Min dotter tycker inte om närhet- känner nån igen sig?

Jag kan väl inte säga att vår dotter aldrig var i behov av närhet, naturligtvis var hon det. Dock, hon sov aldrig i våran säng, försökte bryta sig ur om man kramades och pussades, aldrig vart ett barn som man har haft fast på armen eller runt benet. Kramar och närhet skedde på hennes villkor. Inte ens när hon var sjuk fick man dela säng med henne och trösta och absolut var jag otroligt avundsjuk på de föräldrar som fick ligga och snusa, pussa och vyssa deras barn till sömns, verkar inte finnas nå mysigare!

Runt 2-3 år ändrades det sakta men säkert, hon vart bara mer och mer kramig och pussig. Nu fyller hon snart 6 år och hon är nog en av de mest kramigaste, pussigaste, kärleksfulla  och gosigaste unge som finns! Hon är så mån om allt och alla, varsam med de små och älskar ALLA som kommer in i hennes liv!

På förskolan finns det ett barn som är autistisk, dottern och h*n har alltid hållt ihop och de kommer överens mer än väl, pussas och kramas och dottern får följa med på dennes aktiviteter. Föräldrarna är sååå tacksamma över att min dotter finns för de trodde aldrig att deras barn skulle ty sig till ett annat barn som denne gjort till dottern.

Så oroa dig inte, det kommer =)   

Min son på 17 månader är sådär också.
Han vill gärna bli buren korta stunder, men att sitta och mysa i soffan, ligga i famnen eller sova brevid oss vill han inte. Han kan inte vara still längre än typ 2 minuter.
Skulle vara så mysigt att kunna somna brevid varandra nån gång, men det har inte hänt sedan han började "förflytta" sig själv.

Andra föräldrar klagar på att det är jobbigt och svårt att tex få barnen att sova och att de måste vagga och vysha i famnen, eller ligga brevid tills barnet somnat. De är "avundsjuka" på oss som kan lägga honom i spjälsängen, och han somnar själv. 
känns inte som att det är okej att "klaga" då det är bra att han kan somna själv i sin säng, men jag vill ju gosa och mysa med mitt lilla hjärta!!

  

Samma här. Min dotter är av den sorten att hon alltid velat somna själv, utan att gosa och mysa, enda sen hon var 7 månader. Hon drog hellre en filt över ansiktet, än att vi skulle ligga bredvid haha! Idag är hon 5,5 år och hon har fortsatt så. hon somnar hellre själv, men gosar gärna med mig när det är på hennes villkor, går inte att tvinga fram det! GAH! Jag som vill gosa med storungen <3 Men hon är däremot väldigt tydlig med att tala om att hon älskar mig och vill gärna att jag läser för henne <3

Jag har upplevt ett barn med aspberger som var så.

Tack för alla svar!

Jag har upplevt att min tös har varit såhär från dag 1.
Fler som känner igen sig?

Min dotter är precis som #1! Hon är fem nu och bästisen har Aspergers syndrom, min dotter är den enda som bästisen verkligen tar hänsyn till och har frivillig fysisk kontakt med. Eftersom det är min systers barn och jag var den som hjälpte dem att få hjälp så vet jag mycket väl vilka skillnaderna är på barnen. Mitt barn ha ögonkontakt, kroppskontakten kom tids nog, inte rutinbunden, tidigt språk, normal självbevarelsedrift och ing vansinnesutbrott för att ta de tydligaste skillnaderna.

#6:

Jag upplever inte heller att hon är rutinbunden (kanske man inte kan va redan vid 2 år?)
Hon är för det mesta glad o jag har hittills inte upplevt några vansinnesutbrott. Hon är väldigt social och kontaktsökande. Ögonkontakten är bra men på nära håll kollar hon gärna mer på munnen (det är ju den som rör sig :).
Vad menar du med normal självbevarelsedrift?

Tyckte du att det var jobbigt att ditt barn inte var så mycket för närhet när hon var yngre?
Jag är ju väldigt kramig av mig så jag tycker detta är såå jobbigt. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det...

Hon sitter gärna i knä o vill att jag ska läsa böcker dock o vill bli buren (korta stunder)

Olivers mamma:

Var din son såhär från dag 1? Har du varit orolig över det?

Anonym (det kommer):

Tack för att du delade med dig! Den utvecklingen önskar jag för min dotter oxå :)1

Jag har två söner och de kunde inte ha varit mer olika på just de punkterna du tar upp. Min äldsta son var precis som din dotter, sov själv från första början, ville sällan bli buren, satt gärna i vagnen och såg allt istället. Kommer så väl ihåg på alla sång och lekgrupper som jag gick på då där alla mammor satt med sina bebisar i knät och sjöng medan min så fort han kunde krypa vid 6 månader var totalt ointresserad av mig och sångerna. Han skulle bara ut på upptäcksfärd

Kommer också ihåg att jag nästan kunde tycka det var lite mysigt när han någon gång var sjuk,, vilket han typ aldrig har varit heller, så man kunde få mysa lite i soffan !

Han är nu 5 och är väl lite mer gosig av sig nu, sitta nära och läsa bok och han har börjat komma in till vår säng mm

Min andra son som nu är 2.5 är totala motsatsen, ville aldrig sova själv, vill upp och bli buren, gillar att nästan krypa in i skinnet på  mig, vi samsover ofta och vaknar han till vill han ligga med sitt huvud på mitt huvud, kind mot kind!

Mina barn är 'normala' i alla avseenden så jag tror absolut inte att du ska vara orolig på något sätt utan jag tror att alla barn har olika närhetsbehov.