Från Indien till Sverige och sen?

Hej kompis. Jag förstår hur du känner dig. Jag har samma bakgrund som du men är inte adopterad. Jag får också den frågan hela tiden och följdfrågor. Man måste inte svara på allt! Om de inte ger sig brukar jag fråga dem istället om deras liv, för att avleda uppmäksamhet från en själv. Men du och jag många andra i samma situation kommer alltid känna sig utanför i många situationer. Det problemet kommer inte försvinna helt och hållet. Det underlättar så klart om man pratar med folk i samma situation. Jag känner mig svensk inombords på många plan och när jag ska hälsa min patient Välkommen till avd så fattar de inte mitt namn då måste jag stå där och upprepa mitt namn flera gånger. Jag säger inte mitt namn längre.

Jag orkar inte. Jag valde att jobba skift för att arbetskamrater på dagen var allt för nyfikna:(.

Jag kanske har skrivit mest om migsjälv nu sry. Men jag förstår dig!

Hoppas du hittar några som kan förstå din smärta:).

Lycka till!