Heminsemination - ingå partnerskap?

regnbagsknytt.wordpress.com/category/narstaendeadoption/

Lycka till! (Läste bara det första så jag hoppas all info du behöver står där)

Nej, det går inte att ingå partnerskap längre. Och ja, man måste vara gift eller registrerad partner för att få adoptera.

Hur lång tid det tar beror på hur stor arbetsbelastningen är i er kommun och er tingsrätt, och vad det har för utredningspolicy.

Faderskapsutredningen: Om donatorn tar på sig faderskapet så ska det gå fort. Har ni tur räcker det med ett besök hos familjeenheten/vad det nu heter i er kommun, och ni får tid snabbt.

Adoptionsutredningen: Räkna med att det tar mellan en månad och ett år, beroende på arbetsbelastning och vad de vill utreda/göra. Det vanliga verkar vara cirka 4-8 månader.

Jag har en fråga om det där, om donatorn tar på sig faderskapet och sen så ansöker de om närståendeadoption, vad händer om partnern inte 'godkänns'? Tvingas donatorn då vara pappa iaf? Isf blir det kanske svårt att få någon att ställa upp och ta på sig faderskapet tänker jag. Orättvist isf.

Japp, tar han på sig faderskapet kan han inte avsäga det sen - såvida det inte kommer fram att han de facto inte är barnets donator/pappa.

Men det ska rätt mycket till för att partnern inte ska godkännas.

Orättvist? Tja... Alternativet är ju att man ska kunna avsäga sig faderskap i efterhand, och jag tror att det ställer till mer bekymmer än det löser. Det riktiga alternativet vore ju en könsneutral föräldrapresumtion, men det lär väl dröja.

Det var det jag tänkte... Taskigt ändå tycker jag när någon vill hjälpa en annan att bli förälder, även mot barnet, den 'pappan' vill ju förmodligen inte vara pappa medan det finns två mammor som vill vara mammor..

Jag förstår dock problemet, kan donatorpappor avsäga sig faderskapet i efterhand lär det bli än mer ramaskri på de som har ett ons och kvinnan blir gravid och inte gör abort och de gapar nog mycket ändå som det är

Hur bilr det om kvinnan väljer att inseminera sig med anonym donator på klinik? Då finns ju ingen pappa i den bemärkelsen, kan kvinnans partner sen ändå adoptera.

Ja, då läggs faderskapsutredningen ner ("fader okänd"), och biomammans partner kan adoptera. Om inte biomamman är gift med en man, för då blir han pappa direkt.

Aha, bra det iaf att partnern kan adoptera.
Jo, jag vet att är man gift med en man så blir han automatiskt pappa utan frågor. Hände en vän till mig, han och hans fru hade försökt i ett par år, men utredningen vsiade inget fel på någon av dem, hon var otrogen och ville så klart inte göra abort, han står som pappa på pappret och de bestämde sig för att försöka, han älskar barnet men när de ändå inte kunde hålla ihop (efter dryga 1½ år) så har han ingen rätt till barnet då mamman tog kontakt med den riktiga pappan och han vill ha sitt barn.

Dock är den pappan vettig och biopappan träffar 'den första pappan' under sina veckor så att barnet och han bibehåller en kontakt. Mamman är skitarg men kan ju inget göra (som tur är)

Men en liten fråga har jag fortfarande.. har dem några krav på hemförhållandena? Vi delar lägenhet med två vänner (ett till par) och kan vi så vill vi gärna bo kvar så här ett bra tag till.. Kan det påverka en adoption?

Ja, krav kan de ha, och det är väl inte mer än rätt, kanske. Men att ni delarna bostad med ett annat par, det har jag svårt att se att man kan få lagstöd för. Lite beroende på hur stor bostaden är, kanske. Grejen är ju lite den att oavsett om adoptionen går igenom eller inte så ska barnet bo hos er. Så i vilket fall är det till barnets bästa att inte bli adopterat?