Vår kille på 3 kallar vi för maskinen eller maskineriet när vi pratar om honom med varandra. Har gjort d sen han va några månader eftersom han har världens energi och är som en maskin (typ duracell kanin hålligång alltså). Låter ju kanske mysko, men vi säger d med kärlek:)
Brorsan kallas han oxå, började när han skulle bli storebror. Bebben blir d oxå. Men inte med vanliga uttalet utan starkare e i början. Älskling, gubben, Sassons (han säger själv så när han säger sitt namn, Alfons)
När han va liten bebis kallade vi honom "lillfejjan" ett tag, för han hade så sött litet ansikte:)
Vår tjej på 1 kallar vi mest Matamita, oxå när vi pratar om henne. Hon heter Greta och kallas "lilla margareta" (en låssas farmor till min sambo, som tycker sig vara lite finare än andra, tyckte visst inte Greta dög så hon sa "hej på dig lilla MARGARETA" med bestämd röst till henne och tittade menande på oss) så efter d kallar vi henne lilla margareta, och sonen kan inte säga margareta utan säger "matamita" å d tycker vi är sött på nåt vis. Så matamita eller lilla margareta.
Sen kallas hon Pulvret, sen hon låg i magen o va ett pulver.
Lill tjockan säger jag ibland, för att hon är så rund o go, men d är inte nåt jag säger när storebror hör, för han tar ju efter allt:)
Ja d va nog allt, tror jag. Många smeknamn blir d ju, några som stannar o några som bara hänger med ett kort tag.