Ni som bara adopterade ett barn/ni adopterade som vuxit upp utan syskon

Jag och min make funderar på adoption och känner att vi bara kommer att gå genom processen en gång. Vi är därför inne på en syskonadoption, men det verkar inte vara helt problemfritt (utredningen).

Vi känner inga adopterade barn som vuxit upp utan syskon i Sverige. Hur är det ur ett föräldraperspektiv att bara ha ett adopterat barn och som adopterad att växa upp utan andra syskon? Känner man sig väldigt ensam då man inte har stöd av ett annat adopterat syskon?