Forum Husdjur Katter
Inlägg från Visa alla inlägg
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 10 Oct 12:35
    12614 visningar
    151 svar
    151
    12614

    Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

    ...eh...vad hade du väntat dig, när du inte kastrerade katten? Det är jättevanligt att katter börjar revirmarkera genom att kissa på saker. ÄVEN honor. Dessutom är det väldigt fult att låta en okastrerad hona springa omkring vind för våg utomhus, hon kommer att föda kull efter kull av kattungar. Har du råd att ta hand om allihop?

    Omplacera katten. Om du inte har råd att kastrera den så har du inte råd att ha den. Punkt slut.

  • Pumpki­nQueen
    Äldre 10 Oct 12:58
    #19
    krillelkpg skrev 2011-10-10 12:44:32 följande:
    En vetrinär avlivar inte bara sådär. Vi har haft våra problem i flera år och verkligen försökt allt men trots det avlivar dom inte.
    Fel. Jag har själv låtit avliva en katt och min veterinär ställde inga frågor. Just de/den veterinär som du pratat med verkar ha en egen regel, men det finns massor av andra som INTE ifrågasätter.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 10 Oct 13:26
    #32
    straw2008 skrev 2011-10-10 13:15:17 följande:
    Kan verkligen förstå dig !!

    Skulle själv aldrig i livet tolerera kattpiss o skit utanför lådorna. JAg anser att om katten innebär mer jobb än roligheter är det fel o den ska tas bort.
    Jag är nog den enda i hela universum som anser at om katten blir en sanitär olägenhet så bör den avlivas, katter ska väl knappast behöva flera olka lådor utspridda?

    Jag har alltid haft mina djur tills de dött av ålderdom eller sjukdom men som sagt, livet är för kort för att ha en folkillsken hund eller en katt som pissar inne hemma i 15-20 år liksom. Då har ju hela nöjet för djuret försvunnit o JA jag skaffar faktiskt mina sällskapsdjur för min skull.

    Som sagt jag tar väl hand om mina djur men fixar absolur inte en katt som skiter o pissar i sängar soffor/barnens vinterkläder osv eller en hund som inte är 110% integrerad med hela familjen.

    Gör er av med katten o skaffa en ny familjemedlem skulle jag säga. Den nya katten ska nog inte vara en katt med trassligt förflutet, snare en kattunge som ni kan ha från start. Jag skulle rekomendera en perser -  underbara katter!!!
    Men du, har du funderat över varför du skaffar djur? Gulliga kramdjur kan du väl köpa på typ IKEA eller Toys'r'us. RIKTIGA djur får man däremot räkna med att ta hand om, annars har man allt bra dåligt med empati.

    Sen kostar inte alla veterinärbesök 30 000 kronor, men eftersom man vet om att det kan bli dyrt skaffar man sig självklart försäkring, så att katten slipper lida.

    Är du medveten om att djur kan lida? Eller är deras lidande inte lika "riktigt", eftersom de inte är människor?

    Sen skulle jag vilja se den uppfödare som skulle gå med på att sälja en katt till dig, med tanke på vad du skrivit här...
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 10 Oct 14:27
    #53
    straw2008 skrev 2011-10-10 13:42:16 följande:
    Ja fast jag tycker inte det är så farligt fortfarande, att göra sig av med katter som inte funkar i familjen.

    Min morsa samlade på katter, från alla världens hörn. De slogs, födde kattungar pissade rev o sket ÖVERALLT i vårt hem.

    Hade bytt ALLA hennes 20 katter mot EN ENDA som vi barn kunnat klappa o leka med.
    Fast då var det ju inte katterna som var problemet, utan din mamma...
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 10:17
    #69
    straw2008 skrev 2011-10-10 13:23:43 följande:
    Men livet kan ju förändras ? Jag skulle snarare vilja säga åt alla med katter att kastrera de så kattmängden minskar o mman höjer kattens status.

    Som sagt, visa respekt för att livet förändras. Låt folk skaffa djur (de flesta tar väl ändå hand om dom??).

