• Lady32
    Äldre 24 Feb 20:44
    32847 visningar
    336 svar
    336
    32847

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    TS: Jag har genomgått en VF och ett akut snitt. Snittet var för 4 år sedan, och resulterade i förlossningsrädsla, dock inte lika stark som din, tror jag. Jag sa till min BM när jag plussade i v.6 att jag ville ha en samtalskontakt och diskutera möjligheten till ett ev. planerat snitt, och har sedan dess tjatat och påmint dem konstant om denna remiss till Klara-BM. ÄNDÅ fick jag inget möte med dem förrän i v.28!? Och då var det ett evigt tjat om att "det bästa för barn och mamma är en vaginal förlossning...bla, bla, bla.." Alla fördelar med en VF togs upp, parallellt med alla nackdelar vid ett KS... Snacka om att vinkla informationen!

    Hur som helst: jag träffade denna BM EN gång, och bad sedan att få byta. När de nekade mig denna rättighet, pga. att "jag nu redan hade inlett en kontakt med en BM, och skulle då stanna kvar hos henne" (mot min vilja!), ringde jag upp dem igen och sa att jag hade bestämt mig för ett planerat snitt och ville träffa en läkare som kunde bevilja mitt beslut. Fick genast en tid 2 veckor senare (= nu i onsdags). Gick dit, laddad och förberedd upp över öronen, tillsammans med min man, och det hela tog 20-25 minuter. Vi gick därifrån med ett snittdatum: den 10 april får vi träffa vår andra dotter. Inser att vi kanske hade tur, men den läkaren vi träffade var chefsläkare för ett sjukhus vars "snitt-statistik" är bland de LÄGSTA i landet, varpå jag var beredd på en rejäl fight när jag klev in där... Var nog rätt laddad.. Men det gick hur lugnt till som helst. Han sa inte emot mig eller nåt. (Blev nästan lite besviken.. Här har jag läst på i 4 månader och fick inte ens argumentera för min sak..hehe..)

    Summa summarum: Det är INTE någon barnmorska som fattar beslutet om du ska få ett snitt eller inte, det kan ENDAST behörig läkare göra! Så kräv att få träffa en sådan! Och säger han/hon nej; kräv att få träffa en annan! Har de inte fler - vänd dig till ett annat sjukhus! Sök upp en psykolog, som kan göra en bedömning av din ångestnivå och intyga denna till läkaren, det kanske hjälper? (Vet inte, bara letar lösningar..).
    Kan inte garantera dig ett snitt, men tror du har goda möjligheter. Stå på dig!! De försöker alltid tala FÖR vaginal förlossning, eftersom denna kostar hälften så mycket som ett snitt... Ge dig inte! Lycka till!

  • Lady32
    Äldre 26 Feb 18:25
    #46

    Om jag förstått rådande lagar/rekommendationer rätt, är det så att man aldrig kan kräva ett operativt ingrepp, men man kan dock önska ett sådant. Detta inkluderar alltså planerade kejsarsnitt. Sedan varierar rutinerna lite mellan olika sjukhus och landsting, men generellt fungerar det så att man kontaktar sin barnmorska, som i sin tur skickar en remiss till Aurora/Klara-bm, där man får tid för samtal. Man träffar sedan denna BM en/flera gånger och diskuterar de förutsättningar, ev. problem, erfarenheter, önskemål, argument osv man har, tills man antingen kommer fram till att man önskar föda vaginalt, eller via planerat snitt. Om man vill ha ett planerat snitt, meddelar man BM detta, och hon bör då boka en tid för "snittsamtal" men behörig läkare. Det är denna läkare som fattar beslutet att antingen bevilja eller neka ett planerat snitt.

    Vid samtalet med läkaren gäller följande: (Kopierat från en PDF-fil, vars källa anges längst ner i inlägget).

    Indikation:
    Det är relevant att tillmötesgå en kvinnas önskemål om kejsarsnitt om förutsättningarna nedan är uppfyllda:

    Patientrelaterade förutsättningar:
    • Kvinnan har redovisat skälet för sitt önskemål om kejsarsnitt, och det bedöms vara tillräckligt tungt vägande.

    • Kvinnan står fast vid sin önskan även efter det att hon (1) fått information om kort- och långsiktiga konsekvenser av olika förlossningssätt för såväl modern som foster/barn och (2) blivit erbjuden/fått stödsamtal/annan typ av insatser.

    Vårdprocessrelaterade förutsättningar:
    • En strukturerad anamnes har upptagits och bland annat utifrån denna har kvinnans skäl och styrkan i det
    (exempelvis grad av rädsla/ångest) värderats.

    • En bedömning av kvinnans möjligheter att genomföra en vaginal förlossning har gjorts utifrån risken att det ska bli ett akut kejsarsnitt, en förlossningskomplikation ska uppstå eller att kvinnan ska drabbas av förlossningsrelaterad psykisk ohälsa. Risken för kort- eller långsiktiga komplikationer vid eller efter ett eventuellt planerat kejsarsnitt ska också ha vägts in.

    • Information om kort- och långsiktiga konsekvenser av kejsarsnitt för mor och barn har getts såväl muntligt som
    skriftligt.

    • Lämpliga stödinsatser har utformats utifrån en sammanvägning av styrkan i angivna skäl och risken för ovan
    nämnda komplikationer vid en vaginal förlossning. Stödinsatsernas art och intensitet kommer att variera efter hur
    kvinnans behov bedömts.

    • Stödjande samtal/insatser har erbjudits/genomförts.

    Vårdgivarrelaterade förutsättningar:
    • Vid kliniken bör en handlingsplan upprättas för hur kvinnor med olika skäl och risknivå ska handläggas.
    Denna utformas utifrån den vårdtradition som finns lokalt och syftar till enhetlighet inom kliniken.

    Källa: www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd&FileName=Indikation+f%C3%B6r+kejsarsnitt+p%C3%A5+moderns+%C3%B6nskan.pdf

    Lycka till! (Och tänk på att vara väl förberedda och pålästa när ni träffar läkaren.. Era möjligheter att få snittet beviljat ökar avsevärt om ni kan argumentera sakligt för era önskemål.)

  • Lady32
    Äldre 26 Feb 20:34
    #48
    mim01 skrev 2012-02-26 16:26:23 följande:
    Vad menar du med moget beteende,jag anser att det är moget beteende att få bestämma över sin egen kropp.
    Hon har ju förklarat att hon är förlossningsrädd och det är en laglig andledning att få ett snitt beviljat. Ni som säger annat är präktiga. Vi kvinnor måste stå upp för oss själva,och utgångsläget för en som är rädd är oftast snitt iaf så då b lir det ju väldigt dyrt i slutändan.så hur tänkte du nu.??
    Jag förstår hur du tänker, men vill bara påvisa att du dock (tyvärr) saknar underlag för ditt påstående att vi kvinnor har RÄTT enligt LAG att KRÄVA ett snitt. Enligt den information jag hittat (och fått muntligt, från många olika håll) stämmer det alltså inte. Även om jag kan tycka att det borde vara så, så är det dock inte så. Inte än i alla fall. Kanske i framtiden?
    mim01 skrev 2012-02-26 20:17:03 följande:
    Glöm det där! en kvinna som vill ha snitt har skäl till det. Behövs inte rabblas upp massa skit. Snitt är en rättighet!
    Glöm och glöm...det var inget jag hittade på själv precis.. Hänvisar åter till källan: "Rapport 2011:09 från samarbetsprojektet Nationella medicinska indikationer. / Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Kommuner oc landsting, Socialstyrelsen och SBO".

    Vidare bör jag kanske förtydliga att jag själv är en sådan kvinna, som fått snitt beviljat för några dagar sedan, pga. förlossningsrädsla, så jag vet inte varför du är så "aggressiv"..? Jag är FÖR möjligheten att välja själv, inte emot. Tyckte det framgick i mitt inlägg, men kanske inte. Ville bara informera om vad som krävs för att få snitt beviljat, för oavsett vad någon av oss tycker om det, så finns det dock förutsättningar och krav som måste uppfyllas för att FÅ det beviljat. 
  • Lady32
    Äldre 27 Feb 15:24
    #79
    Anonym skrev 2012-02-27 12:58:36 följande:
    Tack för ett suveränt inlägg och en jättebra länk. Undrar verkligen om de har den här studien/rapporten på alla förlossningar, de är åtminstone något som borde finnas och som hela mödravården borde sätta sig in i. Har skrivit ut och läst igenom flera gånger, både jag och sambon.

