Någon som haft utmattningsdepression som känner igen sig?
Hej,
Jag vet helt ärligt inte vad som händer med mig så jag provar att skriva här, kanske någon känner igen sig.
För 14mån sen fick jag en underbar son. Efter förlossningen kände jag mig ganska nedstämd och tog upp detta med bvc, de skickade mig till en kurator som efter ett samtal sa att jag mådde bra och hänvisade mig till en sida på internet där jag kunde kurera mig själv med div tankeövningar.
När sonen var några mån mådde jag så dåligt i kroppen att jag sökte läkarhjälp, det visade sig då att min sköldkörtel hade havererat totalt. Mitt tsh var på hela 180 och Levaxinet jag åt sen tio år tidigare höjdes. Berättade för läkaren hur jag mådde psykiskt och fysiskt men han menade på att det kommer ge sig när TSH är normalt igen.
Nu sitter jag här ett år senare och mår otroligt dåligt. Sämre än någonsin.
Jag har ett konstant brus i huvudet och i mitt vänstra öra har jag då och då lock och ett högt brummande. Nä'r jag reser mig upp får jag ett enormt tryck i huvudet och brummandet i vänstra örat hörs jättehögt, detta försvinner när jag stått upp ett tag.
Har proble med yrsel, ibland när jag går så gungar hela marken. Känner mig konstant spänd i nacken och käkarna. Kommer på mig själv med att pressa ihop käkarna jätteofta på dagarna, speciellt nä'r jag blir irriterad/stressad. Vilken jag blir typ jämt! Jag känner inte igen mig själv. Jag blir arg för minsta lilla grej och börjar ofta gråta när något går emot lite.
Nu har jag fått jättemycket problem med synen. Jag har ett konstant flimmer framför ögonen som myrornas krig ungefär. Och ibland så vibrerar/hoppar saker som jag tittar på. Det är jätteobbigt att gå in i affärer med mycket prylar, då vibrerar det mesta,
Jag har nyligen gjort en magnetröntgen på huvudet för de ville utesluta tumör. Röntgen visade ingenting. Har varit hos en ögon,näsa hals läkare som undersökte mig i 1½ timme, han hittade inget fel på mina öron.
Och denna trötthet, jag är så förbannat trött hela tiden! Sonen sov katastrofdåligt under sitt första år, vi pratar om uppvak 6-7ggr/ varje natt. Ibland uppvak varje timme. Nu sover han sen 2månader tillbaka men jag är mer trött och slut än någonsin.
Förra veckan bröt jag ihop helt och grät i flera timmar. Jag grät av frustration och trötthet. Frustration över att jag är 29år och mår så uruselt i kroppen, känner mig döende. Och frustaration över att jag inte får någon hjälp hos läkare. Efter magnetröntgen tog jag själv upp idén om att mina problem kan vara stressrelaterade, läkaren höll med men menade att besvären skulle gå över av sig själv inom 2veckor. Det har de inte gjort!
Sköldkörtel värdena är normala nu också, så de tror inte att den ligger bakom mitt dåliga mående.
Ni som varit utmattade/deprimerade, känner ni igen er? Eller är det mer troligt att jag faktiskt är sjuk?
Jättetacksam för svar!
)
)