• Anonym

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Anonym

    TS: Hoppas du får den hjälp du behöver. Det låter inte bra att du "kopplar bort" graviditeten.

    I debatten kring urininkontinens så har jag två vänner som har det problemet, efter graviditet och förlossning. Dock kan jag påpeka att den ena av dem har fött med kejsarsnitt och den andra vaginalt...

  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-04-07 23:49:50 följande:
    ja ett sånt inlägg är väl verkligen inte vad Ts behöver, som är så himla rädd inför sin förlossning. Du kan ju skriva skräckhistorier någon annanstans på forumet för folk som inte lider av förlossningsskräck. Lite empati måste man ändå ha med folk som är rädda. . Jag har fött 4 och alla har gått hur bra som helst kan jag säga till TS, och ingen jag känner som har fött barn varken med kejsarsnitt eller vaginalt, har drabbats av några som helst komplikationer. kanske i ett fall av 1000 går någonting snett och i ett fall av 10 000 kanske något går riktigt galet men sällan är det fara för livet i ett förlossningsrum i Sverige idag. Så hon kan nog känna sig trygg menar jag.

    Det är liksom inte som att vi befinner oss på medeltiden eller i uganda där kvinnor får ligga ute i djungeln och föda bäst de kan liksom. Det finns mängder av smärtstillande, jag har tex haft epidural under flera förlossningar och då har jag inte känt det minsta smärta, så nog finns det hjälp att få i förlossningsrummet om man ber om det. jag tycker inte man ska komma dragandes med skräckhistorier inför en förlossningsrädd, det finns det andra trådar i forumet för.
    Snarare är det så att det går snett någonstans runt 1 fall av 7. Ungefär var sjunde förlossning är nämligen per definition SVÅR. När det gäller förstföderskor så leder ca 7-8% av förlossningarna i Sverige till sfinkterrupturer (vilket är ett eländigt problem). Ungefär 1 av 10 måste avbrytas med snitt.

    Om du tror att det är 1 på 1000 eller 1 på 10 000 som får allvarliga problem, då är du helt enkelt oinsatt och det är pinsamt att du försöker övertyga förlossningsrädda om att vaginala förlossningar är säkra när du själv uppenbarligen har NOLL KOLL.

    Verkligheten ligger någonstans på nivån att 1 på 4 får bestående men efter en vaginal förlossning, 1 på 7 räknas som svåra och 1 på 10 måste avbrytas med akutsnitt.
  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-04-08 21:21:16 följande:
    Men man föder ju inte med urinröret

    Inkontinens är åldersrelaterat. Både män och kvinnor drabbas av detta på ålderns hösrt pga att muskulaturen runt urinröret blir svagare, liksom alla andra muskler man har i kroppen.

    Hade det varit en förlossningsskada hade det mörkts direkt efter förlossningen.
    Ojojoj, här haglar okunskapen...

    Inkontinens kan vara ålderrelaterat, men det kan också vara förlossningsrelaterat, och förlossningar kan förvärra ålderrelaterad inkontinens.

    Du kan bli inkontinent när du är 20 år om du genomgår en vaginal förlossning. Försök förklara detta med "åldersrelaterat".

    Det är ett välkänt faktum att graviditeter och vaginala förlossningar markant ökar risken för inkontinens. Även analinkontinens.

    Även om dessa problem kan uppstå naturligt med åldern så är förlossningar en vanlig orsak till inkontinens i lägre åldrar.
  • Ravenna
    Anonym (snittad mamma) skrev 2012-04-09 08:45:39 följande:
    det där stämmer inte, alla blir töjda under graviditeten även de som snittas. Om än inte lika mycket som de som genomg¨år en vaginal förlossning. Jag har aldrig tidigare haft urinläckage när jag hostat, men fick det efter första barnet. Och jag är snittad!
    Ja, även graviditeten kan orsaka skador på bäckenbotten. Men de som blir förlösta med snitt löper en MINDRE risk än de som blir förlösta vaginalt. Inte nollrisk, men en betydligt MINDRE risk.
  • Anonym

    Jag vet faktiskt inte om det är så att jag inte "får hjälp" längre, jag undrar om hon inte har något slags plan som jag inte förstår mig på. De senaste mötena har fokus lagts ifrån allt jag trodde vi skulle göra där och barnmorskan säger att vi ska ta upp det igen lite senare, så än länge går vi runt och tittar och hon berättar. Kanske försökte hon chocka mig första gången, kanske tycker hon absolut inte att jag bör ha ett kejsarsnitt och att det är slutdiskuterat, jag vet faktiskt inte. Men hon har inte sagt igen att jag inte kommer få ett snitt. Hon har inte sagt motsatsen heller å andra sidan. Vi verkar undvika ämnet helt och hållet. Pratar om annat.

