Det mest sårande någon sagt till er..?

När jag var kanske 15år och min mamma sa att jag hade jätte fula fötter.
Sedandess kan jag inte gå i öppna skor 

jag erkänner att jag förvånas över att vissa låter sånt spela sån extremt stor roll?
vad nån säger är väl inte hela världen liksom?

I början av högstadiet så hade vi gympa med en parallellklass och då säger en av killarna, ganska högt. Kolla vad hon är kobent!

Detta är 20 år sen men jag har fortfarande komplex för mina ben . Visst att jag är lite kobent men det är inte så farligt har jag insett nu. Det gäller att inte stå på ett visst sätt för då ser de mer sneda ut.

Tänk att en liten kommentar kan sätta spår för resten av livet!

När min pappa gav mig en bok om hur killar tänker efter en separation efter en stor idiot som var otrogen mot mig. Den hette Herrummet och kom från hans jobb (då hette det TBV och sysslade med samma sak som ex Vuxenskolan gör) Det var mycket om killar och hur de såg på tjejer. Det var ingen rolig läsning direkt.

Eller när min fd sambo som kunde dricka och somna stående (!) var tillsammans med mig och min familj på nyårsfirande, och mamma och styvfar drack som sjutton tillsammans med min sambo och jag fick sitta ensam gravid med barnen i vardagsrummet och jag ber min sambo gå hem med mig för han var skitfull och mamma säger högt och ljudligt i köket:
- Låt henne inte köra med dig, hon kör med alla!
Sanningen var att jag inte gjorde det alls, jag hade fått ta hand om honom på krogen där han somnat i fyllan, från taxibilar där de inte fått ur honom etc hela hela tiden. Jag hade verkligen ingen lust ta hand om honom där och då heller. Han blev klappkanon och skitjobbig. Mamma hade ingen aning om vad jag fått gå igenom med honom under åren vi var tillsammans

När samma sambo tryckte upp mig mot väggen och jag var sju månaders gravid och skrek rakt in i mitt fejs att han hatade mig, han älskade mig inte och hade aldrig gjort och ingen älskade mig, alla bara hatade mig!

Min man nu sa en gång när det var dåligt mellan oss, han hade ingen sexlust och jag förstod det berodde på mig, eller att han tyckte det berodde på mig men han nekade. När han väl svarade sa han att han inte tyckte min mage var det sexigaste han sett. Sedan berättade han att han inte tände på tjocka tjejer (han är tjock själv) och försökte _lära_ sig tända på tjocka tjejer. Nu är jag smal och han tjockare än någonsin. Det gjorde jävligt ont. Särskilt när han själv inte var direkt någon fotomodell.

Det mest sårande jag har varit med om är väl när min pappa slog till mig i ansiktet och sa till mig att jag var en horunge och som han önskade aldrig hade blivit född. Att det är jag som har förstört hans liv och om jag inte hade funnits så hade han varit lycklig. Det sa han när jag var 14 år gammal.

Sen så i gräl med sambon så har jag fått höra att jag är en parasit, dum i huvudet och att jag inte duger till att ens torka golvet med. Det sårar mig också att sambon är väldigt aggressiv och kan börja skrika på mig för ingen anledning alls, eller jo senaste var att jag ville att han skulle ta bort sina tandkrämsrester ifrån handfatet.

Har också lite svårt att förstå varför älta sådant. Har också blivit utsatt för sårande kommentarer. Har under tre års högstadietid alltid blivit vald sist i laget på skolidrotten, blivit misstrodd när jag varit sjuk, fått blöta tavelsvampar kastade på mig, fått höra att jag är äcklig som inte byter kläder (vi var fattiga, jag ägde endast en varm kofta och det var så kallt i skolan, jag tvättade koftan varje helg). Man har hånat mig för vilken familj jag kommer ifrån, för mitt risiga hår, för att jag hade bra betyg osv. Men vet ni vad. Jag har lyckats att inte låta andras idioti knäcka mig och det är jag stolt över. Jag skäms inte för något utan väljer att inte ta till mig mindre vetandes elaka kommentarer. Så alla ni som har komplex för fula fötter, koben eller mår dåligt jag hoppas ni kan komma vidare och bara fatta hur bra ni är precis som ni är.

Jag finner inre styrka i att inse att alla de som fällt kommentarer som sårat har problem själva. Jag skulle ALDRIG säga så till någon annan människa, inte en chans i helvetet. Det är ett tecken på svaghet hos de som säger så, och reser jag mig från den tunga känslan från dessa kommentarer så har jag vuxit som människa och de är fortfarande kvar på samma plats som innan.
Det är även något jag vill lära mina barn en vacker dag, man måste hitta sin inre styrka och det finns inget bättre sätt än att stöta på elakheter och motgångar. Det gör alla, det är inget man letar efter, och när man vänder det till något positivt så växer man i sig själv och blir tryggare och tryggare. 

Min man sa när vi var ovänner - Om jag visste hur du var hade jag aldrig gått fram till dej den där kvällen vi träffades.

Han har bett om ursäkt men det sitter där ändå..  

That kid is full of shit and cant be mine...
Sagt av min exman om vår gemensamma son.