    Införskaffa obligatorisk sterilisering om katten inte lämpar sig för avel för att begränsa flödet på kattungar.
    Klart att livet kan förändras. Med du har ändå ett moraliskt ansvar för de djur som du valt att skaffa dig. Om du inte förstår detta kanske du ska hålla dig till att avla fram nya människor, istället för att "ta hand om" djur. De är levande varelser, inte leksaker som finns till för ditt höga nöjes skull.

    Obligatorisk KASTRERING (ja, det heter så för både honor och hanar) skulle inte behövas som folk valde att ta lite ansvar för sina djur, istället för att se dem som någon slags slit-och-släng vara som man avlivar så snart de inte passar in i ens levnadssituation.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 10:52
    #73
    straw2008 skrev 2011-10-11 10:40:26 följande:
    Vill någon ha ett djur som pissar inne ? Det är sjukt svårt att bli av med även kastrerade vuxna katter speciellt om de har ett "pissproblem"

    O de har försökt o stått ut i 7 månader, fått möbler sönderpissade osv.
    Tja, om de INTE velat ha ett djur som kissar inne så hade de ju kunnat 1) kastrera katten 2) ta den till veterinären för att utesluta njurproblem 3) läst på lite om katter och deras beteenden. Nu har de ju inte gjort något av detta. Alltså är det inte synd om TS på något sätt, hon har själv valt sin situation. Istället för att ta itu med problemet och hjälpa katten vill hon avliva den. En sådan person bör inte hålla på med djur alls, för de saknar tydligen förmåga att inse att man har ett ansvar för de djur man skaffar sig.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 11:12
    #78
    straw2008 skrev 2011-10-11 10:47:50 följande:
    Kastar ut frågan,

    Hur långt ska man gå då man har skaffat sig en katt enligt er? Om katten till det absolutaste ska stanna med ägaren fast inte ägaren vill längre?

    Skiljsmässa (någon familjemedlem blivit allergisk tex) ?
    Varför skulle man inte kunna behålla katten trots att man skiljer sig från sin levnadspartner? Om någon blir allergisk så finns ofta bra allergimediciner som man kan använda. Är allergin väldigt extrem får man så klart överväga att omplacera katten. Även detta med allergi tycker jag är en grej som man måste tänka på innan man skaffar katt: Man testar sig och frågar sig om man skulle kunna tänka sig att behålla katten om man får en lättare allergi som leder till att man måste äta tabletter.

    Flytta (katten trivs EVENTUELLT inte i lägenhet så hela familjen ska flytta, barnen byta skolor o eventuellt måste föräldrarna byta jobb)? Personligen skulle jag aldrig släppa ut en katt vind för våg, så att de inte skulle trivas med att bo i lägenhet är inget som skulle kunna hända.

    Få precis alla möbler sönderkissade av KASTRERADE katter, hur länge hur många gånger? Om katten kissar inne tar man den till veterinären. Sen skaffar man sig fler lådor, startar om med toa-träning, köper feliway, etc, etc. Man utesluter allt som kan vara fel. Om katten fortfarande kissar inne trots att man verkligen försökt allt, då tycker jag man kan börja fundera på avlivning. Men inte innan dess.

    Hur länge ska man annonsera efter ett nytt hem, två tre eller fem år (helvetet fortsätter hemma under tiden)? Tills man hittar ett hem åt katten? Dock bör man ju ifrågasätta om det är så bra att ge bort en katt med problem? Vad är det som säger att den nya ägaren är mer tolerant än man själv?

    O en sista fråga, har man av någon anledning skaffat TVÅ katter samtidigt hur gör man då om en uppenbarligen inte trivs ? Lämnar tillbaka den till katthemmet eller uppfödaren som man köpt den av?
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 11:15
    #79

    Ni som skriver om "protestkissande": Hur vet ni att det är detta som det rör sig om? Utan att ta katten till veterinär och utesluta sjukdomar, menar jag. Är ni synska? Kan ni tala med katter? Spöke

  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 11:33
    #82
    akademikern skrev 2011-10-11 11:30:41 följande:
    Jag sitter just nu i situationen att mitt ena barn har utvecklat allergi mot våra katter, vilket vi naturligtvis inte kunde förutse för 2.5 år sedan då jag köpte de kissar vi nu har. Innan dess hade vi två katter som dog av ålder och mitt barn har aldrig visat tendens till allergi förrän nu.

    Jag kommer inte att behålla dessa katter och ge mitt barn allergimedicin (som PumpkinQueen föreslår). Det är definitivt inte ett alternativ för mig. Hade det varit jag som utvecklat allergi hade det varit en sak, eller om hen hade varit äldre och förstått vad det innebär, så kanske, men inte i den situation som vi nu befinner oss i. Nu försöker jag omplacera katterna, men trots att de är fina raskatter kan jag tänka mig att det är svårt, men jag ska i allafall försöka. Alternativet till omplacering vill jag inte ens tänka på...

    Naturligtvis finns det situationer som gör att man måste tänka om vad gäller husdjur. Gissa varför denna katt blev omplacerad i första hand. Inte säger man "vi tänkte omplacera vår katt som bajsar och kissar på golvet morgon och kväll".
    Så du ser ingen skillnad på din situation och TS?
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 11:36
    #83
    akademikern skrev 2011-10-11 11:30:41 följande:
    Jag sitter just nu i situationen att mitt ena barn har utvecklat allergi mot våra katter, vilket vi naturligtvis inte kunde förutse för 2.5 år sedan då jag köpte de kissar vi nu har. Innan dess hade vi två katter som dog av ålder och mitt barn har aldrig visat tendens till allergi förrän nu.

    Jag kommer inte att behålla dessa katter och ge mitt barn allergimedicin (som PumpkinQueen föreslår). Det är definitivt inte ett alternativ för mig. Hade det varit jag som utvecklat allergi hade det varit en sak, eller om hen hade varit äldre och förstått vad det innebär, så kanske, men inte i den situation som vi nu befinner oss i. Nu försöker jag omplacera katterna, men trots att de är fina raskatter kan jag tänka mig att det är svårt, men jag ska i allafall försöka. Alternativet till omplacering vill jag inte ens tänka på...

    Naturligtvis finns det situationer som gör att man måste tänka om vad gäller husdjur. Gissa varför denna katt blev omplacerad i första hand. Inte säger man "vi tänkte omplacera vår katt som bajsar och kissar på golvet morgon och kväll".
    ...och personligen tycker jag inte att man ska ha katt när man har småbarn, eftersom barnen inte förstår att man måste vara snäll mot katten och inte slå den och sånt. Dessutom kan de ju, som i ditt fall, utveckla allergier och då kommer man ju som förälder självklart att prioritera barnen över katterna.

    Om dina katter är fina raskatter så kanske du kan vända dig till uppfödaren som avlade fram dem? Många uppfödare kan tänka sig att ta tillbaka sina katter om det inte funkar i det nya hemmet.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 13:52
    #105
    jonnysbrud skrev 2011-10-11 13:05:03 följande:
    Jag vill även passa på att skriva att katten var utekatt i stort sett på heltid innan, den förra ägaren flyttade från villa till lägenhet och såg då att katten vantrivdes i lägenhet.  Vi valde att skaffa en äldre katt just för att vi tyckte synd om henne, hon skulle aldrig ha samma möjligheten att gå ut om hon bodde på 3:dje våningen i en storstad. OM problemen med kisseriet började innan kan jag faktiskt inte uttala mig om. MEN problemen startade rätt snart efter att katten flyttade hem till oss. Det visar FÖR MIG att katten inte trivs. Det ultimata vore om hon kom till landet där hon skulle ha möjlighet att gå ut när hon vill och vara ute hur länge hon vill.
    Självklart började problemen hos er så snart hon flyttade in: Hon var ju okastrerad. Okastreade katter revirmarkerar genom att kissa på saker (inte alla, men många). Det har inget att göra med att katten inte trivs. Det har att göra med att den inte är kastrerad.

    P-piller orsakar juvertumörer hos katter. Dessutom kan katten fortfarande bli dräktig, eftersom p-piller enbart tar bort löpet. Om en hane parar sig med henne kan hon ändå bli med kattungar, eftersom ägglossningen startas av själva parningen, inte av löpet. Alltså är p-piller en riktigt dålig idé.

