Forum Tvillingförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Trotsiga tvillingar

    Tor 25 aug 2011 15:26 Läst 5979 gånger Totalt 20 svar
    Tor 25 aug 2011 15:26

    Jag vet snart inte vilken fot jag ska stå på. Jag har nog aldrig upplevt tiden med mina tvillingar, 2.5 år, som jobbig förrens nu. De har kommit in i en sån trotsig period att jag får spunk! De slåss, puttas, skriker och är allmänt jobbiga mot mig men framförallt emot varandra. De går på dagis och där e de likadana. Skillnaden där är ju att de kan dela på dem på ett helt annat sätt än vad jag kan göra hemma.
    Som situationen ser ut hemma idag så har jag två snart tonårspojkar och en sambo som jobbar mer eller mindre dygnet runt. Jag har avlastning i form av mormor och morfar och några vänner t mig, Min sambo är egenföretagare och driver tre firmor..


    Är det någon som har nåt bra tips till mig på hur jag ska ta mig igenom dagen med dessa två terrorister?? Säkert är jag inte ensam om att uppleva detta. Är det någon därute som har nåt bra tips till mig??

  • bananf­lugan8­2
    Visa endast
    Tor 25 aug 2011 19:55 #1

    Inga tips, vill bara säga att jag vet hur det är.. mina är bara 19 månader än så länge, och håller på så redan.. jag blir verkligen TOKIG vissa dagar.. speciellt när dom bara är på varandra hela tiden, ska puttas, slåss om min uppmärksamhet, slåss om leksaker (ska ha samma såklart) osv..


    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • Tor 25 aug 2011 20:04 #2

    Det är så sjukt, jag fick höra av en vän att de är trotsiga när de känner sig trygga... Vet inte om det är så man upplever det riktigt... Det är ju så frustrerande och påfrestande att man spyr på det! Måste finnas någon som har genomgått detta och kanske kan ge oss irriterade mammor nåt litet tips?

  • bananf­lugan8­2
    Visa endast
    Fre 26 aug 2011 08:56 #3

    Ja, trots är ju ett sätt att bryta sig loss och att dom förstår att dom är egna personer.. så det är ju en positivt sak men ändå.. och det är så tydligt att dom vet att dom gör fel också, för dom kan ta en sak dom vet att dom inte får ha, titta på mig, och springa iväg.. och efter en dag då dom varit och pillat på allt dom inte får röra, bara bråkar HELA tiden, skriker och gapar och klänger på mig.. då känns det inte som något positivit.


    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • Fre 26 aug 2011 20:09 #4

    Har precis samma problem...mina killar är bara 14 mån men de har hållt på som ovan beskrivet ett par mån nu... men jag är i alla fall glad att man inte är ensam om problemet, att de finns fler tvilingföräldrar som vet vad man kämpar med! man får trösta sig och försöka glädjas över de stunder då de faktiskt leker och busar ihop! förhoppningsvis blir de bättre när de blir lite äldre och för lite mer förstånd :)

  • Fre 26 aug 2011 22:35 #5

    Usch, prata inte trots! Jag som är glad att mina snart 2-åringar verkar ha kommit ur sin 18-månaderstrots vill inte ens tänka på att det kommer fler perioder framöver, haha!


    ♥ Morten & Vidar 091029 ♥ Knut 110531 ♥
  • tessan­0402
    Visa endast
    Fre 26 aug 2011 22:44 #6

    jag har 2 underbara killar på 2 1/2 å.. de är himla jobbiga med gap å skrik när de inte får som de vill eller när de ska gå å sova. det tycker jag är värst.. att bråka med dem när de ska sova.. det tar minst en halvtimme .. eller en och en halv att lägga dem, det har gått ¨å långt att jag aldrig lägger dem när min man är hemma, han har mkt bättre tålamod än jag.. nu ha rvi två pojkar till, som är 6 och 8 så jag tar deras läggning.. läsa bok å så.. men å andra sidan är det världens finaste mot varandra åxå och hjä,lper till. dukar, tröstar och hämtar nappen åt brorsan när han är ledsen.. jag tänker att man måste välja sina fajter.. men jag vet inte..  det är bra dagar.. å jobbiga dagar.. jag väljer att komma ihåg de som är bra - annars går man under!

