• Anonym (Hopplös:))

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Detta är tråden för oss som är ute i nätdejtingdjungeln och vill ventilera tankar och känslor med varandra.
    Här kan vi ställa frågor, lyfta upp funderingar, skratta, bli förbannad och kanske gråta en skvätt i nödfall

    Kanske en presentation? Hade varit kul att veta vilka ni andra är

    Jag: 30 år, inga barn. Bor i Malmö, varit singel i ca 1 år

    Kom igen! Gör mig sällskap!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-31 00:05
    Lite hjälp på traven

    EK = E-kontakt
    HP = Happypancake
    SD = Spraydate (iaf för mig)
    MP = Mötesplatsen
    SMW= ShakeMyWorld

    Har säkert glömt nån men då får ni hojta till

  • Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
  • Ernst Hugo
    Morriiss skrev 2011-07-26 23:43:24 följande:
    Nahä... nu går det inte o mota bort john blund längre...

    Nattis alla i tråden!  

    Natti natti - sussa gott!
    Come on katten - det svänger ju...
  • Ernst Hugo
    Anonym (Mia) skrev 2011-07-26 23:43:35 följande:

    Same same but different med andra ord.

    Jag har precis pratat med Mr Malmö igen (tre timmeslånga samtal idag också). Vore kul att träffas men nu ligger det där och gnager. En kille som ringer tre gånger om dagen, som sms:ar en hel del däremellan och sedan ovanpå det alltid inleder samtalet med "Hallå vackra kvinna!" (på malmöitiska) kan han verkligen vara rätt skruvad?
    Är det något som skaver så vifta inte bort det. Känn honom på pulsen!
    Come on katten - det svänger ju...
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-07-26 23:45:44 följande:
    Haha, vi blir inte nöjda Antingen för mycket eller för lite. Det är inte lätt. Men hellre såhär isf

    Jo jag glider med än så länge. Men det hindrar inte att jag tänker gå ut med ett gäng andra singlar på Söder imorgon.

    (Och så två godnatt-sms ovan på det just nu fastän vi sa godnatt i telefon för fem minuter sen.)  
  • Anonym (Mia)
    Ernst Hugo skrev 2011-07-26 23:47:51 följande:
    Är det något som skaver så vifta inte bort det. Känn honom på pulsen!

    Det känns i grunden bra. Det är ju härligt att någon tänker på en så mycket. Vi har lätt att prata, tycker lika om mycket och så. Än så länge är det väl bara "Men så här bra kan det väl inte vara!" Man är för luttrad, för misstänksam och hårdhudad efter alla personer man träffat på som visat sig vara ufon. Man borde släppa in det istället. Men det är lite svårt.
  • Anonym (Hanna)

    Tjej, 26 år, singel sen 1 år tillbaka.

    Jättesvårt att bli kär. JÄTTESVÅRT verkligen. Jag har surrealistiskt lätt att få folk intresserad av mig vilket typ är en förbannelse. Jag dejtar hej vilt, alltid gjort, men efter ett par dejter när killen börjar visa något så får jag panik. Varningsklockorna börjar ringa. Dejtar medvetet folk där det finns en anledning att dra sig ur. Nu dejtar jag t.ex en kille som är 5 år yngre och dessutom har flickvän. Han vill lämna henne för min skull, men jag vet inte vad jag vill. Han är ett as mot henne absolut, men ändå gillar jag honom. Men jag kommer inte ge mig in i den relationen heller utan kommer träffas ett tag och sen lägga ner. Och sådär rullar det på. Nätdejtar lite, får rätt många erbjudanden, går på några dejter, kanske gilar jag personen, kanske inte... men det blir aldrig något seriöst.

    Jag tror också jag är sårad från min förra relation, även om jag gjorde slut. Har svårt att släppa och gå vidare och jämför alla med mitt ex. Hur slutar man jämföra alla killar med sitt ex? Han hade ju massa dåliga sidor, men ändå jämför jag alla nätdejter med exet? Och dissar folk om inte alla "krav" uppfylls. Men vad fan, ingen är ju perfekt, och absolut inte jag...

    Folk har gett mig tipset att sluta dejta ett tag, men tror jag typ är beroende av bekräftelsen och att träffa någon hela tiden annars känns livet tråkigt. Ändå träffar jag aldrig någon jag faller för trots att jag har stora valmöjligheter... åh, varför förstör man för sig själv?

    Nätdejting gör ju också att man kan välja och vraka vilket innebär att man vet att man alltid kan få en ny dejt om man vill. I verkligheten så är ju kemi så avgörande så man måste ju gå igenom så många för att hitta det. Och när kemin väl finns där så dissar jag ändå personen för att jag är för rädd... :(

    Heeeeelp! (förlåt om det blev rörigt)

  • Anonym (Loser)
    Anonym (Mia) skrev 2011-07-26 23:48:13 följande:
    Jo jag glider med än så länge. Men det hindrar inte att jag tänker gå ut med ett gäng andra singlar på Söder imorgon.

