Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Det mest sårande någon sagt till er..?

    Mån 10 okt 2011 10:24 Läst 9941 gånger Totalt 120 svar
    Anonym (Sårad­)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 10:24
    Jag har några minnen av elakheter som folk sagt, som aldrig gått över. Varje gång jag kommer i närheten av samma situation igen, så kommer det där minnet upp och ekar i huvudet på mig. Det hjälper inte ens om det var 25 år sedan och den personen som sa det är död och begraven sedan länge...

    Här är ett av mina mest sårande minnen. När jag var i 20-årsåldern blev jag helt besatt av opera! (Jag kunde få sådana specialintressen när jag var ung.) Jag hade ingen vän att dela det med, så jag brukade ta med mig operakassettband lite varstans och vilja att folk skulle lyssna tillsammans med mig. För jag ville så gärna dela upplevelsen med någon. Jag pratade förstås operor och operasångare hela tiden!

    En gång när jag hade spelat upp en kärleksduett hemma hos en äldre släkting, så sa personen, irriterat och föraktfullt: "Det där slutar du med när du kommer igång med livet". Jag har aldrig i hela mitt liv tagit åt mig så mycket för någonting! För jag 
    var väldigt ensam, och jag tänkte plötsligt att det kanske var sant som personen insinuerade. Typ att jag använde de där kärleksduetterna och männens vackra röster som en ersättning för kärlek (och sex?) i verkligheten... Jag kunde aldrig hitta tillbaka till operavärlden mera efter det. 

    Nå - det mest sårande någon har sagt till er, och vilka konsekvenser fick det..? 
  • Anonym (prosi­t)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 10:36 #1

    Det mest sårande någon sagt till mig måste ha varit min far när jag var 13 år.

     Mina föräldrar är skilda så jag träffade inte honom så ofta. Det skedde en kris i familjen och jag gick ner lite i vikt. Jag minns inte alls hur mycket det var, men jag blev riktigt spinkig. Jag fick åka en lång tågresa för att träffa honom och under resans gång hade jag köpt en godispåse. När resan väl nådde sitt mål och jag hade godispåsen kvar, utstickandes ifrån jackfickan. Jag och min pappa ses på perrongen. Vi har inte setts på månader och det första han säger till mig är "Inga killar gillar tjocka tjejer".

    Där började min kamp mot anorexian.

  • Anonym (Y)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 10:41 #2

    Har 2 saker. Det första är ifrån när jag var 8-9 och var på kalas. Jag hade då själv slagit in presenten och valde att göra det i silverfolie. Tyckte det var såååå fiiint med silvrigt papper. Mycket bättre än presentpappren vi hade hemma. Då säger en på kalaser. "Ja, det där paketet är ifrån Linda,det syns ju på pappret". Det fick mig att känna mig urdum. Har sedan dess lagt multum på inslagningar. Är riktigt grym på det numer. Men glömmer aldrig den känslan, av att mitt paket inte dög... Fast jag tyckte det var så fiiint!

    Min andra sak som aldrig kommer att försvinna är när min kära svärfar säger (inför mannens släkt) ja, om du skulle döpas så skulle sveriges starkaste man vara tvungen att bära dig. Ehh jaha...?
    Bara sådär slänger han ur sig det. Ingen skrattade eller sa ngt. Jag ville bara börja gråta.

  • Mån 10 okt 2011 10:46 #3

    "Är den inne?.."

  • Mån 10 okt 2011 10:50 #4 +1

    Ex pojkvän:

    "Det är bra att du är så ful, för då får man ha dig ifred." 

    Han blev ex inom 24 timmar! 

  • Anonym (K)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 10:55 #5

    När jag väntade mitt första barn 27 år gammal så sa min barn-och pojkvänslösa kompis att det var konstigt att jag skulle ha barn, för jag var "ju inte den moderliga typen"
    Det ledde till att jag blev jätteosäker på mig själv som mamma och var superkänslig för vad andra tyckte om hur jag tog hand om mitt barn.
    Senare insåg jag ju att det var avundsjuka och stress av att inte ha barn hos min kompis som det handlade om.

  • Anonym (prosi­t)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 10:57 #6
    Anonym (Y) skrev 2011-10-10 10:41:19 följande:

    Har 2 saker. Det första är ifrån när jag var 8-9 och var på kalas. Jag hade då själv slagit in presenten och valde att göra det i silverfolie. Tyckte det var såååå fiiint med silvrigt papper. Mycket bättre än presentpappren vi hade hemma. Då säger en på kalaser. "Ja, det där paketet är ifrån Linda,det syns ju på pappret". Det fick mig att känna mig urdum. Har sedan dess lagt multum på inslagningar. Är riktigt grym på det numer. Men glömmer aldrig den känslan, av att mitt paket inte dög... Fast jag tyckte det var så fiiint!

    Min andra sak som aldrig kommer att försvinna är när min kära svärfar säger (inför mannens släkt) ja, om du skulle döpas så skulle sveriges starkaste man vara tvungen att bära dig. Ehh jaha...?
    Bara sådär slänger han ur sig det. Ingen skrattade eller sa ngt. Jag ville bara börja gråta.


