• Anonym
    Äldre 24 Feb 02:52
    32932 visningar
    336 svar
    336
    32932

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Anonym (överg­repp)
    Äldre 28 Feb 17:01

    jag vet inte om du är kvar i tråden men jag vill iaf skicka dig styrka och önska dig lycka till! hoppas att du möter empatiska människor i våden som möter dig där du är. 

    jag har själv utsatts för övergrepp som barn och jag önskar att jag haft modet att stå upp för mig och mina behov på det sätt du gör!  

  • Äldre 28 Feb 17:18
    elmadumle skrev 2012-02-28 16:54:25 följande:
    Som sagt har man inte provat så kan man inte uttala sig heller, så är det med allting man inte provat , det är svårt att uttala sig innan.
    Men skadorna och traumat får man ju leva med oavsett att det var första gången...
  • Lady32
    Äldre 28 Feb 18:05
    elmadumle skrev 2012-02-28 16:47:22 följande:
    Har man inte fött barn så kan man ju inte veta hur det känns eller hur? och att då få ett snitt utan att ens ha provat tycker inte jag är ok. Prova först och sedan snitt om det inte går, alt föd första barnet vaginalt och sedan diskutera snitt till nästa om man verkligen tyckte det var så hemskt.
    elmadumle skrev 2012-02-28 16:54:25 följande:
    Som sagt har man inte provat så kan man inte uttala sig heller, så är det med allting man inte provat , det är svårt att uttala sig innan.
    Men....ehh....? När man väl har provat och fått skador/komplikationer är ju skadan redan skedd..?? Det var väl inte riktigt genomtänkt, det resonemanget..? (Får jag hoppas, för din skull..)

    Ibland finns det situationer i livet då man faktiskt bara är helt ohanterligt RÄDD för något speciellt, och det är väl något de flesta av oss upplevt någon gång kanske? När rädslan väl slagit rot i en, är det ibland helt omöjligt att bli av med den, hur mycket man än vill. Om man är övertygad om att just JAG kommer att drabbas av "det eller det", så hjälper det inte att vissa andra människor har solskensberättelser - man känner då bara att "okej, tur för dig, men jag kommer säkert inte att ha samma tur..." Och eftersom ingen kan garantera att man faktiskt HAR mer tur heller, så finns det inte mycket att göra åt en sådan rädsla. Och att föda fram sitt barn medan man är skräckslagen, är INGEN bra ide´ för någon! Varken för mor eller barn. Otrygghet, ångest, rädsla, stress osv ökar riskerna markant, och det som annars kanske kunde blivit en helt "normal", komplikationsfri vaginal förlossning (om mamman känt sig trygg osv), blir istället en förlossning kantad av komplikationer och risker. Uteslutande pga. att hon var så rädd. Med denna kunskap i ryggen har förlossningsvården insett att det faktiskt är bättre att bevilja snitt till dessa kvinnor, än att tvinga dem genomgå en potentiellt riskfull vaginal förlossning. Eller rättare sagt: Tyvärr är det inte alla läkare som insett detta, men lyckligtvis en hel del, däribland den läkare jag träffade för en vecka sedan.  
  • Äldre 28 Feb 19:20
    elmadumle skrev 2012-02-28 16:54:25 följande:
    Som sagt har man inte provat så kan man inte uttala sig heller, så är det med allting man inte provat , det är svårt att uttala sig innan.

    Men snälla nån, det är ju som att säga att ingen ska minsann få smärtlindring första gången de föder barn, för har man inte provat utan så vet man ju inte om man behöver nån. Eller kanske alla borde prova att föda hemma först, för är det komplikationsfritt finns ju inga risker.  
  • Anonym (samma olika)
    Äldre 28 Feb 19:59
    Anonym skrev 2012-02-28 10:22:45 följande:
    Som förstföderska har man varken varit med om ett snitt eller en förlossning. Man kan inte ha erfarenhet första gången, men däremot kan man känna sig själv och veta vilka smäller man kan ta och vilka man inte kan ta.

    Jag var väldigt säker på vad jag ville och det var rätt för mig. Det jag inte förstår är den här eländiga attityden som vissa uppvisar att de vet vad som är bäst för andra. Förlossning hade inte funkat för mig. Jag hade inte kunnat prestera i den situationen. Så för mig var det rätt att skippa biten med att behöva prestera. Då lade jag hellre min tillit till läkarna.

    Med just förlossning så kan man inte veta i förväg hur det blir och vad man ”kan ta”, de flesta kvinnor som fött barn säger efteråt att det var inte som de föreställde sig. Sen kan det ha varit mer positivt eller mer negativt, ha gjort mer ont eller mindre etc men det verkar ändå råda en ganska stark konsensus att man inte kan föreställa sig. Saknar man helt erfarenhet så känns inställningen ”får jag inte snitt så tar jag livet av mig” lite omogen. Jag säger inte att TS inte ska få snitt, bara att hon borde gå och tala ett par gånger, skaffa sig mer information, öppna sig för båda alternativen, lyssna på riskinformation för henne och barnet etc. Inte låsa sig så när hon faktiskt inte vet nånting om vad hon väljer mellan.


