Hjälp! 6 veckors tvillingar. Hur gjorde ni?

Hej svejs!

Jag är en ensamstående tvillingförälder till två små flickor som snart fyller två år! :)

Den första frågan har jag aldrig själv haft problem med men jag tror att det kommer att lösa sig tids nog ju äldre dem blir, ha tålamod bara! För mig har det varit viktigt och nödvändigt för att överleva med synkade barn!

Att mata dem samtidigt kan vara lite kämpigt ibland. Själv löste jag det med att skaffa en amningskudde som jag la på mina ben sen la jag deras huvuden där och benen mot mig. Nu vet jag inte hur stora dina barn är och om det funkar, mina var rätt så små. När de blev äldre och större la jag kuddar på varsin sida av mina ben och la huvudena där och benen längst med soffan.. Hoppas du förstår. Min mamma brukade lägga dem på golvet med huvudena på kuddar eller amningskudden och sätta sig framför dem. Hon tyckte det funkade bra, själv fick jag ont i ryggen av att sitta framåtlutad!

Förstår att du känner dej nervös och otillräcklig. Det gjorde jag med! Och gör ibland det idag med! Jag blev ensam me de små när de var ca 6-8 veckor. Mitt tips är att ta hjälp utifrån så mycket ni kan! Sömn och egen tid är viktigt för att orka med! Sen att försöka behålla lugnet även om det är riktigt stressigt annars blire bara värre :D Barnen dör inte av att ligga och skrika ett tag medans du tex byter blöja på den ena. Som min farmor brukar säga "dom får bättre lungor av att skrika" ;) Jag brukade bära runt dem i varsin babysitter så fick dem va me när jag duscha och laga mat hehe :)

Lycka till me familjen! Du kommer nog att känna dig säkrare för varje gång du är ensam me dem och ser att du fixar det :)

Kramar Evelina               

Ja ang mata, rapa, kräkas.. Det släpper med åldern, vid fyra mån för mig..
 Vi har en stor go lekfilt med en stor amningskudde eller ta två små, matar dem halv sitt/ligg..
Vi var hemma ihop tre månader då började han jobba, vi delar alla nätter fortfarande...

1. Kanske blir lynchad nu:P Men man behöver faktiskt inte synka tvillingar. Mina var väldigt olika och det förlägde bara uppvaket att även väcka den andra för mat när den ena vaknade.  Vi slutade synka dem ganska snabbt, synkade blir de ju naturligt med tiden i alla fall. Eller det är klart, någoluda liknande rutiner hade dem. På dagen när de ändå var vakna så matade jag dem oftast samtidigt eller kort efter varandra. Men om en vaknade kl 03 och skulle äta och den andra sov gott så väckte jag inte båda.

2. Satt i soffan med en stor amningskudde, med barnens ben under mina armar och huvudena mot varandra. Det fungerade inte så bra. Önskar jag hade fått till det bättre. Fick ont i ryggen och barnen glad ideligen ner. Om jag var själv var det jättesvårt. Du kan inte mata 10 minutaren först och sen ta långammaren? Ang kräkningen så var min ena tjej också så (slapp/omogen magmun). Vi fick gaviskon tillslut, fast det hjälpte inte jättemycket.

3. Kortare stunder så var jag ju ensam med dem från start, men längre stunder så dröjde det nog ett par veckor eller så. Klart man var rädd att det ska gå åt skogen, men vad är det värsta som kan hända egentligen? Du kommer fixa det jättebra. En dag i taget:)

Just det, mitt värdefullaste tips är att ta hjälp från andra. Jag gjorde inte det. Även om pappan var närvarande så ville jag göra allt själv. De var 10 månader innan han ens hade lärt sig att vara själv med dem. Någon hjälp från övriga familjen tog jag inte emot förens de var en bra bit över året. Och vad fick jag för det? Jo, en fruktansvärd stressproblematik med panikångest och en rad fysiska symptom (b.la. påverkat hjärta). Fast jag vill tillägga att det inte berodde på att jag hade tvillingar, utan på pressen över att alltid göra allt själv och att vara den enda som kunde ta hand om dem.

