Ni som är frivilligt barnlösa!

Jag vet faktiskt inte exakt... Men provocerade, det blir folk.

Jag tror att de som blir provocerade blir det för att det antyder att deras val inte är det enda rätta. De kanske aldrig har övervägt möjligheten att låta bli att skaffa barn, och blotta existensen av människor som bara låter bli gör dem osäkra på om de lurats in i något de trodde var ett måste.

En vanlig spontan reaktion brukar vara "Men någon gång ska du väl ha barn? Det är ju meningen med livet". Många tror inte på mig, och körd en gamla vanliga "Du kommer att ändra dig när du blir äldre".

Det verkar vara mer provocerande att inte skafffa barn än att ha barn man inte kan ta hand om, konstigt nog.

Genghis, håller med dig till fullo!

Jag är "bara" 27 år så jag får ofta höra att jag kommer ändra mig. Att jag och maken har bestämt detta tillsammans spelar ingen roll.

Jag tror de inte vet bättre. De fattar liksom inte att det finns ett alternativ. Vi är konstiga helt enkelt.

Jaja, det tog ett bra tag innan de homosexuella blev sedda som normala...

Kan det inte också bero på att de som tar åt sig tror man ogillar deras barn också?
 

Att de frågar varför. Jag får inte fråga folk som har barn varför i helskotta de valde att skaffa barn - men de får fråga mig varför i helskotta jag valt att inte göra det. Jag blir ofta behandlad som en idiot - "Du vet inte vad du missar! Vänta bara! Du kommer ändra dig!". Jaså, konstigt att helt okända människor känner mig bättre och vet att jag kommer ändra mig...

Många utgår också från att jag hatar barn, eftersom jag inte vill ha egna.

Har precis bokat mig in for en Essure sa snart ar kommentaren om "du kommer att andra dig sen" ett minne blott :)

Antar det bara ar sa svart for folk att se nagon fullstandigt nojd och lycklig med sitt liv utan att folja normen... Men som nagon sa innan, det tog ett tag innan homosexuella ansags normala (tummen upp for det uttalandet!).

Jag ogillar ungar, de ar bara gapiga och skraniga och jag tycker om att gora vuxensaker. Formodligen hade jag tyckt annorlunda om mina egna ungar, men da jag inte vill ha nagot att gora med ekorrhjulet av dagis, skola, hamtning, pott-traning, trots och tonarstrots och dessutom verkligen uppskattar somn, lugn och ro tycker jag att barn hade varit ett dumt val av mig :) Tur sambon tycker likadant :)

Jag ar 29 och sambon 37...

Tummen upp för mig! Tack.

Läste om en tjej som upplevde att människor inte tog henne på allvar förrän hon steriliserade sig. Då var hon helt plötsligt "modig".

Sa upplevede jag ocksa det, har redan innan sagt att jag her steriliserat mig och darfor inte kommer att angra mig. Da blev jag plotsligt "vuxen", de slutade prata med mig som jag vore 15! Markligt folk.

Vi har visserligen försökt få barn tidigare ,men valt att inte gå vidare med adoption eller andra alternativ . Vi trivs utan barn . Jag tycker barn är rätt jobbiga ,och de vi känner som har barn är sååå trötta och verkar olyckliga.Nästan alla jag känner som har småbarn separerar .
Jag coh min man har det otroligt bra . Vi kan planera precis vad vi vill och vi är förälskade efter 12 år ihop .

Jag förstår med intellektet att folk älskar sina barn och att det är det bästa i världen för dem ,men jag kan inte relatera . Jag trivs utan barn helt enkelt . När vi inte kunde få barn var jag mest ledsen över att jag kanske blir ensam när jag blir gammal,,,men barn är ju knappast någon garanti för att det inte ska hända . Jag är helt enkelt ..lycklig :)