• Äldre 10 Oct 12:08
    12622 visningar
    151 svar
    151
    12622

    Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

    I vintras försvann våran katthane och efter att ha letat grundligt via blocket och andra annons sidor. Så fastnade vi slut för en äldre vit katthona i mars/april, kelsjuk, van vid barn, van vid att gå utomhus och rumsren. Att hon dessutom var upphittad när hon var en liten kattunge fick våra hjärtan att smälta ytterligare och vi ville verkligen ta oss an henne.

    Efter att ha pratat och träffat ägaren och katten tog vi till slut med oss henne hem. Hon var lite små skygg, men vi lät henne vara de första veckorna. De är ju ändå inte så lätt att komma till en ny familj och känna förtroende direkt. En månad gick, allt gick bra, hon skötte sina behov, lät oss klappa henne. Sen började helvetet hon började protestera genom att utföra sina behov inomhus.

    Varje morgon, dag och kväll var det samma historia. Det låg kiss och avföring precis bredvid lådan. På golvet i vårat sovrum samt på golvet i vardagsrummet. Hennes protesterande blev bättre då hon väl fick komma utomhus och vi såg en klar förbättring på hennes beteende i stort sett omedelbart från det att hon kunde känna gräset under tassarna. Hon satt gärna ute på gräset och lät solens strålar värma hennes päls. 

    Vi upptäckte att hon blev dräktig, och hon födde fram 5 välskapta kattungar i mitten av juni. Hon tog sig an de små i några veckor sen började hon gå ifrån dem ännu mer. Vi förstod ju att hon försökte avvänja kattungarna och vi såg inga problem med det. När kattungarna var ca 4-6veckor gamla började helvetet igen. Våran katthona började protestera åter igen. Hon kissade och bajsade bredvid lådorna igen. Hon kom upp till vårat sovrum och gjorde sina behov även där nattetid.

    Nu har kattungarna flyttat hem ifrån. Men fortfarande protesterar hon, dag ut och dag in kissar och bajsar hon utanför lådan. Och nu gör hon ENBART sina behov utanför lådan.

    Vi försöker med alla sätt och vis att få henne att trivas, vi ger henne uppmärksamhet, god mat/vatten, byter kattlåde sanden omedelbart om vi ser att hon har utfört sina behov där. Men ändå vantrivs hon. Hon protesterar genom att kissa i sängar/soffor och senast idag har hon kissat och bajsat i en resesäng.

    Jag orkar inte mer, det tar all kraft från mig att gå och städa efter henne jämt. Jag skäms över att det alltid luktar kattkiss och kattbajs hemma hos oss. Och jag ogillar hennes beteende. Det har gått så långt att jag ser ingen annan anledning än att omplacera eller avliva henne. 

    Det tär så oerhört i mitt inre att behöva "rycka" upp henne från hennes "hem" och att hon ska flytta återigen. Men mitt tålamod är slut, jag har gjort allt för att få henne att trivas. Jag har försökt hitta lösningar och jag har stått ut med hennes kissande och bajsande i  7MÅNADER. Det funkar inte längre och jag är så trött på det här... Vi har kontaktat den förra ägaren, vill hon ta tillbaka henne så får hon hemskt gärna göra det. Men skulle hon inte vilja ha henne, ja hur gör vi då? Det är väl ingen människa i hela världen som vill ta sig an en vuxen hona som utför sina behov inomhus? Borde vi isåfall avliva henne?

  • Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.
  • Äldre 11 Oct 14:21
    adina01 skrev 2011-10-11 14:18:10 följande:
    Jag är uppvuxen med katt från det att jag var bebis, det var på den tiden man inte kastrerade sina katter.
    Kanske även var på den tiden som man lyckades med att få ta en del i många övergivna katter?
    Ska man ha utekatter IDAG så sk de kastrras, gör man inte det så är man olämplig som djurägare. Varör bidra till mer övergivna, svältande katter liksom?

    Och personer som TS borde inte alls ha djur, man avlivar bara inte någon bara sådär. Speciellt inte innan man försökt göra ALLT i sin makt (t.ex kastrera). 
  • Äldre 11 Oct 14:26
    adina01 skrev 2011-10-11 14:18:10 följande:
    Hur tänkte du angående småbarn och katter.
    Jag är uppvuxen med katt från det att jag var bebis, det var på den tiden man inte kastrerade sina katter.

    Den katten bar in sina ungar till barnhagen där jag fanns så att hon hade dem skyddade när hon själv gick ut. 

    Har alltså alltid haft katt under min uppväxt, hade katter som var vuxna när mina barn föddes, de har aldrig varit hårdhänta med katterna,.De lära sig från att de var små att katter har väldigt vassa klor och om man gör saker som katten inte tycker om kan det göra ont.

    Jag visade alltså hur kattens klor såg ut och hur vassa de var och förklarade tydligt att katter kan använda dem om man drar i svansen osv, funkade alldeles utmärkt.
     
    De fick även lära sig att inte bära omkring på katterna som en del barn gör. 
    Det är möjligt att det fungerar, men jag har aldrig sett en sådan situation. Jag har enbart sett familjer där barnen misshandlar katterna och föräldrarna tycker att det är gulligt. Sen blir de hysteriska om katterna försvarar sig med klorna.
  • Äldre 11 Oct 14:27
    alifewithoutme skrev 2011-10-11 14:21:22 följande:
    Kanske även var på den tiden som man lyckades med att få ta en del i många övergivna katter?
    Ska man ha utekatter IDAG så sk de kastrras, gör man inte det så är man olämplig som djurägare. Varör bidra till mer övergivna, svältande katter liksom?

    Och personer som TS borde inte alls ha djur, man avlivar bara inte någon bara sådär. Speciellt inte innan man försökt göra ALLT i sin makt (t.ex kastrera). 
    Det var på 60-talet, så då vet jag inte ens om det fanns möjlighet att kastrera katter?
    Den katt vi hade ökade inte produktionen av övergivna katter eftersom de få gånger hon fick behålla några ungar var de redan tingade.
    Den första katt vi steriliserade i vår familj var omkring 1971, då var det sterilisering som gällde för honkatter. 
  • Äldre 11 Oct 14:30

    hej jag har två katter! båda är kastrerade men jag fick ändå ge den ena två p-sprutor trots det, för han jama o ville ut jämt, men han kunde ej doftmarkera, men det hjälpte min iaf

  • Äldre 11 Oct 14:30
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 14:26:33 följande:
    Det är möjligt att det fungerar, men jag har aldrig sett en sådan situation. Jag har enbart sett familjer där barnen misshandlar katterna och föräldrarna tycker att det är gulligt. Sen blir de hysteriska om katterna försvarar sig med klorna.
    Då måste vi sett helt olika sorters familjer, väldigt många av mina barns vänner är också uppväxta med katt sedan de var väldigt små, det har alltid fungerat bra.
  • Pacoli­na
    Äldre 11 Oct 14:36
    http://www.kattstatus.se/sida19.html

     Här finns många olika förklaringar kring katters "toabeteeende" och förslag till åtgärder. Hoppas allt går bra för er !
  • Äldre 11 Oct 15:05
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 14:26:33 följande:
    Det är möjligt att det fungerar, men jag har aldrig sett en sådan situation. Jag har enbart sett familjer där barnen misshandlar katterna och föräldrarna tycker att det är gulligt. Sen blir de hysteriska om katterna försvarar sig med klorna.
    Säger väl en del av vad du har för umgänge...

    Har då ALDIGT I LIVET varit med om en kattägare som tycker det är gulligt då barnen slår djuren.
    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • My Girls
    Äldre 11 Oct 15:06
    PumpkinQueen skrev 2011-10-11 14:26:33 följande:
    Det är möjligt att det fungerar, men jag har aldrig sett en sådan situation. Jag har enbart sett familjer där barnen misshandlar katterna och föräldrarna tycker att det är gulligt. Sen blir de hysteriska om katterna försvarar sig med klorna.
    De familjerna är ju allt annat än lämpliga på fler än ett sätt. 
    Youth is a wonderful thing. What a crime to waste it on children.
  • Äldre 11 Oct 15:23
    straw2008 skrev 2011-10-11 15:05:54 följande:
    Säger väl en del av vad du har för umgänge...

    Har då ALDIGT I LIVET varit med om en kattägare som tycker det är gulligt då barnen slår djuren.
    ...Jag umgås faktiskt inte speciellt mycket med småbarnsfamiljer. Detta är ett utav skälen. Personligen har jag som sagt aldrig sett något annat, men det är klart att det är teoretiskt möjligt. Fast med tanke på hur många skriver här på FL (typ att "katten är ju bara en katt, avliva" så fort det är något som inte passar dem), så verkar min bild av verkligehten stämma rätt bra.
  • Äldre 11 Oct 15:58
    adina01 skrev 2011-10-11 14:30:39 följande:
    Då måste vi sett helt olika sorters familjer, väldigt många av mina barns vänner är också uppväxta med katt sedan de var väldigt små, det har alltid fungerat bra.
    Håller med, eller jag har heller inte sett familjer där katter misshandlas pga av att barnen är små?

    Vi har små barn, relativt små iallafall, 2 1/2 och 4. Vi har en kattunge och de är hur försiktiga som helst med katten, visst händer det att det blir för hårda tag då och då men då är vi där direkt och rycker in, talar om att det är fel mm mm och hur man ska göra.

    Tror det är bra för barn och även små barn att lära sig respekt för djur, att de har ett värde, ett liv

     
Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.