    Matteratsi skrev 2011-10-10 10:46:26 följande:
    "Är den inne?.."
    Anonym skrev 2011-10-10 10:50:48 följande:
    Ex pojkvän:

    "Det är bra att du är så ful, för då får man ha dig ifred." 

    Han blev ex inom 24 timmar! 
    Anonym (K) skrev 2011-10-10 10:55:30 följande:

    När jag väntade mitt första barn 27 år gammal så sa min barn-och pojkvänslösa kompis att det var konstigt att jag skulle ha barn, för jag var "ju inte den moderliga typen"
    Det ledde till att jag blev jätteosäker på mig själv som mamma och var superkänslig för vad andra tyckte om hur jag tog hand om mitt barn.
    Senare insåg jag ju att det var avundsjuka och stress av att inte ha barn hos min kompis som det handlade om.


    Men gud, vad är det för fel på folk? Fattar dom inte att deras ord sårar?!
  • Anonym (M)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 11:11 #7

    Jag tror faktiskt att de elakaste kommentarerna kom från min exman som jag precis har skilt mig ifrån..

    Han var alltid väldigt nedlåtande och fick mig att tvivla starkt på mig själv.
    Som tillexempel när jag sökte ett jobb som jag egentligen var överkvalificerad för men har stora kunskaper inom och jag visste att jag skulle göra ett bra jobb. Det var i en specialbutik och jag är 36 så jag hade på känn att jag inte skulle vara intressant i och med att jag kostar en hel del och butiken inte var så stor.

    Min ansökan var tydlig och självsäker på ett bra sätt. 
    Jag bad några vänner och kunniga läsa igenom den och alla gav tummen upp så jag skickade in den. Någon vecka senare gick jag förbi butiken för att se om hon hade läst min ansökan men då satt hon upptagen i anställningsintervju så jag förtod att de hade gått vidare med andra ansökande och jag ringde exet för att beklaga mig lite och fick ett "men hade du inte varit en sån besserwisser hade du fått komma på intervju du också"
    Jag blev jättebesviken men fick sedan bekräftat att de valde bort mig pga kostnaderna.

    Han kunde spotta ur sig massor av elakheter. Att jag var en dålig mamma, att killar bara ville ha mig i säng om de var trevliga, inte att de, som de utgav sig för, ville köpa en tjänst från mig (foto, webb)

    När han bedrog mig sa han att han hade lämnat mig vilken dag som helst för henne och när hon sedan dumpade honom satt han här hemma och klagade över att han hade ångest över att inte bo här längre.
    Han är en tvättäkta idiot som jag är glad över att slippa leva med igen. Tyvärr har vi barn ihop så jag blir ju aldrig av med honom.

  • Mån 10 okt 2011 11:17 #8

    jobbigt ämne men lite nyttigt också, att resa sig från det och skaka av sig...

    Hm, kommer väl på två saker men kanske inte så farliga ändå.

    Min man sa en gång när jag var orolig över att han hade känslor för en god vän "du kanske borde gå och prata med nån om det, om du mår dåligt av det". En vecka senare hittade jag ett mail där han skrivit saker som "kanske i ett annat liv" osv...(detta var många år sen och inget issue längre :)) men just att han så kallsinnigt la skulden på mig så där .

    en annan gång fick jag höra, när vi inte var överens om en sak "du måste vara begränsad om du inte kan se det som jag ser det" (blev så arg så jag inte fick fram ett ord faktiskt. Det handlade om en bild man kunde se på ett visst sätt, inte nåt allvarligt men iaf)

  • Mån 10 okt 2011 11:23 #9

    det är nog saker som när mamma har sagt att jag inte är välkommen i hennes hus mer, eller hotat med att skjuta min hästar osv.

    när pappa gratulerade min lillasyster på min 18 års dag (inte i telefon och inte på skoj) kändes det också lite surt.

    Annars tycker jag nog mest att det är saker som har blivit osagda som har varit mest sårande...

  • Anonym (Klara­)
    Visa endast
    Mån 10 okt 2011 11:28 #10

    När jag skulle byta en vara i en butik och det var andra gången jag var inne så sa kassörskan "åååh jag trodde inte du skulle komma hit igen!!"

    "Jaså varför inte?" sa jag

    "Nää för jag trodde du skulle föda vilken sekund som helst!!" sa kassörskan

    (Jag dog rätt mycket inombords men höll god ton eftersom jag hade en väninna med samt min sambo.)

    "Nä jag är inte gravid, bara tjock" svarade jag och smålog med darrande underläpp.

    "Jahaa säger du det, ja för du ser verkligen gravid ut, typ nionde månaden!" sa den smarta kassörskan.

    Sen gick jag inte dit något mer. Vägde då kanske 73 kg till mina 165 cm och hade en dum kappa som framhävde magen lite för mycket kanske. Men har haft komplex för detta sen denna dagen och det var 10 år sen nu. Gått ner i vikt visserligen men känns som jag fortfarande ser väldigt gravid ut.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll