Jag har läst runt på ganska mycket på internet nu angående hur och om man får adoptera bort sitt barn här i Sverige. Men jag läser väldigt mycket blandat och efter att ha läst för mycket så tänkte jag fråga er som kanske vet hur det är.
Får man adoptera bort sitt barn i Sverige?
Vem kontaktar man? Socialstyrelsen?
Med detta menar jag inte att jag vill adoptera bort men jag vill gärna veta
Ingen aning. Aldrig stött på någon som är bortadopterad. Endast ett par stycken som är adopterade av släktingar.
Ja, man får adoptera bort sitt barn i Sverige. Jag skulle tro att man i sånt fall kontaktar socialförvaltningen i sin kommun.
Jag vet att en klasskompis till mig fick två svenskadopterade syskon i början av 90talet. Det finns säkert många som är intresserade av att adoptera svenska barn i dag!
Det kan man, men det är mycket, mycket ovanligt i Sverige. Man kontaktar sitt Socialkontor.
MEN det allra vanligaste är att barnet fosterhemsplaceras, och har umgänge med sin mamma. Så mycket som mamman vill och kan och orkar. Det kan ju också ändras över tid. Och den lösningen är mycket bättre för barnen, tror jag!
Om barnet adopterades bort, så skulle det få grubbla hela livet över vilka de riktiga föräldrarna var, och varför de inte ville ha det. Eller så skulle adoptivföräldrarna mörka (vilket ju är möjligt om barnet är svenskt och ser ut ungefär som de i färgerna) - men barn känner på sig sådant där i alla fall. Eller får plötsligt veta det som en chock, när någon släkting eller vän till adoptivföräldrarna pratar bredvid munnen.
Det enda fall jag personligen känner till, var en 14-årig flicka som hade blivit våldtagen av sin egen bror. Hon hade inte vågat berätta det för någon, utan dolde graviditeten så länge det gick. Och då blev det såklart försent för abort.
Den historien hade varit så obehaglig för barnet att få reda på, att alla inblandade var överens om att adoption var den bästa lösningen. Men då var det ju verkligen extrema orsaker!
Min klasskompis syskon träffade båda sina biologiska föräldrar kontinuerligt även om de var adopterade, så det kan man nog göra om alla är överens om det. Personligen tror jag att socialsekreterarna är oerhört noggranna när det gäller just sådana här fall. Så att allt blir bra för barnet.
en flicka på min dotters dagis e svensk adopterad, hon e mörkhyad med född och adopterad i sverige som sagt. men har ingen aning om hur det funkar.
mamma 7412 och VNmamma: "öppen adoption", alltså..? Ja, det tror jag också är det bästa för barnet - så det inte blir en massa hemlighetsmakeri och grubblerier och fantasier. MEN det kräver förstås väldigt mycket av adoptivföräldrarna. De måste vara väldigt generösa och okomplicerade personer, om de ska kunna se sig som föräldrar fullt ut. Och inte vara svartsjuka på biomamman och vara oroliga hela tiden att hon ska vinna över barnet, så att säga...
Egentligen tror jag att det skulle vara enklare för alla parter (känslomässigt menar jag) i dessa fall, då kontakten ska hållas med biomamman, att ha en uppväxtplacering för barnet. Familjehemsplacering alltså. Men att familjen inte adopterar barnet, utan låter biomamma fortsätta heta "mamma". Och med uppdraget att jobba ihop barn och biomor så mycket det går - i stället för att kanske vilja motarbeta, för att man själv vill vara den enda riktiga mamman...
Min erfarenhet är tyvärr att föräldrarnas rättigheter i Sverige är större än deras skyldigheter. Jag tycker dessutom att Sverige i flera fall "skyddar" föräldrarna mer än barnen och därmed inte följer Haagkonventionen.
Ett barn har rätt till en kärleksfull och trygg uppväxt. Om det är med de eller den biologiska föräldern, de el den som har adopterat eller på fosterhem spelar mindre roll.
Det finns alltid en välgrundad anledning vid fosterhemsplacering. Hur lång tid skall en biologisk förälder få på sig för att ta det ansvar som det är att ha "rätt" till sitt barn?
Ja man får adoptera bort sitt barn i Sverige. Du vänder dig till familjerätten (inom Socialtjänsten) i din hemkommun. Det sker att fåtal nationella adoptioner per år i Svergie ca 10-20st. Den biologiska mamman har efter adoptionsbeslut ett antal veckor på sig att ångra sig (vet ej exakt hur många veckor) innan adoptonen träder i lag kraft, efter det kan man inte ångra adoptionen. De biologiska föräldrarna väljer själva vart barnet ska vara under den tiden, hos dem eller hos den tilltänkta adoptionsfamiljen. Biologiska föräldrarna får vara med och välja bland de par som har medgivande för adoption och har ställt sig i kö även för nationella adoptioner i den hemkommun man tillhör. Hoppas det var till lite hjälp, har du mer konkreta frågor vänd dig till familjerätten.
