och tänker att det ska gå vägen, att vi alla här i tråden ska få bli marsmammor och få våra älskade små bebisar. Jag tänker att jag ska få mitt barn och att det ska vara friskt, såklart. Men ändå ligger det och gnager mig i bakhuvudet att "Tänk om..." jag blir så himla ledsen genom att bara tänka tanken OM.
Någon som känner igen sig, och hur man kan göra för att njuta av graviditeten så gott man bara kan och inte lägga så mycket energi på att vara orolig?

Med risk att vända tråden till något negativt (vilket jag verkligen inte vill egentligen) men jag vill ändå skriva av mig.
Jag är så otroligt lycklig att jag är gravid. Så lycklig att jag med det blir så otroligt rädd för att få missfall. Jag vet att man inte ska lägga energi på att tänka på det, men jag är så orolig för att jag ska få det. Jag vill kunna njuta av graviditeten fullt ut, men jag är så himla orolig att något ska gå fel. Att få missfall. Att barnet inte ska vara friskt.
Hur gör man för att kunna slappna av mer? Är det någon som har samma tankar?
Vill för allt i världen inte förlora det som påbörjats att bli mitt älskade barn....
Det är först nu när jag själv är gravid som jag har större förståelse för de som haft missfall och vad de kan gå igenom. Självklart reagerar ju alla olika men jag skulle ta det oerhört hårt.
Ursäkta att jag börjar prata om tråkigheter, men måste ändå få ur mig min oro. Min sambo förstår inte riktigt på samma sätt då han inte bär på barnet och kan förstå alla känslor man känner redan.
Självklart så är jag ändå positiv och tänker att det ska gå vägen, att vi alla här i tråden ska få bli marsmammor och få våra älskade små bebisar. Jag tänker att jag ska få mitt barn och att det ska vara friskt, såklart. Men ändå ligger det och gnager mig i bakhuvudet att "Tänk om..." jag blir så himla ledsen genom att bara tänka tanken OM.
Någon som känner igen sig, och hur man kan göra för att njuta av graviditeten så gott man bara kan och inte lägga så mycket energi på att vara orolig?