    Nu lämnar jag mer eller mindre den här tråden för de flesta verkar mest vara intresserade av att tjafsa sinsemellan, men återigen tack för uppmuntrande ord och förståelse.
    Varsågod och tack för positiv feedback! Kul att inlägget kom till användning! Lycka till, hoppas att allt går bra för er. {#emotions_dlg.flower}
    Angelinas mamma skrev 2012-02-27 13:30:26 följande:
    Man kan välja för mycket nuförtiden, ungen ska skäras ut av bekvämlighetsskäl och bli flaskmatade. Det måste vart hög statistik på döda barn innan dessa möjligheter kom?! Min spontana åsikt gällande detta.
    Men det HÄR var väl ett lite halvkorkat inlägg...? Vem har öht. snackat om "bekvämlighetsskäl" när det gäller KS?? Tror mig inte ha sett ett enda, i varje fall inte på länge! Det handlar ju inte om att man vill veta precis vilket datum bebben kommer, så att man lättare kan planera sin dag, precis.. Det handlar om att slippa plågsamma, smärtsamma, pinsamma MEN FÖR LIVET, såväl fysiska som psykiska!! Det handlar om att vilja bevara lite livskvalitet, även om man följt naturens programmering och blivit mamma! Varför ska vi tvingas välja mellan av barn + ev. livslånga men, eller att avstå barn, för att slippa ev. livslånga men?? Varför tacka nej till en möjlighet att behålla livskvalitet samtidigt som vi får uppleva det stora miraklet att bli mammor? Vari ligger logiken i ett sådant resonemang, undrar jag..?
    Och ja, jag skulle faktiskt tro att barndödligheten VAR högre innan möjligheten till KS etablerades. Min dotter (och ev. jag) hade i varje fall troligen dött om det inte vore för det akuta snitt som gjordes. Men det hade väl varit bättre då, i dina ögon, än att vi utnyttjade denna "valmöjlighet"...och dessutom av "bekvämlighetsskäl": vi ville överleva, bekvämt nog..
  • Lady32
    Äldre 27 Feb 15:35
    #80

    Kan tillägga att jag tänker göra ett planerat snitt om några veckor (barn nr 3) och har ingen som helst avsikt att varken skämmas eller be om ursäkt för detta, till någon, någonsin! Ingen, inte heller mina barn, hade gagnats av att jag genomgick en VF med ev. men för livet som resultat, och därigenom nedsatt livskvalitet osv. Så varför i hela fridens namn GÖRA DET, när jag inte måste? Känns lite som att vägra ta smärtstillande vid en plågsam öroninfektion t.ex., bara för att det är mer "naturligt" att lida av smärtan... Och ja, visst är det mer naturligt, men jag väljer nog hellre att inte ha skitont och kunna fungera..! Sedan kan ju de som känner sig modiga och naturliga avstå från att ta smärtstillande, om de nu vill det. Det är deras rättighet och jag tänker inte blanda mig i deras val. Men kom inte och gnäll på mig som väljer att inte lida, när det inte är absolut nödvändigt.

  • Lady32
    Äldre 27 Feb 22:59

    Har läst ifatt lite bland dagens inlägg, och det känns som att det i varje fall finns en tämligen uppenbar slutsats att dra: vi är alla olika, har olika erfarenheter i bagaget, olika inställning till samma scenario, olika värderingar, farhågor osv. Med detta i åtanke är det väl inte fel att det också finns olika tillvägagångssätt att föda våra barn på, så att vi faktiskt får lov att vara dem vi är: OLIKA INDIVIDER! Utan att för den sakens skull tvingas välja bort livets största mirakel, dvs. att bli mammor.

    Varför måste vi kvinnor alltid döma varandra så himla hårt, "välja läger", sätta etiketter på varandra och hålla på? Varför kan vi inte bara stötta varandra, acceptera att vi har olika utgångsläge, helt enkelt, och att vi inte MÅSTE resonera precis likadant, men faktiskt ändå kan ha "rätt", var och en utifrån sitt unika läge?

    Som vi nu sett i de senaste inläggen så kan vi väl konstatera att två olika kvinnor kan uppleva en vaginal förlossning, respektive ett kejsarsnitt, HELT OLIKA, trots att de till synes har "samma utgångsläge", t.ex. en traumatisk våldtäkt i bagaget. Som "utomstående" kan man då kanske tro att ett KS vore det minst jobbiga alternativet, (eftersom man undviker underlivsområdet), men tydligen är det inte alltid så, inte för alla. Som sagt: vi är OLIKA! Varför hålla på och kritisera varandra, leta fel och krampaktigt hävda att det endast finns EN riktig väg att gå, när det är uppenbart att det finns flera..? Eller åtminstone borde finnas flera. Valfrihet är av godo, inte tvärtom.