    Mitt råd är att ni sparar ihop pengar till kastreringen. Om ni har råd att avliva så har ni råd att kastrera. Tänk, om ni lagt undan 10 kronor i månaden under dessa 7 månader så hade ni haft 700 kronor nu. Det hade ju nästan räckt till en kastrering.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 13:57
    #110
    Suck och suck skrev 2011-10-11 12:58:48 följande:
    GUD vad folk verkar vara hycklande när det gäller katter (min iakttagelse som icke kattägare). Det verkar råda en dubbelmoral utan like. Folk verkar visa upp en fasad av dubbelmoral, för man vet hur mycket det kommer klandras om en ts är ärlig i sånt här. IRL så avlivas katter till höger och vänster (rätt var det är kommer man hem till någon som avlivat sin katt för än det ena och än det andra, som jag som utomstående tycker låter som småbekymmer, och mängder av katter lämnas och dödas)
    samtidigt så visar folk i såna här trådar att deras vilja att uppoffra sig  är enorma. MYCKET större än vad jag någonsin tror på!
    Cred åt straw2008 som vågar stå för hur det e g e n t l i g e n förhåller sig.

    Då det gäller ts så verkar det ju misstänkt, då hon köpt en gammal katt som någon annan velat bli av med. Det verkar ju just misstänkt att katten är en problemkatt? Varför är det ingen som har nämnt det? (eller har jag fel som icke kattägare?)
    Fortsätt gärna att vara icke-kattägare, om du nu tycker att det Straw skriver är ett föredömme för hur man ska bete sig när man har katt...Glad

    Det är jättevanligt att folk ger bort äldre katter som de inte haft råd/ork att kastrera. Det finns många som inte bryr sig om eller vet om att en katt som är okastrerad gärna börjar revirmarkera genom att kissa på saker. Det finns en stor okunskap, tyvärr.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 13:58
    #111
    Lönnsirap skrev 2011-10-11 13:53:52 följande:
    Det är lättare sagt än gjort! AVLIVA!

     Ansvar över djur i all ära... Men en katt som inte fungerar i 7 MÅNADER lär inte bli ett fungerande husdjur.

    Det är inte höga krav att kräva att en katt skall vara rumsren! Naturligtvis KAN man kämpa ett tag till... Men både ni och katten lider! Alternativet är att låta henne bli "äkta utekatt", dvs. Ta bort alla lådor och släpp ut henne hela tiden. Detta kräver förstås att hon blir kastrerad

    Lycka till!
    Varför tror du att kastrering inte skulle hjälpa mot kissandet?
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 13:59
    #114
    Pussesnuttan skrev 2011-10-11 13:55:21 följande:
    Nej, de hade haft 70kr.
    Räcker knappast till en kastrering...
    Haha...såg det nu... Skrattande Där blev det allt tokigt.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 14:03
    #117
    My Girls skrev 2011-10-11 13:58:46 följande:
    Yngsta katten var 4 år när vi fick barn. Hade vi väntat hade jag varit över 40 och mannen närmat sig 50 innan barnen kommit till oss
    Det går alldeles ypperligt att vänja katter och barn med varandra. Ingen behöver göra illa den andra, men det är ju att rekommendera att ha lite kontroll över situationerna och lära barnen hur man handskas med de.

    Jag kanske är en cat whisperer men hur ska de annars uttrycka missnöje? Visst jamar och låter de på olika sätt beroende på situation, hunger, mat, något som hotar, arg på sin kattvän etc. Vi har uteslutit sjukdom på vår hankatt och sen kastrerade vi honom och bytte strö. Problemet löst. En honkatt kissade inne i lägenheten, märkte i blomkrukor osv. Vi flyttade till hus året därpå och efter det så har hon inte markerat någonting alls. Vem vet vad det var i lägenheten, för hon var inne första tiden i huset innan hon blev utekatt och inga problem alls. 

    So yeah, I´m the cat whisperer med fyra ludna hemma. 
    Jag hoppas att ni kastrerade honan innan ni släppte ut henne.

