Son med ADHD vill spela fotboll, men det fungerar inte, hjälp!

Vi sitter också och funderar på aktivitet, sonen vill också spela fotboll (han är 6 år) eftersom bonusbarnen hos pappan gör det och jag försöker hålla emot i det sista just för att han har svårt med många människor, regler och socialt samspel.

Finns det något annat din son också gillat och som han riktigt skulle kunna "glänsa" i för att få tillbaka självförtroendet? och som på sikt kanske gör fotbollen till mindre viktig/tråkig?

Kanske bättre att prova på en mer individuell sport, t ex friidrott? 

Nu är det ju vinter men annars så bara ett mål på gräsmattan och bara spela lite, han och en kompis? 
Min son har ADHD och är väldigt förtjust i basket, bara att stå och skjuta mål, kan ägna en hel rast åt bara det. Vill inte dela med sig heller, andra är bara ivägen.
Till våren säger han att han ska börja med orientering. Vi har sån tur att det är hans klassföreståndare som råkar vara ledare för det och hen är bra.

Det är ju bra att din son har mål i livet, min son ger upp väldigt fort vid minsta motgång.
Har ni förresten kollat upp så han har rätt skor? Vår son var väldigt snubblig förut men nu har han ilägg i skorna, han hade ganska stor ponering eller vad det heter och behövde gjuta ordentliga skoinlägg för att få rätt vinkel på fötterna. Om han inte hade haft sina diagnoser, han har koordinationsmotorisk diagnos också så kanske det här med fötterna inte varit så viktigt, givetvis så ska han ju inte ha ont men nu blev det extra viktigt att korrigera fötterna för att så mycket annat ska fungera i vardagen och så lite strul som möjligt.
Sen så vill jag även poängtera vikten av Omega, det förbättrar handen-ögat koordinationen och koncentrationen. 
Låt honom hålla på med fotboll så länge han tycker det är kul, se till att göra allt så bra som möjligt. Att alla inblandade är medvetna om hans FH och att han tycker det är kul så kommer han tillslut upptäcka att det är inte hela världen att inte vara bäst på fotboll. Han kanske gör sig bättre som målvakt eller domare. Han kanske kommer en as-kicker kommentator på sportradion
I den här sitsen som ni är så tycker jag inte det är fel att "curla" se till att han har de allra bästa förutsättningarna för att lyckas den dagen det är fotbollsträning. Och försiktigt styra över intresset på någon annan sport. 

Svårt det där. Här är det tennis och golf som gäller. Fotboll la han ned förra året med orden " jag räknas ju ändå inte. Hur ska man bli bra på något om man blir avbytare hela tiden och aldrig får röra bollen" hårt att höra från en då 9- åring men så sant. Grupp men ändå individuellt och det funkar toppen både motoriskt och socialt för vår 10- åring. Lycka till.

Svårt när det gäller lagsporter. Frågan är hur länge de andra barnen tycker att det är ok. Trist, men det är barn vi skriver om. De kan ju, ärliga som de ofta är, säga något om varandras förmåga och då är det nog kört att fortsätta för den som är mindre duktig. 

Jag har två barn med helt olika förutsättningar vad gäller bollsport. För mellanbarnet, som haft ADHD-liknande koncentrationsproblem hela livet (ja, jag kan en del om sånt, det ingår i mitt jobb) är fotbollen räddningen. Den fysiska aktiviteten gör att det är lättare att ta det lugnt och slappna av och fokusera på skola och läxor efteråt.

Mitt andra barn började med innebandy vid ca 7-8 års ålder. Var absolut ingen stjärna och hade det även lite svårt socialt. Efter sex år kom första målet, som en följd av hård träning och att de blivit ett riktigt lag, med hjälp av duktiga tränare med tuffa regler.

Jag rekommenderar de flesta barn med någon form av diagnos att hålla på med någon form av lagsport, inte minst för den sociala samvarons skull. Regler är toppen, fysisk och motorisk träning är kanon!!!

Stötta er kille att fortsätta så länge han tycker att det är kul. Är det andra skor som behövs; satsa på det. Prata gärna med tränarna, så de är med på hur er son funkar. Kanske han behöver träna lite extra hemma, för att känna sig säkrare?

Men för den sociala biten tycker jag absolut att ni sak stötta honom att fortsätta! 

Helt jävla allvarligt. vad är du för förälder som skriver om hjälp på forum angående ditt barn? Jag har också ADHD och är spelar fotboll och har en framtid inom det. Jag har provtränat med 3 allsvenska klubbar och hoppas på att bli fotbollsproffs en vacker dag.

I mångas ögon så kommer jag att lyckas med fotbollen. Tror du att han är så dålig pga sin ADHD? En av anledningarna varför jag är så duktig är tack vare min ADHD som har gett mig en massa kick. Visst jag har det och har haft det svårt under hela min skolgång för jag kan inte koncentrera mig.

Men när jag var 14 så märkte jag att jag verkligen glänser inom all idrott tack vare min ADHD. Din son är fucking 6år. Alla är inte bra på fotboll då. Zlatan hade/har också koncentrationsproblem och kanske nån smygande ADHD. Din son kanske blir bäst på fotboll om några år vem vet?

Använd din hjärna och var påläst om idrottare som lyckas. Sluta skämmas över din son. Förhoppningsvis blir han bäst en vacker dag och kommer tacka sin ADHD. Är så stolt över min ADHD. Bara min närmsta vänner ser att jag har det och mina gamla lärare. Men jag själv vet att utan den hade jag inte haft en talang i fotboll. hoppas du har lärt dig nåt nytt. 

Jag tycker det är fantastiskt att han inte vill ge upp.

Det är något som kommer att vara viktigt för resten av livet..

Jag har ingen erfarenhet av barn med ADHD, men min åsikt är att om han har en sådan vilja att lyckas skall du inte stoppa honom.

Erbjud honom alternativ att pröva på fast han fortsätter med fotbollen. då kan han sluta om det andra är roligare.

Då ger han inte upp utan väljer något annat, vilket är viktigt.

Han kanske behöver växa till sig och mogna för att klara fotbollen bättre?

Kan hans pappa spela mer fotboll med honom?

Kan man fokusera på en sak som han kan bli bra på med boll till att börja med? Hålla bollen i luften med en fot så länge som möjligt t.e.x.

Sedan finns det ju aktiviteter som kanske ger bättre kropsskontroll, t.ex. ridning eller judo. Simning?

Jag skulle lata honom fortsätta sa länge han själv vill. Men du kan väl lata honom prova andra sporter ocksa som du tror skulle passa honom bättre.

Var det barnets pappa som vid första träningen sa att barnet inte "har det i sig"? Måste säga att det känns som en lite konstig grej att registrera hos en 6-åring. Är det viktigt för er att han är bra på sitt intresse?

Vad säger ni när han är ledsen för att han är dålig? Förklarar ni att huvudsaken är att han tucker att det är kul? Berömmer ni honom för att han kämpar så hårt som han verkar göra?

Varför blir han så ledsen över att vara "dålig" tror du?

Varför känns det jobbigt för dig att han är sämst i gruppen?

Du kanske skulle jobba lite på att inte ta allt personligt. Jag betvivlar att TS menade att alla med ADHD är kassa på fotboll.

TS är väl sorgsen för att hon inte vet vad hon skall göra åt det faktum att hennes son jättegärna vill spela fotboll, men sedan gråter efter varje fotbollsträning eftersom det gått så dåligt. Hon skäms förmodligen inte över sin son utan hon mår dåligt när han är ledsen.

Nåja, nu är tråden två år gammal, men ändå. Om killen (eller någon annan i samma situation) gillar fotboll så varför inte bara ta med honom ut och spela fotboll med honom och hans kompisar? Och ibland ge honom möjligheten att göra mål och så så att han kan få massa beröm. Det är ju inte ens säkert att fotbollsintresset hänger kvar. Jag har själv ADHD och jag kan brinna för något i några månader och sedan tröttnar jag totalt och ger mig på nästa grej istället. :D

Fundera på vilken aktivitet som skulle passa honom bättre. Ta sedan reda på vilka föreningar som finns i er kommun, och vilka som är positiva till barn med funktionshinder. (Vår kommun har en lista över sådana föreningar på sin hemsida.)

Visa honom bilder på sporten/aktiviteten och tala positivt om den hemma. Jag gissar att er son har fattat att pappa gillar fotboll, men om han fattar att det även finns andra aktiviteter som pappa gillar och skulle stötta pojken i, kan han säkert tänka om. Men det tar kanske lite tid.

När han ska sluta med fotbollen kan ni undvika att kalla det "sluta". Kalla det paus eller motivera med att det är viktigt att man provar olika sporter/aktiviteter när man är liten, tills man hittar sin grej.

Vår son (autism och adhd) klarar inte lagsporter. Han rider. Det funkar, men har varit lite kämpigt när han tycker att ponnyn gör fel och han upplever det som att han misslyckas. Men där har vi drivit på istället, för vi har tyckt att han har en rimlig chans att lyckas, och det har han verkligen gjort nu. 

Jag tycker att man som förälder till npf-barn har ett ansvar att skydda dem från sammanhang där de riskerar att misslyckas så att det går ut över självkänslan eller kamratrelationerna. Men inte förrän man har gått på några nitar börjar man som förälder lära sig vilka de sammanhangen är, så är det ju tyvärr.

Stackare, men uppmuntra att han är bra! Barn med ADHD måste få höra sånt mycket ofta. Min son har själv ADHD men för honom så funkar det bra, han tar medicin, gör din son det?

Min son spelar fotboll och är 7 år. Okej han kommer kanske aldrig bli fotbollsproffs. Men han tycker det är så roligt och jag hejar på.

Han rider också.

Jag tror det är bra för adhd att ha någon aktivitet

Hej! Läste din tråd som du skrev 2012. Så nyfiken på om din son hittat "sin" idrott. Hoppas han har hittat något han gillar. Att så tidigt som 6 år se om någon har fotboll i blodet eller inte stämmer inte. Idrott och glädje kommer hand i hand. Hoppas det går bra för din son.