    Huvudsaken måste väl ändå vara att vi kvinnor känner oss så pass trygga, att vi faktiskt fortsätter våga utsätta oss för de risker och ansträngningar det innebär att sätta fler barn till världen..?
    Eller? Har jag missat något..?

  • Lady32
    Äldre 27 Feb 23:33
    Anonym skrev 2012-02-27 23:18:18 följande:
    Jag vet att denna fråga kan verka magstark men jag skulle verkligen vilja förstå hur man kan känna motvilja inför förlossning osv som inte har med sex att göra i den bemärkelsen när det har fungerat att "tillverka" en bebis, något som i allra högsta grad har anknytning till det sexuella.

    Vad är skillnaden?
    Har egentligen ingen "befogenhet" att svara på detta, då jag (tack och lov) saknar erfarenhet av fysiska övergrepp/våldtäkter, men jag kan föreställa mig att det har att göra med själva känslan av att vara utsatt och sårbar..? Att sakna kontroll över situationen, att inte kunna påverka förloppet själv, att inte kunna "avbryta", säga nej, gå därifrån eller vad man nu känner för..? Sedan medför ju dock en vaginal förlossning vissa gynundersökningar också, i varje fall gjorde det så för mig: de skulle kolla hur öppen jag var, de försökte "vidga" mig, de satte skalpelektrod på bebisens huvud osv. Har man tidigare varit utsatt för övergrepp i det vaginala området, kan jag föreställa mig att det måste vara extremt olustigt att ligga där med värkar, känna sig utsatt och sårbar och dessutom ha främlingars fingrar i sig (även om de gör det med goda avsikter).
    Men som sagt, jag har ingen personlig erfarenhet, så jag kanske har fel..? 
  • Lady32
    Äldre 27 Feb 23:40
    Anonym skrev 2012-02-27 23:18:18 följande:
    Jag vet att denna fråga kan verka magstark men jag skulle verkligen vilja förstå hur man kan känna motvilja inför förlossning osv som inte har med sex att göra i den bemärkelsen när det har fungerat att "tillverka" en bebis, något som i allra högsta grad har anknytning till det sexuella.