    Det är säkert möjligt att ha katter och barn, om man är duktig som förälder. Jag har bara aldrig sett det i praktiken. Ofta låter man småttingarna slå rätt hårt på katterna.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 14:11
    #120
    Lönnsirap skrev 2011-10-11 14:04:16 följande:
    7 månader är tyvärr så lång tid att beteendet faktiskt kan finnas kvar ÄVEN om man kastrerar!
    Jag tycker att det är oansvarigt att låta en katt genomgå ett ingrepp som faktiskt inte hjälper för att sen faktisk i slutändan avliva!

    Men jag har ju skrivit som alternativ att TS kan låta katten bli utekatt! OCH då behövs sterilisering/kastrering!
    Problemet är att katten revirmarkerar. Den revirmarkerar för att den är fertil. Om man tar bort fertiliteten behöver den inte längre revirmarkera.

    Det är väl ändå bra mycket mer oansvarsfullt att bara avliva, utan att försöka lösa situationen?

    Att bli utekatt kanske "löser" problemet, på så sätt att katten blir överkörd, dödad av ett vilt djur eller instängd i någons källare.

    Det heter kastrera, för både honkatter och hankatter.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 14:26
    #124
    adina01 skrev 2011-10-11 14:18:10 följande:
    Hur tänkte du angående småbarn och katter.
    Jag är uppvuxen med katt från det att jag var bebis, det var på den tiden man inte kastrerade sina katter.

    Den katten bar in sina ungar till barnhagen där jag fanns så att hon hade dem skyddade när hon själv gick ut. 

    Har alltså alltid haft katt under min uppväxt, hade katter som var vuxna när mina barn föddes, de har aldrig varit hårdhänta med katterna,.De lära sig från att de var små att katter har väldigt vassa klor och om man gör saker som katten inte tycker om kan det göra ont.

    Jag visade alltså hur kattens klor såg ut och hur vassa de var och förklarade tydligt att katter kan använda dem om man drar i svansen osv, funkade alldeles utmärkt.
     
    De fick även lära sig att inte bära omkring på katterna som en del barn gör. 
    Det är möjligt att det fungerar, men jag har aldrig sett en sådan situation. Jag har enbart sett familjer där barnen misshandlar katterna och föräldrarna tycker att det är gulligt. Sen blir de hysteriska om katterna försvarar sig med klorna.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 11 Oct 15:23
    #131
    straw2008 skrev 2011-10-11 15:05:54 följande:
    Säger väl en del av vad du har för umgänge...

    Har då ALDIGT I LIVET varit med om en kattägare som tycker det är gulligt då barnen slår djuren.
    ...Jag umgås faktiskt inte speciellt mycket med småbarnsfamiljer. Detta är ett utav skälen. Personligen har jag som sagt aldrig sett något annat, men det är klart att det är teoretiskt möjligt. Fast med tanke på hur många skriver här på FL (typ att "katten är ju bara en katt, avliva" så fort det är något som inte passar dem), så verkar min bild av verkligehten stämma rätt bra.
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 12 Oct 15:57
    #136
    jonnysbrud skrev 2011-10-12 13:40:32 följande:
    Efter att åter igen ha pratat med våran veterinär om kattens problem. Så kommer vi nu ta bort p-pillrena helt. Veterinären misstänker att dessa har ett sammanhang till varför våran katt beter sig som den gör.

    Vi kommer ge det några veckor/månader och se om beteendet minskar när vi tar bort pillrena. ( Nu kommer de flesta skriva: Nu kommer hon föda kull efter kull eftersom hon springer ute) Dock kommer inte detta att ske då vi kommer att ha uppsikt över henne och gå med henne i koppel de närmaste veckorna.

    Hur vi går vidare efter det här kommer vi enbart prata om med våran veterinären samt den förra ägaren.
    Sa veterinären ingenting om kastrering?
  • Pumpki­nQueen
    Äldre 13 Oct 13:39
    #141

    Är det inte bättre om du låter omplacera katten då? Då slipper du ju betala kattmat och kattsand, vilket ju måste vara en betydande kostnad för en familj som inte har råd med en kastrering (som ju bara kostar runt tusenlappen). Dessutom slipper du städa så förtvivlat.

    Det finns ingen anledning att tro att innekissandet skulle sluta av att hon slipper p-piller, eftersom orsaken till att hon kissar är att hon är okastrerad. Inte att hon äter p-piller.

Svara i tråden
Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies