• Anonym

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Anonym
    Essien skrev 2012-02-27 14:12:24 följande:
    Vad vet du om hur jag tar hand om och stöttar min älskade kusin som står mig lika nära som en syster? Hon är bitter med all rätt! Det påpekar hon själv också för den delen! Jag kämpar tillsammans med henne men vad fasen vet du om det? Ditt inlägg är lika ytlighet som att jag skulle påstå att DU skiter i din familj. Håll dig till det du kan och vet.
    Ja men go for it, sänk dig till samma nivå som alla bittra kvinnor som vill dra ned dig i fördärvet, gör det..
  • Anonym
    Essien skrev 2012-02-27 14:15:05 följande:
    Förklara annars ert stora intresse av andra kvinnors användning av deras underliv då? Vad ska ni ha i de besluten att göra? Varför måste ni kasta skit på de som prioriterar annorlunda än er? Är ni rädda för att stämpeln som krystande urmödrar inte förblir lika heligt? Varför måste vari alt födande hacka på de som väljer snitt om det nu inte gäller avundsjuka?? Ditt bajs kan du förövrigt servera dig själv.
    Äh, lägg av nu. Du sällar dig till skaran som "skriker högst". Utanför FL så finns det en uppsjö av kvinnor som inte har dessa rabiata åsikter, jag lovar.

    Gemene man går inte och tänker så som du tycks tro. Allt ska anta sådana enorma proportioner jämt.
  • Anonym
    Essien skrev 2012-02-27 14:10:33 följande:
    Men nu verkar det ju inte bättre än att många vill tvinga andra till exakt samma risker och bieffekter som DE fick för att de minsann tog skiten och nu är bittra över att andra slipper. Som att de själva mår bättre om fler får problem som de lider av. Därför skrev jag som jag skrev. För jag kan inte hitta något annat skäl till varför en helt okänd kvinnas underliv och val av förlossning ens är ngt som intresserar vissa. Varför bryr de sig ens? Ska jag börja rodda med deras undeliv? Kanske försöka bestämma hur det ska användas vid sex? Varför är just förlossningen en allmän angelägenhet som man typ ska rösta om i grupp liksom? Vad hände med individen? Med rätten att bestämma över sin egen kropp? Varför är någon annans sexliv en struntsak att offra bara för att de själva kanske varit nöjda med missionären och sex endast vid barnaskapande? Det irriterar mig och därför provocerade jag tillbaka.
    Detta med att föra vidare skadorna är väldigt intressant. Man märker faktiskt samma tendenser vid kvinnlig omskärelse, att det ofta är de som själva har stympats som ivrar MOT förbud. Det är en väldigt mänsklig reaktion - så länge det är tillåtet med omskärelse av flickor så är den som har råkat ut för det NORMAL. Hon är en i gänget. Så fort det blir förbjudet och man vet att man var bland de allra sista som fick lida... då är man inte normal längre. Då är man ett sorgligt offer.

    Liknande tendenser märker man i förlossningsdiskussioner - att kvinnor som har råkat ut för skador anser att det är någonting som hör till att vara kvinna, risker som man "ska" ta för att vara en "riktig kvinna", deras retorik går ut på att man är mindre värd om man inte deltar i denna uråldriga kvinnoritual.

    Missförstå mig rätt, förlossning kan säkerligen vara en väldigt positiv upplevelse, och jag jämställer det inte med omskärelse, men jag vill hävda att retoriken många gånger är densamma - jag led och därför ska väl inte du komma undan!
  • elmadumle

    Jag hoppas verkligen inte du får snitt om du inte fött ett barn tidigare vaginalt. Har man inte provat så vet man inte vad det handlar om. Inget skäl till snitt då.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-27 14:59:37 följande:
    Detta med att föra vidare skadorna är väldigt intressant. Man märker faktiskt samma tendenser vid kvinnlig omskärelse, att det ofta är de som själva har stympats som ivrar MOT förbud. Det är en väldigt mänsklig reaktion - så länge det är tillåtet med omskärelse av flickor så är den som har råkat ut för det NORMAL. Hon är en i gänget. Så fort det blir förbjudet och man vet att man var bland de allra sista som fick lida... då är man inte normal längre. Då är man ett sorgligt offer.

    Liknande tendenser märker man i förlossningsdiskussioner - att kvinnor som har råkat ut för skador anser att det är någonting som hör till att vara kvinna, risker som man "ska" ta för att vara en "riktig kvinna", deras retorik går ut på att man är mindre värd om man inte deltar i denna uråldriga kvinnoritual.

    Missförstå mig rätt, förlossning kan säkerligen vara en väldigt positiv upplevelse, och jag jämställer det inte med omskärelse, men jag vill hävda att retoriken många gånger är densamma - jag led och därför ska väl inte du komma undan!
    Men se där, nu börjar det likna något.
    Att börja härja med att kvinnor som föder barn vaginalt går och pissar på sig känner inte jag öppnar för en diskussion.

    Får jag fråga, vart står du i det här? Tycker du att vi ska låta alla friska kvinnor genomgå snitt om de önskar?
  • Ravenna
    elmadumle skrev 2012-02-27 15:06:30 följande:
    Jag hoppas verkligen inte du får snitt om du inte fött ett barn tidigare vaginalt. Har man inte provat så vet man inte vad det handlar om. Inget skäl till snitt då.
    Vilken oerhört puckad iställning med tanke på att det är förstföderskor som råkar ut för värst och flest skador. Om man bara vill ha ett eller två barn, varför skulle man utsätta sig för dessa skador bara för att "prova på"?!?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-27 15:08:33 följande:
    Men se där, nu börjar det likna något.
    Att börja härja med att kvinnor som föder barn vaginalt går och pissar på sig känner inte jag öppnar för en diskussion.

    Får jag fråga, vart står du i det här? Tycker du att vi ska låta alla friska kvinnor genomgå snitt om de önskar?
    Ja.

    Ett planerat snitt är det säkraste sättet för barnet att födas på, så man kan inte hävda barnets hälsa som anledning till vaginal förlossning.

    Kvinnan äger sin egen kropp. Det är hon och ingen annan som måste leva i den kroppen efteråt. Om kvinnan är informerad om alternativen, om hon är vid sina sinnes fulla bruk, och om hon är frisk... då är min mening att hon borde få välja själv vilka risker hon vill utsätta sin egen kropp för. Hon känner sig själv bäst, hon vet själv vilka komplikationer som är tyngst respektive lättast för henne att hantera.

    Det är bara att inse att vi går åt det hållet. Kvinnan ska äga sin egen kropp och ha bestämmanderätt över den.
  • Ravenna
    Anonym skrev 2012-02-27 15:20:10 följande:
    Ja.

    Ett planerat snitt är det säkraste sättet för barnet att födas på, så man kan inte hävda barnets hälsa som anledning till vaginal förlossning.

    Kvinnan äger sin egen kropp. Det är hon och ingen annan som måste leva i den kroppen efteråt. Om kvinnan är informerad om alternativen, om hon är vid sina sinnes fulla bruk, och om hon är frisk... då är min mening att hon borde få välja själv vilka risker hon vill utsätta sin egen kropp för. Hon känner sig själv bäst, hon vet själv vilka komplikationer som är tyngst respektive lättast för henne att hantera.

    Det är bara att inse att vi går åt det hållet. Kvinnan ska äga sin egen kropp och ha bestämmanderätt över den.
  • Lady32
    Anonym skrev 2012-02-27 12:58:36 följande:
    Tack för ett suveränt inlägg och en jättebra länk. Undrar verkligen om de har den här studien/rapporten på alla förlossningar, de är åtminstone något som borde finnas och som hela mödravården borde sätta sig in i. Har skrivit ut och läst igenom flera gånger, både jag och sambon.

    Nu lämnar jag mer eller mindre den här tråden för de flesta verkar mest vara intresserade av att tjafsa sinsemellan, men återigen tack för uppmuntrande ord och förståelse.
    Varsågod och tack för positiv feedback! Kul att inlägget kom till användning! Lycka till, hoppas att allt går bra för er. {#emotions_dlg.flower}
    Angelinas mamma skrev 2012-02-27 13:30:26 följande:
    Man kan välja för mycket nuförtiden, ungen ska skäras ut av bekvämlighetsskäl och bli flaskmatade. Det måste vart hög statistik på döda barn innan dessa möjligheter kom?! Min spontana åsikt gällande detta.
    Men det HÄR var väl ett lite halvkorkat inlägg...? Vem har öht. snackat om "bekvämlighetsskäl" när det gäller KS?? Tror mig inte ha sett ett enda, i varje fall inte på länge! Det handlar ju inte om att man vill veta precis vilket datum bebben kommer, så att man lättare kan planera sin dag, precis.. Det handlar om att slippa plågsamma, smärtsamma, pinsamma MEN FÖR LIVET, såväl fysiska som psykiska!! Det handlar om att vilja bevara lite livskvalitet, även om man följt naturens programmering och blivit mamma! Varför ska vi tvingas välja mellan av barn + ev. livslånga men, eller att avstå barn, för att slippa ev. livslånga men?? Varför tacka nej till en möjlighet att behålla livskvalitet samtidigt som vi får uppleva det stora miraklet att bli mammor? Vari ligger logiken i ett sådant resonemang, undrar jag..?
    Och ja, jag skulle faktiskt tro att barndödligheten VAR högre innan möjligheten till KS etablerades. Min dotter (och ev. jag) hade i varje fall troligen dött om det inte vore för det akuta snitt som gjordes. Men det hade väl varit bättre då, i dina ögon, än att vi utnyttjade denna "valmöjlighet"...och dessutom av "bekvämlighetsskäl": vi ville överleva, bekvämt nog..
  • Lady32

    Kan tillägga att jag tänker göra ett planerat snitt om några veckor (barn nr 3) och har ingen som helst avsikt att varken skämmas eller be om ursäkt för detta, till någon, någonsin! Ingen, inte heller mina barn, hade gagnats av att jag genomgick en VF med ev. men för livet som resultat, och därigenom nedsatt livskvalitet osv. Så varför i hela fridens namn GÖRA DET, när jag inte måste? Känns lite som att vägra ta smärtstillande vid en plågsam öroninfektion t.ex., bara för att det är mer "naturligt" att lida av smärtan... Och ja, visst är det mer naturligt, men jag väljer nog hellre att inte ha skitont och kunna fungera..! Sedan kan ju de som känner sig modiga och naturliga avstå från att ta smärtstillande, om de nu vill det. Det är deras rättighet och jag tänker inte blanda mig i deras val. Men kom inte och gnäll på mig som väljer att inte lida, när det inte är absolut nödvändigt.

Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?