• Anonym
    Äldre 24 Feb 02:52
    32851 visningar
    336 svar
    336
    32851

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Essien
    Äldre 28 Feb 00:44
    Anonym skrev 2012-02-28 00:20:29 följande:
    Nej, alltså jag håller med dig i sak, men att säga att kvinnor kissar på sig och liknande, begriper du inte att du talar till en hel del kvinnor då, även de som håller med om att snitt ska vara tillgängligt för alla? Jag tog ärligt åt mig av ditt sätt att uttrycka dig på och tycker att det är bedrövligt att du(som tydligen inte behövt genomgå liknande) uttrycker dig så.

    Well, en hel del (i mina ögon) som föder barn lider av inkontinens. Jag känner två som har en riktigt jävligt vardag på grund av det och de utrycker sig så båda två, för det är ju det de gör. Jag förstår att man helst ska linda in och sockra det mesta men de har själva upplevt det som att andra med samma problem nästan blir lyckliga av att höra att de också lider. Och sedan var mitt första inlägg trots allt ett ganska ironiskt svar men folk har all rätt att tolka och läsa in precis hur de vill. Jag ledsnade på att läsa alla självutnämnda experters utlåtanden om vad som självklart är bäst för andra och jag drev med dom. Tog du illa upp för att du tror att jag ser ner på de med inkontinensproblem så är jag ledsen att du uppfattat mig som sådan. Jag är bara så in i Norden less på påhoppen som kommer när jag och andra som ska eller har snittats hoppas på som om vi fattat beslutet i blindo, som att vi är korkade och som sagt, inte borde få ha barn. En hel del är av uppfattningen att är man inte villig att ta riskerna med en vaginal födsel, då ska de minsann förbli barnlösa. Som att de gottar sig i tanken att de som inte gör vad de själva gjorde ska straffas med barnlöshet - ett omänskligt hårt straff. Jag gläds åt barn som kommer till världen oavsett exit ur mamman, jag blir arg när fokus istället hamnar på om kvinnan veeerkligen hade "rätt" skäl till snitt och om hon inte borde ha fått betala det själv. Isf borde många patienter inom vården få hala upp plånboken men nej, det är bara vid förlossningar det ska finansieras privat. Man betalar dock gärna för eftervård av traumatiserade mödrar, men vägrar betala en billigare peng för att de ska slippa hamna där över huud taget. Så jag är ledsen om du tog min ironi över de kaxiga "jag vet minsann bättre än dig om hur DIN kropp funkar" som ett påhopp på dig. Du anar inte vidden av min medkänsla för de med inkontinensproblem, den är stor jag lovar.
  • Anonym
    Äldre 28 Feb 01:47
    Essien skrev 2012-02-28 00:44:15 följande:
    Well, en hel del (i mina ögon) som föder barn lider av inkontinens. Jag känner två som har en riktigt jävligt vardag på grund av det och de utrycker sig så båda två, för det är ju det de gör. Jag förstår att man helst ska linda in och sockra det mesta men de har själva upplevt det som att andra med samma problem nästan blir lyckliga av att höra att de också lider. Och sedan var mitt första inlägg trots allt ett ganska ironiskt svar men folk har all rätt att tolka och läsa in precis hur de vill. Jag ledsnade på att läsa alla självutnämnda experters utlåtanden om vad som självklart är bäst för andra och jag drev med dom. Tog du illa upp för att du tror att jag ser ner på de med inkontinensproblem så är jag ledsen att du uppfattat mig som sådan. Jag är bara så in i Norden less på påhoppen som kommer när jag och andra som ska eller har snittats hoppas på som om vi fattat beslutet i blindo, som att vi är korkade och som sagt, inte borde få ha barn. En hel del är av uppfattningen att är man inte villig att ta riskerna med en vaginal födsel, då ska de minsann förbli barnlösa. Som att de gottar sig i tanken att de som inte gör vad de själva gjorde ska straffas med barnlöshet - ett omänskligt hårt straff. Jag gläds åt barn som kommer till världen oavsett exit ur mamman, jag blir arg när fokus istället hamnar på om kvinnan veeerkligen hade "rätt" skäl till snitt och om hon inte borde ha fått betala det själv. Isf borde många patienter inom vården få hala upp plånboken men nej, det är bara vid förlossningar det ska finansieras privat. Man betalar dock gärna för eftervård av traumatiserade mödrar, men vägrar betala en billigare peng för att de ska slippa hamna där över huud taget. Så jag är ledsen om du tog min ironi över de kaxiga "jag vet minsann bättre än dig om hur DIN kropp funkar" som ett påhopp på dig. Du anar inte vidden av min medkänsla för de med inkontinensproblem, den är stor jag lovar.
    Ok, du är förlåten;)

    Nej men visst är det så, har man problem så blir man lättad när man upptäcker att man inte är ensam.
    Det ligger inte i min natur att önska att andra ska råka illa ut för att jag ska må "bättre" så att säga och det är vidrigt att det finns de som är tänker så:(

    Jag fick något att tänka på när en annan här skrev om det där med könsstympning. Det ligger något i det, att kvinnor hjälps åt att stjälpa sig själva i mångt och mycket men där handlar det ofta också om brist på kunskap och rädsla.
    I det Svenska samhället så är vi beroende av att vår vilja stödjs av läkare osv. men i stort också att vi kvinnfolk hänger ihop.
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 28 Feb 08:45
    Anonym skrev 2012-02-27 23:18:18 följande:
    Jag vet att denna fråga kan verka magstark men jag skulle verkligen vilja förstå hur man kan känna motvilja inför förlossning osv som inte har med sex att göra i den bemärkelsen när det har fungerat att "tillverka" en bebis, något som i allra högsta grad har anknytning till det sexuella.

    Vad är skillnaden?
    Magstarkt och magstarkt, visar väl mer att du inte har en aning om vad det handlar om (vilket naturligtvis är väldigt lyckosamt för din del).

    Du försöker anknyta bebis och födsel till något sexuellt och anser att det kopplingen inte går, men det du inte förstår är att även våldtäkt och övergrepp, speciellt i ung ålder också saknar den ankytningen.
    Förstår fortfarande inte att folk idag tror att våldtäkt och sex är samma grej, från vare sig förövarens eller offrets sida. Det handlar inte om sex, det handlar om makt vs utsatthet. Folk våldtar inte för att de är kåta.

    Nu, det jag egentligen skulle vilja veta är hur jag stänger av rapporteringen via mail? Min mobil piper varje gång någon svarar och jag börjar bli galen. Kan jag avbeställa prenumerationen på den här tråden på något sätt?
  • Äldre 28 Feb 10:01

    Hej TS.

    Du kan nog gå in på inställningar på ditt FL-konto och välja att inte få mail så fort något händer här.

    Sen tror jag att du som trådstartare kan stänga tråden om du vill. Den har ju helt urartat, som vanligt när ordet kjejsarsnitt bara nämns här på FL. Det är så synd att kvinnor ska hacka på varandra istället för att arbeta tillsammans med att förbättra förlossningsvården för alla. Så att alla kvinnor kunde få den förlossningsupplevelse man önskar, kejsarsnitt eller vaginalt.

    Hoppas TS att du inte har tagit åt dig av vissa åsikter här, du känner själv din kropp och vet vad som är bäst för dig. Lycka till med allt nu! 

  • Anonym
    Äldre 28 Feb 10:02
    Anonym skrev 2012-02-27 23:18:18 följande:
    Jag vet att denna fråga kan verka magstark men jag skulle verkligen vilja förstå hur man kan känna motvilja inför förlossning osv som inte har med sex att göra i den bemärkelsen när det har fungerat att "tillverka" en bebis, något som i allra högsta grad har anknytning till det sexuella.

    Vad är skillnaden?
    Jag kan försöka förklara.