    Vad är skillnaden?
    Lady32 skrev 2012-02-27 23:33:26 följande:
    Har egentligen ingen "befogenhet" att svara på detta, då jag (tack och lov) saknar erfarenhet av fysiska övergrepp/våldtäkter, men jag kan föreställa mig att det har att göra med själva känslan av att vara utsatt och sårbar..? Att sakna kontroll över situationen, att inte kunna påverka förloppet själv, att inte kunna "avbryta", säga nej, gå därifrån eller vad man nu känner för..? Sedan medför ju dock en vaginal förlossning vissa gynundersökningar också, i varje fall gjorde det så för mig: de skulle kolla hur öppen jag var, de försökte "vidga" mig, de satte skalpelektrod på bebisens huvud osv. Har man tidigare varit utsatt för övergrepp i det vaginala området, kan jag föreställa mig att det måste vara extremt olustigt att ligga där med värkar, känna sig utsatt och sårbar och dessutom ha främlingars fingrar i sig (även om de gör det med goda avsikter).
    Men som sagt, jag har ingen personlig erfarenhet, så jag kanske har fel..? 
    Tillägg: Du frågade efter skillnaden mellan att ha sex (tillverka bebisen efter en våldtäkt) och att föda fram bebisen vaginalt efter en våldtäkt: Jag förutsätter och hoppas att kvinnan ifråga var villigt inställd till själva "produktionen av bebisen" med sin partner, varpå den situationen inte påminde henne om övergreppet hon tidigare utsatts för, då hon ju INTE var med på det som skedde och inte hade någon kontroll över det. Det är ju stor skillnad på att vara intim med sin partner som man litar på och älskar, känner sig trygg med osv, och att bli våldtagen. Likaså är det skillnad på att bli våldtagen och att föda barn, men jag kan verkligen föreställa mig hur en VF kan återuppliva minnen från ett traumatiskt övergrepp. Men tror som sagt att det handlar mycket om känslan av att vara utsatt och sårbar, precis som man var vid våldtäkten. Usch, tycker väldigt synd om alla er som genomgått sådana hemskheter. Styrkekramar till er alla! {#emotions_dlg.flower}
  • Lady32
    Äldre 28 Feb 00:09
    Essien skrev 2012-02-28 00:00:12 följande:
    Du vet ingenting om mig eller mina kunskaper och erfarenheter av snitt och vilken anledning som gett mig ett snitt på förhand. Oerhört ignorant att då uttala sig om mig men det säger mer om dig än om mig. Jag tycker att alla som vill ska få ett snitt, man måste få bestämma själv om man vill snittas pga tex förlossningsrädsla. Jg har inte ett spräckt underliv som anledning alls faktiskt, det är bara en ytterligare bonus. Ja, kg provocerade tillbaks i ilska när jag ser hur kvinnor här i tråden uttalar sin kunskap om andras kroppar och underliv, och som tycker att det hör till att kanske gå sönder (som att det är det hemskaste som kan hända under en förlossning liksom). Det blir så otroligt fånigt när andra ska sitta och tycka om vad Ts bör få tillåtelse till eller inte gällande hennes egna kropp i ett vuxet beslut hon fattat. Jag blev arg och skrev provocerande tillbaka och som jag misstänkte kunde snippallvetarna inte hålla tillbaka utan var tvugna att bröla ut sin vrede. Jag kan fortfarande inte se en enda anledning till intresset vissa här uppvisar för andras förlossningsval, och inte får jag ngt svar på det heller, bara en massa "ät mitt bajs" och annat intellgent från de som kallar MIG omogen. Visst, det visar var vissa står och hur vuxna de är. Men jag tror det är som någon annan faktiskt skrev, att de som genomlidit en vaginal förlossning på ngt sätt blir förolämpade när andra slipper gå igenom samma sak. Det är i mina ögon en sorts avundsjuka och jag tycker det är sorgligt. Varför inte glädja sig åt att förlossningsräddas kvinnor ens VÅGAR skada barn? Och att de kan njuta av graviditeten och förlösas trygga istället för skräckslagna? Vad drar andra kvinnor för nytta av att förlossningsrädda Ida får sitt första barns födelsedag serverat som det mest traumatiska hon någonsin upplevt, ett trauma som gör att hon inte vågar skaffa fler barn alls? Vad vinner ni på det? Och varför detta skanderande om att "varginalt är bäst" när vi vet att det inte gäller alla mödrar och barn? Varför betalar ni gärna skatt till vård av era gamla släktingar som självmant rökt till sig KOL men när det kommer till snitt så ska ekonomin genast tajtas till. Måna här inne och i andra trådar beter sig som att snitt är djävulens påfund och ngt som RIKTIGA mödrar minsann ska sky som pesten. Ni tror att de som väljer snitt är okunniga och dåligt pålästa, själva vet ni bättre hur ANDRAS kroppar fungerar för ni har minsann klämt ut era ungar den gyllene vägen. Jag är fullt medveten om att jag skrev ilsket och provocerande och det är inget jag ångrar. Men ni måste innerst inne förstå att man ledsnar på att förlösa och försvara sina val när det man möts av är "du borde inte få skaffa barn" "varför vill du inte vara mamma på riktigt?" "föder man inte vaginalt så går man skippa barn!" och annat urbota korkat som totala främlingar väser helt utan att man själv ens haft en hård ton från början. Till slut tänder man till och blir förbannad och beter sig därefter! När sen kvinnor med en ironisk ton säger sig hoppas att man blir både barnlös eller sprucken hela vägen till månen så ja, då sjunker även jag till samma nivå. Många bäckar små heter det ju. Jag kräver inte att du ska reponera en höftfraktur utan smärtlindring när du är gammal, trots att det är det naturliga! Vad gör förlossningen till en allmän sak när det är en privatsak?
    Håller med dig.
  • Lady32
    Äldre 28 Feb 11:12
    Åskan skrev 2012-02-28 10:40:34 följande:
    Vaddå spräckta snippor-klubb. Min snippa är inte det minsta spräckt. Den är precis som innan förlossningen....
    Kul för dig, men du representerar nog en minoritet, skulle jag våga påstå..
    Åskan skrev 2012-02-28 10:45:15 följande:
    1. Resonerar man så att kvinnan själv bestämmer över sin kropp så skulle man ju kunna kräva massor av gratisoperationer. Fettsug. Större tuttar. Etc.
    2. Tycker verkligen inte att snitt ska beviljas för lättvindigt. Känner inte för att föda typ, det gör ont, jag blir stor därnere etc. Fy skäms, är man så ego kan man låta bli att skaffa barn.

