Det mest sårande någon sagt till er..?

Ex pojkvän:

"Det är bra att du är så ful, för då får man ha dig ifred." 

Han blev ex inom 24 timmar! 

jobbigt ämne men lite nyttigt också, att resa sig från det och skaka av sig...

Hm, kommer väl på två saker men kanske inte så farliga ändå.

Min man sa en gång när jag var orolig över att han hade känslor för en god vän "du kanske borde gå och prata med nån om det, om du mår dåligt av det". En vecka senare hittade jag ett mail där han skrivit saker som "kanske i ett annat liv" osv...(detta var många år sen och inget issue längre :)) men just att han så kallsinnigt la skulden på mig så där .

en annan gång fick jag höra, när vi inte var överens om en sak "du måste vara begränsad om du inte kan se det som jag ser det" (blev så arg så jag inte fick fram ett ord faktiskt. Det handlade om en bild man kunde se på ett visst sätt, inte nåt allvarligt men iaf)

det är nog saker som när mamma har sagt att jag inte är välkommen i hennes hus mer, eller hotat med att skjuta min hästar osv.

när pappa gratulerade min lillasyster på min 18 års dag (inte i telefon och inte på skoj) kändes det också lite surt.

Annars tycker jag nog mest att det är saker som har blivit osagda som har varit mest sårande...

Det mest sårande någon sakt till mig var nog när en gammal dam sa till mig när jag var ute på promenad med min nyfödda kille "Oj, så söt han är. Men så synd att han inte någon pappa har, för vi vet ju alla hur man blir när man växer upp bara med en förälder". Jag hade blivit våldtagen, men ändå valt att behålla barnet..

Blir tårögd bara jag tänker på det..

Pappa efter ett samtal där mina föräldrar fick reda på att  jag hade varit utsatt för en gruppvåldtäkt:

"Nu kan vi väl gå tillbaka till att ha roligt igen"

När jag var kanske 15år och min mamma sa att jag hade jätte fula fötter.
Sedandess kan jag inte gå i öppna skor 

När min pappa gav mig en bok om hur killar tänker efter en separation efter en stor idiot som var otrogen mot mig. Den hette Herrummet och kom från hans jobb (då hette det TBV och sysslade med samma sak som ex Vuxenskolan gör) Det var mycket om killar och hur de såg på tjejer. Det var ingen rolig läsning direkt.

Eller när min fd sambo som kunde dricka och somna stående (!) var tillsammans med mig och min familj på nyårsfirande, och mamma och styvfar drack som sjutton tillsammans med min sambo och jag fick sitta ensam gravid med barnen i vardagsrummet och jag ber min sambo gå hem med mig för han var skitfull och mamma säger högt och ljudligt i köket:
- Låt henne inte köra med dig, hon kör med alla!
Sanningen var att jag inte gjorde det alls, jag hade fått ta hand om honom på krogen där han somnat i fyllan, från taxibilar där de inte fått ur honom etc hela hela tiden. Jag hade verkligen ingen lust ta hand om honom där och då heller. Han blev klappkanon och skitjobbig. Mamma hade ingen aning om vad jag fått gå igenom med honom under åren vi var tillsammans

När samma sambo tryckte upp mig mot väggen och jag var sju månaders gravid och skrek rakt in i mitt fejs att han hatade mig, han älskade mig inte och hade aldrig gjort och ingen älskade mig, alla bara hatade mig!

Min man nu sa en gång när det var dåligt mellan oss, han hade ingen sexlust och jag förstod det berodde på mig, eller att han tyckte det berodde på mig men han nekade. När han väl svarade sa han att han inte tyckte min mage var det sexigaste han sett. Sedan berättade han att han inte tände på tjocka tjejer (han är tjock själv) och försökte _lära_ sig tända på tjocka tjejer. Nu är jag smal och han tjockare än någonsin. Det gjorde jävligt ont. Särskilt när han själv inte var direkt någon fotomodell.

Jag finner inre styrka i att inse att alla de som fällt kommentarer som sårat har problem själva. Jag skulle ALDRIG säga så till någon annan människa, inte en chans i helvetet. Det är ett tecken på svaghet hos de som säger så, och reser jag mig från den tunga känslan från dessa kommentarer så har jag vuxit som människa och de är fortfarande kvar på samma plats som innan.
Det är även något jag vill lära mina barn en vacker dag, man måste hitta sin inre styrka och det finns inget bättre sätt än att stöta på elakheter och motgångar. Det gör alla, det är inget man letar efter, och när man vänder det till något positivt så växer man i sig själv och blir tryggare och tryggare. 

Min man sa när vi var ovänner - Om jag visste hur du var hade jag aldrig gått fram till dej den där kvällen vi träffades.

Han har bett om ursäkt men det sitter där ändå..  

That kid is full of shit and cant be mine...
Sagt av min exman om vår gemensamma son. 

Det elakaste var nog min syster som sa att hon skulle skratta åt mig när jag blir gravid och har ont.

Nej faktiskt, det är så mycket och jag blir bara deppig av att tänka på allt. Orkar inte det, och de som sagt saker har visat sig inte må så bra själva och problemen är hos dom.. Säger väl ganska mycket i slutändan.

Det allra värsta jag hört och det genom tiderna elakaste! Är min fd granne hade sagt om min nyfödda son, att han såg äcklig ut!!

Han är född med grava missbildningar..
 

Det påminner mig om när vi skulle spela bollspel på skolgympan. Då hade de också det där systemet med att välja lag och jag, som alltid haft uselt bollsinne, blev oftast vald sist. En gång kommer jag ihåg att en kille sa nåt i stil med "vadå, ska vi ha henne nu igen, nästa gång är det er tur att ha henne". Det sved riktigt ordentligt.

Satt med min syster och mamma på ett fik.
Höggravid med första barnet och jättetrött efter flera timmars shoppande. 

Min syster:

"Man har ju hört att alla gravida kvinnor är så vackra, men det gäller verkligen inte MIN syster."

*tårsprut* 

"Du är så jävla äcklig!" Killen som mobbade mig genom hela högstadiet sa det till mig i typ åttan, för att jag råkade titta upp på honom när han kom in i klassrummet. Det sved i många år efter att högstadiet var över och jag slapp se honom mer...

Min "kära" mor har sagt många elaka saker, men det som satt sig djupast var när hon kläckte kommentaren; -Hade jag vetat vem du hade valt till pojkvän hade jag gjort abort med dig när jag var gravid!!

Det mest sårande min sambo sagt, är att jag är lik min mamma,,jag avskyr henne och vill verkligen inte vara lik henne varken till sätt eller utseende..

Hon var 25 och hade själv barn....