    Efter mitt övergrepp i barndomen så har jag haft livslånga problem med relationer (svårt att släppa människor nära mig), jag har haft problem med samlivet (svårt att slappna av och ha sex), svårt att kommunicera om underlivsproblem (det tog 6 månaders ångest innan jag ringde en BM angående ett problem med mensen), jag levde i många år med känslan av att det var något fel på mig, att jag aldrig skulle kunna ha en relation vare sig emotionellt eller sexuellt. Jag har ett dåligt förhållande till mitt underliv. Allting som handlar om underlivet är ångestladdat och jobbigt och jag klarar inte motgångar på området. Jag har svårt att sätta in tamponger, jag reagerar starkt så fort någon pratar om underlivsproblem och jag upplever de där jäkla kallelserna till callprovstagning som kränkande. Efter mitt övergrepp så blev såklart allt underlivsrelaterat oerhört emotionellt känsligt för mig, oavsett om det har med sex att göra eller inte. När jag ska göra gynundersökningar så ligger jag som förlamad. Jag kan inte prata, jag kan knappt andas. Jag upplever det som inkräktande.

    En förlossning är en oerhört utsatt situation där man inte har kontroll över sin kropp. Där man måste prestera med livet som insats samtidigt som folk glor på ens underliv. Det handlar inte om sex - det handlar om utsattheten i situationen. Om att underlivet skadas. Om trauma. Om att vara rädd för att varje dag efteråt för resten av livet behöva möta ett sargat underliv.

    För mig är en förlossning en övergreppssituation och med mitt dåliga förhållande till mitt underliv så kan jag inte utsätta mig för så stora risker för permanenta underlivsskador. Det är svårt att förklara, men en stor del av att jag känner mig som en hel människa numer ligger i att jag till slut, efter alla dessa år, har uppnått ett fungerande sexliv med en annan människa. Jag vill inte äventyra detta i onödan, för om mitt underliv skulle gå sönder så skulle jag bli en halv människa igen. Det hade jag nog av under de 20 år av mitt liv som det tog mig att komma över övergreppet och lyckas med att få en fungerande relation.
  • Anna Paulit­a
    Äldre 28 Feb 10:21

    Herregud vad diskussionen har har spårat ut och istället för att stötta eller ge TS råd sysslar ni med någon slags sandlådediskussion och pajkastning!

    Till TS, jag hoppas verkligen att du får en beviljat snitt. Jag födde min första tjej vaginalt och min son kom med snitt. Han estimerades att väga 5,1 kg i v 37 så jag fick FULLKOMMLIG panik och brött fullkommligt i hop av rädsla. Inte så mycket rädsla över att det skulle göra ont utan rädsla att jag inte skulle få ut honom, min dotter fick de plocka ut med sugklocka för jag fick inte ut henne (hon vägde 4,1). Förlossningsläkaren sa då att det inte fanns något självändamål att tvinga en livrädd gravid kvinna att föda ett barn vaginalt och att rädslan i sig knappast underlättar i förlossningssituationen. Jag vet inte om det spelar roll att jag gick hos Special MVC.

    Jag hoppas verkligen det löser sig för dig TS och att du kan förvandla din rädsla til kämparinstinkt och kämpa för att få igenom ditt snitt.

    Önskar dig all lycka!


  • Anonym
    Äldre 28 Feb 10:22
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-27 21:05:10 följande:

    Det håller jag absolut med om att självbestämmanderätten ska respekteras. Jag menade mer att ”hur väljer man när man aldrig varit med om en förlossning och inte vet vad man väljer?” – är det liksom begripligt resonemang eller helt tillsnurrat? Kejsarsnitt är säkert rätt för vissa efter övergrepp – MEN det behöver inte vara det och det vill jag gärna lyfta fram. För mig var det vidrigt att ligga där fastnitad på rygg i totalt underläge och inte kunna röra mig samtidigt som helt okända körde upp slangar och nålar här och var. Jag upplevde det som vid våldtäkten – jag skulle bara ligga där och gå med på allt, ingen möjlighet att gå, protestera, röra sig, komma loss etc... vaginalt var jag med på ett annat sätt.


     


    Jag förstår bara inte hur man kan vara så säker på att man vill det ena eller det andra – och helt avfärda ett alternativ - utan att ha erfarenhet av vare sig det ena eller det andra.


     


     


    Som förstföderska har man varken varit med om ett snitt eller en förlossning. Man kan inte ha erfarenhet första gången, men däremot kan man känna sig själv och veta vilka smäller man kan ta och vilka man inte kan ta.