    Jag har mycket svårt att ta till mig någon information på ett personligt plan, allt känns så distanserat nu men jag hör ju ändå vad hon säger. Det är bara som någon annan än jag lyssnar. Men jag är inte hysterisk längre och det känns som om det är en bra grej. Man blir fysiskt & psykiskt utmattad av att ha panikångestattacker flera gånger om dagen, så jag föredrar den här tomma känslan nu.

    Ibland tror jag att jag borde fundera på hur det blir sen vid en förlossning och inte hur det är nu, men jag verkar inte kunna tänka så långt. Inte än. Kanske det kommer. BM vet om det iallafall så hon kanske har en plan där.

    Om det hjälper i eran allmänna diskussion här i tråden kan jag tillägga att jag aldrig har varit rädd för allvarliga komplikationer inom vare sig kejsarsnitt eller vaginal födsel. Om det händer, så händer det och så får man ta itu med problemen då. Att gå omkring och oroa sig för att spricka sönder hela anus eller få tarmarna ihopsydda med bukväggen är alltså något som JAG personligen aldrig har gått runt och oroat mig för. Alla får vara rädda för vad de vill, men min ångest bottnar i något helt annat.

  • PinglanGbg

    Det du kan trösta dig med är att du kommer känna en som enorm lycka sen när du lyckats ta dig igenom detta, hur det än slutar. Du kommer må bra för att du har återfått kontrollen över dig själv och slipper oroa dig. Känslan av en enorm lättnad blandat med lyckan av en gosig bebis i famnen.

  • Anonym
    Ravenna skrev 2012-04-10 11:18:07 följande:
    Snarare är det så att det går snett någonstans runt 1 fall av 7. Ungefär var sjunde förlossning är nämligen per definition SVÅR. När det gäller förstföderskor så leder ca 7-8% av förlossningarna i Sverige till sfinkterrupturer (vilket är ett eländigt problem). Ungefär 1 av 10 måste avbrytas med snitt.

    Om du tror att det är 1 på 1000 eller 1 på 10 000 som får allvarliga problem, då är du helt enkelt oinsatt och det är pinsamt att du försöker övertyga förlossningsrädda om att vaginala förlossningar är säkra när du själv uppenbarligen har NOLL KOLL.

    Verkligheten ligger någonstans på nivån att 1 på 4 får bestående men efter en vaginal förlossning, 1 på 7 räknas som svåra och 1 på 10 måste avbrytas med akutsnitt.
    Lägg ner med att sprida skräckpropaganda. Du försvårar bara tillståndet för dem som lider av förlossningsskräck inser du inte det. Lite empati hade varit på sin plats. Det är osanningar du kommer med som försvårar rädslan för dem som lider av detta. Även om du själv inte är rädd när du hör dessa fantasi siffror så blir andra det inser du inte det.

    Nej, 1 av 4 får inte bestående men det är ren bullshit, jag har själv fött 4 som sagt och alla har gått jättebra inga bestående men och ingen inkontinens. man får förstås sköta sina knipövningar men det är rätt enkelt. På en så sprack jag litegrann men de sydde några stygn och man har mycket bra läkning i dessa slemhinnor så bara två veckor efteråt så var det helt läkt.

    Jag gissar att du inte arbetar på en förlossningsavdelning för då jhade nog dina siffror sett annorlunda ut. Fruktansvärt att amatörer ska komma och påstå saker de inte har belägg för.