jag va ensam med mina från födseln. Synkade dom aldrig utan sov någon timme här och där dom första månaderna. Med tiden så sov dom ju bättre och jag fick mera sömn. Tyckte att de tog längre tid och mera sömnbrist med att väcka dom båda. Att mata en och sen natta gick snabbare. Lät dom vakna när dom själva ville. Funkade för mig. Lycka till och grattis till dom små :)

Hej ska försöka svara på dina frågor så bra som möjligt utifrån hur vi gjort. Våra döttrar är 8 månader och våran son är 2 år.

1. Vi har låtit våra barn äta när dom varit hungriga oftast samtidigt men ibland är bara ena hungrig. Jag var själv rätt omgående med barnen pga ekonomin plus att jag kände att jag klarade det själv. Jag hade baby sittrar från dom föddes och hade dom i varsin och matade dom "satt" upp som att dom skulle sitta i famnen. Detta var när båda ville äta om en ville ha mat så satt jag med det barnet i famnen.

2. Båda våra är kräk barn jag matade lite i taget och rapade sen fortsatte jag och mata höll på så till dom ätit klart. Dom slutade spy runt 5 månader visst kan dom spy lite fortfarande men inte alls lika ofta och mycket.

Glömde 3 jag var helt själv om dagarna från dom var ca 1 månad gamla jag tyckte det var lättare att vara ensam med dom allt gick av bara farten. Byter blöjor på alla 3 efter varann förutm om någon bajsat då byter jag på det barnet så vissa stunder har jag bytt bajs blöja och ca 20 minuter senare får det barnet en ny blöja. Nu under sommaren var jag själv dag som natt förutom helgen då pappan jobbade långt ifrån gick bra men var helt död på fredagen. Nu är pappan arbetslös så vi tar varannan natt för att man ska få sova någon gång.

Jag har tvillingar som nu är fyra månader.

Jag har inte haft problem med att en somnar ifrån eller kräks eller så.
För mig har det varit livsnödvändigt att de är synkade då min man veckopendlat sedan de var tre veckor och jag inte haft släkt eller liknande som kunnat avlasta! Det tog bara några dagar, efter det har de varit synkade både med mat och sömn av sig själva!

När jag ger dem mat lägger jag dem i soffan på en handduk och ger båda samtidigt. Nu när de är större vill de inte ligga platt på rygg så då lutar jag dem mot en kudde. Ibland, nätter och tidiga morgnar, matar jag dem på samma sätt i vår säng. Min man sitter i soffan och har en i knät och den andra bredvid på soffan när han matar dem samtidigt.

Har som sagt varit ensam dygnet runt måndag till fredag sedan de var tre veckor. Nu har vi flyttat till den stad där min man arbetar så vi har första veckan tillsammans den här veckan.

Det är tufft ibland att ensam ha hand om två spädbarn, men det går! Som någon ovan skrev; de dör inte av att få skrika en stund medan man tar hand om den andra! Det är dessutom ofrånkomligt.
För att underlätta pendlar jag mellan babygym, babysitter och att bära (en och en förstås).

Hej

Jag hade också en kräkis så jag vet hur jobbigt är Jag matade oftast min tjej i famnen så hon var så upprätt som möjligt medans killen kunde lättare ligga lutad mot kudde. Jag började väldigt tidigt med Baby Björns baby sitters, och lärde mig snabbt hur jag tar upp en med ena handen medans jag höll kvar flaskan för den andra (när jag skulle rapa etc). Babysitternas var mina viktigaste "verktyg" de första 1.5 året!! Dom satt i dom när dom väntade på mat, när jag duschade (i dörr öppningen till vårt lilla badrum), när jag satte en i vagnen , när dom väntade på sin tur att bada.  Jag satt tom emmellandom o läste saga på kvällen när dom blev lite äldre.

