Att ge Tillväxthormon?? Erfarenheter!!

Hej!
Min dotter är 7 år och endast 108 cm.
Hon har växt sakta sedan 2-3 års åldern och har planat ut ytterligare till SD-3 nu.

Vi har gjort utredning med provtagning även under en natt på sjukhus. Väldigt jobbigt men gick bra.
Hon har ingen hormonbrist men saknar de högre topparna av tillväxthormon nattetid.

I december blev vi erbjudna behandling med tillväxthormon, en spruta varje kväll.
Har kämpat och kämpat, men inte lyckas få till det pga att min dotter är så fruktansvärt stickrädd efter alla provtagningar. Hon blir skräckslagen av att bara se en nål.

Vet inte hur jag ska gå vidare. Hon lider väldigt av att vara minst i hela skolan men vägrar låta sig stickas. (Jag är ensamstående)
Hur ska jag hantera detta? Jag lider så med henne.
Om hon ska behandlas så måste vi börja senast i sommar, sen är det försent för en tjej.

Hur går det för er? Har ni påbörjat utredning?

Hälsningar
Cesse

Min son är liten & fick gå på en förtsa testtagning till tillväxtenhetem. Det tog blodprover & de mätte handledsbenet & lite sådant och kom fram till att vidare prover ej behövdes göras. Han verkar inte ha ngn hormonbrist utan är genetiskt kort förmodligen. Hade han i blodproven & så påvisat ngt avvikande hade han fått sova där en natt då de kollar av ens hormonhalter under natten.

Min son fyller f.ö 7 i augusti & är 113 lång & väger 17 kg. Jag växte inte till mig förrän i puberteten & blev 170 cm, samma med min sons farfar så han har 2 pubertetsspurtare att brås på. Hoppas han växer ikapp de andra då om inte förr..

Lovali, då växer säkert din son ikapp senare.

Min dotter beräknas bli 150 cm utan behandling. Jag är 162 och hennes pappa 173.
Glömde skriva hennes vikt som idag är 19 kg till hennes 108 cm.

Hej, Jag har en son som idag är sju år som får tillväxthormon. När han var drygt ett år planade han ut i tillväxtkurvan och en karusell av utredningar drog igång. Det var en jobbig tid med många frågeställningar som snurrade i huvudet. Det gjordes utredningar om cystisk fibros, magnetröntgen efter tumörer, nattprover var 20 min... Utan att hitta vettiga svar. Lillgrabben tyckte dock själva besöken på sjukhuset var kul, han fick klistermärken, leksaker och busa med läkarna. Efter många om och män fick det fram en underproduktion av tillväxthormon ( han befann sig utanför kurvan) som orsak och för övrigt kärnfrisk. Så det var bara att lära sig ta sprutor... Jag fick börja öva på en apelsin, sen visa sonen hur man tar den på en docka, sen mitt eget ben och jisses vad pedagogisk jag var :) Det var kämpigt i början då läkarna ville att sprutan skulle tas innan sängdags ( grabben var nu nästan tre år) och gjorde självklart motstånd. Man fick ju känna sig som ett monster! Jag var också som jag sett högre upp i tråden ensamstående och det kan bli extra svårt att vara mjuk på handen samtidigt som man försöker hålla grabben. Lösningen kom när jag irriterat ifrågasatte till läkaren om man inte likväl kunde ta sprutan när barnet somnat....jo, det gick väl nästan lika bra tyckte han. Så när grabben somnat på kvällen tassar jag in och ger sprutan.... 9 ggr av 10 märker han ingenting utan sover gott vidare. Spruträdsla är ett minne blott och idag är han 7 år och nästan exakt på " normalkurvan". Det finns en del biverkningar men dagens tillväxthormon är relativt befriande från det( grabben får genotropin) och vi har hitintills inte märkt av några sådana. Uträkningen visade att utan hormon skulle sonen bli 155-160 cm lång, vilket troligen kan upplevas som kämpigt för en man i vuxen ålder och därför tog jag beslutet att ge honom hormon ( jag var livrädd för det och inte alls positiv) och som det ser ut nu blir han 165-172 vilket inte är nån flaggstång men ändå en stor skillnad. Sprutan ska tas varje kväll tills han växt färdigt i övre tonåren men då kan han ju ta den själv :) Den är av samma modell som en diabetesspruta, med en spets på några mm längd och otroligt tunn och inget som gör ont...det är bara obehagskänslor kring sprutor, men de går över. :) Bästa vore om BVC gav er remiss direkt till specialist, då BVC inte har någon som helst koll på detta. I mitt fall föreslog de att jag skulle hälla matolja i vällingen så skulle han nog växa :D Lycka till och hoppas ni får svar på tillväxten.

Piiz, hej! Tack för ett intressant och givande inlägg. Jag skulle uppskatta om du vill svara på några frågor. Som du kanske såg i mitt tidigare inlägg så har jag en väldigt stick-rädd 7-årig tjej. Jättejobbigt! Vi har fortfarande inte kommit igång med behandlingen Min dotter lider väldigt av att jämt vara kortast men totalvägrar ändå att ta sin medicin. Du skrev att ni har en liknande diabetesspruta/penna. Surrar och piper den före, under och efter injektionen? Hur lång tid tar själva injektionen, typ 10 sek eller? Vi har en apparat som heter Easypod med Saizen Somatropin (innehåller genotropin). Den är som en kloss, tung och klumpig och låter väldigt mycket, surrar och piper. Kan tänka mig att bara apparaten är lite skrämmande faktiskt. Jag ska nog fråga om vi kan få en "penna" i stället. Det är väl olika beroende på vilket sjukhus man går på kan jag tro. Tror att du gjorde helt rätt som var så pedagogisk. Hade jag oxå varit det så kanske det gått bättre!? I nuläget väntar vi på att få komma till lek-terapin på sjukhuset för att se om dotterns fobi går att bota. Vet din son om att du ger honom sprutan när han sover? Fjärde och sista frågan, hur lång är han nu? Tackar på förhand för svar! //Cesse

hål i örat ska det stå, om du undrar vad hon tog hål i

Lycka till!

Oj! Hade helt misat att det skrivits på denna tråd!
Vi väntar nu på att få en kallelse till sjukhuset där vi ska vara över natt med provtagningar under hela natten. Sonen tycker mest att det är spännande. Och rädd för sprutor har han aldrig varit då han redan från bebistiden varit med i en forskningsstudie som inneburit mkt prover.
Men visst känns det som man måste överväga tillväxthormon noggrant, i.o.m att det är så många år de måste ta sprutorna.
Men som sagt. Nu väntar vi på kallelsen så får vi se vad de kommer fram till!