Den frivilliga barnlösheten

Jag tror det finns många som väljer bort att skaffa barn, jag är själv en av dem.

Dock kallar jag mig inte för frivilligt barnlös utan för barnfri.

Finns många anledningar att välja bort barn, jag tror alla som väljer att vara barnfria har olika anledningar.

Själv har jag sedan länge känt att jag helt enkelt inte vill ha barn, jag arbetar i en bransch där det krävs att jag arbetar under sommaren samt samtliga lov då det är de perioder vi har våra gäster. Jobbar dessutom ca 60-80timmar/vecka och den lilla lediga tid jag har vill jag lägga på mig själv och inte behöva binda upp all tid på någon annan.

Jag har också dåligt tålamod när det gäller barn som inte beter sig korrekt, givetvis skall barn få vara barn, men att sitta 3-4 timmar och skrika konstant på en tågresa där föräldrarna inte ens försöker lugna ner sitt barn, nej där är det något allvarligt fel på hur samhället ser ut idag.

Sedan är kostnaden avskräckande också, jag lägger hellre de summorna på något annat än att uppfostra ett  barn.

 

Tack för svaret Znug, finns det fler som är barnfria och gjort ett medvetet val?

Ett kompispar till oss har gjort det valet. Det tycker väldigt mycket om barn (har många vänner med barn osv) men känner inte att de vill ha egna. De resonerar helt enkelt så att de tycker att barn har rätt till föräldrar som verkligen vill ta sig tid att umgås med dem och som tycker det är roligt att göra saker som barn tycker om (istället för att försöka anpassa in barnen i diverse "vuxenaktiviteter"), och de själva vill hellre spendera mycket tid med vänner och egna intressen än att göra det. Eller, enklare, de vill hellre leva parliv än familjeliv och väljer då att göra det. :)

Jag är en familjemänniska, därför jag inte vill ha barn... Jag menar, jag tar hand om den familjen jag redan har. För ett tag sen blev en kompis super-akutsnittad, hon hade varit jättesjuk under graviditeten. Jag var med, eftersom jag kunde rusa ifrån precis när som helst. Och sen bodde jag hos henne i två veckor.

Det är friheten som är så underbar, att kunna finnas där för andra när de behöver mig. Man kan inte förvänta sig samma stöd och närvara av någon som har barn. 

Hej,

Tack för att ni delar med er om den frivilliga barnlosheten. Jag saknar detta i familjelivs diskussioner och undrar om det  finns frivillig barnlöshet. Jag känner att detta med barn och att inte kunna få barn är en sådan hets.

Med alla hjälpmedel som finns så ska det skapas barn till varje pris. Medan det finns ju en massa barn där ute som behöver extra stöd och kärlek.

Det måste ju finnas mängder av människor som kanske inte vill ha barn eller i alla fall tvivlar på i fall de vill ha barn. Har andra värden och tankar om livet.

Dela gärna med er av era tankar kring detta!

Är det verkligen att betrakta som en livvsstil huruvida man har barn? Blir det inte konstigt om man klumpar ihop alla som har barn till människor med samma livsstil?

Jag har aldrig velat ha barn. Lika lite som jag vill ha en husvagn, det är bara ingenting som intresserar mig. Jag gillar barn, och umgås gärna med andras, men att vara förälder är bara inte lockande.

Jag kan ärligt talat inte förstå de som väljer att vara gravida i månader, förlossningar och sedan åratal av att ta hand om någon som först är helt hjälplös, och lägga sina egna behov åt sidan.

Det konstiga är nog andra människors reaktioner. Det är på en nivå där min familj bett mig säga något tvetydigt för att slippa besväras av hur exempelvis min systers svärmor reagerar på svaret på (den rätt så närgångna) frågan om varför jag inte har några barn.

Tack för svaret, nej det är klart det kanske är att generalisera att säga att ha barn är en livsstil det är klart att varje familj lever sitt eget liv, får man hoppas i alla fall. Jag var nog mer ute efter hur människor som väljer bort barn lever sina liv, och varför väljer bort dem.

 

Har aldrig kant langtan efter barn eller bebisar... Ar 30 btw. Ser hur folk omkring kampar med somnlosa natter, hur deras liv kretsar kring barnvanliga aktiviteter och hur spontaniteten forsvinner. Manga skiljer sig, det stressas med barnpasning, dagis, skolavgifter etc etc...

Jag uppskattar att fa sova ut, slippa vara trott och kanna mig som en urvriden trasa, kunna ga ut pa middag/bio/kort weekend/bara slappa i soffan precis nar jag kanner for det.

Jag jobbar halvtid, 4 dagar i veckan (dagtid) och mina arbetstider ar nagot jag jobbat for lange och kommer inte ga upp till heltid igen. Jag njuter av min lediga tid, gar och rider mina hastar, tranar, promenerar, gar pa trekking, shoppar, fikar.... Fixar middag till min kille och pysslar i hemmet. Har inte ett dugg barnvanligt hem utan noggrant designat och alskar mitt vackra dyrbara hem. Jag trivs :)

Jag gillar att ha pengar over, slippa oron over ekonomin (vi ar vanliga arbetare, men utan barn i familjen slipper man dom kostnaderna och kan lagga pa annat) och anda kunna kopa det jag vill.

Helt enkelt, livet med barn ar krangligt, stressigt och komplicerat och jag ar en enkel person :)

stikkem:

Det låter helt underbart!

Stikkem, tack för ditt inlägg. Jag kan ju faktiskt bara hålla med dig i det du skriver att livet med barn verkar komplicerat och det är även ett stort ansvar  och många barn far ju också riktigt illa där ute.