Somna på kvällen

Sådan har min son varit ( ej adopterad och 9 månader) jag tror att du vinner på att lägga dig med henne, hon verkar behöva den närheten och tryggheten. Hoppas att det ordnar sig.

Det är nog väldigt normalt att vara sömnstörd en lång tid då man varit med om en så enorm omställning som er lilla flicka varit! 2 månader är ingenting i sammanhanget....

Det bästa sättet att få lugnare kvällar och nätter är nog att ge henne all den närhet och omsorg hon kräver just nu. Det gåt inte att jämföra med en "vanlig" 14-månaders. Det är bättre att jämföra henne henne med ett 2 månadersbarn, det är ju det hon är, i Er familj!

Läs gärna mer om anknytning och adoptivbarn på www.anknytning.nu

Det här med sovvanor är nog väldigt olika från barn till barn.
Vår flicka var 1år när hon kom till oss (nu är hon 2år) och hon har alltid sovit i sin spjälsäng. Jag tror att hon sovit hos oss kanske 3 gånger sammanlagt under 1år och det har inte fungerat, hon har inte kommit till ro hos oss utan mer sett det som en lek att få ligga i våra sängar. Hon har legat och "prata" och skrattat, men inte somnat förrän vi lagt henne i spjälsängen. Hon älskar verkligen sin säng och kan ligga en bra stund på morgonen och jollra, prata och skratta för sig själv.
För mig som mamma var det först lite svårt att hantera för jag hade en bild innan av att få sitta med mitt barn i famnen, klappa henne till sömns, sjunga, vyssa osv. Men som sagt det gick bara inte. Dom behoven får jag tillgodose då hon är vaken och vi kan gulla med varandra.

Jag har hört andra adoptivföräldrar som upplevt samma som mig och de som har barn som bara vägrat att ligga i spjälsängen. Det beror nog på hur dom förknippar sängen. För några barn är sängen en trygghet, något dom känner igen och tycker om och för andra barn något som de aldrig mer vill komma ihåg.

Var lyhörd på ditt barns signaler och låt henne sova hos er och känna den tryggheten för det är det hon behöver nu. Känna trygghet och närhet.

Det låter helt normalt för mig

Jag tycker att ni ska fortsätta lägga er brevid henne så att hon somnar om, det tjänar ni alla på.

Det enda tips jag kan ge är att bära mkt under vaken tid, i sjal, sele eller annat lämpligt bärdon. Samt skapa och bibehålla fasta rutiner och tider kring kvällsnattningen.

Efter ett år hemma sover jag och dottern fortfarande i samma säng och nattningen sker i sängen med mig liggandes brevid.

Instämmer i vad Tjorvens skriver!

Min skrutt vaknade ca 1 gång i timmen den första tiden för att sedan bli färre och färre gånger under natten. Att då finnas där brevid då h*n somnade om var nödvändigt och något som h*n behövde och behöver fortfarande efter 9 månader. Nu sover h*n dock oftast hela nätter, men bredvid mig, i samma säng.

Hade egen säng från början men för oss fungerade detta inte och sömnen blev lugnare då den "togs bort".

Så för mig låter det också helt normalt!:)

vi bestämmde redan från början att han skulle sova i egen säng bredvid oss,det var lite tjorvigt i början men nu somnar han knappt om han inte får ligga i sin säng. Jag tror att alla sätt är bra så länge det är vad man själv tycker är bra för annars kommer det bli jobbigt i längden.

har ni provat att ge vällingen i sängen om hon kan hålla nappflaskan själv,det funkade för oss,den intima stunden när man matar kan man ju ha dagtid.

Vi låg också bredvid honom (hans säng står bredvid våra sängar)tills han somnat och när han vaknade och skrek tröstade vi honom i hans säng så han skulle förstå att situationen inte var farlig eller otäck.

2 månader är ingen lång tid. Och er dotter hade ju hunnt få invanda rutiner vid sovningen innan ni fick henne, och att nu lära in nya rutiner i ett nytt hem och en ny säng med nya personer är inte så lätt.... Tålamod är nyckelordet, låt det ta tid. Lägg er ner ni också så länge hon visar att hon behöver det. Försök inte stressa fram nåt av ren princip att "barn _ska_ somna själv osv..." Det dröjde ganska många månader innan vår son somnade ifall ingen av oss också låg, men när han sedan väl gjorde det så dröjde det inte länge förrän han även sov i eget rum.. ta det som det kommer.