     


    Det är som att bli erbjuden kassava eller jams till middag och aldrig ha smakat på någotdera men ändå kläcka ur sig att får man inte jams så tar man livet av sig. Man måste få jams. Men va?


     

  • Äldre 28 Feb 20:07
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 19:59:50 följande:

    Med just förlossning så kan man inte veta i förväg hur det blir och vad man ”kan ta”, de flesta kvinnor som fött barn säger efteråt att det var inte som de föreställde sig. Sen kan det ha varit mer positivt eller mer negativt, ha gjort mer ont eller mindre etc men det verkar ändå råda en ganska stark konsensus att man inte kan föreställa sig. Saknar man helt erfarenhet så känns inställningen ”får jag inte snitt så tar jag livet av mig” lite omogen. Jag säger inte att TS inte ska få snitt, bara att hon borde gå och tala ett par gånger, skaffa sig mer information, öppna sig för båda alternativen, lyssna på riskinformation för henne och barnet etc. Inte låsa sig så när hon faktiskt inte vet nånting om vad hon väljer mellan.


     


    Det är som att bli erbjuden kassava eller jams till middag och aldrig ha smakat på någotdera men ändå kläcka ur sig att får man inte jams så tar man livet av sig. Man måste få jams. Men va?


     


    Nä det är mer som att behöva välja mellan vit flugsvamp eller arsenik .
  • Anonym (samma olika)
    Äldre 28 Feb 20:15
    Lavish skrev 2012-02-28 20:07:14 följande:
    Nä det är mer som att behöva välja mellan vit flugsvamp eller arsenik .

    Okej :) Blir jag tvingad att välja mellan det så är jag helt öppen och läser på för jag vet alldeles för lite om konsekvenserna av att äta vare sig det ena eller det andra för att välja.

  • Äldre 28 Feb 20:20
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 20:15:02 följande:

    Okej :) Blir jag tvingad att välja mellan det så är jag helt öppen och läser på för jag vet alldeles för lite om konsekvenserna av att äta vare sig det ena eller det andra för att välja.


    Ja och om du kommer fram till att du personligen tycker att döden av vit flugsvamp är värre än döden av arsenik så är du larvig om du insisterar på arseniken? Eftersom någon annan anser att symptomen innan man dör av flugsvamp inte alls är så farliga?
  • 72Lisa
    Äldre 28 Feb 20:29

    Men hur ego är inte diskussionen i denna tråd, jag förstår att TS inte skrivit mer. Om man vill diskutera för och emot kjejsarsnitt kan man väl göra det i en egen tråd?

  • Essien
    Äldre 28 Feb 21:02
    Anna Paulita skrev 2012-02-28 16:42:57 följande:
    Alltså, du behöver inte bli sur på mig. Jag snittades med mitt andra barn och är inte generellt emot snitt. jag tycker bara att det inte generellt ska gå att fylla i en box på en blankett och sedan välja snitt/vaginalförlossning hur som helst. Jag tycker att det ska finnas vissa restriktioner och regler kring snitt. Jag svarade på ett annat inlägg där någon skrev att man har väldigt ont efter en förlossning, att  smärtan inte försvinner för att ungen är ute (det är ofta ett argument till vaginal förlossning) och jag svarade att det för inte smärtan efter snittet heller. Att bara för att man är ihopsydd så blir allt bra. Jag har både fött vaginalt och snittats så jag tar mig rätten att säga att jag vet vad jag talar om.

    Det var inte min mening att låta irriterad. Jag är inte heller för att snitt ska beslutas genom en ruta på en blankett, jag är för läkarsamtal (utan påstridig propaganda utan fakta och ren information till patienten. En vän till mig ville behårt ha snitt tills hon fick mer info av läkaren som fattade att hon fått en hel del om bakfoten. Då ändrade hon sig faktiskt självmant och hon är helnöjd med sin vaginala förlossnig nu. Det var bäst för henne, hon var bara inte påläst och visste inte om det själv. Men om hon tagit in faktan hon innan inte hade koll på och ändå velat ha snitt tycker jag att hon ska få bestämma det själv :) men läkarsamtal är ju också för att se hur patienten tänker och känner, och se så att hon/han har förstått vad alla alternativ innebär. Snitt ska inte ges utan att patienten verkligen förstått vad det medför, men när patienten är informerad men ändå vill ha snitt tycker jag att det ska beviljas varje gång. Jag blir lite irriterad när de som vill ha snitt framställs som lite korkade eftersom snitt ju också gör ont (vilket vi redan vet), men jag tror jag förstår hur du tänker. Hur tycker du att restriktionerna kring snitt bör se ut? :)
Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?