    Jag var väldigt säker på vad jag ville och det var rätt för mig. Det jag inte förstår är den här eländiga attityden som vissa uppvisar att de vet vad som är bäst för andra. Förlossning hade inte funkat för mig. Jag hade inte kunnat prestera i den situationen. Så för mig var det rätt att skippa biten med att behöva prestera. Då lade jag hellre min tillit till läkarna.
  • Anonym
    Äldre 28 Feb 10:25
    Anna Paulita skrev 2012-02-28 10:21:05 följande:

    Herregud vad diskussionen har har spårat ut och istället för att stötta eller ge TS råd sysslar ni med någon slags sandlådediskussion och pajkastning!

    Till TS, jag hoppas verkligen att du får en beviljat snitt. Jag födde min första tjej vaginalt och min son kom med snitt. Han estimerades att väga 5,1 kg i v 37 så jag fick FULLKOMMLIG panik och brött fullkommligt i hop av rädsla. Inte så mycket rädsla över att det skulle göra ont utan rädsla att jag inte skulle få ut honom, min dotter fick de plocka ut med sugklocka för jag fick inte ut henne (hon vägde 4,1). Förlossningsläkaren sa då att det inte fanns något självändamål att tvinga en livrädd gravid kvinna att föda ett barn vaginalt och att rädslan i sig knappast underlättar i förlossningssituationen. Jag vet inte om det spelar roll att jag gick hos Special MVC.

    Jag hoppas verkligen det löser sig för dig TS och att du kan förvandla din rädsla til kämparinstinkt och kämpa för att få igenom ditt snitt.

    Önskar dig all lycka!


    Oh shit. Vilka bjässar! =)

    Inte konstigt att få panik om man får reda på att det är en 5 kg klump där inne.

    Väldigt sant att rädslan inte underlättar. Det är tyvärr så att förstföderskor är en riskgrupp och förlossningsrädda är en riskgrupp. Förlossningsrädda förstföderskor är en dubbel riskgrupp. Att tvinga dem att genomgå en förlossning mot sin vilja kan verkligen inte ligga i patientens intresse.
  • Anna Paulit­a
    Äldre 28 Feb 10:33
    Anonym skrev 2012-02-28 10:25:18 följande:
    Oh shit. Vilka bjässar! =)

    Inte konstigt att få panik om man får reda på att det är en 5 kg klump där inne.

    Väldigt sant att rädslan inte underlättar. Det är tyvärr så att förstföderskor är en riskgrupp och förlossningsrädda är en riskgrupp. Förlossningsrädda förstföderskor är en dubbel riskgrupp. Att tvinga dem att genomgå en förlossning mot sin vilja kan verkligen inte ligga i patientens intresse.

    Jupp, jag föder stora barn. Bör kanske tilläggas att den första var 54 cm lång och den andra 57 cm lång så de var egentligen inte rundare än en 50 cm lång 3,4 kg tung bebis. Men jag hade väldigta problem med att få ut nr 1 ändå.

    Jag vet inte om jag generellt tycker att "kjejsarsnitt ska släppas helt fria" men jag anser att vid stor och extrem rädsla, av vilken orsak rädslan än är, borde det vara givet.
  • Anonym
    Äldre 28 Feb 10:40
    Anna Paulita skrev 2012-02-28 10:33:56 följande:
    Jupp, jag föder stora barn. Bör kanske tilläggas att den första var 54 cm lång och den andra 57 cm lång så de var egentligen inte rundare än en 50 cm lång 3,4 kg tung bebis. Men jag hade väldigta problem med att få ut nr 1 ändå.

    Jag vet inte om jag generellt tycker att "kjejsarsnitt ska släppas helt fria" men jag anser att vid stor och extrem rädsla, av vilken orsak rädslan än är, borde det vara givet.
    Jag tycker att de borde släppas helt fria eftersom jag anser att det är fel att beslut enbart ska kunna baseras på emotionella skäl och inte på rationella. Man kan ju vara helt neutralt inställd känslomässigt, men ändå anse rationellt att kejsarsnitt är bättre för ens kropp. Att kvinnan får ägarskap över sin kropp, det är ett viktigt steg. Det är också möjligt att det skulle minska rädslan om man visste att det fanns ett alternativ och att man faktiskt hade ett val. Många tycker inte om att bli tvingade till något och rädslan kan skapas av att förlossningen känns som ett tvång istället för ett valbart alternativ.
Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?