Har jag en barnslig sambo??

Det jag kan bli lite ledsen över är tex att min sambo har sån fruktansvärd respekt för sin storasyster. När hon lagar mat så är det alltdi gott, när jag lagar mat så är det alltid något fel. han sniffar och smakar. igår hade jag gjort kyckling i kokosmjölk, då tar en en matsked av det och lite ris och sen säger 2nej kasta resten det smakade inte bra.
I förrgår hade jag gjort falukorv i ugn fast med tomatpure basilika lök och champinjoner. när han kom hem och skulle äta sa han "och var är senapen?? och osten?? detta ser ju fan inte ens svenskt ut, skall du sparar resten eller skall vi kasta ingen kommer äta upp detta ändå". det sårade mig. När jag gör korvstroganoff så säger han "en gång gjorde du den bra men du har inte lyckats få till smaken sen dess".

Jag har frågat han varför han är så respektfull mot sin syster men inte mot mig, då säger han "för att hon respekterar mig!"......

Jag känner avundsjuka mot hans syster och pratar strunt om henne till min  sambo, bara för att jag vill  vara henne så jag kan få respekt.

Är han så respektlös mot dig inför andra också, eller är det bara när ni är ensamma?

Så det finns inget jag kan göra utan proffessionell hjälp så att det blir bättre här hemma? När han blir riktigt riktigt arg på mig så ställer han sig framför mig och fräser och skriker och stirrar in i mina ögon då brukar jag göra likadant och fråga om han känner sig stöddig som står där och fräser.

Men det kanske är jag som gjort det så här? kanske är jag som inte respekterade honom förr och nu får jag tillbaka det? så hur skall jag ändra på mig själv för att allt skall bli lyckligt? jag kan ha jäkligt kort stubin jag med.

Nej, det låter definitivt som att han mår mycket dåligt och att han får kickar av att ge sig på dig. Han njuter helt enkelt av maktkänslan han får när han "sätter sig på dig". Att ni inte kommer överens om ölfördelningen är ert minsta problem. Som sagt, ett förhållande ska byggas på respekt, kärlek, att ha kul tillsammans, och gemensamt ansvar... ett givande och tagande. I hans fall verkar det bara handla om tagande, och det kommer bara att bli värre så länge inget drastiskt görs. Jag tycker väldigt synd om era barn som måste växa upp i den miljön, och jag är väldigt nyfiken på din och din sambos ålder. Det låter som att ni är unga tonårsföräldrar som behöver mogna.

Jag säger som de andra, sök hjälp! Vill han inte gå med på familjerådgivning, så kan du gå dit själv till en början. Din sambo har antagligen upptäckt att livet efter barnens ankomst inte blev så "fritt" som han hade hoppats på (för så är det för många föräldrar), och nu är han besviken på sin livssituation och tar ut det över dig. För att klara av och övervinna såna känslor krävs det att man jobbar med sig själv och sin egen mognad, och så länge han inte är beredd att göra det så kommer det inte att bli bättre.

Därför tycker jag inte att du ska ta det här länge till om han inte är beredd att hjälpa till och jobba på era problem tillsammans med dig. Tvinga honom!! Sätt ultimatum. Ni ska prata på ett vuxet sätt om era problem, och vill han inte det så ska du lämna honom, för det ska inte handla om att bli förnedrad resten av ditt liv, för du är värd bättre.

Och ta en funderare över hur viktigt alkoholen är i era liv. Klarar ni en helg helt utan den?

Lycka till!