Att synca när dom är jättsmå är svårt, jag tror det kommer när din kräkbebis får lättare att äta. Stressa inte över det, det kommer.

Jag var själv ganska mycket från första veckan, och även om det ju givetvis var jobbigt så gick det. Vid 12 veckor hade vi fått in en bra dygnsrytm, men innan dess var det ganska oregelbundet (det var först vid 12 veckor som mina började äta var 4de timme regelbundet, vilket gjorde allt mycket lättare). När det känndes som jobbigast, tröstlösa skrik etc så brukade jag titta på klockan. När det sedan blev lugnt  (för det blir det ju alltid för eller senare) så tittade jag på klockan igen. Oftast hade det bara gått en kvart eller så. Det hjälpte mig att få persektiv. Småbarns skrik ska göra ont i mamman, det är ju bebisens enda sätt att överleva! Men trots ett otal skrik och kaos situationer har jag idag 2 st glada o goa 3 åringar som inte verkar ha tagit skada.

Lycka til, och även om du kommer att ha faser som är jobbiga på annat sätt framöver så är går spädis tiden snabbt och det blir snart lättare!

Kul med fler med jämngamla tvillingar! Mina flickor är 5 veckor.

Jag ammar visserligen bara, men jag ammar fritt och har inte aktivt försökt synka dem alls. När de visar signaler så ammar jag dem som vill, liksom. Det är allt från en kvart ända upp till två-tre timmar emellan amningarna. Oftast en i taget men ibland båda samtidigt. Nattetid har jag en på var sida om mig och vänder mig mot den som vaknat till och ammar, oftast brukar den ena vakna strax efter att den andra ammat klart. Kvällarna är mest intensiva här, de består bara av konstant amning och bärning från 18-19-tiden och framåt.

Kräkbebisar har jag också, det har alla våra barn varit så jag har vant mig vid att ha små kräkhanddukar i varje rum. Försöker vara noga med rapning bara, annars har det mest varit att vänta ut det, kräkandet har avtagit med tiden för dem allihop.

Annars styrs våra dagar mest av hämtning och lämning av storasyskon på dagis och fritids (har en sexåring, en fyraåring och en tvååring också) samt hundpromenader så det blir ju lite automatiskt så att när det är dags att göra sig i ordning för att gå ut så plockar jag ju upp dem oavsett om de sover  så då blir de oftast lite synkade med blöjbyten och amning ändå (för ofta vill de ju ha en liten slurk när jag väckt dem).

Idag är första dagen jag är helt själv med alla fem barnen och vi var faktiskt i tid både vid hämtning och lämning av storasyskonen och hundarna har fått långpromenad. Jag tror vi kommer in i vardagslunken rätt snabbt, men visst är det läskigt! 

Annars är mitt viktigaste "redskap" bärsjal, utan sjalen skulle jag inte få mycket gjort - jag har ju sällan tid att ägna mig bara åt de små utan med tre barn till är det liksom en massa annat som måste funka också... 

Mitt tips är väl att sänka kraven på dig själv. Försök att bara hänga med, "go with the flow" . Lyssna på bebisarna, de brukar tala om vad de vill och behöver. Bebistiden är förhållandevis kort, ta det så lugnt det bara går och gör det så enkelt för er som möjligt. Man måste hitta sina egna knep för att underlätta vardagen.

Hej, jag har bara erfarenhet av mina enäggstrillingar Rea, Lia, Peg nu 9 veckor. Vi matar dem samtidigt med flaska, (har barnflicka o man hemma) om den ena bli mätt före så håller vi henne vaken tills de två andra e klara. De somnar samtidigt o vaknar samtidigt. Vi ger dem mat på bestämda tider och det fungerar bra. Sista målet kl. 23.00 och sen sover de hela natten till 07.15 nästan exakt. För oss fungerar det perfekt med ett slags schema. Min man e hemma 2 veckor till sen får vi se

Flaskmatar du? vilken storlek har i så fall bebis som spyr mycket på nappen?
vi hade liknande, ena tog gärna 40-50 min på sig, andra 5-10 min. bästa sättet då var att ta han som tog lång tid först om han vaknade och väcka andra när den "sega" är klar. vi bytte till storlek 2 på nappen så gick det mycket snabbare, dock mer spya, men det var  ju att välja på pest eller kolera.

