Har jag en barnslig sambo??

Men GUD hahahaha hur gamla är ni egentligen...och ni lever tillsammans. har ni separat ekonomi eller delar ni den? är det därför han är så petnoga? SHit jag skulle aldrig klara av att leva så. Gäller det bara alkohol eller andra grejer också?

Herregud!...

Haha ni låter som ett vänpar till oss. Vi var på bio med dem för en tid sedan och under reklamen sitter mannen tyst och ser upptagen ut. Efter en stund vänder han sig till sin sambo (min nära vän) och säger "du är skyldig mig xx kr". Då hade han suttit och räknat ut pris för biobiljetter + godis och gjort någon uträkning på det!!!! Då har de ändå två barn och hus ihop. När min vän skulle övningsköra med (hans) bil ville han att hon skulle betala extra varje månad för "slitage på bilen/koppling" hahaha. Helt sjukt.  

   

Måste fråga en sak...det känns som att han alltid drar till med "då ska jag också ha" efter du har köpt något. Köper han ingenting till sig själv först? Vem har hand om ekonomin? Du akrev att han brukade skämma bort dig, brukade  du skämma bort honom? 

Det känns som att han mår lite dåligt, för det är inte ettt normalt beteende. Kanske känner han att han inte har lika mycket rätt till pengarna som du? Och på grund av det så blir det så bisarrt när han försöker bevisa för sig själv att han har det.  

funderat på delad ekonomi? för då kan du köpa det du vill för dina pengar och vill han slösa sina på exakt samma saker så får han göra det :)

om du hade sagt ifrån så hade de kanske gått lite bättre.. du låter honom ju trampa på dig? när han ber dig handla så gör du ju det fast han inte gör samma sak? "för annars blir de hus i helvete".. ja då får de väl bli de då? han måste ju lära sig att han inte kan trampa på dig dag in o dag ut nån gång! de ni har nu, är inte ett förhållande.........

För mig är kärlek omtanke och respekt.

För mig är kärlek att man är ett team. 

Det jag läser här verkar verkligen inte vara på det viset. 

Det verkar som om ni båda befinner er i nån slags maktkamp hela tiden istället för att stötta och göra snälla saker för varandra. 

Jag tror att du ts, försvarar dig nu, kämpar för ditt livsutrymme. 
Jag känner igen det, där har jag varit. 

Fråga honom (när det är lugnt och inte upphetsat) om han tycker om att leva såhär, om han  vill ha det såhär med dig.

Om han svarar nej, så frågar VARFÖR han då beter sig på det här viset.

Sen föreslår du familjerådgivning, för jag tror inte ni kommer ur det här beteendemönstret på egen hand. 

Tycker han att allt är tiptop som det är eller inte vill göra något för att göra det bättre.

Då kommer det inte bli bättre heller, för det krävs att ni båda vill och drar åt samma håll, du kan inte göra det ensam. I synnerhet inte om han motarbetar dig hela tiden. 
Då har du valet att fortsätta leva såhär eller lämna honom, tyvärr så krasst är det. 

Det tog mig 15 år att ge upp, 15 förslösade år där jag systematiskt blev utsatt för psykisk misshandel och fick mitt livsutrymme minskat.
Till slut hade han lyckats få mig att tro att det var så relationer såg ut, jag hade blivit en duktig medspelare i hans fula spel.

Idag lever jag i en ny relation som är allt annat än den jag lämnade, där vardagen speglas av kärlek, kramar, omtanke och skratt. 

Det tycker jag alla människor är värda att ha, gör inte mitt misstag ts och stanna kvar för länge.