    (Och så två godnatt-sms ovan på det just nu fastän vi sa godnatt i telefon för fem minuter sen.)  
    Och ni har aldrig träffats du och Mr Malmö?
    Jag har haft en sån kille, som jag träffade IRL men liksom lärde känna via nätet och nä fy för det här bombaderandet, jag blev HELT mätt! Kämpade på i 3 mån med det sket sig, mina känslor fick aldrig spira eftersom han så totalt kvävde dem med sitt ivriga engagemang. Men du kanske inte är som jag!
  • Anonym (Hopplös:))
    Ernst Hugo skrev 2011-07-26 23:44:41 följande:
    Åhh jag är en förklarare men ibland dålig på att läsa mellan raderna, men menar du hjälpa att som (lång:) man bedöma ditt sökande/presentation - så visst Solig
    Haha, vilken hjälpsam man Det var dock inte rktigt så jag menade. Kan dock berätta för dig att du har tagit kontakt med mig här på FL, vi skicka några mail
  • Anonym (Hopplös:))
    Anonym (Mia) skrev 2011-07-26 23:48:13 följande:
    (Och så två godnatt-sms ovan på det just nu fastän vi sa godnatt i telefon för fem minuter sen.)  
    Fast det hade jag nog tyckt var lite too much! Det är för tidigt att vara såååå snuttig Iaf för min smak.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hanna) skrev 2011-07-26 23:50:57 följande:
    Tjej, 26 år, singel sen 1 år tillbaka.

    Jättesvårt att bli kär. JÄTTESVÅRT verkligen. Jag har surrealistiskt lätt att få folk intresserad av mig vilket typ är en förbannelse. Jag dejtar hej vilt, alltid gjort, men efter ett par dejter när killen börjar visa något så får jag panik. Varningsklockorna börjar ringa. Dejtar medvetet folk där det finns en anledning att dra sig ur. Nu dejtar jag t.ex en kille som är 5 år yngre och dessutom har flickvän. Han vill lämna henne för min skull, men jag vet inte vad jag vill. Han är ett as mot henne absolut, men ändå gillar jag honom. Men jag kommer inte ge mig in i den relationen heller utan kommer träffas ett tag och sen lägga ner. Och sådär rullar det på. Nätdejtar lite, får rätt många erbjudanden, går på några dejter, kanske gilar jag personen, kanske inte... men det blir aldrig något seriöst.

    Jag tror också jag är sårad från min förra relation, även om jag gjorde slut. Har svårt att släppa och gå vidare och jämför alla med mitt ex. Hur slutar man jämföra alla killar med sitt ex? Han hade ju massa dåliga sidor, men ändå jämför jag alla nätdejter med exet? Och dissar folk om inte alla "krav" uppfylls. Men vad fan, ingen är ju perfekt, och absolut inte jag...

    Folk har gett mig tipset att sluta dejta ett tag, men tror jag typ är beroende av bekräftelsen och att träffa någon hela tiden annars känns livet tråkigt. Ändå träffar jag aldrig någon jag faller för trots att jag har stora valmöjligheter... åh, varför förstör man för sig själv?

    Nätdejting gör ju också att man kan välja och vraka vilket innebär att man vet att man alltid kan få en ny dejt om man vill. I verkligheten så är ju kemi så avgörande så man måste ju gå igenom så många för att hitta det. Och när kemin väl finns där så dissar jag ändå personen för att jag är för rädd... :(

    Heeeeelp! (förlåt om det blev rörigt)
    Jag tror att man lätt minns bara det som var bra i en relation. Har några kompisar som återvänt till sina ex efter ett tag och så har det insett att just det - det var därför det tog slut.

    Jag skulle nog också tro att du borde hålla upp med dejtandet ett tag och itta dig själv lite. Men det vara lättare sagt än gjort. Starta en provocerande storblogg så får du iuppmärksamheten där istället.   
  • Anonym (Loser)
    Anonym (Hanna) skrev 2011-07-26 23:50:57 följande:
    Tjej, 26 år, singel sen 1 år tillbaka.

    Jättesvårt att bli kär. JÄTTESVÅRT verkligen. Jag har surrealistiskt lätt att få folk intresserad av mig vilket typ är en förbannelse. Jag dejtar hej vilt, alltid gjort, men efter ett par dejter när killen börjar visa något så får jag panik. Varningsklockorna börjar ringa. Dejtar medvetet folk där det finns en anledning att dra sig ur. Nu dejtar jag t.ex en kille som är 5 år yngre och dessutom har flickvän. Han vill lämna henne för min skull, men jag vet inte vad jag vill. Han är ett as mot henne absolut, men ändå gillar jag honom. Men jag kommer inte ge mig in i den relationen heller utan kommer träffas ett tag och sen lägga ner. Och sådär rullar det på. Nätdejtar lite, får rätt många erbjudanden, går på några dejter, kanske gilar jag personen, kanske inte... men det blir aldrig något seriöst.

    Jag tror också jag är sårad från min förra relation, även om jag gjorde slut. Har svårt att släppa och gå vidare och jämför alla med mitt ex. Hur slutar man jämföra alla killar med sitt ex? Han hade ju massa dåliga sidor, men ändå jämför jag alla nätdejter med exet? Och dissar folk om inte alla "krav" uppfylls. Men vad fan, ingen är ju perfekt, och absolut inte jag...

    Folk har gett mig tipset att sluta dejta ett tag, men tror jag typ är beroende av bekräftelsen och att träffa någon hela tiden annars känns livet tråkigt. Ändå träffar jag aldrig någon jag faller för trots att jag har stora valmöjligheter... åh, varför förstör man för sig själv?

    Nätdejting gör ju också att man kan välja och vraka vilket innebär att man vet att man alltid kan få en ny dejt om man vill. I verkligheten så är ju kemi så avgörande så man måste ju gå igenom så många för att hitta det. Och när kemin väl finns där så dissar jag ändå personen för att jag är för rädd... :(

    Heeeeelp! (förlåt om det blev rörigt)
    Du borde få hjälp med att ta tag i din rädsla för själv är det jättesvårt att ändra beteende.
Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!