Mina tvillingar är nu snart 4 år...
men jag minns att det tog lååång tid att mata dom. Och rapa. Dom åt bara 1 gång per natt som tur var, men det brukade ta 1,5 tim. Vi synkade dom då och tog var sitt barn och efter 1,5 tim kunde vi båda (alla 4) sova vidare.

Jag hade min make hemma 1 månad, sedan var jag ensam från 8-19 på dagarna. Fast dom stora barnen kom ju iofs hem efter skolan vid 15-tiden.

Ganska tidigt pallrade jag upp tvillingarna i var sin babysitter när dom skulle äta. Kuddar, handdukar mm fick agera stöd. Så satt jag på golvet och matade båda samtidigt. Eftersom detta tog 1,5 tim och var ganska tråkigt, så brukade jag förbereda en kopp kaffe som jag hade på soff-bordet bredvid mig med ett sugrör (!) i. Ha ha. Vad gör man inte?

Tiden går fort och dom lär sig att äta snabbare. Snart har du löst detta och står inför nya frågor.
tjing

Haha, det har inte jag kommit på än! Jättebra tips! Brukar också ha en kaffekopp med mig, men antingen blir kaffet kallt eller så har jag dragit ur en napp för att kunna ta en klunk med gallskrik som följd.

Intressant att läsa om alla olika varianter!

Mina tvillingar är tre månader och jag har haft hand om dem i princip själv sedan start. Helammar och kör fri amning. Min mamma bodde hos oss 10 dagar i början och det var jättebra med avlastningen. Nu går det (för det mesta) utmärkt att ha dem båda två själv. (Däremot fixar jag inte 4-åringen samtidigt särskilt bra än, men det kommer väl - är mycket imponerad av Sjejn!!)

Ibland blir det lite rörigt på kvällarna när det är konstant amning mellan typ 19-23  och den ena får skrika ett tag i väntan på maten. Jag har dubbelammat en del men gillar det inte nåt vidare.

Allt har blivit nästan omärkligt lättare sen de blev ca 2 månader. Och de kräks mycket mindre, även om ena tjejen kör en enorm kaskadkräkning varje kväll. Upptäckte tex för någon månad sedan att jag inte längre byter 6 stycken bajsblöjor varje natt, som det var de första veckorna...

Jag hade också planerat synka mina, men jag tycker att det funkar bättre när de är osynkade. Det blir ju superstressigt när båda är hungriga samtidigt! Men det ska tilläggas att mina äter väldigt snabbt (förutom på kvällarna) - de är oftast klara på 10-15 minuter. Så då går det ju bra att mata dem vid olika tidpunkter utan att hela dan går åt. Dessutom sover de otroligt mycket fortfarande - inte så länge i stöten, men mycket tid sammanlagt.

En annan fördel med att inte synka dem är att man faktiskt har lite tid att ägna sig åt den ena när den andra sover. (Men förstås sover de samtidigt vissa perioder, annars skulle det bli knepigt)

Så jag tror att det där med synka eller inte är väldigt individuellt vad som funkar bäst - beror helt på vad barnen har för vanor och behov och ens egen situation om man behöver styra upp det eller inte.

Alltså, det jag skulle komma fram till, men som kanske försvann i det där långa inlägget, var att eftersom dina tvillingar verkar vara så pass olika kanske en annan lösning än synkning funkar bättre - åtminstone just nu.

För en del funkar det med osynkade twins , hos andra är det ett måste för att dagen ska fungera. Man måste pröva sig fram och se vad som funkar bäst för en själv och sina tvillingar.

