Anorexi?

Ja du ska absolut prata med flickans föräldrar!

Har själv haft en dotter som var på väg att utveckla anorexia i 12 - års åldern. Var inte själv helt medveten om det- visserligen åt hon ganska bra hemm, problemet var snarare att hon fokuserade på vad vi andre åt och framför allt vad inte borde äta enligt henne.

En vän till mig gjorde mig uppmärksam på det vid ett gemensamt julbord- hon såg att hon tog av det mesta men hälften av allt och sen lämnade det mesta - såg ju ut som hon ätit hälften - du förstår de är väldigt utstuderade i sitt tankesätt.

Vi pratade om det men hon svarade bara " jag kräks inte alltså har jag inte anorexia.

Jag lurade henne till doktor pga en lätt förkylning. Väl där förklarade jagför läkaren varför vi var där - att jag var orolig för hennes vikt.

Jag kommeraldrigatt glömma hennes svarta ögon till mig när hon förstod att hon blivit " lurad" till läkaren.  Läkaren tog det hela på fullasteallvar och undersökte henne utifrån min oro -hon vägde 48 kg och var 1.74, hade jättelågt blodtryck.

Fick en snabb remiss till BUP, var där inom 2 veckor. På väg till första besöket sa min dotte - " det ska bli skönt att kunna äta utan dåligt samvete" - och då visste jag att jag gjort rätt.

Hon fick väldigt bra hjälp då men har ibland fått återfall i vissa läge i livet senare men vet hurhon ska handskas med det för att inte svälta sig. Idagär hon 33år och själv mamma. Vi har pratat många gånger om hur jag lurade henne men hon var redan då tacksam för att jag - som hon säger - brydde mig.   

Så jag tycker du ska göra föräldrarna uppmärksam på vad du ser,hör och känner.    

Är anonym då min dotter också " hänger" här.