  • bananf­lugan8­2
    Visa endast
    Lör 27 aug 2011 12:53 #7

    Ja, det är ju aboslut dom bra dagarna, och stunderna, man minns! Det jobbiga som var innan förtänger man. Eller så är man upptagen med allt nytt som är jobbigt. Det är ju klart värt det, när dom sen är gosiga, mysiga och faktiskt inte bråkar.


    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • bananf­lugan8­2
    Visa endast
    Lör 27 aug 2011 12:55 #8

    Och jag väljer också mina fighter.. jag kan och orkar inte säga till dom hela tidne, hela dagarna.. ibland låter jag dom bråka, om ena drar en leksak från den andre, då får det vara att han är arg. Vill också lite att dom ska lära sig sig att "ge tillbaks" och inte bara ta att brorsan snor alla saker.. tyvärr har det varit mest den ena som varit sån. Men nu börjar det jämna ut sig lite.


    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • Lör 27 aug 2011 14:21 #9
    bananflugan82 skrev 2011-08-27 12:55:27 följande:
    Och jag väljer också mina fighter.. jag kan och orkar inte säga till dom hela tidne, hela dagarna.. ibland låter jag dom bråka, om ena drar en leksak från den andre, då får det vara att han är arg. Vill också lite att dom ska lära sig sig att "ge tillbaks" och inte bara ta att brorsan snor alla saker.. tyvärr har det varit mest den ena som varit sån. Men nu börjar det jämna ut sig lite.
    Ja, om man skulle hålla på att tjata och säga till om allting så skulle man inte ha mycket tid över till något överhuvudtaget. Det som är farligt eller om något dyrt är på väg att gå sönder, då säger jag till, annars får det oftast vara. Och barnen måste lära sig att lösa sina konflikter själva också. Min sambo däremot tjatar om allt känns det som och då tycker han att jag är slapp som inte säger ifrån. Nej, testa på att vara hemma själv så mycket som jag är så ändrar du nog också snart uppfattning ska du se Flört
    ♥ Morten & Vidar 091029 ♥ Knut 110531 ♥
  • bananf­lugan8­2
    Visa endast
    Lör 27 aug 2011 19:00 #10
    Superbia skrev 2011-08-27 14:21:49 följande:
    Ja, om man skulle hålla på att tjata och säga till om allting så skulle man inte ha mycket tid över till något överhuvudtaget. Det som är farligt eller om något dyrt är på väg att gå sönder, då säger jag till, annars får det oftast vara. Och barnen måste lära sig att lösa sina konflikter själva också. Min sambo däremot tjatar om allt känns det som och då tycker han att jag är slapp som inte säger ifrån. Nej, testa på att vara hemma själv så mycket som jag är så ändrar du nog också snart uppfattning ska du se Flört

    Haha, precis! Som här hemma.. han frågar om jag inte säger till dom.. nähä du?! Jag ska filma en hel dag så ska du se hur mycket jäkelskap dom gör och hur många miljoner nej och aja som sägs. Precis som du skriver, så länge dom inte kan göra sig illa, eller det är något dyrt, så får det många gånger vara. Tyvärr, så märks det nu också att dom är trötta på mitt "tjat", för det funkar bättre om deras pappa säger till, än om jag gör det. Säger jag nej, så tittar dom på mig och gör samma sak igen och igen och igen, tills jag säger ifrån ordentligt, och då blir dom istället arga och slänger sig på golvet raklånga och skriker, eller ledsna.. och då får jag dåligt samvete. Det är verkligen pest eller kolera.
    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • Tor 29 sep 2011 13:49 #11

