Ombytliga kompisar - vad ska jag som mamma göra?

Min fina tjej som är tio år har två klasskamrater som hon gillar skarpt. Hon pratar ofta om dom och leker gärna med dom. Jag skulle vilja påstå att dom är jätteviktiga för henne.

Var och en för sig är de här tjejerna jättegoa. De sover över, äter här, följer med hem från skolan ibland, en av tjejerna är med oss till ridskolan varje lördag och rider tilllsammans med min dotter. Då funkar allting, klockrent.

Men till saken hör att de här två kompisarna på sitt håll är bästisar med varandra, när de träffas och är tillsammans. Och då menar jag den här typen av "bästisar" som inte är längre ifrån varandra än en centimeter, som kramas, går arm i arm, viskar osv. Sitter till och med på samma stol eller i varandras knä, i vissa situationer. 

i situationer när alla tre eller fler är på samma ställe hamnar min dotter ute i kylan på två röda sekunder. Hon har hanterat det ganska bra, hon är ganska tuff min tjej och brukar inte ta åt sig så mycket. Men i dag, på en annan klasskamrats födelsedagskalas gick det för långt. Efter en hel dag tillsammans på ridskolan, mat hemma hos oss, skjuts till och från och trevligt umgånge sammanstrålar alltså kompisen T med kompisen S på kalaset och de fryser ut min dotter direkt. De går arm i arm, viskar, kastar blickar på min dotter och mig. Det är SÅ tydligt att något är i görningen. Jag är kvar och hjälper till på kalaset (för att jag blev ombedd att göra det) och får möjligheten att se hur relationerna faktiskt är. Det värker i hjärtat.

Jag kan inte smälta min ledsna dotters kroppsspråk på parkeringen, när T och S åker iväg med S pappa för en eventuell översovning. Vi skulle ha skjutsat hem T, efter att T och min dotter hade varit tillsammans hela dagen, vi hade skjutsat henne till och från ridskolan, bjudit på mat hemma, skjutsat till kalaset ... men man måste ju kunna vara flexibel, tänker jag. Och barn har ju självklart ett eget val och egna känslor, man kan ju inte bestämma vad de ska vilja eller vem de ska tycka om. Jag, som vuxen, kan ju inte styra vem som leker med vem ... Jag kan bara göra förutsättningarna så goda som möjligt. Men när min tjej med tårar i ögonen berättar om det framviskade ridskole bytet känner jag att det går för långt. Det är det alla viskningar har handlat om - att T nu vill byta ridskola till S ridskola - för det är så "roligt" där. Och det serverade dom lite "vid sidan om" under kompisens kalas, med några viskningar. Jag har inte hört ett ord om det här tidigare ...

Varje lördag tar vi alltså T till ridskolan som ligger ute på landet. Det gör vi för att T länge pratade om att hon ville börja rida, för att min dotter och jag är riktiga hästtjejer och jag tyckte det skulle vara kul om vi alla tre kunde hänga på ridskolan och ha kul tillsammans. Utan den möjligheten hade T aldrig kunnat börja rida - hennes föräldrar har varken tid eller möjlighet att skjutsa. Först rider min dotter och jag, sedan väntar vi en timme och så rider T. Många månader har jag alltså varit åtskilliga timmar extra på ridskolan för nöjet att se dem tillsammans, se T börja behärska ridningens konst, all rolig gemenskap i stallet, snacket i bilen till och från,

Hur ska jag göra nu? Känner mest av allt för att säga upp det hela inför hösten. Det var första gången i dag. vi har haft det kanon på ridskolan, men om det ska vara på det andra sättet i andra sammanhang är ju T ingen riktig vän. Om jag säger ifrån nu - då är det kört med gemensam ridning framöver. Tror knappast att vi kan ta upp det igen. Vet att min dotter kommer att bli jätteledsen - men är jag skyldig barnen att fortsätta vara "generös", eller ska jag säga ifrån därför att det jag ser inte känns bra för mig? I dag blev ju  också min dotter riktigt ledsen. Inget som jag vill medverka till.

Ts mamma säger att vi ska vänta, prata med barnen, så "löser det sig". Jag vet att hon har varit glad över upplägget. Men jag vill verkligen inte att min dotter ska få ta någon som helst skit. Vad gör man när kompisar är "av och på"? MIn dotter säger att det inte gör så mycket, men jag såg ju hur ledsen hon blev i dag. Vad gör det med självkänslan över tid?

Hur skulle du ha gjort? Tacksam för råd ...