    Och svår förlossniong begreppet är individuellt. Dina skräckbilder ökar sannolikheten för att TS ska uppleva sig få en sådan. Jättesnällt och empatiskt av dig.
  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-04-10 10:11:35 följande:
    Men man har ju inga garantier för att det ska gå bra, vad man än väljer att göra. Visst kan en vaginal förlossning kännas som ett övergrepp, men det kan även ett kejsarsnitt göra. Även om man väljer kejsarsnitt så finns inge hundraprocentiga garantier för att något inte kan gå fel. Det gör det inte för vaginala förlossningar eller kejsarsnitt heller. Inte någonstans inom vården finns 100 % garantier även om jag förstår man skulle vilja ha det.

    jag gjorde tex ögonlaser, jag var skräckslagen innan och läkarna garanetarde mig att inget kunde gå fel. Allt gick bra för mig, men för min vän fick hon försämrad syn av en ögonlaser, trots att de sagt att det var 100 % att allt skulle gå bra. Så man kan aldrig veta. Det finns risker i allt. Det enda man kan göra om man vill vara trygg är ju att undersöka sannolikhet och statistik när det gäller olika bahenlingar och se vad som passar en själv bäst.

    I TS fall skulle ju ett kejsarsnitt passa bättre, på grund at hennes rädsla. Du skriver att alla inte har tilltro till vården. Det håller jag med om, och bara det faktum att TS inte själv har medbestämmanderätt över sin förlossning gör ju att hennes tilltro skadas ytterligare redan innan själva förlossningen liksom. Det är hemskt, men jag menar nu är det ju som det är. Om hon nu skulle tvingas till en vaginal förlossning så vore ju det ultimata om hon blir av med sin rädsla, för annars kan det gå riktigt fel pga rädslan, och då blir det ännu värre.

    Det är därför jag menar att kommentarer som att det är skithemskt att föda osv, bara gör att hon blir räddare än nödvändigt, vilket i sin tur kan medföra att det fakstiskt blir ökad risk vid hennes förlossning. Om folk som skriver här bara ökar på hennes rädsla så kan de faktiskt orsaka stor skada vid hennes förlossning. Det är inte bra.
    Nej, det finns inga garantier för att det ska gå bra, men om man känner sig själv så vet man också vilken typ av komplikationer man skulle kunna hantera bäst. Ingen kan garantera mig en perfekt upplevelse, men vid snitt är jag i alla fall garanterad att slippa sfinkterskador, stygn i snippan, öppningsskede, ett antal gynekologiska undersökningar och procedurer osv. Dessutom är jag garanterad att slippa den långdragna ångest och psykiska påfrestning som det innebär för just mig. Jag VET att en förlossning skulle kännas som ett övergrepp för mig. Jag känner att förhållandet för mig är något i stil med "99% risk för övergreppskänsla vid VF, 1% risk för övergreppskänsla vid snitt" och det förhållandet är lika självklart för mig som att det är mer risk för att jag känner mig kränkt av att någon stoppar upp en penis i min anal utan inbjudan, än av att någon pillar mig i örat utan inbjudan. Typ. Inte en perfekt liknelse, men ändå.

    Vid snitt är infektion och vanprydande ärr vanliga komplikationer.
    Vid VF är sfinkterskador (alltså brusten röv på ren svenska) en vanlig komplikation.
    Vilket vill jag helst hantera? Vilket skulle jag hantera bäst? Jag vet svaret. Ingen kan garantera mig en perfekt snittupplevelse, men jag slipper i alla fall de eländiga förlossningskomplikationerna. Jag tar hellre ett fult ärr än en brusten röv. Jag tar hellre en infektion som man botar med antibiotika än ärrbildning i slidan. Och så vidare.