Mina tvillingar är nu 10 månader och mer eller mindre helt synkade. Från början var de väldigt olika. Tjejen åt på 5 -10 minuter men hade reflux och kunde inte ligga ner efter att hon ätit. Hennes bror tog minst 30 minuter på sig då han åt. Han ville helst sova ett par superlånga pass på dagen mendan tjejen helst sov många korta. I början funkade det ju bra då de båda sov var som helst och utan att man behövde göra nåt speciellt och då kunde jag ju mata den ena medan den andra sov. Vid tre månaders ålder blev det svårare för då ville de plötsligt vara vakna en stund efter maten eller så vaknade de så fort man la dem i vagnen/sängen och då var enda lösningen att synka dem. Väckte alltid killen då tjejen ätit och så gick jag på långa promenader för att de skulle sova samtidigt. Min mamma ställde upp mycket och tog hand om den ena medan den andra åt och gav flaska åt den jag inte ammade. Då jag var själv försökte jag dubbelamma men det blev aldrig vår grej. Gav oftast först åt tjejen som åt snabbt och så fick hon sitta i sittern medan brorsan åt. Nu klarar d oftast av att vänta på sin tur men om de inte gör det så matar jag i famnen med varsinn tvillibg på varsit knä eller i sittrarna.

Har inte läst vad någon annan skrivit utan svarar bara utifrån mig själv. Ursäkta om du redan fått samma svar:) Mina killar är idag 3 år gamla. Första 1,5 året var jag i princip själv med dom. Deras pappa fanns där men hjälpte inte alls till. Kopierar dina frågor och svarar efter varje.

1. Vi har fått tipset att synka våra barn. Problemet är bara att den ena äter på tio minuter och somnar snabbt medan den andra lätt käks och tar en och en halv timma att mata med rapning och allt (vi flaskmatar mestadels). Den första har en tydlig rymt och vaknar och vill äta efter 3,5 timmar medan den andra ju knappt hunnit sova då. Någon som har eller har haft liknande problem?

SVAR: Jag hade samma problem men höll den andra vaken så länge som möjligt just för att dom skulle ha samma rytm. Självklart var det SKITjobbigt rent ut sagt men det var så otroligt värt det efter de 2 månaderna det tog. Sömnen var väldigt knapp och jag var inte mycket att hänga i granen under den tiden men jag kan i efterhand säga att det va värt allt slit. Det tyckte jag redan första dagen med nästan en hel natts ostörd sömn då mina pojkar var 2,5 månader. :)

2. Jag tycker också att det är svårt att mata båda samtidigt (själv alltså) eftersom han som lätt kräks inte kan läggas ner lodrätt under den långa matningsprocessen. Erfarenheter och tips?

SVAR: Mina var också kräkbebisar, en var värre än den andra så den värsta fick halvsittai mitt knä och äta medan den andra fick ligga i sängen. Eller så "pallade" jag upp med kuddar under huvudet på dem så de typ satt upp i sängen och la sedan handduk över de. Matade och tog sedan upp en och en och rapade.

3. Hur tidigt började ni vara själva med era tvillingar? När började era partners att jobba? Jag kmuntran :)änner mig jättenervös för att vara själv med mina tvillingar även om jag redan är det t.ex på nattskiften. Det ät stressigt och jag känner mig osäker och att jag inte räcker till.

SVAR: Barnens pappa var hemma 7 dagar, han såg det som semester från jobbet och satt oavbrutet vid sin dator så jag kunde lika gärna vara själv hemma. Vi hade även en dotter som var 1,5 år då killarna kom. Försök ta det lugnt och vila på dagarna när barnen sover. Bestäm aldrig en tid för något. Bvc brukar också vara förstående, jag har alltid sagt "jag kommer RUNT 10 men kan bli lite sen" och dom har förstått.
Försök att inte ha fullspäckade scheman på dagarna och undvik måsten. Ta en dag i taget och tillåt dig själv att ha dagar där ingeting görs, där ni inte ens går utanför dörren om ni inte vill.

Tack för alla svar! Ännu en vecka har gått och det går bättre och bättre :)