    Här är en som snart är beredd att lägga ut ungarna till försäljning på Blocket. Det är inte klokt vad mycket skrik och bråk vi har just nu i den här familjen. Men ändå, det är lättare denna gången eftersom jag varit med om storasysters trotsperiod. Då förstod jag ingenting, trodde det var något allvarligt fel och var riktigt orolig. HOn var rätt odräglig.  Vet att jag ofta tänkte " Jag älskar henne, men jag tycker inte om henne." Nu har hon förvandlats till en liten förtjusande flicka, nästan alltid trevlig och glad. 
    NÄr killarna röjer som värst tänker jag bara på Alva och inser att detta är en period som kommer att gå över. Någon gång, om inte alltför många år förhoppningsvis, så kommer de bli harmoniska igen. Det är bara att försöka ta sig igenom det. Och helst utan att jag smäller av tio gånger om dagen, som det lätt blir. 
    Jag kan ta att de bråkar med mig, men när den dominanta tvillingen bankar på den lite svagare, då är det inte så kul. 
    Jag gjorde ett dna-test  på killarna, och blev uppringd av personen som utförde testet. " Grattis, du har tvåäggspojkar! Det är den kombinationen tvillingar som är den absolut jobbigaste", sade han. Har läst om det någon annan stans också. Tvåäggspojkar bråkar mest.  HU!!!

  • Victor­ia73
    Visa endast
    Tis 4 okt 2011 21:57 #12

    Jag har enäggs killar på 4 år som är född trotsig och  man får sina utmaningar i livet helt klart.. Jag brukar försöka att vara tex ute i skog och mark så mycket som möjligt för att stimulera dessa vilda individer samt ha en tydlig gräns för vad som är acceptabelt i vår familj. Säger man fula saker, gör illa någon blir konsekvensen att inte få delta i familjens aktivitet/ samvaro ,är man liten kan det vara att lyftas ur sammanhanget och sitta på sidan och ha det "tråkigt" nu när mina killar är 4 år blir det rummet när man inte lyssnar eller beter sig illa. Jag täknar till tre innan jag agerar för att ge killarna möjlighet att agera annorlunda´något som fungerat över förväntan. Ju äldre dom blir desto lättare att samtala kring olika händelser.. Håll ut vid 3 års ålder börjar dom förstå konsekvenser samt att förmågan att samtala kring händelser ökar det blir bättre jag lovar om än det är tufft just nu..

  • Ons 5 okt 2011 09:26 #13

    kul att höra att man inte är ensam :)
    här hemma talas det för döva öron vissa dagar
    säger man gå vänster , så springs det i illfart åt höger ;)

    fast det är här hemma och med mig de håller på
    på dagis är det tydligen lugnt
    och mannen brukar inte ha några större problem (säger han)

    nu har vi varit hemma sen i fredes pga höstblåsor eller vattkoppor
    så nu har jag 2 killar som klättrar på väggarna här hemma.....
    klockan är halv 10 och jag längtar redan till läggdax ;)


    (: Melwin och Edwin :) sansad.webblogg.se
  • tvilli­ngmamm­a76
    Visa endast
    Ons 5 okt 2011 23:18 #14

    hej hej!

    jag har enäggstvillingar, pojkar fyra år.. denna trostålder är hemsk!!!!! står inte heller ut, de är som små djävular med osynliga horn på huvudet. Vet precis vad de ska gör för att jag ska bli tokig. !!! undrar hur det kommer bli vid sex års trotsen.

    De behöver bara titta på varandra och så blir det djävulskap. Dde slåss, bråkar, slänger saker..

     

  • evelaj­na86
    Visa endast
    Tor 6 okt 2011 09:59 #15

    Hej på er!
    jag har 2 år gamla tvillingpojkar  här hemma och det märks;))dem är upp och ner och tjivas,spottas och är stundtals helt underbara;)men trodde inte det skulle ta så illa på en som det gör..känns precis helt hopplöst ibland!men som dem säger,det är den tuffaste uppgiften att uppfostra sitt barn och sätt då dubbelt upp eller som i andras fall ännu fler;)det är tyvärr bara att stå ut å kämpa med dem..för det är en jobbig period dem går igenom och jobbigare blir det har jag hört,kanske inte för alla men just nu känns det inte som att det blir bättre..
    Måste fråga er hur ni har det vid matdags för just era 2 åringar då?
    Mina killar älskar mat men dem har en tendens att söla ner nåt fruktansvärt och häller gärna ut drycken i maten och tycker detta är jättekul!jag har fortfarande hakklapp på dem men det kanske bara förvärrar??
    Men på dagis visar dem in´te alls den sidan då äter dem som änglar;)
     Tack på förhand!!
    //eve