    Att saker kan gå fel vid både snitt och förlossning är visserligen sant, men det är väldigt olika saker som kan gå fel eftersom det är helt olika procedurer, och olika människor hanterar de olika komplikationerna olika bra.
  • Essien
    Anonym skrev 2012-04-10 11:48:50 följande:
    Lägg ner med att sprida skräckpropaganda. Du försvårar bara tillståndet för dem som lider av förlossningsskräck inser du inte det. Lite empati hade varit på sin plats. Det är osanningar du kommer med som försvårar rädslan för dem som lider av detta. Även om du själv inte är rädd när du hör dessa fantasi siffror så blir andra det inser du inte det. Nej, 1 av 4 får inte bestående men det är ren bullshit, jag har själv fött 4 som sagt och alla har gått jättebra inga bestående men och ingen inkontinens. man får förstås sköta sina knipövningar men det är rätt enkelt. På en så sprack jag litegrann men de sydde några stygn och man har mycket bra läkning i dessa slemhinnor så bara två veckor efteråt så var det helt läkt. Jag gissar att du inte arbetar på en förlossningsavdelning för då jhade nog dina siffror sett annorlunda ut. Fruktansvärt att amatörer ska komma och påstå saker de inte har belägg för. Och svår förlossniong begreppet är individuellt. Dina skräckbilder ökar sannolikheten för att TS ska uppleva sig få en sådan. Jättesnällt och empatiskt av dig.

    Men sluta utgå ifrån dig själv hela tiden nu. Du kan ha kläckt ur dig tio ungar felfritt, det påverkar ändå inte statistiken. Dock tror jag inte risken är 25% men den är mkt större än vad du hävdar. 7 av hundra får stora skador, det räcker för min del. Och förlossningarädda är oftast bra mkt mer pålästa än de orädda så att information de redan har stenkoll på skulle skrämma oss ytterligare är fel. Det är ignorant info så som "jaaaag har minsann fött flera barn och för mig gick det bra, alltså måste det gå bra för alla" som irriterar, just för att man redan har lusläst alla studier som finns och kan dem utantill. Skyddande lullull ger ingen trygghet, snarare tvärtom. Nu beror inte ts skräck på skador utan övergrepp. Att hon inte får snitt på den grunden är konstigt, men jag tror hon kommer klara förlossningen galant ändå.
  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-04-10 11:48:50 följande:
    Lägg ner med att sprida skräckpropaganda. Du försvårar bara tillståndet för dem som lider av förlossningsskräck inser du inte det. Lite empati hade varit på sin plats. Det är osanningar du kommer med som försvårar rädslan för dem som lider av detta. Även om du själv inte är rädd när du hör dessa fantasi siffror så blir andra det inser du inte det.

    Nej, 1 av 4 får inte bestående men det är ren bullshit, jag har själv fött 4 som sagt och alla har gått jättebra inga bestående men och ingen inkontinens. man får förstås sköta sina knipövningar men det är rätt enkelt. På en så sprack jag litegrann men de sydde några stygn och man har mycket bra läkning i dessa slemhinnor så bara två veckor efteråt så var det helt läkt.

    Jag gissar att du inte arbetar på en förlossningsavdelning för då jhade nog dina siffror sett annorlunda ut. Fruktansvärt att amatörer ska komma och påstå saker de inte har belägg för.

    Och svår förlossniong begreppet är individuellt. Dina skräckbilder ökar sannolikheten för att TS ska uppleva sig få en sådan. Jättesnällt och empatiskt av dig.
    Detta är inte skräckpropaganda, det är verklighet och fakta. Sorry, men så är det och det upptäcker man om man läser på. Detta är inga osanningar. 1 av 7 förlossningar är de facto svåra. Per definition. Ca 1 av 10 slutar i akutsnitt. Bland förstföderskor ligger sfinkterskadorna runt 7-8%, bland alla föderskor är frekvensen ca 4%. Ca 25% av intervjuade vaginalföderskor upplever att de har drabbats av bestående men i underlivet. Detta är rena fakta.

    Att du har fött 4 barn är inget bevis för någonting alls, förutom möjligen att just du tillhör de 75% som inte får några bestående men. Att det har gått bra för JUST DIG ändrar inte på det faktum att skadefrekvensen är enormt hög vid vaginala förlossningar. Du skriver att du blev sydd litegrann vid en av fyra förlossningar - det är enormt osannolikt att skadas så lite. Du har haft en oherrans tur. Ca 80-90% behöver stygn och att du bara sprack vid en av dina förlossningar är därmed bara att gratulera till.

     INGEN tjänar dock på att man far med osanningar och försöker lura i förlossningsrädda kvinnor att det är riskfritt och säkert att föda barn. Det är det inte. Jag anser att man gör kvinnor en grav otjänst om man förnekar att det finns risker och försöker mörka hur stora riskerna är.
Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?