Det mest sårande någon sagt till er..?

Idag, 20 år senare, kan jag skratta åt eländet men då var det fruktansvärt. Jag blev gravid som väldigt ung (17) och pappan (20) och jag hade redan gjort slut. Han fanns hur som helst ändå med under graviditeten och vi gjorde allt man gör som ett par, dvs hade sex, gick på bio, träffade kompisar och familj osv. Men hade väldigt svårt att låta bli andra tjejer och hade löst det hela bra, tyckte han själv, genom att säga till mig att vi inte var tillsammans och på så sätt var han inte otrogen. Jag var ung och ville att han skulle finnas där för mig och barnet så jag accepterade situationen.

En dag ringer han mig på jobbet. "Hej, du vet, jag är ju ihop med Lotta nu men grejen är att jag tappat bort hennes telefonnummer och det vore så pinsamt att ringa hennes föräldrar och be om det. Kan inte du göra det?". Där satt jag gravid i sjätte månaden. Det var förkrossande.

På senare år är det nog när en kille jag dejtat en par månader, som jag var dödligt förälskad i, gjorde slut med motiveringen "när man är tillsammans med någon är ju idén att man ska tycka mer och mer om personen ju mer man lär känna den, med dig är det tvärtom, och det finns liksom ingen värme i dig".

Finns mycket, var tillsammans med en riktig skitstövel som hade en stor skitfamilj. Bodde nära hans familj, så vi umgicks mycket. De sa inte så myckte direkt till mig, men det var tydligt att de pratade backom min rygg.

Vi hade inte varit tillsammans så länge när vi blev bjudna på hans mor och hennes kusins 40-års fest.
Massa folk och massa sprit. De skulle ha en del lekar för alla bjudna (svärmodern och kusinen fick leda varsitt lag) Bara de vuxna skulle få delta i lekarna så barnen sprang iväg och gjorde annat. Iaf så började de välja, varannan gång. Jag blev sist kvar, vilket känndes hemskt. för jag stod ensam framför ALLA. Kusinen fick välja sist, hon kollade på mig och sen vände hon sig om och sa "det blir ojämna lag". vad jag skämdes, många sneglade på mig och vände sig bort. De tyckte väl också det var pinsamt. Svärmodern sa " Men *mitt namn* då, hon är kvar". "Nej" sa kusinen! var är barnen, en av dem får vara med." Ni kan nog gissa hur jag kände mig... Alla kolla runt omkring efter barnen men de va borta. Därefter följde en diskution om hur de skulle lösa situationen, jag lyssnade inte, visste inte vad jag skulle ta mig till. Bara stod där. " Jaja ok då. du får vara med oss" sa kusinen till mig. Jag gick och ställde mig sist, var med på en gren sen gick jag därifrån. Helt sjukt att VUXNA människor kan bete sig så!

Mycket skit fick jag från den familjen, tex satt svärmorden och en vänninna och pratade om hur äckligt det är med finnar (akne) framför mig, när jag fått problem med det av en p-stav.
Mitt ex var väldigt duktig på att påpeka mina fel, som tex mina kanintänder, min grisnäsa, mina stora händer, mitt stora arsle, mitt fula skratt.....

Jag har väldigt låga tankar om mig själv, och har svårt att träffa nya människor efter åren med dessa människor.

Och inte hjälper det att jag är blyg, jag en sådan där person som inte tjatar hela tiden. Speciellt inte om andra sitter och pratar om saker jag inte känner till. Då blir jag tyst och det uppskattas tydligen inte.
Då får man pikar. Jag har funderat på varför folk känner att de måste pika blyga människor?

Jag jobbar på att bli stark. Mitt mål är att inte bry mig om vad andra tycker och tänker om mig. "Jag är den jag är. take it or leave it."
Jag är faktiskt en väldigt bra tjej. :)

Har aldrig haft så höga tankar om mitt utseende men nått som etsat sig fast är en kommentar från högstadiet. En kille som vi brukade hänga med ropade till mig "N, jag drömde om dig inat..." och där blev han avbruten av en av de sk snygga killarna i skolan med "Meh! Va faan drömde du om henne för, man drömmer väl om snygga tjejer!"

Det har satt sig på mitt dåliga självförtroende....

Sen har jag inte mått så bra under sommaren och har lyckats samla ihop nåra citat som sambon slängt ur sig, egentligen inte illa ment men jag tolkar de så ändå....

Bla "att han vill ligga med nån ny" taget ur en konversation om en förändring jag skulle göra.

"att jag är en dålig mamma" , "ja men då ska vi väl inte skaffa ett till om du inte kan ta hand om ett barn" De här sista 2 slängde han ur sig mitt i att vi försökte få syskon och jag har tagit åt mig å mår så dåligt av de här att jag numer vägrar att ligga...          

När jag gick i högstadiet hade jag ganska dålig hy, inte extremt men jag skämdes över hyn och en dag sa "klassens clown" till mig att "Du är så ful att man blir förvandlad till en sten när man ser dig". Han bara stannade till bredvid mig o min bästa vän (skolans töntar) i korridoren o vräkte ur sig det... det tog hårt på mig då

har hört många hemska kommentarer i mina dar, men en jag fastna för var när min exman erkände för mig att han hade träffat nån annan och sa: 
Jag älskar henne mer än jag nånsin älskat dig! 

Den tysta: bra!! alltså att du tycker
Du är bra!

För tio år sedan var jag tillsammans med en kille där vi hade det ganska struligt. Jag var förbannat kär i honom och jag tror att han var det i mig också. Av olika anledningar gjorde han slut vid två tillfällen men jag valde att ta tillbaka honom i alla fall. Jag har rätt kasst minne av någon konstig anledning och vi har haft sporadisk kontakt under de senaste tiden, kanske en gång per år via SMS eller chat. Sist vi talades vid fick jag reda på anledningarna till att han faktiskt gjort slut med mig, vilket i princip innebar att han tyckte att jag haft sex med för många och att han kände sig otillräcklig och tyvärr lite äcklad av situationen. Jag är glad över att jag var full vid samtalet för det slog mig inte riktigt då, men efter hand har det sjunkit in och jag mår dålig över det trots att det alltså är tio år sedan det hände. Jag är idag 30 år, detta hände när jag var 20 år och jag hade haft sex med fyra personer. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer över detta trots att jag ser mig själv som en ganska förnuftig och stark kvinna.

Värst är när någon man haft förtroende för, och anförtrott saker, eller annars släppt in i sitt liv så att hon har kunnat se och förstå saker - även negativa saker om ens privatliv - missbrukar det. Plötsligt vänder informationen emot en. Jag har varit med om det två gånger, en gång med en studiekamrat och en gång med en arbetskamrat, och det gjorde att jag har blivit väldigt försiktig med vilken information jag delar med mig av. Jag berättar helt enkelt inget negativt för någon. 

Är född i grannlandet och mina föräldrar flyttade hit när jag var ett barn.Var ute på krogen en kväll och en man började fråga massa."Och vad gör du här??

Värsta är nog tjejen som tog min oskuld. Jag var extremt nervös och fumlig och hon spred ut efteråt hur kass jag var i sängen.