    MEN i ts fall är det en annorlunda sak och då tycker jag INTE att de ska neka snitt.
    1. Nja...inte riktigt. Ett kejsarsnitt är ingen skönhetsoperation, alltså ingen operation man gör för att förbättra ens estetiska förutsättningar, vilket en fettsugning eller bröstförstorning är. (Finns ibland också mediciska anledningar till att utföra dessa operationer, jag vet, men här och nu fokuserar jag på att särskilja behoven av de olika operationerna). Ett kejsarsnitt faller inte under samma kategori, eftersom det då handlar om att föda fram ett barn på bästa möjliga sätt under rådande omständigheter; inte göra ett "skönhetsingrepp".

    2. Varför envisas vissa i denna och liknande trådar med att tjata om argument i stil med att vi som vill ha snitt, vill det för att vi "inte känner för att föda, det gör ont, och vi vill inte bli stora där nere" osv..??? Kan inte minnas att jag läst seriösa inlägg med sådana argument en enda gång, men ändå är det alltid på den nivån diskussionen om KS hamnar..?? VARFÖR? Är det något som hakat upp sig någonstans eller vad är det frågan om?
    Det förekommer säkert kvinnor som resonerar så som du beskriver; vi är ju individer och som sådana resonerar vi olika. MEN att dra alla över en kam och hävda att vi ALLA tänker så, är jäkligt irriterande. JAG tillhör absolut INTE den lilla minoritet kvinnor som i så fall tänker som du skriver, och jag är allt annat än ego, det kan jag försäkra dig om! Jag har övervägt beslutet om ett planerat snitt i nästan 5 månader, DAGLIGEN, läst förlossningsstatistik, talat med diverse experter, läst forskningsrapporter osv, och vägt för/nackdelar, risker osv fram och tillbaka under hela denna period. Och jag har absolut INTE främst sett till riskerna/fördelarna för MIG, utan i nästan större utsträckning för BARNET, så att kalla mig ego är väldigt ignorant och provocerande! Faktum är att det finns fler och allvarligare risker för BARNET vid ett försök till en vaginal förlossning som sedan går snett på något sätt (och de gör det rätt ofta, tro mig..), än vad det finns vid ett planerat snitt, så där rök DET argumentet..

    Är minst sagt trött på folk (oftast kvinnor, ironiskt nog?) som uttalar sig så fördömande, hårt och oförstående om andra kvinnor, deras rädslor, behov, önskemål osv. Varför kan ni inte inse att vi är OLIKA, har olika förutsättningar, erfarenheter osv, och därför har olika behov?? Du som skrev inlägget ovan hade TUREN att inte spricka, tänjas ut eller något annat tydligen, vilket är jättetrevligt FÖR DIG, men JAG hade INTE samma förmån: jag drabbades av framfall, lite inkontinensproblematik, samt en framåtlutad livmodertapp som nu är i vägen varje gång min man och jag är "intima" med varandra. Tror du att detta hände mig för att jag är en sämre människa än du, eller..? Är du mer kvinnlig än jag, för att du hade en sån himla tur att gå helskinnad från din förlossning? Har du, pga. denna TUR, större rättighet att bestämma hur jag ska välja att föda fram mitt nästkommande barn, än vad jag har?? Du, som dessutom fullständigt saknar egen erfarenhet av hur det är att drabbas av komplikationer..?? Ska du då sitta där och döma MIG, och kalla mig "ego" och fälla omdömen om huruvida jag är berättigad att få fler barn eller inte?!

    Lägg av alltså..det faller ju på sin egen orimlighet, ett sådant resonemang.

    Min kropp är MIN, ingen annans, och det är jag som lever med konsekvenserna av det som sker min kropp, oavsett hur det gick till: om det var mitt eget val, eller om något skedde min kropp utanför min kontroll. Och så länge jag lever med konsekvenserna, är det banne mig också jag som ska fatta besluten som resulterar i dessa konsekvenser, vilka de än må vara! Skrikandes
Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?