  • Tor 6 okt 2011 10:06 #16

    Tyckte inte tvillingar var särskilt "jobbigt" förens vid 2,5 och det håller i sig fortfarande vid 4 års ålder. Mitt enda tips är att alltid försöka ligga steget före med alla viktiga behov som mat, sömn, närhet och stimulans. Precis som med spädbarn alltså. För när de t.ex. redan hunnit bli för hungriga eller för trötta så går det ut över humöret och sen över varandra. Det hjälper ju förstås inte mot all trots, men det är alltid något.

  • Tor 6 okt 2011 11:29 #17

    mina killar är hyffsat duktiga vid matdax,
    visst vi har de fortfarande fastspända i matstolen
    så de blir sittandes ;)
    Dricka får de inte ha själva ståendes vis sin plats
    utan vi delar ut dricka med jämna mellanrum under måltiden
    + att de kan be om dricka själv om de vill ha :)
    Och börjar det kastas mat över allt och ner på golvet (med flit)
    säger vi först nej, sen är nästa steg att ta deras tallrikar (för att sen ge tillbaka)
    och tillslut tar vi tallriken helt och säger tack för maten :)
    Sen får vi och folk som kommer hit helt enkelt leva med att golvet vid köksbordet inte
    är kliniskt rent dygnet runt för så mycket tycker vi inte om att städa här hemma;)


    (: Melwin och Edwin :) sansad.webblogg.se
  • Tor 6 okt 2011 21:54 #18
    evelajna86 skrev 2011-10-06 09:59:03 följande:
    Måste fråga er hur ni har det vid matdags för just era 2 åringar då?
    Mina killar älskar mat men dem har en tendens att söla ner nåt fruktansvärt och häller gärna ut drycken i maten och tycker detta är jättekul!jag har fortfarande hakklapp på dem men det kanske bara förvärrar??
    Men på dagis visar dem in´te alls den sidan då äter dem som änglar;)
     Tack på förhand!!
    //eve
    Här flyger det mat i hela köket vissa dagar, och andra gånger går det hur bra som helst. Det är väl när de börjar bli mätta som det är roligare att ta reda på vilken mat som fastnar på väggen och inte
    ♥ Morten & Vidar 091029 ♥ Knut 110531 ♥
  • Lör 8 okt 2011 18:28 #19

    ja, det är pest och pina med trotsålder! jag har två killar på snart 3 år. är dessutom ensamstående, så jag har inte nån som kan "ta över" när de driver en till vansinne.

    mitt enda tips är: rutiner!
     tycker att det är något lugnare när man håller rutinerna till punkt och pricka, speciellt vad gäller sömnen. ju tröttare barn, desto mera trots.

    annars är det nog bara att försöka stå ut. Det går ju över!! (tills dom är sex år, då kommer nästa trots...och sen vid nio... och sen förståss tonåren...)    

  • Paula0­1
    Visa endast
    Mån 14 nov 2011 23:13 #20

    Jag har enäggstvillingar, 2 töser.
    Dom är 5½ och deras trots är HEMSK....
    Bråk stök o som det känns nu så gör dom allt som dom vet att dom inte får.

    När jag fick reda på att jag väntade tvillingar så sa dom till mig att första året är jobbigast...
    Kan dock inte hålla med. Första året var ju som en dröööm=)


    Dom är inne i 6års trotsen o dom säger att det är den värsta o det hoppas jag så att det inte kan bli värre=)


    Men guuuuuud va dom är underbara när dom sover:)

    Nu har dom fått en lillasyster, hon är 4 månader och där vill dom hjälpa till hela tiden.....


    ha d gött=)

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll