Fick ett anonymt brev om att sambon är otrogen på Victoria Milan

Jag har varit i samma sits, vi hade dock ej barn eller varit tillsammans i 17 år bara 4 år. Men jag fick reda på precis samma sak och världen rasar! 

Men eftersom att ni varit tillsammans så länge och har familj så tycker ja att ni ska försöka få hjälp, det är inte pinsamt och det finns hur många som helst som har problem med samlivet, om du bestämmer dig för att ge honom en andra chans så måste du kunna förlåta honom annars är det hopplöst.

Jag lämnade min sambo tillslut då det vart oumbärligt för mig att leva med någon som föredragit en annan kvinna...
Det är bara dina känslor som bestämmer, vill du leva med honom så ge det en chans alla kan göra misstag, vill du inte det så är det inget konstigt, barn klarar sig med föräldrar på två håll även om det kanske inte är det bästa!

Lycka till!! 

Jag sitter faktiskt i en liknande situation just nu, där jag upptäckt att min man för sjuttielfte gången varit otrogen. Med någon han bara vet förnamnet på. I vårt fall är det också  komplicerat, då vi haft ett riktigt dåligt förhållande länge, och även jag har varit otrogen. Vi älskar ändå varandra och vill inte lämna varandra av någon konstig anledning.

Just nu vet jag inte om jag klarar av hans otroheter längre faktiskt. Det där med att han hållit på med en annan kvinnas kropp äcklar mig. Å andra sidan, varken han eller jag var orörda när vi träffades, jag vet inte varför jag reagerar så starkt på det fysiska. Kanske för att jag vet att det inte var något känslomässigt förhållande. Vi ska gå på gemensam terapi nu så får vi se.

Min man har inte aktivt letat kvinnor att ha sex med utan när han i perioder har mått dåligt över annat, t ex vårt förhållande, har det "dykt upp" kvinnor som velat ha honom och han har då varit mycket lättledd. Detta beteende är något han ska ta tag i genom egen terapi. Jag tror sällan att det är så enkelt som att man inte haft sex hemma...det ligger alltid nåt mer bakom.

Vilka galningar vi låter som, men nej, vi är helt normala människor med bra utbildning, jobb och välfungerande barn. Vi har en rolig gemensam fritid och kan kommunicera med varandra. ÄNDÅ har det blivit såhär...vi har varit tillsammans lika länge som er.

JAG har varit medlem på VM ett tag och det gick så långt att jag träffade en kille (på kafé) och kände jag direkt hur sjuuukt det hela var. Gick hem och avslutade kontot direkt. Men all bekräftelse man fick hela tiden genom alla mejl var fantastisk. Och då hade jag inte en endaste bild heller. I princip alla män jag pratade med där hade sex hemma. Men inte tillräckligt ofta, eller tillräckligt roligt, eller så var frun för gammal/tjock/sur/trött. De hade alla sina skäl, men jag tror att det ligger hos den som är otrogen, inte i själva förhållandet...

Jag tror i vilket fall att du ska låta alla känslor lägga sig, krisen går upp och ner, hit och dit, och det är dumt att göra något förhastat. Ni behöver, liksom vi, prata och åter prata. Vi lämnade till och med barnen till barnvakt en helg för att kunna gräla ordentligt. Det var skönt att riktigt rensa luften och jag fick en större förståelse för hans bevekelsegrunder. Man behöver prata lääänge i ett sträck för att riktigt komma nånvart i samtalet är min erfarenhet....

För det första. Hur har du kunnat få ett anonymt brev? Måste ju vara kvinnan han träffar som skickat detta brev? eller? Sedan erkänner han att han träffat en och samma kvinna tre gånger. Om det bara handlade om sex, varför har han då träffat samma kvinna flera gånger? Är det inte på något sätt känslor inblandat då? (säger inte att det är så utan funderar bara över teorin.)

En del kan tycka att det vore dumt av er att slänga bort 17 år tillsammans men åh andra sidan är det ju han som gjort det valet. Inte du. För min del så skulle jag bli mer sårad ju mer man delade med varandra och ni har ju verkligen ett helt liv ihop som han uppenbarligen varit beredd att ödsla helt på någon han inte ens känner.

Jag tror man kan leva tillsammans trots otrohet, om ingen vet om det vill säga. Jag skulle nog aldrig kunna sova bredvid min sambo eller ha med honom på förlossningen av vårt första barn om jag vet att han haft naket, passionerat sex med en annan kvinna.

Jag tror oxå det går att lappa ihop ett förhållande efter en otrohet , men det finns en punkt som är helt avgörande och som inte går att kompromissa , och det är ånger och ärlighet... dvs om personen känner genuin ånger och är totalt ärligt med allt kring otroheten... då kan det finns chanser , även om det ärndå är väldigt väldigt svårt.

Om personen börjar slingra sig , ljuga , mörka , halvsanningar etc... då är det kört av många anledningar.
Då är det bättre att avsluta det på en gång , än att utsätta sig själv för ännu mer svek och lögner , slösa bort ännu mer tid av sitt liv på någon som inte förtjänar det.

Jag har själv gjort misstaget att förlåta någon som inte förtjänade det , det misstaget kommer jag aldrig göra igen. Numera är det nolltolerans som gäller.

Visst kan det vara den kvinnan som skickat brevet eller någon av dom andra som han har haft kontakt med. Någon av dom kan ju ha visat hans profil för en kompis som då känt igen honom (enligt brevet var så fallet). Hur som helst är det rätt ointressant vem som skickat, han har ju erkänt.

Att han träffat samma kvinna beror väl kanske på att det har varit enkelt. Har man träffats en gång är det väl lätt att fortsätta med samma. Eller? Han var inte ute efter att vara otrogen en gång utan var ute efter något mer kontinuerligt, vilket gör det hela mycket jobbigare.

En normal funtad person skulle ju ha kalkylerat med risken att bli avslöjad och därmed risken för en separation. Han verkar dock inte ha tänkt alls. Det är först nu som han fattar vad han riskerar.

Jag tror dock att man måste ha varit med om något liknande för att förstå situationen. Om någon hade frågat mig för någon vecka sedan hur jag skulle reagera på otrohet skulle jag definitivt sagt att det är helt oförlåtligt.

Jag har varit med om det förut. Levde med en kille som ständigt var otrogen så jag vet hur det känns på så sätt.

Jag måste ändå ge din man en liten eloge för hans ärlighet. Han verkar vara väldigt ärlig när du frågar och det är i mina ögon ett tecken på ånger.

Men den enda fråga du egentligen måste kunna besvara är om du kan lita på honom igen? Även om du förlåter honom och ni väljer att gå vidare, kan du då släppa det han gjort och lite på honom igen?

Fråga din man hur han hade känt om situationen var omvänd (antar att han kommer svara ärligt på det eftersom att han verkar vara genomärlig)

Men jag tror inte han fungerade normalt i den situationen, av någon anledning hade han "got carried away". Internet är väldigt farligt på så sätt, man kan alltid – ALLTID – hitta någon som liksom normaliserar ens galna idéer.

Och ja, du har helt rätt i att bara den som varit där själv kan veta hur man faktiskt verkligen reagerar i skarpt läge.Tyvärr kan man inte inledningsvis veta hur "genomärlig" han är. De flesta som ertappas skäms fruktansvärt och försöker förminska det hela genom att förtiga vissa särskilt skämmiga delar. Försöka minimera skadan, vilket egentligen har rakt motsatt effekt. Sanningen tenderar att komma i små portioner vilket är nästan outhärdligt. Till sist får man dessutom ofta inse att man aldrig kommer att få veta precis allt.

Lycka till, ts. Du behöver inte ta några beslut alls i nuläget, bestäm inget mer än så. Det lär dröja åtminstone ett år innan du är redo och vet vad du vill.

Han har kanske inte frågat hemma, då han vetat vad svaret hade blivit?  

Du skriver att ni varit ihop i 17 år

Och att ni inte haft något samliv på 2 år
Det är väl inte så att samlivet var perfekt i de första 15 åren och därefter upphörde?  

Se det som en ögonöppnare och kom vidare i eran relation,  det är viktigt att ni pratar med varandra och ger uttryck för era önskningar  

Läs HELA ts. Du typ sparkar in öppna dörrar.

varit ihop sen du var tonåring. Varit ihop i 17 år..... inget samliv på 2 år..... ta chansen o starta ett nytt liv. Det är en så grym kick att komma ut på marknaden efter så många år i buren. Jag har varit i ungefär din sits o jag lovar att det finns ett underbart liv efter detta. Ta chansen! tacka honom!